Förenade målen T‑147/09 och T‑148/09

Trelleborg Industrie SAS

och

Trelleborg AB

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för lastslangar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av kommersiellt känslig information – Begreppet fortlöpande eller upprepade överträdelser – Preskription – Rättssäkerhet – Likabehandling – Böter – Överträdelsens allvar och varaktighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2013

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Hur detaljerad den bevisning som kommissionen åberopar måste vara – Ett antal indicier – Domstolsprövning – Räckvidd – Tribunalen anser att det föreligger tvivel avseende beslutet – Iakttagande av principen om oskuldspresumtion

(Artikel 81.1 EG; artikel 6.2 FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – En enda fortlöpande överträdelse – Bevisning saknas beträffande vissa delar av den totala berörda perioden – Saknar betydelse – Företaget har avbrutit sitt deltagande i överträdelsen – Upprepad överträdelse – Begrepp – Konsekvenser för preskriptionstiden

(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 2, 25.2 och 31)

3.      Europeiska unionens lagstiftning – Tolkning – Texter på flera språk – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av den allmänna systematiken i och syftet med de aktuella föreskrifterna

4.      Europeiska unionens lagstiftning – Principer – Rättssäkerhet – Räckvidd

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Verkan

(Artiklarna 81.1 EG och 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.2, 23.3 och 31)

1.      Se domen.

(se punkterna 50–53)

2.      På konkurrensområdet börjar preskriptionstiden, enligt artikel 25.2 i förordning nr 1/2003, löpa den dag då överträdelsen begicks. Vid fortsatta eller upprepade överträdelser ska dock tiden räknas från och med den dag då överträdelsen upphörde.

Förekomsten av ett konkurrensbegränsande uppträdande eller avtal måste i de flesta fall härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och när annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har förelegat. Sådana indicier och sammanträffanden kan nämligen ge upplysning inte bara om förekomsten av konkurrensbegränsande beteenden eller avtal, utan också om hur länge fortlöpande konkurrensbegränsande beteenden har pågått eller om hur länge ett avtal som har ingåtts i strid med konkurrensreglerna har varit tillämpligt.

Ett sådant åsidosättande kan dessutom ske inte bara genom en enstaka handling utan även genom en serie handlingar eller genom ett fortlöpande beteende. Denna tolkning kan inte ifrågasättas med motiveringen att ett eller flera led i denna serie handlanden eller i detta fortlöpande beteende även i sig och helt isolerat kan utgöra en överträdelse av nämnda bestämmelse. När de olika handlandena ingår i en ”samlad plan” på grund av deras identiska syfte som snedvrider konkurrensen inom den gemensamma marknaden, får kommissionen tillskriva företag ansvar för dessa handlanden utifrån deltagandet i överträdelsen bedömd i dess helhet.

Vad gäller avsaknaden av bevis för att det förelegat ett avtal under vissa bestämda tidsperioder eller, åtminstone, för att avtalet genomförts av ett företag under en viss period, hindrar inte den omständigheten att ett sådant bevis inte har lagts fram beträffande vissa bestämda perioder att överträdelsen kan anses omfatta en övergripande tidsperiod som är längre än sistnämnda perioder, om ett sådant konstaterande grundas på objektiva och samstämmiga indicier. Att den konkurrensbegränsande samverkan, inom ramen för en överträdelse som pågår under flera år, kommer till uttryck vid olika perioder, som kan vara mer eller mindre åtskilda i tiden, påverkar inte förekomsten av denna samverkan, förutsatt att de olika handlingar som är en del av överträdelsen har samma syfte och ingår i en enda och fortlöpande överträdelse. Flera kriterier är i det avseendet relevanta vid bedömningen av huruvida en enda överträdelse ska anses föreligga, inklusive de aktuella förfarandenas gemensamma syften, huruvida de berörda varorna eller tjänsterna är identiska, huruvida det är samma företag som har deltagit och huruvida sättet för genomförande är identiskt. Omständigheter såsom att samma fysiska personer har varit inblandade å företagets vägnar och att de aktuella förfarandena har tillämpats inom samma geografiska område kan också anses vara relevanta vid denna bedömning.

Vad gäller fortlöpande överträdelser kan kommissionen presumera att överträdelsen – eller ett företags delaktighet i överträdelsen – inte har avbrutits, även om det saknas bevisning för att en överträdelse ägt rum under vissa bestämda perioder, i den mån de olika ageranden som överträdelsen består i har haft samma syfte och kan anses ha skett inom ramen för en enda fortlöpande överträdelse, då ett sådant konstaterande ska vara grundat på objektiva och samstämmiga indicier som tyder på att det har funnits en samlad plan. Begreppet fortlöpande överträdelse möjliggör när dessa villkor är uppfyllda för kommissionen att ålägga böter för hela den beaktade överträdelseperioden och avgör vid vilket datum preskriptionstiden börjar löpa, det vill säga den dag då den fortlöpande överträdelsen upphörde. De företag som anklagas för otillåten samverkan kan emellertid försöka bryta denna presumtion genom att åberopa indicier eller bevisning som styrker att överträdelsen – eller deras delaktighet i denna – tvärtom inte fullföljdes under dessa perioder.

Det görs dessutom åtskillnad mellan begreppen upprepad överträdelse och fortlöpande överträdelse vilken distinktion numera har bekräftats av användningen av konjunktionen ”eller” i artikel 25.2 i förordning nr 1/2003.

En överträdelse kan sålunda betraktas som upprepad när ett företag har avbrutit sin delaktighet i överträdelsen men samtidigt deltagit i den såväl före som efter detta avbrott om det – precis på samma sätt som för den fortlöpande överträdelsen – finns ett gemensamt syfte som företaget eftersträvat såväl före som efter avbrottet, vilket kan härledas från det faktum att de aktuella förfarandena har gemensamma syften, att det rör sig om samma produkter, att samma företag har deltagit i den otillåtna samverkan, att sättet för genomförande är identiskt, att samma fysiska personer har varit inblandade å företagets vägnar och att de aktuella förfarandena har tillämpats inom samma geografiska område. Det rör sig då om en enda upprepad överträdelse och kommissionen kan ålägga böter för hela överträdelseperioden men däremot inte avseende den period under vilken överträdelsen var avbruten. Skilda överträdelseepisoder som samma företag har deltagit i, men där ett gemensamt syfte inte går att styrka, kan således inte kvalificeras som en enda – fortlöpande eller upprepad – överträdelse, utan utgör skilda överträdelser.

(se punkterna 56–63, 83, 88 och 89)

3.      Se domen.

(se punkterna 73 och 74)

4.      Se domen.

(se punkterna 96 och 97)

5.      Se domen.

(se punkterna 110–114)