FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)
den 22 juni 2005 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Ordmärket PAPERLAB – Absolut registreringshinder – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94 – Beskrivande kännetecken”
I mål T‑19/04,
Metso Paper Automation Oy, Helsingfors (Finland), företrätt av advokaten J. Tanhuanpää,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av S. Laitinen, i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 17 november 2003 (ärende R 842/2002‑1) om en ansökan om registrering av gemenskapsordmärket PAPERLAB,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna P. Mengozzi och I. Wiszniewska-Białecka,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 19 januari 2004,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till förstainstansrättens kansli den 26 april 2004,
efter förhandlingen den 16 februari 2005,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden ingav den 13 februari 2002 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) med stöd av rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i ändrad lydelse.
2 Registreringsansökan avsåg ordtecknet PAPERLAB.
3 De varor som ansökan om varumärkesregistrering avsåg ingår i klass 9 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”datorutrustning och mätinstrument för att kontrollera och testa papper”.
4 Med stöd av artikel 38 i förordning nr 40/94 avslog granskaren registreringsansökan genom beslut av den 18 september 2002. Motiveringen var att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga och var beskrivande för de berörda varorna i den mening som avses i artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94.
5 Den 14 oktober 2002 överklagade sökanden granskarens beslut till harmoniseringsbyrån.
6 Genom beslut av den 17 november 2003, vilket delgavs sökanden genom skrivelse av den 20 november 2003, fastställde harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd granskarens beslut i den del det innebar ett avslag på registreringsansökan med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 och återförvisade ärendet till granskaren för prövning av varumärkesansökan med stöd av artikel 7.3 i förordning nr 40/94.
Parternas yrkanden
7 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del det innebär att ansökan om registrering av ordmärket PAPERLAB avslås med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
8 Harmoniseringsbyrån har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
9 Till stöd för sin talan har sökanden anfört en enda grund, nämligen att artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 har åsidosatts.
Parternas argument
10 Sökanden har gjort gällande att varumärket PAPERLAB inte är beskrivande för de varor som registreringsansökan avser, utan endast är suggestivt. Till stöd för att så är fallet har sökanden anfört tre argument.
11 För det första finns det inget direkt samband mellan varumärket PAPERLAB och de berörda varorna. Ordet ”paperlab” är ett påhittat namn, eftersom kombinationen av orden ”paper” och ”lab” är ovanlig. Varumärket PAPERLAB har en särskild ställning och funktion på den relevanta marknaden, eftersom omsättningskretsen endast består av en liten grupp fackmän från pappersindustrin.
12 För att visa att det saknas ett direkt samband mellan varumärket PAPERLAB och de varor som registreringsansökan avser har sökanden undersökt innebörden av orden paper och lab och gjort gällande att huvudbeståndsdelen i kännetecknet PAPERLAB utgörs av ordet lab. Det framgår av ett stort antal definitioner av detta ord att det (eller ordet laboratorium) avser ett rum, en byggnad eller en lokal som används för vetenskapliga tester, forskning eller undervisning i vetenskapliga ämnen, eller en lokal där läkemedel och kemiska produkter framställs. Det föreligger en klar skillnad mellan å ena sidan en plats, och å andra sidan utrustning, som till exempel de varor som registreringsansökan avser. Således kan konsumenten inte när han ser eller hör ordet paperlab ana att det rör sig om utrustning och inte om en byggnad eller lokal som är avsedd för vetenskapsmän.
13 Beträffande påståendet att varumärket PAPERLAB består av ett påhittat ord har sökanden gjort gällande att ordtecknet är resultatet av en originell sammanfogning av orden paper och lab, vilka har placerats bredvid varandra för att skapa en ovanlig sammansättning som inte utgör ett känt uttryck på engelska. Denna lexikaliska skapelse medför att varumärket, i likhet med varumärket BABY-DRY (domstolens dom av den 20 september 2001 i mål C‑383/99 P, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån, REG 2001, s. I‑6251, punkt 40), har särskiljningsförmåga, vilket gör att det kan uppfylla sin huvudfunktion, nämligen att identifiera det företag som saluför varorna.
14 Vad gäller den särskilda ställning och funktion som varumärket PAPERLAB har på den relevanta marknaden har sökanden erinrat om att omsättningskretsen, vars avgränsning har fastställts av överklagandenämnden, består av ett begränsat antal tekniker och ingenjörer som är specialiserade inom pappersindustrin och som uppmärksamt undersöker den vara som är försedd med varumärket. Omsättningskretsen är således fullt kapabel att förstå den klassiska innebörden av orden paper och lab och att uppfatta särskiljningsförmågan hos kombinationen och användningen av dessa två ord för att peka ut elektronisk utrustning och inte en tjänst. Dessutom finns det ingen annan som använder ordet paperlab eller som har behov av eller ett särskilt intresse av att använda det för sin näringsverksamhet. Varumärket PAPERLAB begränsar inte heller andra företags rättigheter, vilka förblir fria att använda orden ”paper”, ”laboratory” och ”lab” var för sig eller tillsammans.
15 För det andra har sökanden anfört att varumärket PAPERLAB har registrerats för likadana varor i Finland, och för liknande varor i Benelux-länderna, i Japan och i vissa engelskspråkiga länder (Förenta staterna och Kanada), där det inte föreligger något tvivel hos omsättningskretsen om vad orden lab, paper och laboratory betyder på engelska. Det stora antalet registreringar utgör en betydande indikation på att varumärket PAPERLAB kan registreras på gemenskapsnivå.
16 För det tredje har harmoniseringsbyrån accepterat att registrera varumärken med en ordkombination som liknar den i varumärket PAPERLAB för varor som ingår i klass 9, bland annat elektronisk utrustning och datortillbehör. Det omtvistade beslutet överensstämmer således inte med harmoniseringsbyråns beslutspraxis. Sökanden hänvisar framför allt till varumärkena IQ-PAPER, PAPERMARK, PAPERPAD, PAPERGATE och PAPERMASTER.
17 Harmoniseringsbyrån har i sin svarsskrivelse intagit samma ståndpunkt som överklagandenämnden, det vill säga att varumärket PAPERLAB är beskrivande.
18 Harmoniseringsbyrån anser att varumärket PAPERLAB, med hänsyn till innebörden av orden paper och lab, till de varor som registreringsansökan avser och till omsättningskretsen, beskriver de berörda varornas förväntade funktion eller avsedda användning på engelska och på ett enkelt och direkt sätt, eftersom det föreligger ett tillräckligt direkt och speciellt samband mellan kännetecknet PAPERLAB och de berörda varorna. Således uppfattar omsättningskretsen kännetecknet som en beteckning för en kontrollapparat för papper och pappersprodukter, och inte för ett laboratorium i ordets klassiska bemärkelse.
19 Placeringen av orden paper” och ”lab” i varumärket PAPERLAB bredvid varandra är inte heller ovanlig ur syntaktisk synvinkel, utan utgör tvärtom det vanliga och grammatiskt korrekta sättet att hänvisa till de berörda typerna av varor. Det framgår klart att de två orden kan användas av omsättningskretsen i dagligt tal för att tala om varornas egenskaper. Kombinationen ”paperlab” kan således inte medföra att det sökta varumärket har särskiljningsförmåga. Den ger nämligen inte upphov till en annan innebörd än den som orden paper och lab har i dagligt tal, till skillnad från vad som var fallet med den kombination som var i fråga i det ovannämnda målet Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån. Harmoniseringsbyrån instämmer sålunda i sökandens bedömning av omsättningskretsen, men drar slutsatsen att denna specialiserade grupp är kapabel att uppfatta den tekniska exakta betydelsen av ordet paperlab. Denna grupp uppfattar att varumärket PAPERLAB ger ett tydligt och direkt budskap, nämligen att sökanden tillhandahåller utrustning som är tänkt som ett laboratorium för kontroll och testning av papper.
20 Det är inte heller nödvändigt att kännetecknet vid tidpunkten för registreringsansökan faktiskt används för att beskriva dessa varor eller egenskaper hos dessa varor. Det räcker att dessa kännetecken och upplysningar kan användas för sådana ändamål.
21 Vidare har harmoniseringsbyrån anfört att nationella registreringsbeslut visserligen kan beaktas vid prövningen av ansökningar om registrering av gemenskapsvarumärken, men att dessa beslut inte är bindande.
22 Harmoniseringsbyrån är skyldig att, vid prövningen av en registreringsansökan och vid bedömningen av huruvida det föreligger något absolut registreringshinder enligt artikel 7 i förordning nr 40/94, uttala sig beträffande det sökta varumärkets egenskaper med hänsyn till de varor och tjänster som beskrivs i registreringsansökan. Förekomsten av äldre beslut från harmoniseringsbyrån där registrering har godtagits av varumärken som uppvisar vissa likheter med varumärket PAPERLAB är således inte bindande för harmoniseringsbyrån när denna bedömer huruvida det föreligger något absolut registreringshinder, särskilt som de varumärken som nämnts av sökanden skiljer sig från varumärket PAPERLAB genom att de inte innehåller samma ord och avser andra varor och tjänster än dem som registreringsansökan avser.
Förstainstansrättens bedömning
23 Enligt artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 får registrering inte ske av ”[v]arumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna”. I artikel 7.2 i samma förordning anges dessutom att ”[p]unkt 1 skall tillämpas även om registreringshindren endast finns i endast en del av gemenskapen”.
24 De kännetecken och upplysningar som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 är således endast de som, vid ett normalt användande från konsumentens synpunkt, antingen direkt eller genom att nämna en av dess väsentliga egenskaper, kan användas för att beskriva en sådan vara eller tjänst som den för vilken ansökan om registrering har gjorts (domen i det ovannämnda målet Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån, punkt 39, och förstainstansrättens dom av den 26 november 2003 i mål T‑222/02, HERON Robotunits mot harmoniseringsbyrån (ROBOTUNITS), REG 2003, s. II‑0000, punkt 34).
25 Härav följer att ett kännetecken omfattas av förbudet i denna bestämmelse bara om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de ifrågavarande varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta en beskrivning av de ifrågavarande varorna och tjänsterna eller en av deras egenskaper (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 20 juli 2004 i mål T‑311/02, Lissotschenko och Hentze mot harmoniseringsbyrån (LIMO), REG 2004, s. II‑0000, punkt 30).
26 För att ett varumärke som består av en nybildning eller ett ord som är en sammansättning av olika delar skall anses ha beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, är det inte tillräckligt att det konstateras att var och en av dessa delar eventuellt har beskrivande karaktär. Det måste dessutom konstateras att nybildningen eller ordet i sig har beskrivande karaktär (förstainstansrättens dom av den 12 januari 2005 i de förenade målen Wieland‑Werke mot harmoniseringsbyrån (SnTEM, SnPUR, SnMIX), T‑367/02–T‑369/02, REG 2005, s. II‑0000, punkt 31).
27 Ett varumärke som utgörs av en nybildning, eller ett ord som består av olika delar som var för sig beskriver egenskaper hos varor eller tjänster som registreringsansökan avser, beskriver i sig nämnda egenskaper hos dessa varor eller tjänster i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, om det inte finns en märkbar skillnad mellan nybildningen eller ordet och enbart en summering av de delar som nybildningen eller ordet består av. En förutsättning för att en sådan skillnad skall anses föreligga är att nybildningen eller ordet, på grund av sammansättningens ovanliga karaktär i förhållande till nämnda varor eller tjänster, ger upphov till ett intryck som är tillräckligt avlägset från det intryck som ges genom att de upplysningar som erhålls genom de delar som ordet består av bara läggs samman, så att nybildningen eller ordet blir något mer än summan av nämnda delar (domen i de ovannämnda förenade målen SnTEM, SnPUR, SnMIX, punkt 32). Det är även passande att bedöma ordet i fråga utifrån de relevanta lexikaliska och grammatiska reglerna (se förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet ROBOTUNITS, punkt 39, och av den 30 november 2004 i mål T‑173/03, Geddes mot harmoniseringsbyrån (NURSERYROOM), REG 2004, s. II‑0000, punkt 21).
28 I det förevarande fallet skall enligt registreringsansökan varumärket PAPERLAB registreras för datorutrustning och mätanordningar för kontroll och testning av papper. Eftersom de berörda varorna utgör specialutrustning, skall omsättningskretsen anses bestå av fackmän och konsumenter med erfarenhet från området för datorutrustning och mätanordningar för kontroll och testning av papper. Omsättningskretsen skall anses vara engelskspråkig.
29 När det gäller sökandens argument att det saknas ett direkt samband mellan varumärket PAPERLAB och de berörda varorna, konstaterar förstainstansrätten att det är ostridigt att varumärket består av två olika delar, nämligen ordet paper och ordet lab. Ordet papper utgör en direkt hänvisning till varornas avsedda användning och således till en av egenskaperna hos de varor som registreringsansökan avser. Ordet lab beskriver en funktion hos de varor som registreringsansökan avser. Det är nämligen ostridigt att ordet lab står för laboratorium och att de varor som registreringsansökan avser är avsedda att användas för att kontrollera och testa papper, vilket utgör uppgifter som vanligtvis utförs i eller av ett laboratorium. Visserligen leder ordet lab genast tankarna till en plats snarare än till apparater. Ordets betydelse skall dock undersökas med beaktande av de varor som varumärkesansökan avser. Från detta perspektiv kan ordet lab utan tvekan beskriva utrustning eller apparater som är avsedda för att utföra kontroller och tester.
30 Med hänsyn till det ovan sagda är omsättningskretsen i stånd att förstå innebörden av orden paper och lab såsom en hänvisning till papper respektive ett laboratorium. Därmed skall vart och ett av de ord som varumärket PAPERLAB består av anses vara beskrivande för en av egenskaperna eller funktionerna hos de varor som registreringsansökan avser.
31 Dessutom är omsättningskretsen i stånd att förstå kännetecknet PAPERLAB som en beteckning för ett system som är tänkt som ett laboratorium som är avsett för kontroller och tester av papper, vilket överklagandenämnden med fog har påpekat. Eftersom den erfarna och kompetenta målgruppen behärskar det engelska språket och har teknisk kunskap om varan och om pappersindustrin känner den till fullo till hur datorutrustning och mätinstrument för kontroll och testning av papper är beskaffade, vilka egenskaper de har och hur de förväntas kunna användas. Sålunda kommer den att kunna förknippa varumärket PAPERLAB med de varor som registreringsansökan avser. Det är sålunda just tack vare omsättningskretsens yrkeskunnighet och erfarenhet som den är förmögen att uppfatta den exakta tekniska innebörden av ordet paperlab, i motsats till vad sökanden har anfört.
32 Vad beträffar sökandens argument att PAPERLAB är ett påhittat ord, konstaterar förstainstansrätten att kombinationen paperlab inte är ovanlig till sin struktur. Det ifrågavarande kännetecknet, där orden paper och lab har fogats samman i en ordningsföljd som är korrekt enligt engelsk grammatik, ger inte omsättningskretsen ett intryck som avlägsnar sig tillräckligt från det intryck som ges genom att orden bara placeras bredvid varandra för att betydelsen eller räckvidden skall bli en annan. Det kommer således inte att uppfattas som ovanligt av målgruppen. Följaktligen har överklagandenämnden inte felbedömt principerna som lades fast genom domen i det ovannämnda målet Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (punkterna 43 och 44), med hänsyn till att det sökta varumärket i det förevarande fallet inte utgör en lexikalisk skapelse.
33 Av det ovan anförda framgår att överklagandenämnden hade fog för att konstatera att varumärket PAPERLAB på engelska och på ett enkelt och direkt sätt beskriver funktionen hos de varor som registreringsansökan avser. Ordtecknet PAPERLAB ger nämligen inte ett intryck som avlägsnar sig tillräckligt från det intryck som ges genom att orden paper och lab bara läggs samman. Dessutom skulle kännetecknet paperlab också kunna uppfattas som en beteckning för en av varornas tekniska egenskaper, eftersom det rör sig om datorutrustning och mätinstrument som har tagits fram för att fungera som ett bärbart laboratorium, för tillhandahållandet, på plats, av tjänster som vanligtvis utförs i laboratorium.
34 Detta påverkas inte av sökandens argument att ordet paperlab inte används i dagligt tal och inte förekommer i ordböcker. För att harmoniseringsbyrån skall kunna vägra registrering med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 krävs det inte att de kännetecken eller upplysningar av vilka de varumärken som avses i denna artikel är sammansatta faktiskt används vid tidpunkten för registreringsansökan för att beskriva sådana varor eller tjänster som dem som ansökan avser eller dessa varors eller tjänsters egenskaper. Såsom följer av själva ordalydelsen i denna bestämmelse är det tillräckligt att dessa kännetecken och upplysningar kan användas för sådana ändamål. Registrering av ett ordmärke skall således vägras med stöd av denna bestämmelse om åtminstone en av dess potentiella betydelser avser en egenskap hos de berörda varorna eller tjänsterna (domstolens dom av den 23 oktober 2003 i mål C‑191/01 P, harmoniseringsbyrån mot Wrigley, REG 2003, s. I‑12447, punkt 32). Dessutom har harmoniseringsbyrån ingen skyldighet att bevisa att kännetecknet förekommer i ordböcker. Frågan huruvida ett kännetecken kan registreras som gemenskapsvarumärke skall enbart bedömas på grundval av tillämpliga gemenskapsbestämmelser, såsom de tolkats av gemenskapsdomstolarna. För att överklagandenämnden skall kunna fatta sitt beslut räcker det sålunda att nämnden har tillämpat kriteriet om beskrivande karaktär såsom det har tolkats i rättspraxis, och den behöver inte rättfärdiga sitt beslut genom att lägga fram bevis (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑289/02, Telepharmacy Solutions mot harmoniseringsbyrån (TELEPHARMACY SOLUTIONS), REG 2004, s. II‑0000, punkt 54).
35 Eftersom det har konstaterats att kännetecknet PAPERLAB kan vara beskrivande för en av funktionerna hos de varor för vilka varumärket PAPERLAB skall registreras enligt registreringsansökan, saknar argumentet att andra har möjlighet att använda de allmänna uttrycken paper, lab eller laboratory var för sig eller tillsammans relevans.
36 Det framgår av det ovan anförda att sökandens första argument inte kan godtas.
37 Sökandens andra argument, att det föreligger nationella beslut om registrering av varumärket PAPERLAB för likadana eller liknande varor, kan heller inte godtas. Gemenskapsordningen för varumärken är ett självständigt system som består av en samling regler och som syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system, eftersom tillämpningen av denna ordning är oberoende av de nationella systemen (förstainstansrättens dom av den 5 december 2000 i mål T‑32/00, Messe München mot harmoniseringsbyrån (electronica), REG 2000, s. II‑3829, punkt 47). Frågan huruvida ett kännetecken kan registreras som gemenskapsvarumärke skall således endast bedömas på grundval av den relevanta gemenskapslagstiftningen. Harmoniseringsbyrån och, i förekommande fall, gemenskapsdomstolarna, är inte bundna av ett beslut som fattats av en medlemsstat, eller ett tredje land, enligt vilket ett kännetecken kan registreras som nationellt varumärke. Så är fallet även om ett sådant beslut har fattats med tillämpning av nationell lagstiftning som har tillnärmats gemenskapsrätten med stöd av rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), eller i ett land som ingår i det språkområde som ordtecknet härstammar från (förstainstansrättens dom av den 27 februari 2002 i mål T‑106/00, Streamserve mot harmoniseringsbyrån (STREAMSERVE), REG 2002, s. II‑723, punkt 47).
38 I det förevarande fallet förefaller inte överklagandenämnden ha åsidosatt den relevanta gemenskapslagstiftningen vid prövningen av huruvida kännetecknet PAPERLAB kunde registreras som gemenskapsvarumärke. Dessutom kunde nämnden enligt ovannämnda rättspraxis fritt bedöma den omständigheten att varumärket PAPERLAB har registrerats i två engelskspråkiga länder (Förenta staterna och Kanada), och därav dra slutsatser vad gäller den ifrågavarande registreringen av varumärket PAPERLAB.
39 Sökandens tredje argument att harmoniseringsbyrån tidigare har accepterat att registrera varumärken med en ordkombination som liknar den i varumärket PAPERLAB kan inte heller godtas. Dels skiljer sig de varumärken som nämnts av sökanden från det sökta varumärket PAPERLAB eftersom de avser andra varor och tjänster än dem som är i fråga i det förevarande fallet, dels omfattas de beslut beträffande registrering av ett tecken såsom gemenskapsvarumärke som överklagandenämnderna skall fatta med stöd av förordning nr 40/94 av en begränsad behörighet och inte av en befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar. Frågan huruvida ett tecken kan registreras som gemenskapsvarumärke skall därför enbart bedömas på grundval av tillämpliga gemenskapsbestämmelser, såsom de tolkas av gemenskapsdomstolarna, och inte mot bakgrund av en tidigare påstått avvikande beslutspraxis från överklagandenämnderna (förstainstansrättens dom av den 2 juli 2002 i mål T‑323/00, SAT.1 mot harmoniseringsbyrån (SAT.2), REG 2002, s. II‑2839, punkt 60, som inte upphävdes på den punkten genom domstolens dom av den 16 september 2004 i mål C‑329/02 P, SAT.1 mot harmoniseringsbyrån, REG 2004, s. I‑0000).
40 Av vad anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den enda grund som åberopats, nämligen att artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 har åsidosatts. Talan skall sålunda ogillas.
Rättegångskostnader
41 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet skall byråns yrkande bifallas.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
följande dom:
1) Talan ogillas.
2) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
Legal | Mengozzi | Wiszniewska-Białecka |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 juni 2005.
Justitiesekreterare | | Ordförande |