Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

    Europeiska gemenskapernas officiella tidning

    Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt

    Meddelanden

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 augusti 2002 av Piero Gonnelli och Associazione Italiana Frantoiani Oleari (AIFO)

    (mål T-231/02)

    Rättegångsspråk: italienska

Piero Gonnelli och Associazione Italiana Frantoiani Oleari (AIFO) har den 2 augusti 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapen. Sökanden företräds av Ugu Scuro, avvocato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

(    ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 1019/2002 av den 13 juni 2002 om saluföringsnormer för olivolja i sin helhet och, i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i samma förordning.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som är ordförande i AIFO (Associazione Italiana Frantoiani Oleari), vänder sig mot kommissionens förordning (EG) nr 1019/2002 av den 13 juni 2002 om saluföringsnormer för olivolja.¹

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att artiklarna 33, 34.2 andra stycket, 153, 157 och 253 i EG-fördraget har åsidosatts. I detta hänseende anför sökanden att den omtvistade förordningen innebär att de stora företagen i branschens dominerande ställning vidmakthålls, att små och medelstora företags utveckling försvåras samt att genomsnittskonsumenten inte erhåller någon garanti avseende produkternas härkomst och äkthet. Särskilt bör märkas att de föreskrifter som finns i förordningen avseende vilken information om typen av olivolja som skall finnas på etiketten som är otillräckliga för att garantera produktens inneboende kvalitet. Konkret är det endast frivilligt att ange ursprunget för jungfruoljor, fastän det geografiska ursprunget för råvaran alltid är av stor betydelse för konsumenten. Enligt förordningen skall produkten erbjudas slutkonsumenten i förpackningar med en maximal storlek om fem liter, vilket missgynnar småföretag, vilka ( såsom exempelvis de nu aktuella tillverkarna ( i allmänhet säljer produkten i lösvikt på tillverkningsplatsen.

Den kritiserade förordningen erbjuder dessutom inte tillräckliga garantier vad gäller produkternas härkomst och äkthet, och försvårar saluföringen av de oljor som är av högre kvalitet och avseende vilka större möjlighet till direkt kontroll från konsumenternas sida föreligger, vilka produkter saluförs direkt av tillverkarna.

Genom den ovannämnda förordningen missgynnas, vilket strider mot syftena med den gemensamma jordbrukspolitiken, även distributionen av kvalitetsolivolja som saluförs direkt av tillverkarna. Detta innebär att produktiviteten, de tekniska framstegen och den rationella utvecklingen i jordbruket motverkas.

____________

¹ - (EGT L 155 av den 14.06.2002, s. 27.