Language of document : ECLI:EU:T:2019:452

Mål T-268/18

(publicerad i utdrag)

Luciano Sandrone

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

 Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 27 juni 2019

”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Luciano Sandrone – Det äldre EU-ordmärket DON LUCIANO – Verkligt bruk av det äldre varumärket – Artikel 47.2 och 47.3 i förordning (EU) 2017/1001 – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 – Ansökan om registrering av ett ordmärke som består av ett förnamn och ett efternamn – Äldre varumärke som består av en titel och ett förnamn – Neutral begreppsmässig jämförelse – Risk för förväxling föreligger inte”

1.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena Luciano Sandrone och DON LUCIANO

(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 8.1 b)

(se punkterna 64, 91 och 97–104)

2.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömning av särskiljningsförmågan hos en beståndsdel i ett varumärke

(Parlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 8.1 b)

(se punkterna 71 och 73)

3.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier

(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 8.1 b)

(se punkterna 93 och 96)


Resumé

I domen i målet Sandrone mot EUIPO (T-268/18), som meddelades den 27 juni 2019, ogiltigförklarade tribunalen det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 26 februari 2018, genom vilket den upphävde invändningsenhetens beslut av den 12 april 2017 att avslå den invändning som framställts av innehavaren av det äldre ordmärket DON LUCIANO, registrerat för ”Alkoholhaltiga drycker (ej öl)”, mot ansökan om registrering av ordmärket Luciano Sandrone för ”Alkoholhaltiga drycker utom öl; preparat för framställning av alkoholhaltiga drycker”.

När det gäller jämförelsen av kännetecknen underkände tribunalen, som först och främst sökt efter en dominerande beståndsdel, överklagandenämndens bedömning att förnamnet Luciano, som ingår i det kännetecken som var föremål för ansökan, uppfattas som sällsynt av omsättningskretsen i Tyskland och Finland. Tribunalen gjorde här en åtskillnad mellan själva användningen av förnamnet och omsättningskretsens kännedom om detta namn, med beaktande av handelsflödet inom unionen och de elektroniska kommunikationsmedel som finns idag. Även om det är uppenbart att förnamnet Luciano inte är så utbrett bland befolkningen i Tyskland och i Finland, innebär inte detta i sig att detta förnamn uppfattas som ett ovanligt förnamn i dessa medlemsstater.

Tribunalen kom således fram till att överklagandenämnden borde ha funnit att beståndsdelen ”luciano” var dominerande i det äldre varumärket, vilket den mycket riktigt gjort, liksom beståndsdelen ”sandrone” i det sökta kännetecknet – eftersom detta efternamn inte uppfattas som vanligt – vilket den däremot inte gjort.

Vad gäller den begreppsmässiga jämförelsen påpekade tribunalen att överklagandenämnden inte identifierat något särskilt begrepp som kunde knytas till för- och efternamnet i fråga. Enbart den omständigheten att omsättningskretsen associerar det sökta kännetecknet med ett förnamn och ett efternamn, och således med en fiktiv eller verklig specifik person, och att det äldre varumärket uppfattas såsom åsyftande en person med namnet Luciano, saknar därför betydelse för den begreppsmässiga jämförelsen av de motstående kännetecknen. Tribunalen underkände således överklagandenämndens bedömning och fann, i likhet med EUIPO, som i sina inlagor avvikit från överklagandenämndens bedömning på denna punkt, att det i förevarande fall inte var möjligt att göra någon begreppsmässig jämförelse, eftersom förnamn och namn i de motstående kännetecknen inte innehöll något begrepp.

Beträffande helhetsbedömningen av risken för förväxling, påpekade tribunalen att överklagandenämnden gjort fel genom att inte beakta att beståndsdelen ”sandrone” var dominerande i det sökta kännetecknet och att det var omöjligt att göra någon begreppsmässig jämförelse. Den noterade vidare att överklagandenämnden inte hade beaktat flera av särdragen hos varorna i fråga, närmare bestämt att namnen har stor betydelse när det gäller viner, vare sig det rör sig om efternamn eller namn på vingårdar, eftersom de tjänar som referens till och beteckning av vinerna. Det är således den särskiljande beståndsdelen ”sandrone” som tjänar till att identifiera klagandens viner, eller benämningen i sin helhet, det vill säga ”luciano sandrone”, men inte enbart beståndsdelen ”luciano”. Den betonade att överklagandenämnden inte heller tagit hänsyn till att verkliga eller påhittade spanska och italienska namn ofta används i vinsektorn, och att konsumenterna är vana vid varumärken som innehåller dessa beståndsdelar, vilket innebär att de inte kommer att tro att detta innebär att alla de varor som hör under detta namn härrör från samma ursprung varje gång ett namn av denna typ förekommer hos ett varumärke tillsammans med andra beståndsdelar.

Tribunalen fann därför att det i vinsektorn, där användningen av kännetecken som består av namn eller förnamn är mycket vanligt förekommande, är osannolikt att genomsnittskonsumenten tror att det finns ekonomiska band mellan innehavarna av de motstående kännetecknen enbart på grund av att dessa delar det italienska förnamnet Luciano. Av enbart denna omständighet kan således inte slutsatsen dras att det såvitt gäller varumärken för viner föreligger en risk för förväxling, eftersom omsättningskretsen inte förväntar sig att det är en enda producent som använder sig av detta vanliga förnamn såsom beståndsdel i ett varumärke.