Preliminär utgåva

Mål T‑44/14

Bruno Costantini m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Institutionell rätt – Europeiskt medborgarinitiativ – Socialpolitik – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Artikel 352 FEUF – Avslag på registreringsansökan – Uppenbart att kommissionen inte tilldelats någon befogenhet – Artikel 4.2 b i förordning (EU) nr 211/2011 – Principen om god förvaltningssed – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 19 april 2016

1.      Unionsmedborgarskap – Medborgarnas rättigheter – Ingivande av ett medborgarinitiativ – Förordning nr 211/2011 – Registreringsvillkor – Förslaget bör omfattas av kommissionens befogenhet

(Artiklarna 5 FEU och 13.2 FEU; Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, artikel 4.2 b)

2.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Kommissionen kontroll är begränsad till de fall där ett uppenbart fel har begåtts – Huruvida kommissionen har möjlighet att lägga fram ett förslag till rättsakt som syftar till att långtidsomsorg ska kvalificeras såsom en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som ska vara undantagen från tillämpningsområdet för de inremarknadsreglerna – Föreligger inte

(Artiklarna 14 FEUF och 106 FEUF)

3.      Socialpolitik – Unionens befogenhet – Antagande av rättsakter avseende andra personkategorier än arbetstagare – Omfattas inte

(Artikel 153 FEUF)

4.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

5.      Institutionernas rättsakter – Val av rättslig grund – Kriterier – Artikel 352 FEUF – Gränser – Ska tillämpas i samband med ett föreslaget medborgarinitiativ – Villkor

(Artikel 352 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, artikel 10.1 c)

6.      Unionsinstitutioner – Utövande av befogenhet – Principerna om likabehandling och god förvaltningssed ska iakttas – Skyldighet att beakta de beslut som redan fattats i fråga om liknande ansökningar – Gränser – Legalitetsprincipen ska iakttas

7.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Avsaknad av, eller otillräcklig, motivering – Ska skiljas från en uppenbart oriktig bedömning

(Artiklarna 263 FEUF och 296 FEUF)

8.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionsbeslut om att vägra registrera ett föreslaget medborgarinitiativ

(Artiklarna 24 första stycket FEUF och 296 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, skäl 1 och artikel 4.3)

1.      Det följer av artikel 5 FEU att principen om tilldelade befogenheter ska styra avgränsningen av unionens befogenheter och att varje institution enligt artikel 13.2 FEU ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen. Det är mot den bakgrunden som villkoret i artikel 4.2 b i förordning nr 211/2011 om medborgarinitiativet uppställs. Enligt det villkoret ska det föreslagna europeiska medborgarinitiativet inte uppenbart falla utanför kommissionens befogenhet att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

Det framgår av ordalydelsen i den bestämmelsen att kommissionen ska göra en första prövning av de omständigheter som den förfogar över för att bedöma huruvida det föreslagna europeiska medborgarinitiativet inte uppenbart faller utanför dess befogenhet, samtidigt som det däri även klargörs att en mer fullständig prövning kommer att ske om förslaget registreras.

(se punkterna 16 och 17)

2.      Det följer således av fast rättspraxis att medlemsstaterna har rätt att, med iakttagande av unionsrätten, bestämma omfattningen av sina tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och hur dessa ska organiseras. Medlemsstaterna har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och en medlemsstats definition av dessa tjänster kan inte ifrågasättas av kommissionen annat än om ett uppenbart fel har begåtts. Denna befogenhet för medlemsstaten att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bekräftas av att unionen inte har tilldelats någon särskild befogenhet och av att det i unionsrätten saknas en precis och fullständig definition av begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Mot bakgrund av dessa omständigheter var det riktigt av kommissionen att fastställa att det var uppenbart att den inte kunde lägga fram ett förslag till rättsakt med stöd av artikel 14 FEUF i syfte att långtidsomsorg ska kvalificeras såsom en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Vad gäller undantagandet av sådan omsorg från tillämpningsområdet för de inremarknadsreglerna framgår det av artikel 14 FEUF att de särskilda bestämmelserna som anges däri är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utan att det påverkar tillämpningen av artikel 106 FEUF. Det följer av artikel 106.2 FEUF att även företag som anförtrotts att tillhandahålla sådana tjänster ska vara underkastade reglerna i fördragen, och särskilt reglerna för den inre marknaden och konkurrensreglerna. Det går endast att göra undantag från den principen under vissa särskilda förhållanden och huruvida sådana förhållanden är för handen beror på de rättsliga och faktiska omständigheter som råder i varje medlemsstat och de ska styrkas i varje enskilt fall av den medlemsstat eller det företag som åberopar dem. Härav följer att kommissionen inte kan lägga fram ett generellt förslag om att tjänster, vilkas kvalificering såsom tjänster av allmänt ekonomiskt intresse beror på den nationella politik som varje medlemsstat för, ska vara undantagna från tillämpningsområdet för inremarknadsreglerna.

(se punkterna 24–26)

3.      Artikel 153 FEUF omfattar endast delvis tillämpningsområdet för de åtgärder som ska vidtas enligt det omtvistade föreslagna europeiska medborgarinitiativet som syftar till att ge rätt till omsorg under hela livet, eftersom den bestämmelsen uttryckligen endast avser arbetstagare och inte gör det möjligt att anta rättsakter avseende andra personkategorier. Artikel 153 FEUF kan därför inte i sig själv utgöra en rättslig grund för att anta en rättsakt som syftar till att säkerställa att långtidsvård tillhandahålls såsom en samhällsomfattande tjänst inom unionen.

(se punkt 39)

4.      Se domen.

(se punkt 46)

5.      Artikel 352 FEUF som är en del av ett institutionellt system grundat på principen om tilldelade befogenheter, kan inte utgöra en grund för att utvidga området för unionens befogenhet utöver den allmänna ram som följer av samtliga bestämmelser i fördraget, i synnerhet de bestämmelser i vilka unionens uppgifter och åtgärder fastställs. Den bestämmelsen kan under alla omständigheter inte tjäna som grund för att anta bestämmelser som leder till en förändring av fördraget, utan att det förfarande som föreskrivs för detta ändamål iakttas. Härav följer att för att säkerställa att avgränsningen mellan de befogenheter som fastställts i fördragen iakttas och för att undvika att den ifrågasätts genom att en sekundärrättsakt antas så kan bestämmelsen endast tillämpas under vissa villkor.

Varken artikel 352 FEUF eller förordning nr 211/2011 om medborgarinitiativet utesluter att artikel 352 FEUF tillämpas inom ramen för ett europeiskt medborgarinitiativ.

Målet, det vill säga medborgarnas demokratiska deltagande i unionen som ligger till grund för den europeiska medborgarinitiativmekanismen får emellertid inte åsidosätta principen om tilldelade befogenheter och ge unionen rätt att lagstifta inom ett område där den inte har tilldelats någon befogenhet, vilket innebär att villkoren i artikel 352 FEUF även ska iakttas i samband med ett föreslaget europeiskt medborgarinitiativ. Det ankommer således på kommissionen att pröva huruvida det i fråga om ett föreslaget europeiskt medborgarinitiativ är uppenbart att den inte kan lägga fram ett förslag till rättsakt med stöd av den bestämmelsen. Detta föregriper emellertid inte institutionernas bedömning av huruvida en sådan rättsakt är nödvändig, eftersom den bedömningen kan göras efter registreringen av det föreslagna europeiska medborgarinitiativet och kan i förekommande fall ingå i det meddelande som föreskrivs i artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011.

(se punkterna 51–53)

6.      Institutionerna ska utöva sin befogenhet i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten, bland annat principerna om likabehandling och god förvaltningssed. Med hänsyn till dessa två principer ska de beakta de beslut som redan fattats i fråga om liknande ansökningar och ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det finns anledning att besluta på samma sätt. Principen om god förvaltningssed ska emellertid vara förenlig med legalitetsprincipen.

(se punkt 60)

7.      Se domen.

(se punkterna 65 och 67)

8.      Se domen.

(se punkterna 68, 69, 72 och 73)