Förenade målen T‑339/16, T‑352/16 och T‑391/16,
Ville de Paris,
Ville de Bruxelles
och
Ayuntamiento de Madrid
mot
Europeiska kommissionen
”Miljö – Förordning (EU) 2016/646 – Utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) – Fastställande, såvitt avser kväveoxidutsläpp, av värden som inte får överskridas (not-to-exceed (NTE)) vid provning vid verklig körning (real driving emission (RDE)) – Talan om ogiltigförklaring – Kommunala myndigheters behörighet i fråga om miljöskydd att införa trafikbegränsningar för vissa fordon – Villkoret direkt berörd – Upptagande till sakprövning – Kommissionen saknar behörighet – Iakttagande av överordnade rättsregler – Anpassning i tiden av verkningarna av en dom om ogiltigförklaring – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Ersättning för påstådd skada på renommé och anseende”
Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 13 december 2018
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Begreppet regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Alla akter som har allmän giltighet, med undantag för lagstiftningsakter
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning 2016/646)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Begreppet genomförandeåtgärder – Genomförandebeslut – Omfattas inte
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning 2016/646)
3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter – Akter som inte medför genomförandeåtgärder och som berör sökanden direkt – Begreppet direkt berörd – Kriterier – Kommissionsförordning om utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon – Talan som väcks av en kommunal myndighet i fråga om miljöskydd – Begränsning av den kommunala myndighetens behörighet att begränsa trafik med vissa fordon – Upptagande till prövning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46, artikel 4.3 andra stycket; kommissionens förordning 2016/646)
4. Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning – Ändamålsenlig verkan
5. Institutionernas rättsakter – Grundläggande rättsakter och genomförandeakter – Genomförandeakter som varken kan ändra eller komplettera väsentliga delar i den grundläggande rättsakten – Kvalificering som väsentlig del – Ändring genom en genomförandeakt av utsläppsgränser för kväveoxider fastställda för Euro 6-normen – Otillåtlighet – Ändring som utgör en väsentlig del av den grundläggande rättsakten – Kommissionen saknar behörighet
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 715/2007, artiklarna 5.3, 14.3 och bilaga 1; kommissionens förordning 2016/646)
6. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Räckvidd – Delvis ogiltigförklaring av en unionsrättsakt – Villkor – Fråga huruvida det går att avskilja de delar i den angripna rättsakten som går att ogiltigförklara
(Kommissionens förordning nr 692/2008, artikel 3.10 tredje stycket och bilaga III A, och 2016/646, artiklarna 1, 2 och 3 och bilaga II)
7. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning därav som förordnas av domstolen – Risk för menlig inverkan på ekonomiska intressen hos bilbranschen, på intressena hos konsumenterna och även på unionens miljö- och hälsopolitik – Verkningarna av den angripna rättsakten består fram till dess att nya regler inom en rimligt lång tidsperiod antagits för att ersätta rättsakten
(Artikel 264 andra stycket FEUF; kommissionens förordning 2016/646)
8. Domstolsförfarande – Invändning om rättegångshinder – Tribunalens behörighet att ogilla en talan i sak utan att därvid ta ställning till frågan om invändning om rättegångshinder – Omfattningen av tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning
9. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada som vållats genom en olaglig rättsakt – Skada till följd av kränkning av anseende – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten innebär adekvat ersättning för skadan
1. Se domen.
(se punkt 37)
2. Vid prövningen av om en angripen regleringsakt medför genomförandeåtgärder eller ej inom ramen för prövningen av om en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket tredje ledet FEUF kan tas upp till sakprövning, ska man utgå från den ställning som sökanden har och från föremålet för talan.
Enkla genomförandebeslut ska i detta avseende inte förväxlas med sådana genomförandeåtgärder som avses i artikel 263 fjärde stycket tredje ledet FEUF. Det är visserligen så, att alla genomförandebeslut – bland annat ”repressiva” eller ”betungande” sådana som meddelas som en sanktion mot underlåtenhet att iaktta en regleringsakt – också ska anses utgöra genomförandeåtgärder. Meningen med att i EUF-fördraget ta med den tredje hypotesen i artikel 263 fjärde stycket skulle emellertid ofta gå förlorad i det att denna hypotes just finns för att förhindra att enskilda rättssubjekt tvingas bli föremål för ”repressiva” eller ”betungande” åtgärder för att de via en begäran om förhandsavgörande ska kunna få till stånd en prövning av regleringsaktens lagenlighet.
(se punkterna 39 och 40)
3. Om en unionsrättsakt hindrar en juridisk offentlig person från att utöva sin behörighet på det sätt som den önskar, så innebär detta att dennes rättsställning direkt påverkas och att den berörs direkt av nämnda rättsakt. En unionsrättsakt berör i än högre grad en enhet under statsnivå direkt i det att dess egen normgivningskompetens påverkas och inte endast dess befogenhet att anta individuella beslut inom en i förväg fastställd ram.
Vad avser förordning (EU) 2016/646 om ändring av förordning nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) ger bokstavstolkningen och den teleologiska och kontextuella tolkningen av direktiv 2007/46 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv), närmare bestämt av artikel 4.3 andra stycket däri, följande resultat: Direktivet utgör hinder för medlemsstaternas myndigheter – utan att de därvid ges något utrymme för skönsmässig bedömning – att förbjuda, begränsa eller hindra trafik på väg av fordon av skäl som hänför sig till sådana aspekter av deras konstruktion eller funktion som omfattas av direktivet, om fordonen klarar de krav som uppställs i direktivet. Detta innebär att myndigheterna – med anledning av att den ovannämnda förordningen antagits – i själva verket inte, inom ramen för en riktad åtgärd med beaktande av nivåerna på fordonens förorenande utsläpp, får begränsa trafik för fordon som vid RDE-tester inte klarar de utsläppsgränser för kväveoxid som fastställts i Euro 6-normen men som vid detta test klarar de NTE-värden för kväveoxidutsläpp som definieras i förordningen och som är högre än de förstnämnda. Vad avser myndigheterna befogenheter att begränsa biltrafiken för att skydda luftkvaliteten, och det sätt på vilket de använt sig av dessa befogenheter, ger vid handen att det är styrkt att sökandenas rättsställning påverkats av förordning 2016/646. De berörs därmed direkt av den angripna förordningen i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.
(se punkterna 50, 76, 80 och 84)
4. Se domen.
(se punkterna 57 och 66)
5. Ändringen av de utsläppsgränser för kväveoxider som fastställs för Euro 6-normen och som återfinns i bilaga I till förordning nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon utgör en ändring av en väsentlig del av förordningen. Kommissionen saknade därför behörighet att göra en sådan ändring med stöd av sin genomförandebefogenhet enligt det föreskrivande kommittéförfarande med kontroll som föreskrivs i artikel 5.3 och artikel 14.3 i förordningen.
(se punkt 130)
6. Se domen.
(se punkterna 154–158)
7. Artikel 264 andra stycket FEUF gör det – av rättssäkerhetshänsyn, men också för att förhindra avbrott av eller tillbakagång i genomförandet av de politikområden som unionen driver eller främjar, såsom i fråga om miljöskydd eller folkhälsoskydd – möjligt att under en skälig tidsperiod låta rättsverkningarna av en ogiltigförklarad rättsakt bestå.
Vad gäller den delvisa ogiltigförklaringen av förordning 2016/646 om ändring av förordning nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) ska denna bestämmelse tillämpas i den mån som avsaknad av anpassning i tiden av ogiltigförklaringen skulle kunna inverka menligt på de legitima ekonomiska intressena hos bilbranschen som följt gällande regler, och i förekommande fall på de konsumenter som köpt fordon som uppfyllt dessa regler, och även på unionens miljö- och hälsopolitik.
(se punkterna 160 och 163)
8. Se domen.
(se punkt 166)
9. Se domen.
(se punkterna 167–169)