Mål T‑576/11
Schenker Customs Agency BV
mot
Europeiska kommissionen
”Tullunion – Uppbörd av importtullar i efterhand – Import av glyfosat från Taiwan – Ansökan om eftergift av importtullar framställd av ett tullombud – Artikel 239 i förordning nr (EEG) nr 2913/92 – Skälighetsklausul – Särskild situation – Deklaration för övergång till fri omsättning – Felaktiga ursprungsintyg – Begreppet uppenbar vårdslöshet – Beslut av kommissionen om att det inte är motiverat att efterge tullen”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 16 april 2015
1. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul införd genom artikel 239 i gemenskapens tullkodex och artikel 905 i tillämpningsförordning nr 2454/93 – Undantagsbestämmelse – Restriktiv tolkning
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)
2. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Artikel 239 i gemenskapens tullkodex – Särskild situation – Begrepp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Gränser
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)
3. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul införd genom artikel 905 i förordning nr 2454/93 – Räckvidd – Kommissionens behörighet – Gränser – Tillämpning av materiell tullrätt – Exklusiv behörighet för de nationella myndigheterna
(Artikel 267 FEUF; rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 239 och 243; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)
4. Tullunion – Uppkomst och uppbörd av en tullskuld – Beslut om tulluppbörd motsvarande antidumpningstullar tillsända de nationella tullmyndigheterna – Juridisk karaktär – Underrättelser om att myndigheterna i efterhand beaktade en redan existerande tullskuld
(Rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 201.2 och 201.3)
5. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av importtullar – Skälighetsklausul införd genom artikel 239 i gemenskapens tullkodex och artikel 905 i tillämpningsförordning nr 2454/93 – Särskild situation – Begrepp – Den betalningsskyldige har förlitat sig på ursprungsintyg som visat sig vara felaktiga, förfalskade eller ogiltiga – Den betalningsskyldige har förlitat sig på att intyg från tullmyndigheterna i en medlemsstat inledningsvis ska godtas – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)
6. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Särskild situation – Begrepp – Bristfällig kontroll av kommissionen av att en antidumpningsförordning tillämpats korrekt – Omfattas – Inget fel
(Rådets förordningar nr 2913/92, artikel 239, och nr 368/98)
7. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av importtullar – Skälighetsklausul införd genom artikel 239 i gemenskapens tullkodex och artikel 905 i tillämpningsförordning nr 2454/93 – Särskild situation – Begrepp – Oriktigt agerande från de nationella tullmyndigheternas sida – Omfattas – Inget fel
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)
8. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av importtullar – Omständigheterna visar inte att den berörda personen handlat bedrägligt eller uppenbart vårdslöst – Begreppet uppenbar vårdslöshet – Restriktiv tolkning – Kriterier – Komplex tullagstiftning – Föreligger inte – Tullombudets yrkeserfarenhet – Importörens omsorg – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 5 och 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 199 och 905.3 samt bilaga 37)
9. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut att avslå en begäran om återbetalning eller eftergift av importtullar
(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)
1. Se domen.
(se punkt 44)
2. Se domen.
(se punkt 45 och 46)
3. Se domen.
(se punkterna 49–51, 55, 57 och 58)
4. De beslut om uppbörd av antidumpningstullar för import från tredjeland som de nationella tullmyndigheterna sänder till importörerna och deras direkta eller indirekta ombud utgör bara underrättelser till dessa om att myndigheterna i efterhand beaktat en redan existerande tullskuld, vilken enligt artikel 201.2 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen uppkom vid den tidpunkt då tulldeklarationen togs emot. Enligt artikel 201.3 i tullkodexen är ett tullombud som handlar i egenskap av indirekt ombud för importören gäldenär avseende hela skulden, inklusive de importtullar som inte uppburits av det skälet att de fastställts utifrån de deklarationer som uppgav ett annat ursprungsland än det verkliga ursprungslandet.
(se punkt 52)
5. Vid uppbörd i efterhand av antidumpningstullar för import, innebär den omständigheten att ursprungsintyg utfärdade av handelskammare i ett tredjeland visat sig ogiltiga inte att den berörda personen befinner sig i en särskild situation i den mening som avses i artikel 239 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Det är deklaranten som väljer att stödja sig på sådana intyg för att styrka ursprunget för varorna för att uppfylla sin skyldighet att för tullmyndigheterna deklarera varifrån importen sker. Det valet innebär risker som är inneboende i verksamheten som tullombud, risker som därmed denne, och inte statskassan, har att bära. Om dessa omständigheter skulle anses försätta den betalningsskyldige i en särskild situation som skulle motivera att antidumpningstullarna eftergavs, skulle de ekonomiska aktörerna inte ha något intresse av att försäkra sig om att de deklarationer och dokument som läggs fram för tullmyndigheterna är riktiga.
(se punkterna 61–65 och 69)
6. Vid tillämpning av antidumpningstullar enligt förordning nr 368/98 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av glyfosat med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av den preliminära tullen, vars kringgående är ursprunget till de betalningskrav som de nationella tullmyndigheterna framställt, ankommer skyldigheten att tillämpa antidumpningstullar på den berörda importen främst på medlemsstaternas tullmyndigheter.
I egenskap av fördragens och den sekundära unionsrättens väktare i allmänhet och i den centrala rollen som ansvarig för kontroll av tillämpningen av unionens tullrätt i synnerhet, har kommissionen emellertid vissa samordnings- och övervakningsskyldigheter, bland annat vid undersökningar av möjliga överträdelser. Kommissionen uppfyller dessa skyldigheter genom att åtgärder vidtas av kommissionen eller med dennas hjälp allteftersom det under de olika skedena i de nationella myndigheternas och Olafs undersökningar framkommer information om ett möjligt kringgående. Bland de skyldigheter som kommissionen därvid har ingår inte att kommunicera den information den förfogar över till importörer eller tullombud eller att varsko dem när det föreligger tvivel kring deras transaktioner.
(se punkterna 72, 76 och 77)
7. Vid import enligt allmänna bestämmelser, vilken påläggs en antidumpningstull, har visserligen såväl kommissionen som de nationella tullmyndigheterna en omsorgs- och övervakningsskyldighet som syftar till att tillse att unionsrätten tillämpas. Den skyldigheten betyder dock inte att tullmyndigheterna, när de inte har tillräckligt med konkreta uppgifter rörande enskilda bolag för att de skulle ha grund för att vidta specifika, omedelbara åtgärder avseende dessa bolag eller mot deras transaktioner, måste utföra systematiska fysiska kontroller av alla sändningar av de varor som dessa bolag importerar och som anländer för förtullning i unionen. Tullmyndigheterna är inte heller skyldiga att varsko dessa bolag, med tanke på informationen allmänna karaktär. Tullmyndigheter som har kännedom om ett eventuellt bedrägeri är inte skyldiga att underrätta en aktör om att denne kan bli betalningsskyldig för tullar på grund av detta bedrägeri ens om denne har handlat i god tro.
(se punkterna 85–87 och 90)
8. Ett tullombuds åtaganden är i sig av sådan beskaffenhet att denne har ansvaret såväl för betalningen av importtullarna som för att de handlingar som överlämnas till tullmyndigheterna är riktiga. Ett väl etablerat tullombud borde åtminstone hysa vissa tvivel om de importerade varornas verkliga ursprung när fakturor, packlistor och tulldeklarationer ger indikationer om detta ursprung och ursprungsintygen innehåller inkonsekvenser.
Om tullombudet inte ens kontrollerade eller hade tillgång till fakturorna och packlistorna avseende deklarationerna i fråga innan dessa gavs in till tullmyndigheterna – trots att det enligt artikel 199 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för tullkodexen i egenskap av deklarant ansvarar för att uppgifterna i deklarationerna stämmer – är dess bristande omsorg än mer påtaglig. Tullombudets interna arbetssätt för att upprätta deklarationerna och sammanställa relevant dokumentation eller eventuella egenheter i koncernens bolagsstruktur kan inte frita det från dess skyldigheter som tullombud och från att stå för kostnader som annars skulle komma att belasta unionens budget.
Ett tullombud kan inte försvara sig med hur klienten agerat för att motivera en eftergift av importtullar.
(se punkterna 95, 98, 101, 104–107, 109, 110, 112 och 115)
9. Se domen.
(se punkterna 118–124)