Mål T‑139/15
Ungern
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 12 mars 2019
”EUGFJ – Garantisektionen – EGFJ – Socker – Tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i Europeiska gemenskapen – Förordning (EG) nr 320/2006 – Förordning (EG) nr 968/2006 – Utgifter som undantagits från finansiering – Betalningar som verkställts av Ungern – Villkor för att bevilja stöd för fullständig nedmontering och stöd för delvis nedmontering – Begreppet produktionsanläggningar – Bedömning av användningen av silor vid tidpunkten för ingivande av ansökan om stöd – Begreppet fullständig nedmontering – Bilaga 2 till dokument VI/5330/97 – Svårigheter att tolka unionens bestämmelser – Lojalt samarbete”
1. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Socker – Tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin – Stöd till omstrukturering – Villkor för beviljande – Nedmontering av produktionsanläggningar – Fullständig eller delvis nedmontering – Begrepp – Val som måste göras vid tidpunkten för ansökan om stöd – Skyldighet att vid samma tidpunkt identifiera alla de produktionsanläggningar som ska monteras ned
(Rådets förordning nr 320/2006, artiklarna 3 och 4; kommissionens förordning 968/2006, artiklarna 4 och 9)
(se punkterna 56–70, 73, 74, 77–80, 83–86, 101, 102, 106, 107, 110 och 111)
2. Jordbruk – Finansiering genom EGFJ – Avslut av räkenskaper – Beslut att undanta utgifter från finansiering på grund av oegentligheter vid tillämpningen av unionsbestämmelserna – Finansiell korrigering motsvarande skillnaden mellan stödbeloppet vid fullständig nedmontering och stödbeloppet vid delvis nedmontering – Särskilda fall – Tillämpning av en mindre korrigering eller ingen korrigering alls – Villkor för tillämpning – Automatisk tillämpning sker inte om vissa villkor är uppfyllda
(Rådets förordning nr 1290/2005, artikel 31)
(se punkterna 124 och 126–134)
3. Institutionernas rättsakter – Administrativa förhållningsregler med allmän räckvidd – Akt som är avsedd att ha externa verkningar – Räckvidd
(se punkt 125)
4. Medlemsstater – Skyldigheter – Skyldighet att samarbeta lojalt med unionsinstitutionerna – Ömsesidighet
(Artikel 4.3 FEU)
(se punkterna 138–140)
Resumé
I domen Ungern/kommissionen (T‑139/15), meddelad den 12 mars 2019, ogillade tribunalen den talan om ogiltigförklaring som Ungern väckt, enligt artikel 263 FEUF, mot kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/103.(1) Genom detta beslut hade Ungern påförts en finansiell korrigering motsvarande 25 procent av det stödbelopp vid fullständig nedmontering av sockerproduktionsplatser som ungerska sockerproducenter beviljats inom ramen för den tillfälliga ordningen för omstrukturering av sockerindustrin.
Tribunalen hade först anledning att pröva frågan vid vilken tidpunkt det skulle bedömas huruvida silor utgjorde produktionsanläggningar som skulle monteras ned för beviljande av omstruktureringsstöd vid fullständig nedmontering eller huruvida de omfattades av något av de undantag som domstolen angett i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737).
Tribunalen ansåg att silornas kvalificering skulle fastställas vid tidpunkten för ansökan om stödet och inte efter omstruktureringen. För att uppnå målet att minska den olönsamma produktionskapaciteten i unionen, vilket eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, hade unionslagstiftaren således förutsett två ordningar för omstrukturering som skiljer sig åt beroende på typen av nedmontering, nämligen fullständig eller delvis nedmontering, vilka ledde till olika belopp av omstruktureringsstöd. Vid fullständig nedmontering var det möjligt att undantagsvis bevara alla anläggningar som inte var nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som inte var direkt relaterade till framställningen av dessa produkter, såsom anläggningar för förpackning. Vid delvis nedmontering var det däremot möjligt att bevara anläggningar som var nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som var direkt relaterade till framställning av nämnda produkter, vilket bland annat förutsatte att de inte längre användes för framställning av produkter som omfattades av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.
Om kvalificeringen av silorna hade fastställts i slutet av omstruktureringen skulle detta, för det första, såväl vid fullständig nedmontering som vid delvis nedmontering, ha gjort det möjligt att bevara silor som vid tidpunkten för ansökan om stöd utgjorde produktionsanläggningar. Bevarandet av en del av produktionsanläggningarna skulle följaktligen inte längre vara utmärkande för delvis nedmontering, utan skulle utvidgas till att även omfatta fullständig nedmontering, trots att aktörerna i sistnämnda fall, på grund av de höga kostnaderna i samband med sådan nedmontering, skulle erhålla omstruktureringsstöd med ett belopp som var 25 procent högre än det som beviljas vid delvis nedmontering. Silor som antagligen utgjorde produktionsanläggningar vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd skulle, för det andra, inte ha angetts i omstruktureringsplanen som produktionsanläggningar som skulle monteras ned, i strid med artikel 4.3 c i förordning nr 320/2006.(2) Åtagandet om att montera ned alla produktionsanläggningar, som skulle fogas till ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, skulle för det tredje vara felaktigt eftersom det inte skulle omfatta alla produktionsanläggningar som fanns när åtagandet gjordes.
Tribunalen prövade därefter huruvida kommissionen, med hänsyn till de objektiva svårigheterna att tolka de aktuella bestämmelserna vad gäller frågan om bevarande av silor vid fullständig nedmontering, borde ha minskat beloppet för den finansiella korrigeringen eller till och med ha avhållit sig från att tillämpa någon som helst korrigering enligt de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97,(3) närmare bestämt i andra stycket under rubriken ”Särskilda fall” i bilaga 2 till nämnda dokument (nedan kallat särskilt fall).
Enligt tribunalen är det särskilda fallet en viktningsfaktor som den berörde inte automatiskt har rätt att göra gällande. Tillämpningen av ett särskilt fall förutsätter att vissa villkor är uppfyllda. Dels ska den brist som kommissionen har konstaterat vid förfarandet för avslutande av räkenskaperna följa av svårigheter att tolka unionsbestämmelser, dels ska de nationella myndigheterna ha gjort vad som krävs för att avhjälpa bristerna så snart dessa har upptäckts av kommissionen.