Mål T‑30/03 RENV

3F

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Stöd som ges av danska myndigheter i form av skattelättnader – Sjöfolk anställda på fartyg som är registrerade i det danska internationella fartygsregistret – Kommissionens beslut att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Allvarliga svårigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Statligt stöd – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Kommissionens skyldighet att inleda ett kontradiktoriskt förfarande om allvarliga svårigheter föreligger – Begreppet allvarliga svårigheter

(Artikel 88.2 och 88.3 EG)

2.      Statligt stöd – Kommissionens undersökning – Stödåtgärd som inte anmälts men som varit föremål för anmälan från berörda tredje män – Skyldighet för kommissionen att avsluta den inledande fasen inom rimlig tid – Räckvidd

(Artikel 88.3 EG)

3.      Statligt stöd – Kommissionens undersökning – Prövning av klagomål – Kommissionens skyldighet att anordna ett kontradiktoriskt förfarande med klaganden redan under den inledande fasen – Föreligger inte

(Artikel 88.3 EG)

1.      Förfarandet enligt artikel 88.2 EG är oundgängligt då kommissionen har allvarliga svårigheter att bedöma om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kan följaktligen endast begränsa sig till den preliminära granskningen enligt artikel 88.3 EG för att godkänna en stödåtgärd, om kommissionen efter en första granskning är övertygad om att åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden. Om däremot denna första granskning leder kommissionen till den motsatta slutsatsen, eller inte gör det möjligt för kommissionen att övervinna alla svårigheter som är förenade med bedömningen av om det ifrågavarande stödet är förenligt med den gemensamma marknaden, är kommissionen skyldig att inhämta alla erforderliga yttranden och i detta syfte inleda förfarandet enligt artikel 88.2 EG.

Även om kommissionen, när den ställs inför sådana allvarliga svårigheter, är skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet och i detta hänseende inte har någon befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, så har den ett visst utrymme att vidta en skönsmässig bedömning när den sammanställer och granskar omständigheterna i det enskilda fallet för att avgöra om dessa ger upphov till allvarliga svårigheter. Enligt syftet med artikel 88.3 EG och skyldigheten att iaktta god förvaltningssed, kan kommissionen bland annat inleda en dialog med den anmälande staten eller med tredje parter, för att under det inledande förfarandet övervinna allvarliga svårigheter som eventuellt uppkommit. Denna befogenhet förutsätter emellertid att kommissionen kan anpassa sin ståndpunkt efter resultatet av den inledda dialogen utan att denna anpassning a priori ska tolkas som ett bevis på att det föreligger allvarliga svårigheter.

Begreppet allvarliga svårigheter är ett objektivt kriterium. För att avgöra om det föreligger sådana svårigheter ska tribunalen på ett objektivt sätt undersöka såväl de omständigheter under vilka den angripna rättsakten antogs som dess innehåll, genom att jämföra skälen i beslutet med de upplysningar som kommissionen förfogade över då den avgjorde frågan om det angripna stödet var förenligt med den gemensamma marknaden. Det följer härav att den legalitetskontroll som tribunalen gör avseende förekomsten av allvarliga svårigheter naturligt går längre än en ren kontroll av förekomsten av en uppenbart oriktig bedömning. Sökanden har bevisbördan för att det föreligger allvarliga svårigheter. Denna bevisning kan utgöras av en rad samstämmiga indicier avseende dels det preliminära granskningsförfarandets förlopp och längd, dels innehållet i det angripna beslutet.

(se punkterna 53–55 och 78)

2.      När de omtvistade statliga åtgärderna med avseende på förbudet mot statligt stöd inte har anmälts av den berörda medlemsstaten är kommissionen inte skyldig att göra en preliminär granskning av dessa åtgärder inom en bestämd frist. När utomstående berörda har inlämnat klagomål till kommissionen avseende statliga åtgärder som inte har anmälts är institutionen emellertid skyldig att under den preliminära fas som föreskrivs i artikel 88.3 EG, med hänsyn till intresset av en korrekt tillämpning av de grundläggande bestämmelserna om statligt stöd i fördraget, göra en omsorgsfull och opartisk granskning av klagomålen. Av detta följer bland annat att kommissionens preliminära granskning av de statliga åtgärder som har varit föremål för ett klagomål inte får pågå hur lång tid som helst, eftersom en sådan granskning enbart ska göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om kvalificeringen av de åtgärder som den ska bedöma och om deras förenlighet med den gemensamma marknaden.

Frågan huruvida ett preliminärt granskningsförfarande pågått under rimlig tid ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, och särskilt det sammanhang i vilket förfarandet genomförts, de olika leden i det administrativa förfarandet som kommissionen ska gå igenom och ärendets komplexitet.

Även om den preliminära granskningens längd utgör ett indicium på förekomsten av allvarliga svårigheter är inte granskningstiden i sig tillräcklig för att visa att sådana svårigheter föreligger.

Den omständigheten att det fördes samtal mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten under den preliminära granskningsfasen, och att kommissionen därvid kunde begära kompletterande upplysningar om de åtgärder som den skulle kontrollera, kan i sig inte anses vara ett bevis för att denna institution hade allvarliga svårigheter att göra sin bedömning.

Dessutom är det bara om det stöds av andra omständigheter som det faktum att den första granskningen tar avsevärt mycket längre tid än vad som är normalt för en granskning som utförs inom ramen för artikel 88.3 EG kan leda till slutsatsen att kommissionen har stött på allvarliga svårigheter vid bedömningen och att den därför borde ha inlett ett förfarande enligt artikel 88.2 EG.

(se punkterna 57, 58 och 70–72)

3.      Den preliminära granskningsfasen enligt artikel 88.3 EG har inte en kontradiktorisk karaktär i förhållande till klaganden, och kommissionen är inte skyldig att meddela klaganden sin ståndpunkt, huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden eller inte, före antagandet av beslutet i fråga.

(se punkt 84)