TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 17 februari 2011 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ANN TAYLOR LOFT – Det äldre nationella ordmärket LOFT – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”
I mål T‑385/09,
Annco, Inc., Wilmington, Delaware (Förenta staterna), företrätt av advokaten G. Triet,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av A. Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var
Freche et fils associés, Paris (Frankrike),
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 1 juli 2009 (ärende R 1485/2008‑1) om ett invändningsförfarande mellan Freche et fils associés och Annco, Inc.,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
vid överläggningen sammansatt av ordföranden M.E. Martins Ribeiro (referent) samt domarna S. Papasavvas och A. Dittrich,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 oktober 2009,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 11 januari 2010,
med beaktande av att parterna inte framställde någon begäran om muntlig förhandling inom en månad från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet hade avslutats och att tribunalen därför, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i rättegångsreglerna, beslutade att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Annco Inc., ingav den 16 mars 2004 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet ANN TAYLOR LOFT.
3 De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 18, 25 och 35 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivningar:
– klass 18: ”Läder och läderimitationer, samt varor framställda av dessa material; djurhudar och pälsskinn; koffertar, resväskor och resbagar; paraplyer, parasoller och promenadkäppar; handväskor, portmonnäer, resväskor”,
– klass 25: ”Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader, klänningar, kjolar, kostymer, jeans, sweaters, skjortor, t-shirts, slipovrar, bodies, jumprar, västar, handskar, sovkläder, morgonrockar, simdräkter, blusar, skor, långbyxor, kortbyxor, kavajer, rockar, sockor, strumpvaror, hattar och kepsar, bälten, scarves och underkläder”,
– klass 35: ”Detaljhandelstjänster; detaljförsäljning av varor via globala datornät; detaljisttjänster avseende kläder, fotbeklädnader, handväskor, små läder- och läderimitationstillbehör, smycken, toalettartiklar, parfymer och kosmetika”.
4 Registreringsansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 51/2004 av den 20 december 2004.
5 Freche et fils associés framställde den 18 mars 2005, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009), en invändning mot registrering av det sökta varumärket och gjorde gällande att det förelåg risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
6 Invändningen avsåg vissa av de varor och tjänster som omfattas av ordmärket LOFT, registrerat under nr 13089435 i Frankrike den 22 augusti 2003, med verkan från och med den 16 mars 2001, för bland annat varorna i klasserna 18 och 25. Dessa varor motsvarar följande beskrivningar:
– klass 18 : ”Läder och läderimitationer; lädervaror och läderimitationer (ej etuier som är anpassade till de produkter som de är avsedda att innehålla, handskar och bälten); portmonnäer ej av ädelmetall; handväskor; resväskor; lådor av läder eller läderpapp; reskoffertar, överkast av djurhudar (pälsskinn); sämskskinn, ej för rengöring; djurhudar och pälsskinn; koffertar och resväskor; paraplyer, parasoller och promenadkäppar”,
– klass 25 : ”Kläder, underkläder, sportkläder, ej för dykning, bälten, handskar, fotbeklädnader, huvudbonader”.
7 Invändningen gällde samtliga de varor och tjänster som omfattas av ansökan om registrering av det sökta varumärket.
8 Genom beslut av den 12 augusti 2008 biföll invändningsenheten invändningen beträffande varorna i klasserna 18 och 25, med motiveringen att det förelåg risk för förväxling. Invändningen avslogs beträffande tjänsterna i klass 35. Invändningsenheten slog fast att varorna i fråga var identiska och att det vid en helhetsbedömning kunde anses föreligga en likhet av medelgrad mellan kännetecknen LOFT och ANN TAYLOR LOFT på grund av att begreppet avseende ett loft fanns med i båda kännetecknen. Med hänsyn till att varorna var identiska och till att ordet loft behöll en självständig särskiljande ställning i det sökta varumärket skulle konsumenterna föranledas att tro att de aktuella varorna kom från företag med band mellan sig.
9 Den 10 oktober 2008 överklagade sökanden invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån enligt artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).
10 Genom beslut av den 1 juli 2009 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog första överklagandenämnden överklagandet. Den ansåg att de varor som omfattas av det sökta varumärket är identiska med dem som omfattas av det äldre varumärket och att de motstående varumärkena vid en helhetsbedömning bara svagt liknar varandra, även om de är mycket lika i begreppsmässigt hänseende. Överklagandenämnden fann att det fanns en risk för förväxling med hänvisning till att det gemensamma ordet loft var den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket och den enda beståndsdelen i det äldre varumärket. Omsättningskretsen, bestående av franska genomsnittsköpare av lädervaror och kläddetaljer, skulle kunna få uppfattningen att varorna har samma ursprung eller att ANN TAYLOR LOFT är namnet på företaget Freche et fils associés nya produktserie.
Parternas yrkanden
11 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– slå fast att talan är välgrundad,
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– ändra det angripna beslutet på så sätt att varumärket ANN TAYLOR LOFT ska registreras för varorna i klasserna 18 och 25 och inte bara för tjänsterna i klass 35, med avseende på vilken klass invändningsenheten korrekt godtog registrering, ett beslut som inte har överklagats,
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
12 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet
13 Sökanden har anfört två grunder till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring, nämligen åsidosättande av artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009 och åsidosättande av artikel 8.1 b i samma förordning.
14 Tribunalen ska först pröva grunden avseende åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
15 I artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 föreskrivs det att om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras ”om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket”.
16 I artikel 8.2 a ii i förordning nr 207/2009 föreskrivs det vidare att äldre varumärken är varumärken som har registrerats i en medlemsstat och för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket.
17 Enligt fast rättspraxis kan det föreligga en risk för förväxling om det finns en risk att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller, i förekommande fall, från företag med ekonomiska band (se förstainstansrättens dom av den 10 september 2008 i mål T‑325/06, Boston Scientific mot harmoniseringsbyrån – Terumo (CAPIO), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 70 och där angiven rättspraxis; se även analogt domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C‑39/97, Canon, REG 1998, s. I‑5507, punkt 29, och av den 22 juni 1999 i mål C‑342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I‑3819, punkt 17).
18 Dessutom har det slagits fast att det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling hos allmänheten ska göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (se domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet CAPIO, punkt 71 och där angiven rättspraxis; se även analogt domstolens dom av den 11 november 1997 i mål C‑251/95, SABEL, REG 1997, s. I‑6191, punkt 22, samt domarna i de ovan i punkt 17 nämnda målen Canon, punkt 16, och Lloyd Schuhfabrik Meyer, punkt 18).
19 Vid denna helhetsbedömning föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt (domstolens dom av den 13 september 2007 i mål C‑234/06 P, Il Ponte Finanziaria mot harmoniseringsbyrån, REG 2007, s. I‑7333, punkt 48, förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑6/01, Matratzen Concord mot harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), REG 2002, s. II‑4335, punkt 25; se även analogt domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet Canon, punkt 17). Samspelet mellan dessa faktorer kommer till uttryck i skäl 8 i förordning nr 207/2009, där det anges att begreppet likhet bör tolkas i förhållande till risken för förväxling. Bedömningen av risken för förväxling ska göras mot bakgrund av en lång rad faktorer, särskilt av i hur hög grad varumärket är känt på marknaden, av den association som det använda eller registrerade kännetecknet framkallar, av graden av likhet mellan varumärket och kännetecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna (se domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet CAPIO, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
20 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska dessutom, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Det framgår nämligen av lydelsen i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 – ”om det … föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem” – att den uppfattning som genomsnittskonsumenten av det ifrågavarande slaget av varor eller tjänster har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet CAPIO, punkt 73 och där angiven rättspraxis, se även analogt domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet SABEL, punkt 23).
21 I samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling förväntas genomsnittskonsumenten av varorna i fråga vara normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten. Vidare ska hänsyn tas till att genomsnittskonsumenten sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse mellan de olika varumärkena utan måste förlita sig på en oklar minnesbild av varumärkena. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑104/01, Oberhauser mot harmoniseringsbyrån – Petit Liberto (Fifties), REG 2002, s. II‑4359, punkt 28, och av den 30 juni 2004 i mål T‑186/02, BMI Bertollo mot harmoniseringsbyrån – Diesel (DIESELIT), REG 2004, s. II‑1887, punkt 38; se även analogt domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet Lloyd Schuhfabrik Meyer, punkt 26).
22 I det aktuella målet är det äldre varumärket ett nationellt varumärke registrerat i Frankrike. I likhet med vad överklagandenämnden slog fast i punkt 12 i det angripna beslutet ska prövningen således göras enbart med avseende på Frankrike. Det är vidare utrett att omsättningskretsen, i enlighet med vad överklagandenämnden fann i punkt 13 i det angripna beslutet, ska anses bestå av franska genomsnittskonsumenter av lädervaror och kläddetaljer, en grupp motsvarande en mycket stor del av befolkningen. Tribunalen kommer att lägga dessa omständigheter, som sökanden inte har bestritt, till grund för sin bedömning.
23 Det är mot bakgrund av ovannämnda överväganden som tribunalen ska pröva överklagandenämndens bedömning av risken för förväxling mellan de motstående kännetecknen.
Varuslagslikhet
24 I denna del finner tribunalen att överklagandenämndens resonemang i punkt 10 i det angripna beslutet, enligt vilket varorna i fråga är identiska, är riktigt. Detta resonemang har inte heller bestritts av sökanden.
Känneteckenslikhet
25 Såsom redan har angetts ovan i punkt 20 ska helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (se även domstolens dom av den 2 september 2010 i mål C‑254/09 P, Klein Trademark Trust mot harmoniseringsbyrån, REU 2010, s. I‑0000, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
26 Av rättspraxis framgår även att två varumärken liknar varandra om de ur omsättningskretsens synvinkel åtminstone delvis liknar varandra i ett eller flera relevanta avseenden, närmare bestämt visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet MATRATZEN, punkt 30, och domen i det ovan i punkt 17 nämnda målet CAPIO, punkt 89; se även analogt domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet SABEL, punkt 23).
27 I det nu aktuella målet består det äldre varumärket uteslutande av ordet loft, medan det sökta varumärket består av ordelementet ann taylor loft.
28 Överklagandenämnden konstaterade för det första att det finns likheter mellan de aktuella kännetecknen i visuellt och fonetiskt hänseende, men att denna likhet inte är stark, eftersom det sökta varumärket består av ordet loft som föregås av andra element. Sökanden anser visserligen att de aktuella kännetecknen ger mycket skilda visuella och fonetiska intryck på grund av att det sökta varumärket innehåller den dominerande beståndsdelen ann taylor, men har medgett att ”de aktuella kännetecknen svagt liknar varandra”. Överklagandenämndens bedömning i detta avseende är således riktig.
29 För det andra fastställde överklagandenämnden i punkterna 18 och 20 i det angripna beslutet invändningsenhetens slutsats beträffande den begreppsmässiga likheten. Nämnden fann nämligen att ordkännetecknet ANN TAYLOR LOFT liknade ett anglosaxiskt för- och efternamn, i vilket ”ann” lätt kunde identifieras som ett förnamn, ”taylor” som ett andra förnamn eller som en del av ett förnamn och ”loft” som ett efternamn. Överklagandenämnden tillade, i punkt 19 i det angripna beslutet, med hänvisning till förstainstansrättens dom av den 2 december 2008 i mål T‑212/07, Harman International Industries mot harmoniseringsbyrån – Becker (Barbara Becker) (REG 2008, s. II‑3431), att elementet loft, i egenskap av namn, är den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket. Dessutom fann överklagandenämnden i punkt 23 i det angripna beslutet att ordet loft är särskiljande, eftersom det är ett främmande ord i Frankrike som inte nödvändigtvis skulle uppfattas som en generisk benämning på en plats för varuförsäljning. Ordet loft skulle snarare uppfattas som ett innebördslöst engelskt substantiv eller som ett efternamn.
30 Sökanden har bestritt denna analys med hänvisning till att den franska allmänheten inte kommer att uppfatta det för de aktuella kännetecknen gemensamma ordet loft som ett anglosaxiskt efternamn, eftersom detta ord används i franskan som benämning på ett lagerutrymme som gjorts om till bostadsutrymme som används i privat eller kommersiellt syfte. Trots att ordet loft finns med i båda kännetecknen är elementet ann taylor – på grund av att det är den särskiljande och dominerande beståndsdelen i varumärkena ANN TAYLOR och ANN TAYLOR LOFT – dominerande för helhetsintrycket i så hög grad att övriga beståndsdelar är försumbara. Det finns således ingen begreppsmässig likhet mellan de aktuella kännetecknen.
31 Tribunalen finner att överklagandenämndens analys, i den del den grundar sig på en felaktig förutsättning, inte kan godtas.
32 Såsom invändningsenheten redan hade konstaterat i sitt beslut är ordet loft nämligen långt från ett främmande ord. Det är i stället ett ord som i det franska språket är beskrivande för en viss typ av bostad. Även om det härstammar från det engelska ordet loft har det införlivats med det franska språket och av denna anledning blivit ett fullvärdigt franskt ord. Detta innebär att den franska genomsnittsallmänheten när den träffar på ordet, som har en precis innebörd i franskan, kommer att – i den mån den känner till innebörden – associera ordet i fråga till en viss typ av bostad och inte till ett utländskt efternamn. Harmoniseringsbyrån har dessutom medgett att efternamnet inte är alltför vanligt i anglosaxiska länder. Inte heller kan det med framgång hävdas att ”loft” är ett ord som används sällan i det franska språket.
33 Tribunalen kan ändå inte godta sökandens argument att ”ann taylor” är den dominerande beståndsdelen i helhetsintrycket på grund av att kännetecknen ANN TAYLOR och ANN TAYLOR LOFT är kända i omsättningskretsen.
34 I detta avseende är det tillräckligt att konstatera att sökanden inte har anfört någon omständighet som visar att kännetecknen ANN TAYLOR LOFT eller ANN TAYLOR är kända i omsättningskretsen, eftersom bevisningen avser förhållandena i Förenta staterna. Förekomsten av en webbplats kan inte vara tillräcklig för att det ska anses styrkt att ett kännetecken är känt. Sökanden själv har i övrigt preciserat att företaget har ”vidtagit vissa åtgärder för att kunna utöka verksamheten till andra länder, bland annat i Europeiska unionen”. Detta visar att varken det sökta varumärket eller kännetecknet ANN TAYLOR i dagsläget är känt inom Europeiska unionen och således inte heller i Frankrike.
35 Även om det antas att beståndsdelen ann taylor kan anses dominerande i kännetecknet ANN TAYLOR LOFT kan bedömningen av likheten i begreppsmässigt hänseende inte göras med beaktande av enbart den dominerande beståndsdelen, eftersom det framgår av rättspraxis att det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (domstolens dom av den 3 september 2009 i mål C‑498/07 P, Aceites del Sur-Coosur mot Koipe och harmoniseringsbyrån, REG 2009, s. I‑7371, punkt 62).
36 Ordet loft i det sökta varumärket kan emellertid inte anses försumbart i helhetsintrycket, eftersom det kompletterar beståndsdelen ann taylor genom att tillföra en komponent som, med hänsyn till de berörda varorna, skulle kunna avse en klädkollektion som representerar en särskild livsstil knuten till denna nya typ av bostad eller tar upp vissa koder från denna livsstil.
37 Det kan inte heller bestridas att beståndsdelen ann taylor ur den franska allmänhetens synvinkel är uppenbart mer särskiljande i helhetsintrycket av det sökta varumärket än ordet loft, eftersom sistnämnda ord har en klar och tydlig innebörd på franska. Beståndsdelen ann taylor utgör en hänvisning till två förnamn eller till ett förnamn och ett engelskt efternamn, vilket innebär att de i större utsträckning drar åt sig den franska allmänhetens uppmärksamhet.
38 Det framgår av det ovan anförda – m ot bakgrund av att det, såsom konstaterats, finns likheter mellan de aktuella kännetecknen i visuellt och fonetiskt hänseende som inte är starka liksom en viss likhet i begreppsmässigt hänseende, och med hänsyn till att beståndsdelen ann taylor är den mest särskiljande beståndsdelen i det sökta varumärket och i större utsträckning drar åt sig uppmärksamhet från omsättningskretsen – att den övergripande likheten mellan de aktuella kännetecknen är svag.
Risken för förväxling
39 Tribunalen erinrar om att risk för förväxling föreligger när det samtidigt föreligger en tillräckligt stor likhet mellan såväl varumärkena i fråga som mellan de varor eller tjänster som dessa varumärken avser (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet MATRATZEN, punkt 45).
40 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det, på grund av att den särskiljande och dominerande beståndsdelen ann taylor kommer först i kännetecknet ANN TAYLOR LOFT, inte finns någon risk att omsättningskretsen förväxlar dem på så sätt att den skulle kunna tro att de aktuella kännetecknen betecknar två olika produktserier som utbjuds under kontroll av ett och samma företag eller av företag med ekonomiska band.
41 Överklagandenämnden slog tvärtom fast, i punkt 19 i det angripna beslutet, att ordet loft är den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket och att det således finns en risk för förväxling, eftersom varorna är identiska.
42 Tribunalen godtar inte sistnämnda analys.
43 Med hänsyn till vad som slagits fast i samband med bedömningen av den begreppsmässiga likheten mellan de aktuella kännetecknen är ordet loft inte den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket. Av samma slutsatser följer också att det är beståndsdelen ann taylor som, med hänsyn till att den ur omsättningskretsens synvinkel saknar innebörd, ska anses vara mer särskiljande än ordet loft i det sökta varumärket, eftersom sistnämnda ord ur omsättningskretsens synvinkel har en precis innebörd.
44 Dessutom är de aktuella kännetecknen svagt lika i visuellt och fonetiskt hänseende och i viss mån lika i begreppsmässigt hänseende.
45 Härvid erinrar tribunalen om att det inom klädbranschen är vanligt att samma varumärke finns i olika utformningar beroende på vilken vara det gäller. Det är i denna bransch nämligen vanligt att ett och samma klädföretag använder sig av olika undervarumärken, det vill säga kännetecken som är härledda från ett huvudvarumärke och som har en med detta gemensam dominerande beståndsdel, för att särskilja sina olika produktserier på området för klädartiklar (se förstainstansrättens dom av den 6 oktober 2004 i de förenade målen T‑117/03–T‑119/03 och T‑171/03, New Look mot harmoniseringsbyrån – Naulover (NLSPORT, NLJEANS, NLACTIVE och NLCollection), REG 2004, s. II‑3471, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
46 Tribunalen finner – med hänsyn till varornas art och försäljningssättet, metoden för märkning av klädartiklar och, slutligen, omsättningskretsens förväntningar och vanor – att omsättningskretsen när den kommer i kontakt med de två aktuella kännetecknen inte kommer att få uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, eftersom den mest särskiljande beståndsdelen i det sökta varumärket inte sammanfaller med det äldre varumärkets enda beståndsdel och eftersom det är vanligt att ett klädföretag har varianter på sitt huvudvarumärke vilka skapas genom tillägg av en beståndsdel som är betecknande för en sekundär produktlinje.
47 Omsättningskretsen är nämligen, i likhet med vad sökanden har gjort gällande, van vid att en och samma tillverkare saluför olika produktlinjer som innehåller namnet på upphovsmannen och/eller det berörda modehuset följt av namnet på produktlinjen, vilket beror på vilken typ av kläder det är fråga om (sportkläder, elegant, ledig klädsel och så vidare).
48 Likheten mellan de aktuella kännetecknen har vid en bedömning av helhetsintrycket ansetts vara svag. Trots att de aktuella varorna är identiska kan omsättningskretsen, som är van vid att ett och samma klädföretag använder undervarumärken härledda från ett huvudvarumärke, med hänsyn till den svaga likheten mellan kännetecknen inte få uppfattningen att det finns ett samband mellan kännetecknen ANN TAYLOR LOFT och LOFT. Det äldre varumärket innehåller nämligen inte beståndsdelen ann taylor, vilken – såsom konstaterats ovan i punkt 37 (se även punkt 43) – är den mest särskiljande beståndsdelen i det sökta varumärket.
49 Det kan dessutom konstateras att även om det antas att beståndsdelen loft behåller en självständig särskiljande ställning i det sökta varumärket kan denna självständiga särskiljande ställning inte per automatik innebära att det ska anses finnas en risk för förväxling mellan de aktuella kännetecknen.
50 Risken för förväxling kan nämligen inte fastställas abstrakt, utan ska prövas genom att det görs en helhetsbedömning mot bakgrund av bland annat samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet SABEL, punkt 22; se även domstolens dom av den 6 oktober 2005 i mål C‑120/04, Medion, REG 2005, s. I‑8551, punkt 37), bland annat de aktuella varornas och tjänsternas art, försäljningsmetoder, huruvida allmänheten är mer eller mindre uppmärksam liksom allmänhetens vanor på det berörda området. Prövningen av de relevanta faktorerna i det nu aktuella målet, som angetts ovan i punkterna 45–48, visar emellertid vid en första anblick inte på att det finns någon risk för förväxling mellan de aktuella kännetecknen.
51 Det följer av det ovan anförda att talan ska bifallas såvitt gäller den första grunden och att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras. Det är härvid inte nödvändigt att pröva den andra grunden, som avser åsidosättande av rätten att yttra sig.
Yrkandet om ändring av det angripna beslutet
52 Vad gäller sökandens tredje yrkande, närmare bestämt att tribunalen ska ändra det angripna beslutet på så sätt det sökta varumärket ska registreras, erinrar tribunalen om följande. Eftersom överklagandenämnden enligt artikel 64.1 i förordning nr 207/2009 själv har rätt att utöva de befogenheter som tillkommer den enhet som har fattat det beslut som överklagats till nämnden, kan tribunalen, inom ramen för sin befogenhet att ändra beslutet, utöva samma befogenheter som dem som tillkommer harmoniseringsbyråns lägre enheter, vilkas beslut kan överklagas till överklagandenämnden. Tribunalen kan således i detta sammanhang fatta ett beslut som kunde ha fattats av granskaren, invändningsenheten eller annulleringsenheten. Däremot kan den inte fatta sådana beslut som ovannämnda enheter inte har rätt att meddela. Det är av detta skäl som tribunalen inte kan besluta om registrering av ett varumärke, eftersom ett sådant beslut inte kan meddelas av vare sig granskaren eller invändningsenheten (se, för ett liknande resonemang, tribunalens beslut av den 30 juni 2009 i mål T‑285/08, Securvita mot harmoniseringsbyrån (Natur-Aktien-Index), REG 2009, s. II‑2171, punkterna 16–23).
53 Sökandens tredje yrkande ska således avvisas.
Rättegångskostnader
54 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom harmoniseringsbyrån har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) meddelade den 1 juli 2009 (ärende R 1485/2008-1) ogiltigförklaras.
2) Talan avvisas i övrigt.
3) Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna.
Martins Ribeiro | Papasavvas | Dittrich |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 februari 2011.
Underskrifter