Language of document : ECLI:EU:T:2004:235

Mål T-29/03

Comunidad Autónoma de Andalucía

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) – Rapport om den administrativa utredningen beträffande saluföring av olivolja i Andalusien (Spanien) – Klagomål – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Talan om ogiltigförklaring – Gemenskapsdomstolens behörighet – Föreläggande som riktats mot en institution – Otillåtet

(Artikel 230 EG)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Talan avseende ett beslut att vägra att återkalla eller ändra en rättsakt – Upptagande till sakprövning bedöms mot bakgrund av möjligheten att angripa den ifrågavarande rättsakten – Rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) avseende en extern administrativ utredning – Avvisning

(Artikel 230 EG; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1073/1999, artikel 9)

1.      Gemenskapsdomstolarna är inom ramen för en granskning av lagenligheten av en rättsakt med stöd av artikel 230 EG inte behöriga att rikta förelägganden mot gemenskapens institutioner.

(se punkt 26)

2.      När en omtvistad rättsakt innebär avslag skall den, inom ramen för en talan om ogiltigförklaring, bedömas i förhållande till arten av den begäran på vilken den utgör ett svar. En gemenskapsinstitutions vägran att återkalla eller ändra en rättsakt kan inte i sig utgöra en rättsakt vars lagenlighet kan granskas enligt artikel 230 EG, utom i sådana fall då den rättsakt som institutionen vägrar att återkalla eller ändra i sig kunde ha angripits med stöd av den bestämmelsen.

Skrivelsen från generaldirektören vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), genom vilken sökanden meddelades att denna institution inte hade möjlighet att pröva klagomålet avseende en rapport om en extern administrativ utredning, kan inte betraktas som ett beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, eftersom denna rapport inte utgör en åtgärd som har tvingande rättsverkningar, som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning, utan utgör en rekommendation eller ett meddelande utan tvingande rättsverkningar.

 (se punkterna 30–33)