TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 3 december 2015
Mål T-506/12 P
Eva Cuallado Martorell
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Allmänt uttagningsprov för upprättande av en reservlista av spanskspråkiga juristlingvister – Beslut av uttagningskommittén som bekräftar att klaganden inte har klarat det sista skriftliga provet och inte ska få tillträde till det muntliga provet – Artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna – Talans upptagande till prövning i första instans – Motiveringsskyldighet – Beslut att inte lämna ut de rättade skriftliga proven till klaganden – Tillgång till handlingar”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 18 september 2012 i målet, Cuallado Martorell/kommissionen (F-96/09, REUP, EU:F:2012:129), med yrkande om upphävande av den domen.
Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 18 september 2012 i målet, Cuallado Martorell/kommissionen (F-96/09, REUP, EU:F:2012:129) ogiltigförklaras i den del det fastställs att talan inte kan tas upp till prövning i den del den avser ogiltigförklaring av beslutet att neka klaganden tillgång till det muntliga provet och följaktligen att inte föra upp henne på reservlistan. Överklagandet ogillas i övrigt. Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Beslut att inte lämna ut de rättade skriftliga proven – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Iakttagande av kravet på att arbetet ska vara hemligt
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25; och bilaga III, artikel 6)
2. Talan väckt av tjänstemän – Beslut av en uttagningskommitté – Föregående administrativt klagomål – Fakultativ karaktär – Ingivande – Följder – Iakttagande av de förfarandekrav som gäller vid ett föregående klagomål
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
1. Motiveringen i ett beslut som går någon emot har till syfte att dels ge den som berörs av beslutet tillräckliga upplysningar för att denne ska kunna bedöma huruvida beslutet är välgrundat och huruvida det är lämpligt att väcka talan vid unionsdomstolen, dels göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet.
Med hänsyn till att det är nödvändigt att väga motiveringsskyldigheten i ett beslut som går någon emot mot skyldigheten att uppfylla de sekretesskrav som omgärdar uttagningskommitténs arbete utgör en underrättelse om de provresultat som har erhållits i olika delprov en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut. Ett beslut med uttryckligt avslag på en begäran att få tillgång till de rättade skriftliga proven är nämligen tillräckligt motiverat om det i beslutet hänvisas till artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna enligt vilken uttagningskommitténs arbete ska vara hemligt.
(se punkterna 37–39 och 67)
Hänvisning till
Domstolen: dom 4 juli 1996, parlamentet/Innamorati, C-254/95 P, REG, EU:C:1996:276, punkt 31
Tribunalen: dom 25 juni 2003, Pyres/kommissionen, T-72/01, REGP, EU:T:2003:176, punkt 66 och där angiven rättspraxis; dom 5 april 2005, Hendrickx/rådet, T-376/03, REGP, EU:T:2005:116, punkterna 73 och 74 och där angiven rättspraxis; dom 12 februari 2014, De Mendoza Asensi/kommissionen, F-127/11, REUP, EU:F:2014:14, punkt 94, och dom 11 december 2014, van der Aat m.fl./kommissionen, T-304/13 P, REUP, EU:T:2014:1055, punkt 43 och där angiven rättspraxis
2. Rättsmedlet mot ett beslut av en uttagningskommitté utgörs normalt sett av en talan som direkt väcks vid unionsdomstolen. Möjligheten för en person att direkt utnyttja ett sådant rättsmedel utan föregående administrativt klagomål är just avsett att genomföra principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd. Det rör sig nämligen om en möjlighet och inte om en skyldighet.
Om den berörda personen i stället för att väcka talan vid unionsdomstolen åberopar bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för att i form av ett administrativt klagomål vända sig till tillsättningsmyndigheten beror frågan huruvida en senare väckt talan kan tas upp till sakprövning på om den berörda parten iakttagit samtliga förfarandekrav som gäller vid ett föregående klagomål.
(se punkterna 54, 55, och 62)
Hänvisning till
Tribunalen: dom 23 januari 2002, Gonçalves/parlamentet, T-386/00, REGP, EU:T:2002:12, punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis
3. En skrivelse utgör ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna om en tjänsteman genom skrivelsen tydligt åsyftar att i godo nå en uppgörelse beträffande sina anmärkningar, utan att för den skull uttryckligen begära att beslutet i fråga ska upphävas, eller också om det av skrivelsen tydligt framgår att klaganden önskar bestrida det beslut som går honom emot.
Syftet med det administrativa förfarandet är sålunda att få till stånd en förlikning i en tvist som uppkommer i samband med klagomålet, och tillsättningsmyndigheten måste därför på ett tillräckligt exakt sätt kunna ta del av de argument som tjänstemannen anför mot ett administrativt beslut. Följaktligen måste klagomålet innehålla en framställning av de grunder och argument som åberopas mot det administrativa beslut som klagomålet avser.
Ett klagomål behöver inte ha någon särskild form. Det räcker att klagomålet på ett klart och tydligt sätt ger uttryck för klagandens avsikt att angripa ett beslut som fattats rörande honom eller henne.
Administrationen ska utreda klagomålen förutsättningslöst och det räcker, för att det ska anses föreligga ett klagomål i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, att en grund har åberopats tidigare, inom ramen för det administrativa förfarandet, på ett sätt som är tillräckligt klart för att tillsättningsmyndigheten ska ha kunnat ta del av den kritik som den berörda personen riktade mot det omtvistade beslutet. Även om grunder och argument inte har redovisats i själva klagomålet får detta således inte avvisas, förutsatt att tillsättningsmyndigheten på ett exakt sätt har kunnat ta del av dessa grunder och argument genom en handling som överlämnats separat till den myndigheten.
(se punkterna 63–66)
Hänvisning till
Domstolen: dom 31 maj 1988, Rousseau/revisionsrätten, 167/86, REG, EU:C:1988:266, punkt 8, och dom 14 juli 1988, Aldinger och Virgili/parlamentet, 23/87 och 24/87, REG, EU:C:1988:406, punkt 13
Tribunalen: dom 7 mars 1996, Williams/revisionsrätten, T-146/94, REGP, EU:T:1996:34, punkterna 44 och 50 och där angiven rättspraxis; dom 13 januari 1998, Volger/parlamentet, T-176/96, REGP, EU:T:1998:1, punkt 65, och dom16 februari 2005, Reggimenti/parlamentet, T-354/03, REGP, EU:T:2005:54, punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis