Mål T‑118/06

Zuffa, LLC

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ULTIMATE FIGHTING CHAMPIONSHIP – Absoluta registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Beskrivande karaktär – Motiveringsskyldighet – Artikel 7.1 b och c och artikel 73 i förordning (EG) nr 40/94”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Separat prövning av de olika registreringshindren

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 b och c)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Separat prövning av registreringshindren utifrån var och en av de varor eller tjänster som omfattas av registreringsansökan

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 7.1 och 73)

1.      Vart och ett av de registreringshinder som anges i artikel 7.1 i förordning nr 40/94 ska tolkas mot bakgrund av det allmänintresse som ligger bakom vart och ett av dem. De är nämligen oberoende av varandra och ska prövas separat. Det allmänintresse som ska beaktas vid prövningen av vart och ett av dessa registreringshinder kan, och till och med ska, återspegla olika hänsynstaganden beroende på vilket registreringshinder det är fråga om.

Det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 utgörs å ena sidan av att det är nödvändigt att inte i otillbörlig mån inskränka möjligheten för andra aktörer som säljer varor eller tjänster av liknande slag som de varor eller tjänster som anges i registreringsansökan att använda det sökta kännetecknet. Detta allmänintresse utgörs å andra sidan också av att det är nödvändigt, för konsumenten eller slutanvändaren, att garantera ursprunget för de varor eller tjänster som anges i registreringsansökan, på så sätt att konsumenten eller slutanvändaren ges möjlighet att utan risk för förväxling särskilja dessa varor eller tjänster från varor eller tjänster med ett annat ursprung. Denna garantifunktion är nämligen ett varumärkes grundläggande funktion.

Bestämmelsen i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 är avsedd att främja en målsättning av allmänintresse, nämligen att sådana kännetecken och upplysningar som beskriver egenskaperna hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser ska kunna användas fritt av alla. Denna bestämmelse hindrar således att sådana tecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke.

Det är således uppenbart att tillämpningsområdena för de registreringshinder som anges i artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 överlappar varandra. Av rättspraxis framgår särskilt att ett ordmärke som är beskrivande för varors eller tjänsters egenskaper i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordningen av denna anledning, a priori, även i förhållande till dessa varor eller tjänster kan anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i nämnda förordning. Detta ska emellertid prövas separat.

(se punkterna 23–26)

2.      Det är således uppenbart att tillämpningsområdena för de registreringshinder som anges i artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 överlappar varandra. Av rättspraxis framgår särskilt att ett ordmärke som är beskrivande för varors eller tjänsters egenskaper i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordningen av denna anledning, a priori, även i förhållande till dessa varor eller tjänster kan anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i nämnda förordning. Detta ska emellertid prövas separat.

När en ansökan om registrering av ett varumärke avser olika varor eller tjänster, ska överklagandenämnden med avseende på var och en av dessa varor eller tjänster i det konkreta fallet kontrollera att varumärket inte omfattas av något av de registreringshinder som anges i artikel 7.1 i förordning nr 40/94. Överklagandenämnden kan därvid göra olika bedömningar beroende på vilka varor eller tjänster som prövas. När överklagandenämnden avslår en ansökan om registrering av ett varumärke, är den således skyldig att i beslutet ange vilka slutsatser den kommit fram till beträffande var och en av de varor och tjänster som avses i registreringsansökan, oberoende av hur denna ansökan formulerats. När samma registreringshinder anförs mot en kategori eller en grupp av varor eller tjänster kan den behöriga myndigheten emellertid begränsa motiveringen till en enda motivering som gäller för samtliga berörda varor eller tjänster.

Möjligheten för överklagandenämnden att ge en enda helhetsmotivering för en varu- eller tjänsteserie får bara avse varor och tjänster som sinsemellan har ett direkt och konkret samband. Detta samband ska vara tillräckligt direkt och konkret för att det ska kunna anses att varorna eller tjänsterna utgör en tillräckligt homogen kategori för att säkerställa att samtliga faktiska och rättsliga överväganden i beslutsskälen i tillräcklig utsträckning, å ena sidan, förklarar hur överklagandenämnden resonerat beträffande var och en av varorna eller tjänsterna i kategorin, å andra sidan, kan tillämpas utan åtskillnad på var och en av de berörda varorna och tjänsterna. Blotta omständigheten att varorna eller tjänsterna ingår i samma klass i Niceöverenskommelsen räcker emellertid inte i detta avseende. I dessa klasser ingår nämligen ofta varor eller tjänster av vitt skilda slag, varvid det inte är säkert att dessa varor eller tjänster har ett tillräckligt direkt och konkret samband sinsemellan.

(se punkterna 26–28)