Talan väckt den 18 juli 2006 - Arkema France mot kommissionen
(Mål T-189/06)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Arkema France (Puteaux, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Winckler, S. Sorinas och P. Geffriaud)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
ogiltigförklara, med stöd av artikel 230 EG, kommissionens beslut av den 3 maj 2006 i ärende COMP/F/38.620 i den mån det avser Arkema,
i andra hand, ogiltigförklara, eller med stöd av artikel 229 EG, besluta om en väsentlig nedsättning av, böterna som ålagts genom detta beslut, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i deras helhet.
Grunder och huvudargument
Genom förevarande talan yrkar sökanden att kommissionens beslut K(2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006 i ärende COMP/F/38.620 - Väteperoxid och perborat, genom vilket kommissionen fastställde att de bolag till vilka beslutet riktats, däribland sökanden, har åsidosatt artikel 81.1 EG och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i ett system av avtal och samordnade förfaranden för utbyte av information mellan konkurrenterna och avtal om priser och produktionskapaciteter, samt övervakning av avtalens genomförande på området för väteperoxid och natriumperborat, skall delvis ogiltigförklaras. Sökanden yrkar i andra hand att det aktuella beslutet skall ogiltigförklaras i den del bolaget påfördes böter eller att böterna skall sättas ned.
Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan.
Sökanden gör för det första gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning och en felaktig fastställelse av sakförhållandena vid sin tillämpning av reglerna om ett moderbolags ansvar för sitt dotterbolags affärsmetoder, samt att kommissionen har åsidosatt principen om icke-diskriminering, genom att tillskriva Elf Aquitaine och Total ansvar för överträdelsen som Arkema begått på grundval av en presumering som anknyter till att dessa bolag i princip innehade nästan hela Arkemas aktiekapital vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna. Sökanden påstår sig ha bestritt denna presumering om kontroll under förfarandet. Sökande gör även gällande att kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG och principen om god förvaltningssed genom att inte besvara sökandens samtliga argument i dess svar på meddelandet om invändningar.
Sökande gör för det andra gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att med 200 procent öka "ugångsbeloppet" för de böter som Arkema påförts med hänvisning till dess avskräckande verkan, genom att basera sig på omsättningen för dess moderbolag vid den aktuella tidpunkten, Total och Elf Aquitaine, eftersom den påtalade överträdelsen enligt sökanden inte kan tillskrivas något av dessa bolag. Om det kan antas att överträdelsen kan tillskrivas moderbolagen, gör sökanden till stöd för denna grund alternativt gällande att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom att på "utgångsbeloppet" för de böter som Arkema påförts tillämpa en multiplikationskoefficient om 3 (det vill säga en ökning med 200 procent) med hänvisning till dess avskräckande verkan.
Sökanden gör för det tredje gällande att beslutet att för de böter som Arkema påförts, öka grundbeloppet med 50 procent till följd av upprepad överträdelse är rättsstridigt.
Sökanden anser att en tillämpning av begreppet upprepad överträdelse i förevarande fall är uppenbart överdrivet och utgör ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen eftersom det är fråga om överträdelser som kommissionen har beivrat på grundval av omständigheter som inte längre är aktuella. Sökanden gör dessutom gällande att kommissionen har åsidosatt principen "non bis in idem" och proportionalitetsprincipen eftersom tidigare beslut om fastställelse av ansvar vid flera tillfällen redan beaktats av kommissionen i andra nyligen antagna beslut genom vilka den höjt Arkemas böter med 50 procent på grundl av upprepad överträdelse. Sökanden påstår att den på nytt har tillskrivits ansvar för samma överträdelser.
Sökande hävdar slutligen att beslutet inte är välgrundat vare sig i rättsligt eller faktiskt hänseende eftersom det inte beviljar sökanden en nedsättning med över 30 procent av bötesbeloppet för dess samarbete under förfarandets gång. Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning samt en felaktig rättstillämpning genom att inte med stöd av avsnitt B i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden
1 bevilja sökanden en nedsättning av böterna med 50 procent.