Mål T‑198/12

Förbundsrepubliken Tyskland

mot

Europeiska kommissionen

”Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2009/48/EG – Leksakers säkerhet – Gränsvärden för nitrosaminer och nitroserbara ämnen, bly, barium, arsenik, antimon och kvicksilver i leksaker– Kommissionsbeslut att inte i sin helhet godkänna att nationella bestämmelser med undantag från gränsvärdena bibehålls– Tidsbegränsat godkännande – Bevis för att det föreligger ett bättre skydd för folkhälsan enligt nationella bestämmelser”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 14 maj 2014

1.      Talan om ogiltigförklaring – Medlemsstaternas möjlighet att väcka talan – Talan mot ett beslut av kommissionen att inte i dess helhet godkänna att befintliga nationella undantagsbestämmelser skulle gälla även fortsättningsvis – Inte nödvändigt att visa ett berättigat intresse av få saken prövad

(Artikel 263 FEUF)

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslutet överensstämmer med tidigare beslutspraxis – Nödvändigt med en uttrycklig motivering om kommissionen går längre än i sina tidigare beslut – Beslut enligt förfarandet i artikel 114.4 FEUF – Räckvidd

(Artiklarna 114. 4, FEUF och 296 andra stycket FEUF)

3.      Tillnärmning av lagstiftning – Artikel 114 FEUF– Förfarande för att godkänna nationella undantagsbestämmelser – Ansökan om att få behålla äldre nationella bestämmelser – Möjlighet för den sökande medlemsstaten att basera sin ansökan på en annorlunda bedömning av hälsoriskerna än unionslagstiftaren – Skyldighet att säkerställa en högre folkhälsoskyddsnivå än vad åtgärden för unionsharmonisering gör – Skyldighet att iaktta proportionalitetsprincipen

(Artikel 114.4 och 114.6 FEUF)

1.      Se domen.

(se punkterna 37 och 38)

2.      Ett kommissionsbeslut som ligger i linje med fast beslutspraxis får ges en summarisk motivering, med hänvisning till denna praxis. Om kommissionen i beslutet däremot går längre än i sina tidigare beslut åligger det kommissionen att på ett uttryckligt sätt utveckla sitt resonemang. Vad beträffar ett beslut som fattats enligt förfarandet i artikel 114.4 FEUF är kommissionens skyldighet att i tillräcklig utsträckning motivera sina beslut särskilt viktig, eftersom den kontradiktoriska principen inte är tillämplig i nämnda förfarande.

Moiveringen till en rättsakt ska vara logisk och ska i synnerhet inte innehålla motsägelser som kan hindra förståelsen av de skäl som ligger bakom rättsakten. En motsägelse i ett besluts motivering utgör ett åsidosättande av den skyldighet som följer av artikel 296 andra stycket FEUF, av den arten att det påverkar den aktuella rättsaktens giltighet om det fastställs att den som rättsakten är riktad till på grund av denna motsägelse helt eller delvis inte kan få kännedom om de faktiska skälen till beslutet och att rättsaktens artikeldel på grund av detta faktum helt eller delvis saknar rättsligt stöd.

(se punkterna 47–50)

3.      En medlemsstat kan nämligen grunda en begäran om att få behålla redan existerande nationella bestämmelser på en annorlunda bedömning av hälsorisken än den som unionsslagstiftaren gjorde i samband med vidtagandet av den harmoniseringsåtgärd som de nationella bestämmelserna avviker ifrån. Härvid ankommer det på den medlemsstat som framställt begäran att visa att nämnda nationella bestämmelser säkerställer en högre hälsoskyddsnivå än vad åtgärden för gemenskapsharmonisering gör och att de inte överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Sökandemedlemsstaten kan för övrigt till stöd för att behålla nationella bestämmelser med rätt åberopa att den gör en annan bedömning av risken för folkhälsan, utan att denna bedömning nödvändigtvis måste vara grundad på andra eller nya vetenskapliga rön. Det ankommer emellertid på sökandemedlemsstaten att visa på vilket sätt kommissionens bedömning av den bevisning som den haft att pröva är felaktig och varför tribunalen ska göra en annan bedömning av bevisningen.

(se punkterna 70, 92, och 100)