Förenade målen C‑105/15 P–C‑109/15 P

Konstantinos Mallis m.fl.

mot

Europeiska kommissionen ochEuropeiska centralbanken (ECB)

”Överklagande – Program för stabilitetsstöd till Republiken Cypern – Eurogruppens förklaring om bland annat en omstrukturering av banksektorn på Cypern – Talan om ogiltigförklaring”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 september 2016

1.        Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid tribunalen – Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består – Avvisning – Ifrågasättande av tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten – Upptagande till prövning

(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artiklarna 168.1 d och 169.2)

2.        Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)

3.        Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Eurogruppens förklaring om att kommissionen och Europeiska centralbanken får inleda förhandlingar med en medlemsstat om ett makroekonomiskt anpassningsprogram – Omfattas inte

(Artiklarna 137 FEUF och 263.1 FEUF; protokoll nr 14 som fogats till EU- och EUF‑fördragen, artikel 1; fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen)

4.        Talan om ogiltigförklaring – Ställning som svarande – Eurogruppen – Har inte ställning som unionsorgan eller unionsbyrå

(Artikel 16.6 FEU; artiklarna 137 FEUF och 263.1 FEUF; protokoll nr 14 som fogats till EU- och EUF-fördragen; rådets beslut 2009/937, bilagan)

1.      Se domen.

(se punkterna 32–36)

2.      Se domen.

(se punkt 45)

3.      Talan om ogiltigförklaring kan väckas mot alla akter – oavsett slag eller form – som har antagits av unionsinstitutionerna och som är avsedda att ha sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning.

Så är inte fallet beträffande Eurogruppens förklaring av den 25 mars 2013 om bland annat en omstrukturering av banksektorn på Cypern. Kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) har nämligen enligt artikel 13.3 i fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) getts i uppdrag av ESM‑rådet att med en medlemsstats myndigheter förhandla fram ett makroekonomiskt anpassningsprogram som ska fastställas i ett samförståndsavtal. Kommissionens och ECB:s roll, såsom den anges i artikel 1 i protokoll nr 14 om Eurogruppen, kan inte vara större än den som dessa institutioner har enligt ESM‑fördraget. Även om ESM-fördraget ger kommissionen och ECB vissa uppgifter avseende genomförandet av de mål som fastställs i detta fördrag, innebär de uppgifter som kommissionen och ECB där tilldelas inte något eget beslutsfattande. Det är dessutom så, att de åtgärder som dessa två institutioner vidtar inom ramen för detta fördrag endast binder ESM.

Den omständigheten att kommissionen och ECB deltar i Eurogruppens möten påverkar inte arten av Eurogruppens förklaringar, och den omtvistade förklaringen kan inte anses vara ett uttryck för någon beslutsbefogenhet för de båda unionsinstitutionerna. Nämnda förklaring av Eurogruppen innehåller inte heller något inslag som kan anses motsvara ett beslut av kommissionen och ECB genom vilket den berörda medlemsstaten åläggs en rättslig skyldighet att genomföra de åtgärder som förklaringen innehåller. Förklaringen, som är av rent informativ karaktär, har till syfte att informera allmänheten om att det föreligger en politisk överenskommelse mellan Eurogruppen och den berörda medlemsstatens myndigheter, vilken ger uttryck för en gemensam vilja att fortsätta förhandlingarna enligt villkoren i förklaringen.

(se punkterna 51–53 och 57–59)

4.      Det är inte bara är så, att bestämningen ”informell” förekommer i lydelsen av protokoll nr 14 om Eurogruppen, vilket fogats till EUF-fördraget. Det är dessutom så, att Eurogruppen inte ingår bland de olika konstellationer som finns inom rådet, vilka anges i bilaga I till rådets arbetsordning som antogs genom beslut 2009/937. Förteckningen över dessa konstellationer omnämns i artikel 16.6 FEU. Eurogruppen kan följaktligen varken betraktas som en rådskonstellation eller som ett unionsorgan eller en unionsbyrå i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

(se punkt 61)