Talan väckt den 22 februari 2024 – Corporate & Public Management Consulting International OÜ mot kommissionen

(Mål T-106/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Corporate & Public Management Consulting International OÜ (Tallinn, Estland) (ombud: advokaten C. Ginter)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ta upp talan till prövning i sak, och bifalla den,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 13 februari 2024 att avslå sökandens anbud i anbudsförfarande NEAR/TBS/2023/EA-RP/0125,

som följd av detta ogiltigförklara varje uppsåtlig eller sammanhängande åtgärd, inbegripet ännu okända åtgärder, som Europeiska kommissionen han komma att vidta i anbudsförfarande NEAR/TBS/2023/EA-RP/01251 och i synnerhet bedömningsrapporteter som utarbetats i anslutning till upphandlingen, beslutet att tilldela kontraktet och alla kontrakt som ingåtts med den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, och

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden avser att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig skönsmässig bedömning när den avslog sökandens anbud (nedan kallat anbudet) och därmed åsidosatte artikel 168.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046¹ .

Kommissionens beslut av den 13 februari 2024 (nedan kallat det angripna beslutet) ska ogiltigförklaras, eftersom kommissionen i nämnda beslut genom att avslå anbudet åsidosatte artikel 168.6 i förordning nr 2018/1046 och upphandlingsunderlaget.

Artikel 168.6 i förordning 2018/1046 föreskriver att anbud som inte uppfyller minimikraven i upphandlingsunderlaget ska avslås. Kommissionen ansåg att sökandens anbud inte uppfyllde samtliga minimikrav i det upphandlingsunderlag som är tillämpligt på Key Expert 2. Detta är inte korrekt.

Det framgår av handlingarna i ärendet att Key Expert 2 har en allmän yrkeserfarenhet som överstiger minimikraven.

Kommissionen åsidosatte därför artikel 168.6 i förordning 2018/1046 och det angripna beslutet ska därför ogiltigförklaras.

Andra grunden avser att kommissionen åsidosatte artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) genom att avslå anbudet utan att dessförinnan ha begärt preciseringar.

Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, eftersom kommissionen utöver artikel 168.6 i förordning 2018/1046 åsidosatte stadgan genom att inte iaktta rätten till god förvaltning.

I förevarande fall underlät kommissionen att visa erforderlig omsorg när den kom fram till anbudet skulle avslås. Kommissionen gjorde inte nödvändiga efterhandskontroller och underlät särskilt att begära in ytterligare upplysningar om anbudet från sökanden.

Rätten till god förvaltning innehåller bland annat omsorgsplikten, motiveringsskyldigheten och rätten att bli hörd under det administrativa förfarandet. Kommissionen åsidosatte samtliga dessa principer i förhållande till sökanden.

I det angripna beslutet preciserades inte varför Key Expert 2 inte uppfyllde upphandlingskraven. Det var först efter att det hade riktats en hänvändelse till kommissionen som den preciserade att den inte ansåg att Key Expert 2:s erfarenhet uppfyllde upphandlingskraven.

Kommissionen undersökte inte all dokumentation som sökanden hade ingett på ett professionellt sätt.

Kommissionen gjorde dessutom inte nödvändiga efterkontroller och underlät särskilt att begära ytterligare upplysningar om anbudet från sökanden innan den fattade det angripna beslutet. Det framgår av domstolens praxis att rätten att inte berövas möjligheten att bli hörd under det administrativa förfarandet också är synnerligen betydelsefull i upphandlingsförfaranden. Kommissionen berövade sökanden denna rätt.

Sökanden anser mot denna bakgrund att det är uppenbart att kommissionen åsidosatte principen om god förvaltning.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1)