Domstolens dom (femte avdelningen) av den 24 november 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Tributário de Lisboa - Portugal) – SECIL - Companhia Geral de Cal e Cimento SA mot Fazenda Pública

( C-464/14)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Fri rörlighet för kapital – Artiklarna 63–65 FEUF – Associeringsavtalet mellan EG och Tunisien – Artiklarna 31, 34 och 89 – Associeringsavtalet mellan EG och Libanon – Artiklarna 31, 33 och 85 – Inkomstskatt för juridiska personer – Utdelning som erhålls från ett bolag som är etablerat i medlemsstaten för det mottagande bolaget – Utdelning som erhålls från ett bolag som är etablerat i ett tredjeland som är part i associeringsavtalet – Skillnad i behandling – Restriktion – Motivering – Effektiv skattekontroll – Möjligheten att åberopa artikel 64 FEUF i samband med associeringsavtalen mellan EG och Tunisien respektive mellan EG och Libanon)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Tributário de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: SECIL - Companhia Geral de Cal e Cimento SA

Motpart: Fazenda Pública

Domslut

Artiklarna 63 och 65 FEUF ska tolkas på så sätt att

ett bolag som är etablerat i Portugal och som erhåller utdelning från bolag vilka är etablerade i Tunisien respektive Libanon kan åberopa artikel 63 FEUF för att bestrida utdelningens skattemässiga behandling i denna medlemsstat, en behandling som grundas på en lagstiftning som inte har till ändamål att endast vara tillämplig på situationer där det mottagande bolaget utövar ett bestämmande inflytande på det utdelande bolaget,

en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet – enligt vilken ett bolag med hemvist i en medlemsstat från sitt beskattningsunderlag får göra ett fullt eller partiellt avdrag för utdelning om utdelningen erhålls från ett bolag med hemvist i samma medlemsstat, medan det inte får göra ett sådant avdrag om det utdelande bolaget har sin hemvist i ett tredjeland – utgör en restriktion för kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredjeländer som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF,

ett beslut att neka fullt eller partiellt avdrag från beskattningsunderlaget för erhållen utdelning enligt artikel 46.1 respektive 46.8 i Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Coletivas (lagen om inkomstskatt för juridiska personer), i den lydelse som var i kraft år 2009, kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om det visar sig vara omöjligt för skattemyndigheterna i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sin hemvist att få sådana upplysningar av det tredjeland där det vinstutdelande bolaget har sin hemvist på grundval av vilka det kan kontrolleras att villkoret om det vinstutdelande bolagets skattskyldighet är uppfyllt,

ett beslut att neka partiellt avdrag enligt artikel 46.11 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i nämnda lydelse, kan inte motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om denna bestämmelse kan tillämpas i situationer där det utdelande bolagets skattskyldighet, i den stat där det har sin hemvist, inte kan kontrolleras, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.

Artikel 64.1 FEUF ska tolkas på så sätt att

i den mån antagandet av det system med skatteförmåner för investeringar av avtalsrättslig karaktär som föreskrivs i artikel 41.5 b i Estatuto dos Benefícios Fiscais (föreskrifterna om skatteförmåner), i den lydelse som var i kraft år 2009, och av det system som föreskrivs i artikel 42 i dessa föreskrifter för utdelning från länder i Afrika där portugisiska är officiellt språk och från Östtimor inte har inneburit någon ändring av bestämmelserna om skattemässig behandling av utdelning från Tunisien respektive Libanon, har det inte påverkat kvalificeringen av den uteslutna möjligheten till fullt eller partiellt avdrag för utdelning från bolag som är etablerade i dessa tredjeländer, som en ikraftvarande restriktion,

en medlemsstat ska anses avstå från befogenheten enligt artikel 64.1 FEUF om den, utan att formellt upphäva eller ändra befintlig lagstiftning, ingår ett internationellt avtal, såsom ett associeringsavtal, som innehåller en bestämmelse, som har direkt effekt, om liberalisering av en av de kapitalkategorier som avses i nämnda artikel 64.1. Verkan av en sådan ändring av regelverket ska, såvitt avser möjligheten att åberopa artikel 64.1 FEUF, följaktligen likställas med att det införts en ny lagstiftning som inte grundas på samma tankegångar som den befintliga lagstiftningen.

Artikel 34.1 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, undertecknat i Bryssel den 17 juli 1995 och godkänt på Europeiska gemenskapens och Europeiska kol- och stålgemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 98/238/EG, EKSG av den 26 januari 1998, ska tolkas på så sätt att

den har direkt effekt och kan åberopas i en sådan situation som den i det nationella målet – i vilken ett bolag med hemvist i Portugal erhåller utdelning från ett bolag med hemvist i Tunisien till följd av den direktinvestering som det mottagande bolaget gjort i det utdelande bolaget – för att bestrida den skattemässiga behandlingen av denna utdelning i Portugal,

en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet – enligt vilken ett bolag med hemvist i en medlemsstat från sitt beskattningsunderlag får göra ett fullt eller partiellt avdrag för utdelning om utdelningen erhålls från ett bolag med hemvist i samma medlemsstat, medan det inte får göra ett sådant avdrag om det utdelande bolaget har sin hemvist i Tunisien – utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital vilken, enligt artikel 34.1 i detta avtal, i princip är förbjuden såvitt avser direktinvesteringar och, i synnerhet, repatriering av vinst av dessa investeringar,

artikel 89 i detta avtal inte medför att nämnda bestämmelse har en begränsad verkan i en sådan situation som den i det nationella målet,

ett beslut att neka fullt eller partiellt avdrag från det mottagande bolagets beskattningsunderlag för utdelning enligt artikel 46.1 respektive 46.8 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i den lydelse som var i kraft år 2009, kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om det visar sig vara omöjligt för skattemyndigheterna i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sin hemvist att få sådana upplysningar av Republiken Tunisien, som är den stat där det vinstutdelande bolaget har sin hemvist, på grundval av vilka det kan kontrolleras att villkoret om det vinstutdelande bolagets skattskyldighet är uppfyllt,

ett beslut att neka ett sådant partiellt avdrag enligt artikel 46.11 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i nämnda lydelse, kan inte motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om denna bestämmelse kan tillämpas i situationer där det utdelande bolagets skattskyldighet i Tunisien, som är den stat där detta bolag har sin hemvist, inte kan kontrolleras, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.

Artikel 31 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, undertecknat i Luxemburg den 17 juni 2002 och godkänt på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2006/356/EG av den 14 februari 2006, ska tolkas på så sätt att

den har direkt effekt,

en sådan situation som den i det nationella målet, som rör skattemässig behandling av utdelning till följd av direktinvesteringar som gjorts i Libanon av en person med hemvist i Portugal, motsvarar det fall som avses i artikel 33.2 i detta avtal, varför artikel 33.1 i avtalet inte utgör hinder för att åberopa dess artikel 31 i förevarande fall,

en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet – enligt vilken ett bolag med hemvist i en medlemsstat från sitt beskattningsunderlag får göra ett fullt eller partiellt avdrag för utdelning om utdelningen erhålls från ett bolag med hemvist i samma medlemsstat, medan det inte får göra ett sådant avdrag om det utdelande bolaget har sin hemvist i Libanon – utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 31 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan,

artikel 85 i detta avtal inte medför att nämnda bestämmelse har en begränsad verkan i en sådan situation som den i det nationella målet,

ett beslut att neka fullt eller partiellt avdrag från det mottagande bolagets beskattningsunderlag för utdelning enligt artikel 46.1 respektive 46.8 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i den lydelse som var i kraft år 2009, kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om det visar sig vara omöjligt för skattemyndigheterna i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sin hemvist att få sådana upplysningar av Republiken Libanon, som är den stat där det vinstutdelande bolaget har sin hemvist, på grundval av vilka det kan kontrolleras att villkoret om det vinstutdelande bolagets skattskyldighet är uppfyllt,

ett beslut att neka sådant partiellt avdrag enligt artikel 46.11 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i nämnda lydelse, kan inte motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, om denna bestämmelse kan tillämpas i situationer där det utdelande bolagets skattskyldighet i Libanon, som är den stat där detta bolag har sin hemvist, inte kan kontrolleras, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.

Vad beträffar de följder som tolkningen av artiklarna 63–65 FEUF samt av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, och av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, medför i det nationella målet, gäller att

om myndigheterna i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sin hemvist kan få sådana upplysningar av Republiken Tunisien, som är den stat där det vinstutdelande bolaget har sin hemvist, på grundval av vilka det kan kontrolleras att villkoret om det vinstutdelande bolagets skattskyldighet är uppfyllt, utgör artiklarna 63 och 65 FEUF samt artikel 34.1 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, hinder för ett beslut att neka fullt eller partiellt avdrag för utdelning från det mottagande bolagets beskattningsunderlag enligt artikel 46.1 eller 46.8 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i den lydelse som var i kraft år 2009, utan att Republiken Portugal i detta avseende kan åberopa artikel 64.1 FEUF,

artiklarna 63 och 65 FEUF samt artikel 34.1 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, och artikel 31 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, utgör hinder för ett beslut att neka partiellt avdrag för utdelning från det mottagande bolagets beskattningsunderlag enligt artikel 46.11 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer, i nämnda lydelse, om denna bestämmelse kan tillämpas i situationer där skattskyldigheten för de utdelande bolagen i Tunisien och Libanon, som är de stater där dessa bolag har sin hemvist, inte kan kontrolleras, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa, utan att Republiken Portugal i detta avseende kan åberopa artikel 64.1 FEUF,

de belopp som har uppburits i strid med unionsrätten ska återbetalas, jämte ränta, till den skattskyldige.

____________

(¹ ) EUT C 34, 2.2.2015.