Talan väckt den 3 maj 2006 - Centro Studi A. Manieri mot rådet

(mål T-125/06)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Centro Studi A. Manieri (Rom, Italien) (ombud: advokaterna Carlo Forte, Mario Forte och Giannicola Forte)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara det beslut som generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd fattade den 16 januari 2006 om att avbryta den selektiva anbudsinfordran UCA-459/03 för den totala förvaltningen av ett daghem och att godta förslaget från kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå (OIB) avseende förvaltningen av samma tjänster,

fastställa den skada som sökanden har lidit,

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser beslutet från rådets generalsekretariat att avbryta det anbudsförfarande som hade inletts under hösten år 2003 genom meddelande 2003/209-187862 om en selektiv anbudsinfordran för den totala förvaltningen av ett daghem. Beslutet motiverades med hänsyn till ett förslag från kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå (OIB) avseende förvaltningen av ifrågavarande daghem. Förslaget ansågs vara mycket mer fördelaktigt än sökandens anbud, särskilt vad gäller de anställningsvillkor som personalen garanterades, stordrift och en optimerad användning av tillgängliga resurser.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande följande:

-    Principen om öppenhet och principen om likabehandling har åsidosatts i den del det omtvistade beslutet antagits utan offentliggörande eller konkurrens vad gäller beslutet att tillhandahålla den tjänst som utgör föremål för upphandlingsförfarandet internt.

-    Artikel 86.1 EG har åsidosatts, eftersom det är otänkbart att godta ett system som innebär att medlemsstaterna inte får behålla nationella system för att tilldela koncessioner avseende offentliga tjänster utan att genomföra ett upphandlingsförfarande och sedan godta att gemenskapens institutioner agerar på detta sätt.

-    De bestämmelser som har åberopats som rättslig grund för det omtvistade beslutet har tillämpats felaktigt, nämligen del 4 i kontraktshandlingarna och artikel 101 i finansförordningen i den del förfarandet inte har återupptagits efter det avbrott som rådet åberopat.

-    Motiveringsskyldigheten har åsidosatts och det har gjorts en oriktig bedömning av omständigheterna vad gäller riktigheten av de kriterier som ligger till grund för godtagandet av OIBs förslag.

-    Artiklarna 43 EG och 49 EG har åsidosatts. Det har konstaterats att OIB inte utgör en del av rådet och att rådet inte utövar någon kontroll över OIB. Det innebär att det inte är möjligt att i förevarande fall åberopa den rättspraxis som innebär att bestämmelserna om offentlig upphandling inte skall tillämpas endast såvida den upphandlande myndigheten utövar en kontroll över koncessionshavaren motsvarande den som den utövar över sin egen förvaltning, och koncessionshavaren bedriver huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med den myndighet som kontrollerar den.

____________