FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 18 december 2008(*)
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Överföring av nationella pensionsrättigheter – Beslut att inte tillåta att en begäran om överföring återtas och att en ny ansökan om överföring inges – Personaldomstolens behörighet – Ändring av föremålet för tvisten – Avvisning av talan i första instans”
I de förenade målen T‑90/07 P och T‑99/07 P,
angående två överklaganden av den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 16 januari 2007 (första avdelningen) i mål F‑92/05, Genette mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A‑1-0000), med yrkande om upphävande av denna dom,
Konungariket Belgien, företrätt av L. Van den Broeck och C. Pochet, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten L. Markey,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av V. Joris och D. Martin, båda i egenskap av ombud,
klagande,
i vilka den andra parten är:
Emmanuel Genette, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Gorze (Frankrike), företrädd av advokaten M.-A. Lucas,
sökande i första instans,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (avdelningen för överklaganden)
sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna V. Tiili, E. Martins Ribeiro, O. Czúcz och I. Pelikánová (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 september 2008,
följande
Dom
1 I överklagandet, vilket ingetts enligt artikel 9 i bilaga I till domstolens stadga, har Konungariket Belgien och kommissionen yrkat att förstainstansrätten ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 16 januari 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade personaldomstolen kommissionens beslut av den 25 januari 2005 om avslag på en ansökan från Emmanuel Genette av den 31 oktober 2004.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, i dess lydelse före ikraftträdandet av rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna (EUT L 124, s. 1) (nedan kallade de gamla tjänsteföreskrifterna), föreskrevs följande:
”En tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha
– lämnat en tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation, eller
– bedrivit verksamhet som anställd eller egen företagare,
skall när han blir fast anställd ha rätt att få antingen det försäkringstekniska värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet inbetald till gemenskaperna.
I det fallet skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans lönegrad vid fast anställning, fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom för den tidigare tjänstgöringsperioden i det egna pensionssystemet på grundval av det försäkringstekniska värdet eller de återbetalade beloppen enligt ovan.”
3 I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordning nr 723/2004 (nedan kallade de nya tjänsteföreskrifterna), vilken, enligt artikel 2, trädde i kraft den 1 maj 2004, föreskrivs följande:
”Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha:
– lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation, eller
– bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare:
Tjänstemannen skall när han blir fast anställd, men innan han blir berättigad till avgångspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, ha rätt att få kapitalvärdet, uppräknat per dagen för överföringen, för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet, inbetalt till gemenskaperna.
I så fall skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen, genom allmänna genomförandebestämmelser fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom i gemenskapens pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden på grundval av det överförda kapitalbeloppet, efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för begäran om överföringen och den dag den faktiskt görs.
Tjänstemannen får bara utnyttja denna möjlighet en gång per medlemsstat och pensionsfond.”
4 Enligt artikel 107a i de nya tjänsteföreskrifterna fastställs ”övergångsbestämmelser” i bilaga XIII till dessa tjänsteföreskrifter. I artikel 26.3 i denna bilaga föreskrivs följande:
”Tjänstemän som har lämnat in en ansökan om överföring inom tidsfristen men som tackat nej till det erbjudande de fått, tjänstemän som inte lämnat in någon ansökan om överföring inom den tidigare fastställda fristen eller de vars ansökan avslagits eftersom den lämnats in för sent får fortfarande lämna in eller på nytt lämna in en sådan ansökan senast den 31 oktober 2004.”
5 I artikel 3 i den belgiska lagen av den 21 maj 1991 om upprättande av vissa förhållanden mellan de belgiska pensionssystemen och pensionssystemen inom folkrättsliga institutioner, offentliggjord i Moniteur belge av den 20 juni 1991, s. 13871 (nedan kallad 1991 års lag) föreskrivs att ”[v]arje tjänsteman kan, med institutionens samtycke, ansöka om att det belopp som avser ålderspension för anställning och perioder innan han anställdes vid institutionen skall erläggas till institutionen i fråga”. Genom denna lag infördes ett system för särskild överföring, subrogation, som härrör från överföringen av de försäkringstekniska värden som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna.
6 I artikel 9 i 1991 års lag föreskrivs att
”[s]å länge som subrogationen enligt artikel 11 inte har genomförts kan tjänstemannen, med institutionens samtycke, återkalla sin begäran om överföring. Denna återkallelse är slutgiltig.”
7 Genom den belgiska lagen av den 10 februari 2003 om reglering av överföring av pensionsrättigheter mellan de belgiska pensionssystemen och pensionssystem inom folkrättsliga institutioner, offentliggjord i Moniteur belge av den 27 mars 2003, s. 14747 (nedan kallad 2003 års lag), ändrades den lagstiftning som var tillämplig på överföring till gemenskapens pensionssystem rättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen. Denna lag är enligt dess artikel 29 tillämplig på ansökningar om överföring som getts in den 1 januari 2002 eller senare, och genom lagen införs ett system med schablonmässiga återköpsvärden för avgifter som erlagts till ett belgiskt pensionssystem, med tillägg för ränta. Enligt denna nya lagstiftning innebär överföringen av rättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen att ett kapitalbelopp omedelbart betalas in till gemenskapssystemet.
8 I artikel 4 i 2003 års lag föreskrivs att
”[e]n tjänsteman eller tillfälligt anställd som, efter att ha förvärvat rättigheter till en eller flera pensioner enligt artikel 3[.]1 [första–fjärde styckena], tillträder en tjänst vid en institution kan, med institutionens samtycke, på grundval av tjänstemannens anslutning till dessa pensionssystem för perioden innan han tillträdde tjänsten vid institutionen, begära att de belopp som fastställts enligt artikel 7 överförs till institutionen eller dess pensionsfond ...”.
9 I artikel 9.1 i 2003 års lag föreskrivs att
”[e]n ansökan om överföring blir oåterkallelig den dag då [den nationella pensions]myndigheten mottar en slutgiltig bekräftelse från institutionen på den begäran om överföring som tjänstemannen eller den tillfälligt anställde lämnat in”.
10 Genom artikel 194 i den belgiska lagen av den 20 juli 2006 med olika bestämmelser, offentliggjord i Moniteur belge av den 28 juli 2006, s. 36940 (nedan kallad 2006 års lag), ändrades artikel 9 i 1991 års lag. I denna artikel föreskrivs hädanefter följande:
”Så länge som den subrogation som föreskrivs i artikel 11 inte har börjat gälla kan en tjänsteman som lämnar institutionen utan att ha rätt till ålderspension, med institutionens samtycke, återkalla sin begäran om överföring. Denna återkallelse är slutgiltig.”
11 Enligt artikel 195 i 2006 års lag trädde den nya lydelsen av artikel 9 i 1991 års lag i kraft, med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004.
Bakgrund till tvisten
12 Bakgrunden till tvisten återgavs på följande sätt i den överklagade domen:
”8 Innan [Emmanuel Genette] den 1 april 2000 anställdes vid kommissionen med placering i lönegrad B 5, löneklass 3, hade han, som är född år 1968, arbetat i den privata sektorn i Belgien som egenföretagare från år 1992 till år 1996 och därefter som anställd från år 1996 till år 2000.
9 Därvid hade han först varit ansluten till Institut national d’assurance sociale des travailleurs indépendants (Nationella institutet för socialförsäkring för egenföretagare) (nedan kallat Inasti) och därefter till Office national des pensions (Nationella pensionsmyndigheten) (nedan kallad ONP) till vars pensionssystem han hade betalat avgifter och han hade således förvärvat pensionsrättigheter hos dessa organ.
10 Efter att ha blivit fast anställd som gemenskapstjänsteman den 1 januari 2001 begärde [Emmanuel Genette], genom skrivelse av den 13 juli 2001 till kommissionen, att de rättigheter som han hade förvärvat i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare och för anställda skulle överföras till gemenskapens pensionssystem. Denna begäran grundades på artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna, samt ... artikel 3 i 1991 års lag.
11 Den 11 juni 2002 sände enheten ’Pensioner och kontakter med tidigare anställda’ vid direktorat B vid kommissionens generaldirektorat (GD) för personal och administration ett meddelande till [Emmanuel Genette] med besked om det antal ytterligare pensionsgrundande tjänsteår som han skulle tillgodoräknas i gemenskapssystemet mot bakgrund av det av kommissionen beräknade försäkringstekniska värdet av den nationella pension som han hade förvärvat i det belgiska pensionssystemet för egenföretagare. Om [Emmanuel Genette] gick i pension vid 65 års ålder skulle det försäkringstekniska värdet av den pension som INASTI beräknat till ett årligt belopp på 1 431,29 euro uppgå till 8 139,33 euro och den extra tjänstgöringstid som skulle beaktas i gemenskapssystemet skulle vara ett år och 19 dagar. Vidare informerade kommissionen honom om att den, med tillämpning av artikel 11 i 1991 års lag, skulle överta de pensionsrättigheter som sökanden hade förvärvat i Belgien från den dag då hans gemenskapspension betalades.
12 Den 26 augusti 2002 sände samma enhet ett liknande meddelande avseende de pensionsrättigheter som [Emmanuel Genette] hade förvärvat såsom anställd och underrättade honom om att vid 65 års ålder skulle det försäkringstekniska värdet av den pension som ONP beräknat till ett årligt belopp på 1 952,48 euro uppgå till 11 102,79 euro och att den motsvarande extra tjänstgöringstiden i gemenskapssystemet skulle uppgå till ett år, fem månader och fem dagar.
13 I dessa meddelanden underrättades [klaganden] om att från och med mottagandet av hans samtycke till erbjudandena i meddelandena skulle hans begäran om överföring [av den 13 juli 2001] inte längre kunna återkallas. I meddelandena angavs emellertid att begäran undantagsvis kunde återkallas om han lämnade tjänsten vid kommissionen innan villkoren för rätt till gemenskapspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna var uppfyllda.
14 Den 17 juli och den 29 augusti 2002 förklarade [Emmanuel Genette] att han samtyckte till kommissionens erbjudanden av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
15 …
16 Någon tid före oktober månad 2004 fick [Emmanuel Genette] kännedom om att en bekant, som hade tillträtt en tjänst vid kommissionen år 2003 och som precis som han, med stöd av de gamla tjänsteföreskrifterna, hade begärt överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i det belgiska pensionssystemet för anställda, av Belgien hade fått överfört ett kapital – som motsvarade anslutningsår och lön som var jämförbara med hans – som hade gett upphov till mycket längre extra pensionsgrundande tjänstetid i gemenskapssystemet än den som han hade fått tillgodoräkna sig.
17 Den 31 oktober 2004 gav [Emmanuel Genette], med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, till kommissionen in en ansökan om att kommissionen skulle:
– besluta att, såsom föreskrivs i artikel 9 i 1991 års lag, låta honom återkalla den begäran som han gett in den 13 juli 2001 med stöd av denna lag om överföring till gemenskapssystemet av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare och anställda, och
– besluta att, såsom föreskrivs i artikel 4.1 i 2003 års lag, låta honom begära överföring av sina pensionsrättigheter enligt denna lag.
18 Den 2 februari 2005 mottog [Emmanuel Genette] en underrättelse om ett beslut av den 25 januari 2005 som chefen för enheten ’Pensioner’ hade fattat ..., i vilket begäran av den 31 oktober 2004 avslogs i följande ordalag:
19 ’… Ni önskar … få tillåtelse att dels återkalla Er begäran enligt artikel 11.2 i bilaga VIII [till tjänsteföreskrifterna] om överföring av Era pensionsrättigheter som Ni har förvärvat i de belgiska pensionssystemen [Inasti] och ONP och som redan har verkställts av dessa system enligt lagen [av år] 1991, dels ge in en ny begäran som skall verkställas av nämnda system enligt bestämmelserna i lagen [av år] 2003.
20 I de erbjudanden som tillställdes Er av kommissionens administration den 11 juni 2002 och den 26 augusti 2002, sedan [Inasti] och ONP meddelat vilket pensionsbelopp som kunde överföras, angavs klart att överföringen blev oåterkallelig från och med den berörda administrationens mottagande av Ert samtycke till nämnda erbjudanden. Som en följd av Ert godtagande verkställdes överföringen av Era rättigheter, och ärendena avseende ONP och [Inasti] avslutades slutgiltigt av [tillsättningsmyndigheten].
21 I lagen [av år] 1991 föreskrivs visserligen en möjlighet att ’återkalla en begäran om överföring med [i]nstitutionens samtycke’ (artikel 9 i lagen [av år] 1991), men på institutionsnivå föreskrivs denna möjlighet i praktiken endast för undantagsfall, vilka fall för övrigt angavs i skrivelsen med erbjudande till den berörde: ’Begäran kan undantagsvis återkallas om den berörde lämnar sin tjänst innan villkoren för rätt till gemenskapspension enligt artikel 77 i [t]jänsteföreskrifterna uppfyllts.’ I förevarande fall är det inte alls fråga om en möjlighet att återkalla en begäran utan om att åtgärden skall återgå i en mycket speciell situation.
22 Dessutom har Europeiska gemenskapernas domstol i sin dom av den 9 november 1989 i de förenade målen 75/88, 146/88 och 147/88 klart slagit fast distinktionen mellan de två olika rättsordningar som omfattar besluten om, för det första, beräkningen av det överförbara beloppet och, för det andra, omräkningen av detta värde till pensionsgrundande tjänsteår. Dessa beslut kan bli föremål för sådan domstolsprövning som föreskrivs i respektive rättsordning. Av detta följer att den teoretiska möjlighet att återkalla en begäran om överföring som föreskrivs i den belgiska lagen saknar verkan, eftersom en sådan möjlighet inte föreskrivs i gemenskapsordningen. Detta är fallet här.
23 Vid dessa förhållanden är det inte möjligt för mig att låta Er återkalla den redan prövade begäran och lämna in en ny begäran rörande en överföring som redan har avslutats på vederbörligt sätt.’
24 Den 22 april 2005 ingav [Emmanuel Genette] genom sitt ombud ett klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot det omtvistade beslutet.
25 Den 10 juni 2005 antog generaldirektören vid kommissionens generaldirektorat för administration och personal, i egenskap av tillsättningsmyndighet, ett beslut ’som svar på ansökningar och klagomål från ett flertal tjänstemän avseende överföring av pensionsrättigheter från det belgiska pensionssystemet till gemenskapssystemet’, vilket delgavs klaganden per e-post och telefax den 14 juni 2005 ...”
Förfarandet i första instans och den överklagade domen
13 Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 26 september 2005 väckte Emmanuel Genette talan om ogiltigförklaring av det beslut som chefen för enheten ”Pensioner” vid byrån för ”löneadministration och individuella ersättningar” hade fattat den 25 januari 2005 (nedan kallat beslutet av den 25 januari 2005) och av det beslut som generaldirektören för generaldirektoratet (GD) för personal och administration hade fattat den 10 juni 2005 (nedan kallat beslutet av den 10 juni 2005). Talan registrerades under målnummer T‑361/05.
14 Förstainstansrätten hänsköt genom beslut av den 15 december 2005 ärendet till personaldomstolen, med tillämpning av artikel 3.3 i rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7). Talan registrerades vid personaldomstolens kansli under målnummer F‑92/05.
15 Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 8 maj 2006 begärde Konungariket Belgien att få intervenera i förfarandet till stöd för kommissionens yrkanden. Med tillämpning av artiklarna 115.1 och 116.6 i förstainstansrättens rättegångsregler, vilka enligt artikel 3.4 i beslut 2004/752 i tillämpliga delar även ska gälla för personaldomstolen till dess att sistnämnda domstols rättegångsregler träder i kraft, tillät ordföranden på personaldomstolens första avdelning denna intervention genom beslut av den 29 juni 2006.
16 Genom den överklagade domen ogiltigförklarade personaldomstolen beslutet av den 25 januari 2005.
17 Personaldomstolen ogillade inledningsvis kommissionens invändning om rättegångshinder, som grundades på att talan väckts för sent med hänsyn till den tidsfrist som föreskrivs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna.
18 Den fastställde därefter att yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 10 juni 2005 om avslag på det klagomål som Emmanuel Genette anfört den 22 april 2005 mot beslutet av den 25 januari 2005 saknade självständig betydelse i förhållande till yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 25 januari 2005 och att yrkandet således endast avsåg ogiltigförklaring av det sistnämnda beslutet.
19 Personaldomstolen prövade för det första yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 25 januari 2005 i den mån som det avsåg kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att återkalla sin begäran om överföring till gemenskapens pensionssystem av rättigheter som han hade förvärvat i de belgiska pensionssystemen. I punkterna 42–50 i den överklagade domen tolkade personaldomstolen inledningsvis Emmanuel Genettes yrkanden i detta avseende. Den påpekade att överföringen till gemenskapens pensionssystem av rättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen utgör en åtgärd som innefattar två på varandra följande ensidiga beslut, som fattas på den berördes begäran och inom ramen för en normbunden behörighet av dels det eller de organ som förvaltar det nationella pensionssystemet, dels gemenskapsinstitutionen. Personaldomstolen ansåg att den berörda personen enligt artikel 9 i 1991 års lag har rätt att begära att de beslut som fattats av de organ som förvaltar de belgiska pensionssystemen återkallas, så länge som subrogationen enligt artikel 11 i ovannämnda lag inte har genomförts och fann att överföringen helt återgår om beslutet av den institution som fastställer antalet pensionsgrundande tjänsteår också återkallas och att institutionens samtycke enligt artikel 9 i 1991 års lag följaktligen endast kan avse återkallande av det beslut som institutionen fattat vid överföringen av pensionsrättigheterna. Den fann följaktligen att det yrkande som avsåg kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att återkalla sin begäran om överföring av den 13 juli 2001 borde tolkas som ett yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
20 Personaldomstolen prövade därefter i punkterna 55–93 i den överklagade domen huruvida yrkandena om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kunde prövas i sak. Den påpekade först att det förhållandet att det förelåg en ny och väsentlig omständighet, nämligen ikraftträdandet av först 2003 års lag och därefter artikel 26.3 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna, motiverade begäran om att nämnda beslut skulle återkallas, vilken ingavs efter det att fristen för att väcka talan hade löpt ut. Genom de nya bestämmelserna ändrades Emmanuel Genettes rättsliga ställning vad gäller överföringen till gemenskapens pensionssystem av de rättigheter som han förvärvat i de belgiska pensionssystemen och detta motiverade en omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002. En tolkning enligt vilken Emmanuel Genette inte omfattades av tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna skulle nämligen ha kunnat ge upphov till en sådan skillnad i behandling mellan de tjänstemän som överfört rättigheter som de förvärvat i de belgiska pensionssystemen till gemenskapens pensionssystem och dem som inte fått sina pensionsrättigheter överförda som, med hänsyn till artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla och de nya tjänsteföreskrifterna, inte var motiverad. En retroaktiv tillämpning av dessa bestämmelser på vissa begränsade kategorier av tjänstemän och inte på Emmanuel Genette skulle dessutom ge upphov till tvivel avseende lagenligheten av denna skillnad i behandling med hänsyn till principen om skydd för berättigade förväntningar.
21 Personaldomstolen fann vidare att begäran av den 31 oktober 2004, som avsåg en omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002, ingavs inom rimlig tid från den tidpunkt då Emmanuel Genette fick exakt kännedom om den nya och väsentliga omständighet som motiverade denna begäran. Personaldomstolen drog av detta slutsatsen att yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kunde tas upp till sakprövning.
22 Personaldomstolen biföll slutligen Emmanuel Genettes yrkande om ogiltigförklaring på den första och den tredje grunden avseende en felaktig rättstillämpning vad gäller motiveringen av beslutet av den 25 januari 2005, enligt vilken överföringen till gemenskapens pensionssystem av de rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen hade blivit oåterkallelig, sedan han hade samtyckt till den, och inte heller kunde återgå, eftersom det inte fanns någon bestämmelse i gemenskapsrätten som möjliggjorde detta.
23 Vad gäller den första grunden för ogiltigförklaring fann personaldomstolen i punkterna 103–110 i den överklagade domen att kommissionen hade gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i beslutet av den 25 januari 2005 genom att grunda sitt beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 på att dessa hade blivit slutgiltiga sedan Emmanuel Genette uttryckligen hade samtyckt till dem. Personaldomstolen fann nämligen att även om nämnda samtycke medförde att dessa beslut trädde i kraft, så blev de slutgiltiga först efter det att de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna hade löpt ut.
24 Vad gäller den tredje grunden för ogiltigförklaring fann personaldomstolen i punkterna 118–135 i den överklagade domen att kommissionen hade missbedömt omfattningen av den befogenhet som den hade med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla och de nya tjänsteföreskrifterna och att den hade gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i beslutet av den 25 januari 2005. Eftersom det inte finns några specialbestämmelser i gemenskapsrätten som reglerar återkallandet av beslut genom vilka rättigheter som förvärvats i de nationella pensionssystemen överförs till gemenskapens pensionssystem, omfattas återkallandet av domstolens rättspraxis avseende återkallande av alla individuella beslut som skapar rättigheter. Personaldomstolen fastslog, efter att ha funnit att ett återkallande av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 inte i sig kunde påverka de belgiska pensionssystemens rättigheter, att det i förevarande fall inte fanns något hinder mot att kommissionen återkallade besluten i enlighet med Emmanuel Genettes begäran.
25 För det andra prövade personaldomstolen i punkterna 137 och 138 i den överklagade domen yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att framställa en ny begäran om överföring till gemenskapens pensionssystem av de rättigheter som han förvärvat i de belgiska pensionssystemen. Den fann att nämnda beslut också skulle ogiltigförklaras, eftersom det hade motiverats med samma skäl, med avseende på vilka gällande rätt hade tillämpats felaktigt, som de som hade anförts till stöd för beslutet att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
Överklagandena
Förfarandet
26 Genom ansökningar som inkom till förstainstansrättens kansli den 26 respektive den 29 mars 2007 har Konungariket Belgien, i mål T‑90/07 P, och kommissionen, i mål T‑99/07 P, överklagat personaldomstolens dom.
27 Emmanuel Genette inkom med sina svarsskrivelser den 30 juni 2007 i mål T‑90/07 P respektive den 3 juli 2007 i mål T‑99/07 P. Genom skrivelse av den 3 maj 2007 i mål T‑90/07 P respektive den 8 maj 2007 i mål T‑99/07 P, avstod Konungariket Belgien och kommissionen från att inkomma med svarsskrivelser.
28 Genom skrivelser som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 juli 2007 i mål T‑99/07 P och den 17 juli 2007 i mål T‑90/07 P, begärde kommissionen och Konungariket Belgien i enlighet med artikel 143 i rättegångsreglerna att få lämna in en replik. Genom beslut av den 25 respektive den 30 juli 2007 biföll ordföranden på avdelningen för överklaganden denna begäran, men begränsade därvid omfattningen av inlagorna till frågor om upptagande till prövning i sak. Replik och duplik inkom inom den föreskrivna fristen.
29 Det skriftliga förfarandet avslutades den 27 december 2007 i mål T‑99/07 P respektive den 28 januari 2008 i mål T‑90/07 P.
30 Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 29 januari 2008, anförde kommissionen i enlighet med artikel 146 i rättegångsreglerna att den önskade yttra sig vid förstainstansrätten för att lägga fram sina synpunkter muntligt i mål T‑99/07 P. Genom skrivelser som inkom till förstainstansrättens kansli den 19 februari 2008 framställde Konungariket Belgien en liknande begäran i målen T‑99/07 P och T‑90/07 P. I dessa skrivelser begärde Konungariket Belgien dessutom att målen T‑99/07 P och T‑90/07 P skulle förenas i enlighet med artiklarna 50 och 144 i rättegångsreglerna vad gäller det muntliga förfarandet och domen. Genom skrivelser som inkom till förstainstansrättens kansli den 29 februari och den 11 mars 2008 lämnade kommissionen och Emmanuel Genette sina synpunkter vad gäller begäran om att målen skulle förenas.
31 På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (avdelningen för överklaganden) att inleda det muntliga förfarandet i målen T‑99/07 P och T‑90/07 P. Genom beslut av den 4 juli 2008 beslutade ordföranden på avdelningen för överklaganden att dessa mål skulle förenas vad gäller det muntliga förfarandet och domen.
32 I enlighet med de åtgärder för processledning som föreskrivs i artiklarna 64 och 144 i rättegångsreglerna anmodade förstainstansrätten parterna att besvara ett flertal skriftliga frågor. Parterna efterkom denna begäran inom utsatt frist.
Parternas yrkanden
33 Konungariket Belgien har yrkat att förstainstansrätten ska upphäva den överklagade domen.
34 Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten ska
– upphäva den överklagade domen,
– avvisa den talan som Emmanuel Genette väckt vid personaldomstolen,
– i andra hand, fastställa att denna talan saknar grund, och
– besluta att kommissionen och Emmanuel Genette ska bära sina rättegångskostnader i målet om överklagande och i målet vid personaldomstolen.
35 Emmanuel Genette har yrkat att förstainstansrätten ska
– ogilla överklagandena,
– i andra hand, bifalla hans yrkanden i första instans, och
– förplikta Konungariket Belgien och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
36 Emmanuel Genette har i första hand yrkat att Konungariket Belgiens och kommissionens överklagande ska avvisas av det skälet att det inte, eller inte i vederbörlig ordning, har yrkats att de yrkanden som framställts i första instans ska bifallas helt eller delvis i enlighet med kraven i artikel 139.1 b i rättegångsreglerna.
37 I mål T‑90/07 P har Emmanuel Genette gjort gällande att Konungariket Belgien endast har yrkat att den överklagade domen ska upphävas. Överklagandet förlorar således sin ändamålsenliga verkan, eftersom personaldomstolen eller förstainstansrätten, om överklagandet bifölls, i avsaknad av yrkanden härom inte skulle kunna bifalla Konungariket Belgiens yrkanden i förstainstansrätten, såsom dessa återges i punkt 32 i den överklagade domen. Dessutom kan denna brist inte avhjälpas genom en hänvisning till kommissionens yrkanden i mål T‑99/07 P som Konungariket Belgien föreslagit.
38 Emmanuel Genette har i mål T‑99/07 P hävdat att kommissionen inte på ett korrekt sätt har framställt något yrkande avseende den fortsatta handläggningen av tvisten för det fall förstainstansrätten upphäver den överklagade domen. Kommissionens yrkanden att förstainstansrätten ska avvisa den talan som Emmanuel Genette väckt vid personaldomstolen eller, i andra hand, ogilla den, kan inte tas upp till sakprövning, eftersom det är fråga om nya yrkanden som ändrar föremålet för talan i första instans. Eftersom kommissionen inte har framställt yrkanden, som kan tas upp till sakprövning, om att dess yrkanden i första instans ska bifallas, skulle det vara ointressant och strida mot god rättskipning om förstainstansrätten prövade kommissionens yrkande om upphävande, vilket leder till att kommissionens överklagande ska avvisas.
39 Konungariket Belgien och kommissionen har yrkat att Emmanuel Genettes invändning om rättegångshinder vad gäller deras överklaganden ska ogillas.
Förstainstansrättens bedömning
40 Den omständigheten att det i förevarande överklaganden inte har yrkats att de yrkanden som framställts i första instans ska bifallas helt eller delvis, i den mening som avses i artikel 139.1 b i rättegångsreglerna, kan inte motivera att ovannämnda överklaganden ska avvisas, eftersom klagandena har yrkat att personaldomstolens avgörande ska upphävas i enlighet med artikel 139.1 a i dessa rättegångsregler.
41 Under sådana omständigheter har ett överklagande nämligen ändamålsenlig verkan, eftersom förstainstansrätten om den bifaller klagandenas yrkanden om upphävande inte avgör tvisten utan försätter parterna i samma ställning som de befann sig i innan den överklagade domen meddelades. Den domstol som slutligt ska avgöra tvisten är – vare sig det är personaldomstolen eller förstainstansrätten, vilket beror på hur förstainstansrätten tillämpar den möjlighet som den har enligt artikel 13.1 i bilaga I till domstolens stadga – skyldig att beakta de yrkanden som framställts av parten i första instans och antingen helt eller delvis bifalla dessa eller helt eller delvis avvisa eller ogilla dem, utan att den har möjlighet att grunda avvisningen eller ogillandet på den omständigheten att yrkandena inte har upprepats inför den (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens beslut av den 14 december 2006 i mål C‑12/05 P, Meister mot harmoniseringsbyrån, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 107).
42 Det är ostridigt att Konungariket Belgien i förevarande fall har yrkat att den överklagade domen ska upphävas. Om förstainstansrätten bifaller överklagandet och helt eller delvis upphäver nämnda dom, så är den domstol som slutligt ska avgöra tvisten skyldig att beakta de yrkanden som Konungariket Belgien framställt i första instans, till stöd för kommissionens yrkanden.
43 Oberoende av om kommissionen, såsom Emmanuel Genette påstått, inte har framställt samma yrkanden inom ramen för överklagandet som i första instans, är det ostridigt att den har yrkat att den överklagade domen ska upphävas. Om förstainstansrätten bifaller överklagandet och helt eller delvis upphäver ovannämnda dom, så är den domstol som slutligt ska avgöra tvisten skyldig att beakta de yrkanden som kommissionen framställt i första instans och lämna de grunder som anförts till stöd för ovannämnda yrkanden för första gången inom ramen för överklagandet utan avseende (se, analogt, domstolens dom av den 1 juni 1994 i mål C‑136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl., REG 1994, s. I‑1981, punkt 59).
44 Invändningarna om rättegångshinder som anförts av Emmanuel Genette med avseende på de två överklagandena ska således ogillas.
Prövning i sak
45 Konungariket Belgien har i mål T‑90/07 P åberopat fyra grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av den överklagade domen. Den första grunden avser i första hand personaldomstolens bristande behörighet att bedöma huruvida begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten enligt belgisk lagstiftning, och, i andra hand, felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av belgisk lagstiftning i den överklagade domen. Såvitt avser den andra grunden har Konungariket Belgien gjort gällande att personaldomstolen har gjort en felaktig rättstillämpning vad gäller ogiltigförklaringen av kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att inge en ny begäran om överföring. Genom den tredje grunden har Konungariket Belgien åberopat felaktig rättstillämpning vad gäller fastställandet att yrkandena avseende ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kunde tas upp till sakprövning. Den fjärde grunden slutligen avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.
46 Kommissionen har i mål T‑99/07 P åberopat fyra grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av den överklagade domen. Såvitt avser den första grunden har kommissionen gjort gällande att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita), genom att ändra föremålet för talan. Genom den andra grunden har kommissionen åberopat personaldomstolens bristande behörighet samt ett åsidosättande av rätten till försvar. Såvitt avser den tredje grunden har kommissionen gjort gällande att det har gjorts en felaktig rättstillämpning vad gäller bedömningen av verkan av Emmanuel Genettes samtycke till kommissionens erbjudanden i dess beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002. Den fjärde grunden avser, i första hand, ett åsidosättande av artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna, i andra hand, ett åsidosättande av de bestämmelser som är tillämpliga på återkallelse av individuella beslut som skapar rättigheter, personaldomstolens bristande behörighet, ett åsidosättande av principen om skydd för rätten till försvar och felaktig bedömning av sakomständigheterna, och, i tredje hand, felaktig rättstillämpning vad gäller ogiltigförklaringen av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
47 Förstainstansrätten anser att det med beaktande av principen om god rättskipning är befogat att inledningsvis pröva den första grunden som åberopats av Konungariket Belgien i mål T‑90/07 P. Denna grund avser i första hand personaldomstolens bristande behörighet att bedöma huruvida begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten enligt belgisk lagstiftning och, i andra hand, en felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av belgisk lagstiftning i den överklagade domen. I detta skede ska förstainstansrätten även pröva den första grunden som åberopats av kommissionen i mål T‑99/07 P, genom vilken kommissionen har gjort gällande att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita) genom att ändra föremålet för talan.
Den första grunden som åberopats av Konungariket Belgien i mål T‑90/07 P vilken, i första hand, avser personaldomstolens bristande behörighet att bedöma huruvida begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten enligt belgisk lagstiftning och, i andra hand, en felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av belgisk lagstiftning i den överklagade domen.
– Parternas argument
48 Konungariket Belgien har i huvudsak gjort gällande att personaldomstolen överskred sina befogenheter när den bedömde huruvida begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten och, följaktligen, huruvida talan som väckts vid denna domstol kunde tas upp till sakprövning, mot bakgrund av artikel 9 i 1991 års lag och artikel 194 i 2006 års lag. Den åsidosatte därigenom bestämmelser om fördelning av behörigheten mellan gemenskapens rättsordning och den belgiska rättsordningen.
49 Enligt Konungariket Belgien gjorde sig personaldomstolen dessutom skyldig till en felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av artikel 9 i 1991 års lag, i dess lydelse före ikraftträdandet av 2006 års lag (lag om ändring) och artikel 194 i den sistnämnda lagen, när den mot bakgrund av dessa bestämmelser slog fast att begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten och, slutligen, att den talan som väckts vid personaldomstolen kunde tas upp till sakprövning. Begäran av den 31 oktober 2004 borde i vart fall ha undersökts mot bakgrund av artikel 9 i 1991 års lag, i dess lydelse enligt 2006 års lag, av vilken det uttryckligen framgår att en begäran om överföring endast kan återkallas om den berörda tjänstemannen avgår i förtid, såsom föreskrivs i artikel 77 i tjänsteföreskrifterna.
50 Konungariket Belgien har slutligen yrkat att invändningarna om rättegångshinder som anförts av Emmanuel Genette med avseende på förevarande grund ska ogillas.
51 Emmanuel Genette har, i första hand, gjort gällande att överklagandet ska ogillas såvitt avser denna grund i den del den avser bristande behörighet och att det ska avvisas eller, i vart fall, ogillas såvitt avser anmärkningen om felaktig rättstillämpning.
52 Anmärkningen om personaldomstolens bristande behörighet att tolka belgisk lagstiftning saknar grund, eftersom gemenskapsdomstolen enligt rättspraxis är behörig att tolka nationell lagstiftning när en sådan tolkning är avgörande för tillämpningen av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna och följaktligen för lagenligheten av ett kommissionsbeslut.
53 Vad gäller anmärkningen att personaldomstolen har tolkat den belgiska lagstiftningen felaktigt har Emmanuel Genette gjort gällande att denna anmärkning inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den anförts och underkänts i första instans. Han har i andra hand påpekat att denna anmärkning ska underkännas då den saknar grund eller i vart fall är verkningslös. Anmärkningen är ogrundad, eftersom artikel 9 i 1991 års lag i den överklagade domen tolkats i enlighet med relevanta gemenskapsprinciper och med beaktande av den belgiska lagstiftarens avsikt. Den är i vart fall verkningslös, eftersom den endast avser överflödiga skäl i den överklagade domen och inte berör den huvudsakliga motiveringen i denna dom.
– Förstainstansrättens bedömning
54 Konungariket Belgien har genom sin första grund i huvudsak kritiserat punkterna 49 och 50 i den överklagade domen, i vilka personaldomstolen mot bakgrund av artikel 9 i 1991 års lag slog fast att den berörde fram till dess att subrogationen har genomförts har rätt att begära att de beslut som fattats av de organ som förvaltar de belgiska pensionssystemen för överföring återkallas. Personaldomstolen fann således att överföringen till gemenskapens pensionssystem av de rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen helt skulle återgå om de beslut som antagits av kommissionen den 11 juni och den 26 augusti 2002 också återkallades. Såsom Konungariket Belgien har påpekat var detta konstaterande i den överklagade domen avgörande för personaldomstolens bedömning av föremålet för talan och slutligen för dess bedömning av huruvida en talan som i första hand avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att återkalla sin begäran om överföring av den 13 juli 2001, eftersom en ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att framställa en ny begäran om överföring endast var en följd av ogiltigförklaringen av beslutet att inte tillåta återkallelse av nämnda begäran om överföring, vilket framgår av en jämförelse mellan punkt 1 i domslutet och punkt 138 i skälen i den överklagade domen. Det är nämligen på grundval av detta konstaterande som personaldomstolen i den överklagade domen tolkade föremålet för talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 25 januari 2005 som ett yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
55 Det framgår av de konstateranden som kritiserats inom ramen för förevarande grund att personaldomstolen, vid bedömningen av föremålet för talan, och slutligen vid bedömningen av huruvida de yrkanden om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta Emmaunel Genette att återkalla sin begäran om överföring av den 13 juli 2001 kunde tas upp till sakprövning i den överklagade domen, underförstått men med nödvändighet konstaterat att ett beslut som fattats av kommissionen till följd av begäran av den 31 oktober 2004 kunde medföra att de beslut som fattats av Institut national d’assurances sociales pour les travailleurs indépendants (INASTI) och Office national des pensions (ONP) avseende beräkningen av de rättigheter som M. Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen helt kunde återgå i den belgiska rättsordningen.
56 Det ska i detta avseende erinras om att den institution där tjänstemannen tjänstgör enligt artikel 11.2 andra stycket i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna ska fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas honom i det egna pensionssystemet på grundval av de pensionsrättigheter som nämnde tjänsteman har förvärvat i de nationella pensionssystemen innan han tillträdde tjänsten vid institutionen. Av denna bestämmelse framgår att gemenskapsinstitutionen endast har skyldighet att omvandla de pensionsrättigheter som beräknats av de organ som förvaltar de nationella pensionssystemen, i vilka den berörda tjänstemannen hade förvärvat rättigheter innan han tillträdde sin tjänst vid gemenskaperna, till pensionsgrundande tjänsteår som ska beaktas i gemenskapens pensionssystem. Det är däremot endast de organ vilka förvaltar de nationella pensionssystem som berörs av överföringen som är behöriga att beräkna de överförbara pensionsrättigheterna (domstolens dom av den 9 november 1989 i de förenade målen 75/88, 146/88 och 147/88, Bonazzi-Bertottilli m.fl. mot kommissionen, REG 1989, s. 3599, punkt 17). Det ankommer dessutom på varje medlemsstat att välja och vidta konkreta åtgärder som möjliggör för gemenskapens tjänstemän att till gemenskapens pensionssystem överföra de rättigheter som de förvärvat i de nationella pensionssystemen (domstolens dom av den 20 oktober 1981 i mål 137/80, kommissionen mot Belgien, REG 1981, s. 2393, punkt 18).
57 Beslut avseende, å ena sidan, beräkning av de överförbara pensionsrättigheterna och, å andra sidan, omräkning av dessa rättigheter till pensionsgrundande tjänsteår som ska beaktas i gemenskapens pensionssystem är hänförliga till olika rättsordningar. Dessa beslut kan bli föremål för sådan domstolsprövning som föreskrivs i respektive rättsordning (domen i de ovan i punkt 56 nämnda förenade målen Bonazzi-Bertottilli m.fl. mot kommissionen, punkt 19, förstainstansrättens dom av den 15 december 1998 i mål T‑233/97, Bang-Hansen mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A-625 och s. II‑1889, punkt 39, och av den 18 mars 2004 i mål T‑67/02, Radauer mot rådet, REGP 2004, s. I‑A-89 och s. II‑395, punkt 31). Det är endast de nationella myndigheterna och domstolarna som är behöriga att pröva en begäran eller en tvist angående beslut som avser beräkning av rättigheter som förvärvats av gemenskapens tjänstemän i de nationella pensionssystemen, och det ankommer på de berörda tjänstemännen att framställa en sådan begäran vid dessa myndigheter eller väcka talan vid dessa domstolar i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i den tillämpliga nationella rätten.
58 I förevarande fall framgår det av den överklagade domen att de berörda organen som förvaltar de belgiska pensionssystemen, det vill säga Inasti och ONP, till följd av begäran om överföring av den 13 juli 2001, har fattat beslut om beräkning av de rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen enligt bestämmelserna i 1991 års lag som var tillämplig vid denna tidpunkt. Om det antas, såsom personaldomstolen fann i den överklagade domen, att syftet med begäran av den 31 oktober 2004 bland annat var att de beslut om beräkning av rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen som Inasti och ONP fattat skulle återkallas med tillämpning av artikel 9 i 1991 års lag, avsåg denna begäran en fråga som omfattades av den belgiska rättsordningen och som helt föll inom de nationella myndigheternas och domstolarnas behörighet.
59 Personaldomstolen överskred följaktligen sin behörighet, när den konstaterade att ett beslut som fattats av kommissionen till följd av begäran av den 31 oktober 2004 kunde medföra att de beslut som fattats av Inasti och ONP avseende beräkningen av de rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen helt skulle kunna återgå i den belgiska rättsordningen enligt artikel 9 i 1991 års lag.
60 Därav följer att personaldomstolen i den överklagade domen inte utan att inkräkta på den behörighet som är förbehållen Konungariket Belgien kunde konstatera att de beslut som Inasti och ONP fattat avseende beräkningen av de rättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen skulle återgå, enligt artikel 9 i 1991 års lag, på hans begäran, om kommissionen återkallade sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 i syfte att fastställa att yrkandena om ogiltigförklaring huvudsakligen avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla de sistnämnda besluten.
61 Överklagandet ska således bifallas såvitt avser den första grund som anförts av Konungariket Belgien i mål T‑90/07 P.
Den första grunden som anförts i mål T‑99/07 P genom vilken kommissionen har gjort gällande att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita) när den ändrade föremålet för talan
– Parternas argument
62 Kommissionen har hävdat att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita) när den ogiltigförklarade kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002. Av ansökan som ingavs den 26 september 2005 och, dessförinnan, av begäran av den 31 oktober 2004 och av klagomålet av den 22 april 2005 framgår uttryckligen att talan vid personaldomstolen inte avsåg beslutet att återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
63 Emmanuel Genette har yrkat att överklagandet i första hand ska avvisas såvitt avser förevarande grund och, i andra hand, ogillas.
64 Emmanuel Genette har i första hand anfört att förevarande grund mot bakgrund av artikel 139.2 i rättegångsreglerna inte kan tas upp till sakprövning av det skälet att den innebär en ändring av föremålet för talan vid personaldomstolen. Kommissionen gjorde i första instans själv gällande att talan avsåg ogiltigförklaring av ett beslut att inte återta besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
65 Emmanuel Genette har i andra hand gjort gällande att förevarande grund varken är rättsligt eller sakligt befogad. Eftersom personaldomstolen biföll yrkandena i ansökan varigenom talan väcktes, genom att ogiltigförklara beslutet av den 25 januari 2005, kan det inte anses att den överskridit den objektiva ramen för målet. Dessutom var det föremål för talan i första instans som han själv angett irrelevant, eftersom hans syfte endast var att undvika att talan avvisades. Han hade för övrigt, i första instans, anfört en alternativ argumentation som byggde på antagandet att hans talan avsåg kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002. Slutligen har gemenskapsdomstolen ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer föremålet för en talan på grundval av en objektiv granskning av innehållet i ansökan, vilken personaldomstolen har företagit i förevarande fall.
66 Emmanuel Genette har under alla omständigheter anfört att personaldomstolen var skyldig att ex officio och objektivt pröva de frågor om upptagande till sakprövning som uppkommit genom talan, och som utgör tvingande rätt, och att den i detta sammanhang inte var bunden av parternas argument. Den hade i förevarande fall att bedöma föremålet för talan självständigt.
– Förstainstansrättens bedömning
67 Förstainstansrätten ska inledningsvis pröva den invändning om rättegångshinder som anförts av Emmanuel Genette. Han har i detta avseende gjort gällande att kommissionen genom förevarande grund försökt anhängiggöra en mer omfattande tvist vid förstainstansrätten än den som personaldomstolen prövat.
68 Av artikel 225a EG, artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 c i rättegångsreglerna följer att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande (förstainstansrättens beslut av den 10 mars 2008 i mål T‑233/07 P, Lebedef-Caponi mot kommissionen, REG 2008, s. II‑0000, punkterna 24 och 25, förstainstansrättens dom av den 12 mars 2008 i mål T‑107/07 P, Rossi Ferreras mot kommissionen, REG 2008, s. II‑0000, punkterna 26 och 27).
69 Kommissionen har som första grund gjort gällande att personaldomstolens ogiltigförklaring går utöver vad Emmanuel Genette yrkat i sin ansökan. Även om kommissionen ändrat sin inställning vad gäller föremålet för tvisten kan en sådan grund, som syftar till att ifrågasätta personaldomstolens kvalificering av föremålet för talan i den överklagade domen, inte anses innebära att en mer omfattande tvist anhängiggörs vid förstainstansrätten än den som personaldomstolen prövat. Grunden uppfyller dessutom de sakprövningsförutsättningar som föreskrivs i rättegångsreglerna och kan därmed tas upp till sakprövning.
70 Den invändning om rättegångshinder som Emmanuel Genette anfört ska följaktligen ogillas.
71 Vad beträffar frågan huruvida det finns fog för förevarande grund ska det i detta avseende inledningsvis erinras om att en ansökan, enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, vilken enligt artikel 7.1 i bilaga I till samma stadga är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen, och enligt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna, bland annat ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kort framställning av grunderna för denna. Ansökan utgör således den rättegångshandling varigenom talan väcks i vilken sökanden är skyldig att ange föremålet för talan (se, analogt, domstolens dom av den 25 september 1979 i mål 232/78, kommissionen mot Frankrike, REG 1979, s. 2729, punkt 3, svensk specialutgåva, volym 4, s. 5053, och av den 6 april 2000 i mål C‑256/98, kommissionen mot Frankrike, REG 2000, s. I‑2487, punkt 31, samt domstolens beslut av den 8 november 2007 i mål C‑242/07 P, Belgien mot kommissionen, REG 2007, s. I‑9757, punkt 41).
72 Dessutom kan gemenskapsdomstolen, när den har att ta ställning till en talan om ogiltigförklaring, inte döma utöver vad som har yrkats (ultra petita), och ogiltigförklaringen kan inte vara mer omfattande än vad som yrkats av sökanden (se domstolens dom av den 14 september 1999 i mål C‑310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., REG 1999, s. I‑5363, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
73 Det framgår i detta avseende av punkterna 40 och 41 i den överklagade domen att Emmanuel Genette vid personaldomstolen hävdat att ”föremålet för hans begäran inte [var] att [besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002] [skulle] återkallas utan att kommissionen [skulle låta] honom återkalla … begäran … om överföring av [den 13 juli 2001]”, och att ”besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kommer att fortsätta att finnas även om kommissionen bifaller hans begäran”. Av punkt 41 i den överklagade domen framgår dessutom att Emmanuel Genette vid personaldomstolen gjorde gällande att besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 inte kunde återkallas i detta skede och att de i vart fall endast skulle kunna återkallas om de belgiska myndigheterna, eventuellt efter det att talan väckts vid belgiska domstolar, med stöd av 2003 års lag fattar nya beslut om de belopp som ska överföras till gemenskapens pensionssystem. Detta villkor har ännu inte uppfyllts. Emmanuel Genette hävdade i första instans att hans yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta honom att återkalla sin begäran om överföring av den 13 juli 2001 inte kunde tolkas som ett yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
74 Mot denna bakgrund finner förstainstansrätten att personaldomstolen inte, såsom den gjort i punkt 50 i den överklagade domen, kunde tolka föremålet för talan så att den avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 (se, analogt, domstolens dom av den 29 november 2007 i mål C‑176/06 P, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 25).
75 Kommissionen har därför med rätta hävdat att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita), genom att, enligt vad som framgår av punkt 1 i domslutet jämförd med punkt 136 i domskälen i den överklagade domen, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 25 januari 2005 att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002.
76 Överklagandet ska således bifallas såvitt avser den första grund som anförts av kommissionen i mål T‑99/07 P.
77 Det följer av vad som ovan anförts att personaldomstolen inte utan att inkräkta på den behörighet som är förbehållen Konungariket Belgien eller utan att gå utöver vad som hade yrkats (ultra petita) kunde tolka föremålet för den talan som väckts av Emmanuel Genette så, att talan avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte återkalla sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002. Den överklagade domen ska således upphävas i den mån det görs en sådan omkvalificering.
78 Eftersom personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita) när den ändrade föremålet för den talan som väckts där, ska den överklagade domen dessutom upphävas i den del den innebär att kommissionens beslut av den 25 januari 2005 att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 ogiltigförklaras. Eftersom ogiltigförklaringen av kommissionens beslut att inte tillåta Emmanuel Genette att framställa en ny begäran om överföring endast var en följd av ogiltigförklaringen av beslutet att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 (se ovan punkt 54), ska den överklagade domen även upphävas i den del den innebär att kommissionens beslut av den 25 januari 2005 att inte tillåta Emmanuel Genette att framställa en ny begäran om överföring ogiltigförklaras.
79 Härav följer att den överklagade domen ska upphävas i dess helhet.
Talan som väckts i första instans
80 Enligt artikel 13.1 i bilaga I till domstolens stadga kan förstainstansrätten, om överklagandet är välgrundat och förstainstansrätten upphäver personaldomstolens avgörande, själv avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.
81 Detta är fallet i förevarande mål. Förstainstansrätten har alla nödvändiga uppgifter för att pröva denna talan.
Parternas argument
82 För den händelse förstainstansrätten upphäver den överklagade domen och beslutar att själv avgöra målet har kommissionen i mål T‑99/07 P uppmanat förstainstansrätten att avvisa talan, med motiveringen att begäran av den 31 oktober 2004 saknar föremål i den del den syftar till att Emmanuel Genette ska tillåtas återkalla sin begäran om överföring av den 13 juli 2001, eftersom det inte finns någon rättslig grund i tjänsteföreskrifterna för att meddela ett sådant tillstånd. Artikel 9 i 1991 års lag kan inte heller utgöra rättslig grund för det tillstånd som begärts, eftersom det inte föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Innebörden av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna kan nämligen inte vara beroende av innehållet i den nationella lagstiftningen. Beslutet av den 25 januari 2005 kan följaktligen inte betraktas som en åtgärd som går Emmanuel Genette emot och som ger honom rätt att väcka talan. Kommissionen har i andra hand gjort gällande att talan ska ogillas.
83 Kommissionen yrkade även i första instans, med stöd av Konungariket Belgien, att talan skulle avvisas och, i andra hand, ogillas. Kommissionen anförde till stöd för sina invändningar om rättegångshinder vid personaldomstolen att den ansökan varigenom talan väckts ingetts för sent med hänsyn till den tidsfrist som föreskrivs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna och att begäran av den 31 oktober 2004 inte kunde tas upp till sakprövning till följd av att besluten av den 11 juni och 26 augusti 2002 var oåterkalleliga, att det inte fanns någon ny faktisk omständighet som motiverade denna begäran och att denna framställts för sent med hänsyn till skyldigheten att iaktta en rimlig tidsfrist.
84 Emmanuel Genette har gjort gällande att kommissionen inte alls har yrkat att dess yrkanden i första instans ska bifallas, men däremot har anfört nya yrkanden vid förstainstansrätten. Den har nämligen åberopat en ny grund avseende dess bristande behörighet att pröva begäran av den 31 oktober 2004. Denna grund bygger på en ny definition av föremålet för tvisten som inte, såsom kommissionen gjorde gällande vid första instans, längre är ett återkallande av dess beslut av den 11 juni och av den 26 augusti 2002, utan ett återkallande av begäran om överföring av den 13 juli 2001. Även om den inte är ny ska denna grund avvisas, eftersom den är tvetydigt formulerad i överklagandet.
85 Emmanuel Genette yrkade dessutom i första instans att talan skulle tas upp till sakprövning, och därmed också att de rättegångshinder som kommissionen åberopat skulle ogillas.
Förstainstansrättens bedömning
86 Eftersom villkoren för att ta upp en talan till sakprövning enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna hör till tvingande rätt, ankommer det, vid behov, på gemenskapsdomstolen att ex officio pröva om de är uppfyllda (förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996 i mål T‑587/93, Ortega Urretavizcaya mot kommissionen, REGP 1996, s. I‑A‑349 och s. II‑1027, punkt 25, och av den 29 januari 1998 i mål T‑157/96, Affatato mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑41 och s. II‑97, punkt 21, förstainstansrättens beslut av den 20 augusti 1998 i mål T‑132/97, Collins mot regionkommittén, REGP 1998, s. I‑A‑469 och s. II‑1379, punkt 12, och av den 15 december 1998 i mål T‑25/98, de Compte mot parlamentet, REGP 1998, s. I‑A‑629 och s. II‑1903, punkt 38). Gemenskapsdomstolens prövning är inte begränsad till parternas invändningar om rättegångshinder (se förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T‑99/95, Stott mot kommissionen, REG 1996, s. II‑2227, punkt 22 och av den 8 januari 2003 i de förenade målen T‑94/01, T‑152/01 och T‑286/01, Hirsch mot ECB, REGP 2003, s. I‑A‑1 och s. II‑27, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
87 Enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna kan en talan endast tas upp till sakprövning om den har väckts mot en åtgärd som går någon emot. Endast åtgärder som direkt och omedelbart påverkar de berördas rättsliga ställning kan anses gå någon emot (domstolens dom av den 21 januari 1987 i mål 204/85, Stroghili mot revisionsrätten, REG 1987, s. 389, punkt 6, domen i det ovan i punkt 86 nämnda målet Affatato mot kommissionen, punkt 21). Det framgår dessutom av rättspraxis att ett beslut av tillsättningsmyndigheten att avslå en ansökan från en tjänsteman som framställts enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna inte utgör en åtgärd som går någon emot när tillsättningsmyndigheten inte är behörig att vidta de åtgärder som begärts (förstainstansrättens dom av den 10 februari 1999 i mål T‑35/98, Hecq och SFIE mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑11 och s. II‑41, punkt 30).
88 Eftersom begäran av den 31 oktober 2004 framställdes på grundval av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna finner förstainstansrätten i förevarande fall att den ex officio ska pröva om de beslut mot vilka talan väckts, det vill säga beslutet av den 25 januari 2005 och beslutet av den 10 juni 2005, går Emmaunuel Genette emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
89 Det bör inledningsvis påpekas att artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna, förutom att den syftar till att möjliggöra en samverkan mellan nationella pensionssystem och gemenskapens pensionssystem, syftar till att uppnå att berörda gemenskapstjänstemän får behålla de rättigheter som de har förvärvat i en medlemsstat trots att dessa rättigheter är begränsade, till och med villkorade eller framtida, eller otillräckliga för att ge omedelbar rätt till pension, och att dessa rättigheter beaktas i det pensionssystem till vilket tjänstemännen är anslutna i slutet av deras yrkesliv, i förevarande fall gemenskapens pensionssystem (domen i det ovan i punkt 56 nämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 12).
90 Därav följer syftet med den ”möjlighet” som nämns i artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna är att ge gemenskapens tjänstemän en rättighet vars utövande endast beror på deras beslut (domen i det ovan i punkt 56 nämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 13).
91 I förevarande fall utnyttjade Emmanuel Genette möjligheten enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna, när han på grundval av 1991 års lag ingav begäran om överföring av den 13 juli 2001. Som följd härav handlade de berörda organen för förvaltning av de belgiska pensionssystemen, å ena sidan, det vill säga Inasti och ONP, och kommissionen, å andra sidan, på ett samordnat sätt. Sålunda antog de förstnämnda, i enlighet med de metoder som föreskrivs i detta avseende i 1991 års lag, beslut avseende beräkningen av de pensionsrättigheter som Emmanuel Genette förvärvat i de belgiska pensionssystemen, och den sistnämnda, i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna och dess allmänna genomförandebestämmelser, besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 om omräkning av de pensionsgrundande tjänsteår som skulle tillgodoräknas i gemenskapens pensionssystem, beroende på Emmanuel Genettes ålder då han anslöts till gemenskapens pensionssystem och med förbehåll för att vissa ytterligare villkor uppfylls. Dessa beslut fick den dubbla effekten att Emmanuel Genette i den belgiska rättsordningen behöll de pensionsrättigheter som han förvärvat i det belgiska pensionssystemet och att det i gemenskapens rättsordning med förbehåll för att vissa ytterligare villkor uppfylls säkerställdes att dessa rättigheter tillgodoräknades i gemenskapens pensionssystem, beroende på Emmanuel Genettes ålder då han anslöts till nämnda pensionssystem.
92 Det framgår av själva lydelsen av begäran av den 31 oktober 2004 att denna grundar sig på påståendet att 1991 års lag är rättsstridig, ”eftersom det subrogationssystem som föreskrivs i [den sistnämnda] lagen enligt [Emmanuel Genette] var diskriminerande och stod i strid med artikel 11.2 i [b]ilaga VIII till [de gamla] tjänsteföreskrifterna” och ”[e]ftersom det subrogationssystem som föreskrivs i 1991 års lag både stred mot artikel 11[.2] i [de gamla] tjänsteföreskrifterna och principen om likabehandling var [varken] det belopp som skulle överföras vad gäller Emmanuel Genette, vilket hade beräknats av Inasti den 3 januari 2002 och av ONP den 13 februari 2002, [eller] besluten … av den 11 juni och den 26 augusti 2002 avseende det antal ytterligare pensionsgrundande tjänsteår som skulle tillgodoräknas på denna grund korrekta”. Det är nämligen ”under dessa omständigheter” som kommissionen enligt ansökan av den 31 oktober 2004 skulle ha gett Emmanuel Genette tillstånd att på grundval av artikel 9 i 1991 års lag … hos de belgiska myndigheterna […] få återkalla begäran [om överföring] av den 13 juli 2001 på grundval av denna lag och lämna in en ny ansökan på grundval av artikel [4.1] i 2003 års lag ...”
93 Ansökan av den 31 oktober 2004 grundade sig således på att Emmanuel Genette ifrågasatte att Inasti och ONP tillämpat 1991 års lag för att beräkna de rättigheter som han förvärvat i de belgiska pensionssystemen. Enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkt 57 ovan ska en sådan invändning som avser hur de organ som förvaltar de nationella pensionssystemen tillämpar nationell lagstiftning enligt principen för fördelning av behörighet som följer av artikel 11.2 andra stycket i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna avgöras inom den nationella rättsordningen. Följaktligen är endast nationella myndigheter och domstolar behöriga att pröva en sådan invändning. En talan vid de nationella domstolarna kan eventuellt medföra en begäran om förhandsavgörande till domstolen enligt artikel 234 EG.
94 Kommissionen är, enligt artikel 11.2 andra stycket i bilaga VIII till de gamla tjänsteföreskrifterna, följaktligen inte behörig att pröva en invändning avseende Inastis och ONP tillämpning av 1991 års lag i Emmanuel Genettes fall, eller att på denna grund tillåta honom att begära att nämnda organ återkallar beslut som redan antagits med stöd av 1991 års lag, för att anta nya beslut med stöd att 2003 års lag.
95 Under dessa förhållanden kan det inte anses att kommissionen genom besluten av den 25 januari 2005 och den 10 juni 2005 om avslag på begäran av den 31 oktober 2004 har antagit en rättsakt som direkt och omedelbart har påverkat Emmanuel Genettes rättsliga ställning och situation enligt tjänsteföreskrifterna.
96 Därav följer att avslaget på begäran av den 31 oktober 2004, som såväl återfinns i beslutet av de 25 januari 2005 som i beslutet av den 10 juni 2005, inte kan betraktas som en åtgärd som går Emmanuel Genette emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
97 Utan att det ens behöver prövas om kommissionens argumentation som återgetts ovan i punkt 82 kan tas upp till sakprövning eller om de invändningar om rättegångshinder som angetts ovan i punkt 83 är välgrundade, ska talan avvisas i den mån den avser avslaget på begäran av den 31 oktober 2004, som återfinns såväl i beslutet av den 25 januari 2005 som i beslutet av den 10 juni 2005.
98 I den mån Emmanuel Genette som svar på förstainstansrättens frågor och vid förhandlingen har gjort gällande att hans talan också gällde avslaget på en begäran om bistånd från kommissionen enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna som underförstått framställts i begäran av den 31 oktober 2004, ska det påpekas att en ansökan som inges med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna ska vara tillräckligt tydlig och precis för att kommissionen konkret ska kunna utröna vilket beslut som den anmodas anta.
99 Såsom kommissionen har betonat vid förhandlingen innehåller begäran av den 31 oktober 2004 inte någon tillräckligt tydlig och precis uppgift för att kunna tolka densamma så, att den, även om den tolkas med öppet sinne, avser bistånd från kommissionen enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Beslutet av den 25 januari 2005 kan följaktligen inte tolkas som ett underförstått avslag på en begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna.
100 I den mån som det enligt Emmanuel Genettes uppfattning framgår av klagomålet av den 22 april 2005 att kommissionen har underlåtit att vidta en åtgärd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna genom att inte på eget initiativ ge honom bistånd för att han ska kunna vidta åtgärder vid de administrativa myndigheterna och domstolarna i Belgien, ska det påpekas att institutionens underlåtenhet att lämna bistånd till sina tjänstemän och anställda enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna endast utgör en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna om institutionen har en skyldighet att lämna bistånd oberoende av om dess tjänstemän och anställda har begärt detta.
101 Enligt rättspraxis ankommer det i princip på den berörde tjänstemannen att lämna in en ansökan om bistånd till den institution vid vilken han är anställd, och institutionen kan endast under vissa särskilda omständigheter vara skyldig att på eget initiativ lämna bistånd i ett visst avseende utan att denna tjänsteman framställt en ansökan härom (domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 229/84, Sommerlatte mot kommissionen, REG 1986, s. 1805, punkt 20).
102 Av handlingarna i målet framgår inte att det i förevarande fall skulle föreligga någon särskild omständighet. I synnerhet framgår det inte att bistånd getts i enskilda fall till vissa tjänstemän som befann sig i en situation som var jämförbar med Emmanuel Genettes situation, vilket skulle ha motiverat att kommissionen på eget initiativ lämnade honom bistånd (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 101 nämnda målet Sommerlatte mot kommissionen, punkterna 21 och 22).
103 Därav följer att kommissionens underlåtenhet i förevarande fall inte utgör en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
104 Det bör emellertid beaktas att Emmanuel Genette samtidigt med klagomålet av den 22 april 2005 lämnade in en ansökan om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, i vilken han begärde att kommissionen skulle ”besluta att lämna honom ekonomiskt och tekniskt bistånd för alla åtgärder han skulle vidta vid administrativa myndigheter och domstolar i Belgien i syfte att ifrågasätta huruvida de beslut som de belgiska myndigheterna hade antagit angående honom på grundval av den belgiska lagen av den 21 maj 1991 var förenliga med gemenskapsrätten”. Denna begäran avslogs uttryckligen av kommissionen i beslutet av den 10 juni 2005, vilket i detta avseende utgör en åtgärd som går någon emot.
105 Enligt fast rättspraxis ska en talan mot en rättsakt som går någon emot vilken antagits av tillsättningsmyndigheten i allmänhet föregås av ett administrativt klagomål som blivit föremål för ett uttryckligt eller underförstått avslagsbeslut. En talan som väcks innan detta administrativa förfarande avslutats ska avvisas med stöd av artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna på grund av att den väckts för tidigt (domstolens beslut av den 23 september 1986 i mål 130/86, Du Besset mot rådet, REG 1986, s. 2619, punkt 7, förstainstansrättens dom av den 20 juni 1990 i de förenade målen T‑47/89 och T‑82/89, Marcato mot kommissionen, REG 1990, s. II‑231, punkt 32, och förstainstansrättens dom av den 4 december 1991 i mål T‑78/91, Moat och TAO/AFI mot kommissionen, REG 1991, s. II‑1387, punkt 3).
106 Eftersom det är fråga om en grund som hör till tvingande rätt ska denna, såsom framgår av ovan i punkt 86 nämnda praxis, prövas ex officio av gemenskapsdomstolen.
107 Även om det anses att talan också avser beslutet att avslå begäran om bistånd med stöd av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna som Emmanuel Genette framställt tillsammans med klagomålet av den 22 april 2005, så har talan inte föregåtts av ett sådant administrativt klagomål som föreskrivs i artikel 91.2.
108 Av detta följer att talan under alla omständigheter ska avvisas.
Rättegångskostnader
109 Enligt artikel 148 första stycket i rättegångsreglerna ska förstainstansrätten besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och den själv avgör tvisten.
110 Enligt artikel 87.2 första stycket i rättegångsreglerna, som enligt artikel 144 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
111 Enligt artikel 88 i rättegångsreglerna, som enligt artiklarna 144 och 148 andra stycket i rättegångsreglerna är tillämplig när en institution har överklagat, ska emellertid institutionerna vid tvister mellan gemenskaperna och deras anställda i princip bära sina kostnader.
112 Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna, som är tillämplig i förevarande fall, ska medlemsstater som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader.
113 Under dessa omständigheter ska Emmanuel Genette bära sina rättegångskostnader för förfarandet vid personaldomstolen och för förfarandet vid förstainstansrätten. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader för förfarandet vid personaldomstolen och för förfarandet vid förstainstansrätten. Konungariket Belgien, som intervenerade i målet vid personaldomstolen och som inte har yrkat att Emmanuel Genette ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid förstainstansrätten, ska bära sina rättegångskostnader för förfarandet vid personaldomstolen och för förfarandet vid förstainstansrätten.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (avdelningen för överklaganden)
följande:
1) Den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol den 16 januari 2007 i mål F‑92/05, Genette mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A1-0000 och s. II‑0000) upphävs.
2) Den talan som Emmanuel Genette väckt vid personaldomstolen i mål F‑92/05 avvisas.
3) Emmanuel Genette ska bära sina rättegångkostnader avseende förfarandet vid såväl personalmålsdomstolen som vid förstainstansrätten.
4) Kommissionen ska bära sina rättegångkostnader avseende förfarandet vid såväl personalmålsdomstolen som vid förstainstansrätten.
5) Konungariket Belgien ska bära sina rättegångkostnader avseende förfarandet vid såväl personalmålsdomstolen som vid förstainstansrätten.
Jaeger | Tiili | Martins Ribeiro |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 december 2008.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Tillämpliga bestämmelser
Bakgrund till tvisten
Förfarandet i första instans och den överklagade domen
Överklagandena
Förfarandet
Parternas yrkanden
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
Förstainstansrättens bedömning
Prövning i sak
Den första grunden som åberopats av Konungariket Belgien i mål T‑90/07 P vilken, i första hand, avser personaldomstolens bristande behörighet att bedöma huruvida begäran av den 31 oktober 2004 var tillåten enligt belgisk lagstiftning och, i andra hand, en felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av belgisk lagstiftning i den överklagade domen.
– Parternas argument
– Förstainstansrättens bedömning
Den första grunden som anförts i mål T‑99/07 P genom vilken kommissionen har gjort gällande att personaldomstolen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita) när den ändrade föremålet för talan
– Parternas argument
– Förstainstansrättens bedömning
Talan som väckts i första instans
Parternas argument
Förstainstansrättens bedömning
Rättegångskostnader