Mål C‑195/14

Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

mot

Teekanne GmbH & Co. KG

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2000/13/EG – Märkning och presentation av livsmedel – Artiklarna 2.1 a i och 3.1 led 2 – Märkning som kan vilseleda köparen om ett livsmedels sammansättning – Ingrediensförteckning – Orden ’hallon-vanilj-äventyr’ och bilder på hallon och vaniljblommor förekommer på förpackningen till en frukttesort som inte innehåller dessa ingredienser”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 4 juni 2015

Tillnärmning av lagstiftning – Märkning, presentation och marknadsföring av livsmedel – Direktiv 2000/13 – Förbud mot märkning som kan vilseleda köparen – Märkning som genom hur en viss ingrediens ser ut, beskrivs eller återges visuellt kan ge intrycket att livsmedlet innehåller nämnda ingrediens – Att denna ingrediens inte ingår framgår endast av ingrediensförteckningen på förpackningen – Otillåtet – Den nationella domstolens bedömning

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13, artiklarna 2.1 a i och 3.1 punkt 2)

Artiklarna 2.1 a i och 3.1 led 2 i direktiv 2000/13 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel, i dess lydelse enligt förordning nr 596/2009, ska tolkas så, att de utgör hinder mot att märkningen av ett livsmedel och dess närmare utformning kan ge intrycket, genom hur en viss ingrediens ser ut, beskrivs eller återges visuellt, att livsmedlet innehåller en viss ingrediens, fastän den i själva verket inte ingår och detta endast framgår av ingrediensförteckningen på förpackningen.

Ingrediensförteckningen kan i vissa fall, även om den är riktig och uttömmande, vara icke lämpad att i tillräcklig mån korrigera det felaktiga eller tvetydiga intryck som de andra beståndsdelarna i märkningen ger konsumenten beträffande livsmedlets egenskaper.

Det ankommer på den nationella domstolen att pröva alla de olika beståndsdelar som ingår i märkningen av det berörda livsmedlet för att avgöra om en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument kan vilseledas. Den nationella domstolen ska därvid bland annat beakta de ord och bilder som använts samt de olika beståndsdelarnas placering, storlek, färg, teckensnitt, språk, grammatik och interpunktion.

(se punkterna 40 och 42–44 samt domslutet)