Talan väckt den 23 augusti 2011 - Ellinika Nafpigeia SA och 2. Hoern Beteiligungs Gesellschaft mit beschränkter Haftung mot Europeiska kommissionen

(Mål T-466/11)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ellinika Nafpigeia SA (Skaramanka, Grekland) och 2. Hoern Beteiligungs GmbH (Kiel, Tyskland) (ombud: advokaterna K. Chrysogonos och A. Mitsis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 1 december 2010, K (2010) 8274 slutligt, avseende statligt stöd CR 16/2004 (NN 29/2004, CP 71/2002 och CP 133/2005), vilket utgör en åtgärd för genomförande av beslut av den 2 juli 2008, K (2008)3118 (EUT L 225 av den 27 augusti 2009, s. 104) om återkrav av de statliga stöden (beslutet om återkrav), såsom det kompletterats, specificerats och närmare angetts genom handlingarna i akten,

förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader,

i andra hand, göra en allmängiltig (erga omnes) tolkning och särskilt i förhållande till kommissionen, beslutet av den 1 december 2010, K (2010) 8274 slutligt, såsom det kompletterats genom handlingarna i akten, i den mening som närmare angetts i talan, så att det är förenligt med artikel 17 i beslutet om återkrav, vilket det omtvistade beslutet grundar sig på, med artikel 346 FEUF med stöd av vilken beslutet antagits, med rättssäkerhetsprincipen, med etableringsfriheten, med friheten att tillhandahålla tjänster, näringsfriheten och rätten till egendom, vilka principer kommissionen och de grekiska myndigheterna åsidosatt genom sin tolkning och tillämpning av det omtvistade beslutet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Sökandena gör genom den första grunden för ogiltigförklaring gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 17 i beslutet om återkrav, i den del som nämnda beslut inverkar på den militära verksamhet som Ellinika Nafpigeia SA (Hellenic Shipyards) (nedan kallat HSY) bedriver, i den mån som HSY tvingas avyttra samtliga tillgångar som för närvarande inte är absolut nödvändiga, men som är delvis eller relativt nödvändiga eller som skulle kunna bli absolut nödvändiga längre fram med avseende på HSY:s militära verksamhet.

Sökandena gör genom den andra grunden för ogiltigförklaring gällande att det omtvistade beslutet, mot bakgrund av en felaktig tillämpning av artikel 346 FEUF, tolkats på så sätt att HSY:s militära verksamhet endast består i löpande beställningar från den grekiska marinen och inte i icke-kommersiell verksamhet såsom framtida beställningar från den grekiska marinen eller den grekiska armén eller i annan verksamhet för tillverkning, tillhandahållande eller reparation av försvarsmaterial.

Sökandena gör genom den tredje grunden för ogiltigförklaring gällande att det omtvistade beslutet, genom att det innebär att rättssäkerhetsprincipen åsidosätts, medför betydande osäkerhet med avseende på beslutets materiella tillämpningsområde (ratione materiae), tillämpningen med avseende på person (ratione personae) och tillämpningen i tiden (ratione temporis), samtidigt som det ger de organ som har att tolka detsamma ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning, så att det tolkas på så sätt att det föreligger skyldigheter och förbud som inte återfinns i beslutet om återkrav eller som riktar sig till personer som inte avses i samma beslut eller som är obestämbara eller omöjliga att tillämpa, eller som går utöver vad som är rimligt mot bakgrund av skyddet för grundläggande rättigheter och friheter. Härutöver gör sökandena gällande att det omtvistade beslutet, i strid med rättssäkerhetsprincipen, delvis är otillämpligt genom att det innebär att åtgärder måste vidtas vilka med avseende på tillämpningen är helt eller delvis rättsligt och/eller praktiskt omöjliga. Därtill ska läggas att den frist som fastställts för genomförande av beslutet redan från början var ohållbar och orealistisk.

Sökandena gör genom den fjärde grunden för ogiltigförklaring gällande att det omtvistade beslutet medför skyldigheter och förbud för HSY och dess andelsägare som innebär ett åsidosättande av deras grundläggande etableringsfrihet, frihet att tillhandahålla tjänster, näringsfrihet och rätt till egendom, delvis utan att det finns någon rättslig grund härför. Man går under alla omständigheter utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas genom beslutet om återkrav.

____________