FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JULIANE KOKOTT
föredraget den 10 mars 2011(1)
Mål C‑71/10
Office of Communications
mot
The Information Commissioner
(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom)
”Direktiv 2003/4/EG – Tillgång till miljöinformation – Undantag – Allmänhetens intresse av att information lämnas ut – Intresse av att begäran avslås – Avvägning – Sammanläggning av intressen”
I – Inledning
1. Supreme Court, Förenade kungarikets högsta domstol, har till domstolen hänskjutit en fråga som kan verka akademisk men vars effekter inte helt går att förutse.
2. Enligt direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation(2) (nedan kallat miljöinformationsdirektivet) har enskilda rätt att få tillgång till information om miljön. Denna rätt kan begränsas om utlämnande av informationen skulle få negativa följder för vissa skyddsvärda intressen. Undantagen gäller emellertid inte om det allmänna intresset av utlämnande i det enskilda fallet väger tyngre än det intresse som betjänas av att begäran avslås.
3. Domstolarna i Förenade kungariket är oense om hur denna avvägning ska göras, om flera skyddsvärda intressen påverkas negativt på en och samma gång. Ska varje undantag behandlas separat, genom en bedömning av huruvida det intresse som undantaget tillvaratar väger mindre tungt än allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut (enligt uppfattningen i de båda lägre instanserna och enligt minoriteten i Supreme Court)? Eller kan de intressen som tillvaratas genom olika undantag slås ihop och därefter vägas mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut (enligt uppfattningen i tredje instans och bland majoriteten i Supreme Court)?
4. När beslut ska fattas om utlämnande av miljöinformation är frågan alltså huruvida enskilda intressen – som påverkas negativt och var för sig skulle få stå tillbaka för allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut – kan läggas samman för att eventuellt tillsammans motivera att informationen behandlas konfidentiellt.
5. Dessa frågor har gett domstolen tillfälle att först undersöka närmare hur en avvägning mellan ett sådant intresse av konfidentiell behandling och allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut kan göras.
II – Tillämpliga bestämmelser
A – Folkrätten
6. Unionen har på internationell nivå genom konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor(3) (nedan kallad Århuskonventionen), som gemenskapen undertecknade i Århus (Danmark) den 25 juni 1998,(4) förbundit sig att garantera tillgång till miljöinformation.
7. Eventuella begränsningar av rätten till tillgång till information följer framför allt av artikel 4.4 i konventionen, i vilken följande föreskrivs:
”En begäran om miljöinformation får avslås om utlämnandet skulle få negativa följder för följande:
…
b) Internationella förbindelser, det nationella försvaret eller allmän säkerhet.
…
e) Immateriella rättigheter.
…
Ovannämnda grunder för avslag skall tolkas restriktivt, varvid hänsyn skall tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön.”
B – Unionsrätten
8. Århuskommissionen införlivas med unionens rättsordning genom miljöinformationsdirektivet, i vilket rätt till tillgång till miljöinformation föreskrivs i artikel 3.1.
9. Undantagen regleras framför allt i artikel 4.2 i miljöinformationsdirektivet:
”Medlemsstaterna får föreskriva att begäran om miljöinformation skall avslås, om utlämnande av informationen skulle ha negativa följder för följande:
…
b) Internationella förbindelser, allmän säkerhet eller det nationella försvaret.
…
e) Immateriella rättigheter.
...
De skäl till avslag som nämns i punkterna 1 och 2 skall tolkas restriktivt, varvid det i det särskilda fallet skall tas hänsyn till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut. I varje enskilt fall skall allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås. Medlemsstaterna får inte med stöd av punkt 2 a, d, f, g och h föreskriva att en begäran kan avslås om den gäller uppgifter om utsläpp i miljön.”
10. I skäl 16 förklaras följande i detta avseende:
”Rätten till information innebär att den allmänna regeln bör vara att informationen lämnas ut och att offentliga myndigheter bör ha rätt att avslå en begäran om miljöinformation endast i specifika och klart definierade fall. Skälen för avslag bör tolkas restriktivt, varvid allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut bör vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås [sic]. Skälen för ett avslag bör vara den sökande tillhanda inom den tidsgräns som fastställs i detta direktiv.”
C – Den nationella lagstiftningen
11. I den nationella lagstiftningen återfinns de undantag som är relevanta i det aktuella fallet med i stor utsträckning samma lydelse i 2004 års föreskrifter om miljöinformation (Environmental Information Regulations 2004(5)).
III – Bakgrund och begäran om förhandsavgörande
12. Den begärda informationen avser den exakta placeringen av basstationer för mobiltelefoni i Förenade kungariket.
13. Varje basstations ungefärliga placering i varje kartruta framgår av webbplatsen Sitefinder(6), som har drivits av Office of Communications (nedan kallat Ofcom) sedan slutet av år 2003. Webbplatsen är uppbyggd av information som frivilligt har lämnats av mobilnätsoperatörerna från deras databaser. Den har möjliggjort för enskilda att, genom att ange ett postnummer, en stad eller ett gatunamn, söka i en kartruta efter information om de basstationer som finns i rutan. Den visar emellertid varken basstationens placering exakt på metern eller huruvida den har monterats på gatunivå eller dolts inuti eller ovanpå en anläggning eller byggnad.
14. En informationschef vid Health Protection Scotland (en del av National Health Service, det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet) begärde att Ofcom skulle lämna ut koordinatpunkter för varje basstation, enligt vad som framgår för epidemiologiska ändamål. Ofcom avslog begäran och avslog också dennes överklagande efter omprövning. Därpå vände sig informationschefen till klaganden, Information Commissioner, som fastställde att informationen skulle lämnas ut. Efter överklagande av Ofcom bekräftade Information Tribunal i första instans att informationen skulle lämnas ut.
15. Information Tribunal fastställde att ett utlämnande av informationen skulle få negativa följder för den allmänna säkerheten och skyddet av immateriella rättigheter. Informationen skulle kunna underlätta intrång i basstationer, och man kunde även utgå från att telekommunikationsföretagen hade upphovsrätt och databasrättigheter med avseende på informationen. Däremot vägde allmänhetens intresse av att informationen skulle lämnas ut tyngre, i synnerhet som den begärda informationen kunde användas för epidemiologiska undersökningar av mobiltelefonernas inverkan. Vid avvägningen prövade Information Tribunal tillämpningen av de båda undantagen separat och fastställde att intressena inte skulle vägas tillsammans mot allmänhetens intresse av att informationen lämnades ut.
16. Ofcom överklagade till Administrative Court, som gjorde samma bedömning som Information Tribunal i sistnämnda fråga. Efter ett ytterligare överklagande kom dock Court of Appeal fram till motsatt slutsats.
17. Information Commissioners överklagande till Supreme Court avser enbart frågan huruvida de negativa följderna av de båda undantagen ska vägas tillsammans eller separat mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut. Supreme Court delar för närvarande Court of Appeals synsätt med en majoritet av tre mot två ledamöter. Supreme Court har därför ställt följande fråga till domstolen:
”När en offentlig myndighet enligt rådets direktiv om miljöinformation innehar miljöinformation vars utlämnande skulle få vissa negativa följder för de separata intressen som tillvaratas genom fler än ett undantag (i detta fall intresset av allmän säkerhet som tillvaratas i artikel 4.2 b och intresset av immateriella rättigheter som tillvaratas i artikel 4.2 e), men utlämnandet inte skulle få sådana följder – om varje undantag betraktades separat – i tillräcklig utsträckning för att väga tyngre än allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut, krävs det då enligt direktivet att det görs en ytterligare bedömning som innebär att de separata intressen som de två undantagen tillvaratar läggs samman och att de tillsammans vägs mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut?”
18. Information Commissioner, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden och avgett muntliga yttranden vid förhandlingen den 27 januari 2011.
IV – Bedömning
19. I artikel 3.1 i miljöinformationsdirektivet föreskrivs att offentliga myndigheter åläggs att tillhandahålla den sökande sådan miljöinformation som innehas av eller förvaras för dem utan att denne behöver ange skälen för sin begäran.
20. Denna rätt infördes redan år 1990 genom det första miljöinformationsdirektivet(7). Den har vidareutvecklats genom Århuskonventionen och införlivats genom det i dag gällande miljöinformationsdirektivet.
21. Under tiden har Amsterdamfördraget trätt i kraft, vilket innebär att det i artikel 1.2 EU uttrycks en vilja att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. Enligt artikel 15 FEUF (tidigare artikel 255 EG), tillsammans med artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är medlemsstaterna därför skyldiga att följa öppenhetsprincipen och ge tillgång till sina handlingar. Denna rätt förverkligas genom förordning (EG) nr 1049/2001(8), som enligt artikel 3 och följande artiklar i förordning (EG) nr 1367/2006(9) också reglerar tillämpningen av rätten till miljöinformation som innehas av unionens institutioner och organ.
22. Rätten till miljöinformation gäller dock inte utan inskränkningar. Begäran om information kan enligt artikel 4 i miljödirektivet avslås om utlämnandet skulle få negativa följder för vissa intressen som uttryckligen nämns i artikeln. Dock ska allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att informationen inte lämnas ut.
23. Begäran om förhandsavgörande avser denna avvägning av intressen. Supreme Court vill få klarhet i huruvida avvägningen ska företas i två steg, nämligen genom att man
– först för varje enskilt undantag undersöker om det finns ett övervägande allmänintresse av att informationen lämnas ut jämfört med de negativa följderna av att den lämnas ut, och
– därefter väger de enskilda intressen som påverkas negativt tillsammans mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut.
24. Vid en första anblick är det tillvägagångssätt som föreslås i begäran om förhandsavgörande överraskande, eftersom det går ut på att man ska göra en dubbel avvägning. Artikel 4.2 andra och tredje meningen i miljöinformationsdirektivet pekar emellertid i denna riktning, eftersom dessa båda meningar två gånger gäller allmänhetens intresse av att information lämnas ut.
25. Enligt andra meningen ska de skäl till avslag som nämns i artikel 4.1 och 4.2 tolkas restriktivt, varvid det i det särskilda fallet ska tas hänsyn till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut. Dessutom ska enligt tredje meningen allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås. Svaret på begäran om förhandsavgörande beror därför på tolkningen av dessa båda meningar.
A – Artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet
26. Redan när hänsyn ska tas till allmänhetens intresse enligt artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet krävs det faktiskt en första avvägning. När skälen för avslag tolkas ska enligt skäl 16 andra meningen allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås.
27. Denna första avvägning avser enbart det berörda undantaget. Den ska nämligen företas i samband med tolkningen av skälen för avslag.
28. Vid avvägningen uppkommer till att börja med frågan vad som ska anses utgöra negativa följder för det intresse som ska tillvaratas. Frågan huruvida vissa följder av att information lämnas ut ska anses vara negativa måste nämligen avgöras mot bakgrund av allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut.(10)
29. I denna första avvägning kan emellertid även ingå en avvägning av frågan huruvida i undantagsfall allmänhetens intresse av att information lämnas ut väger tyngre än de negativa följderna för det speciella intresse som ska tillvaratas.
30. Den avvägning som Information Commissioner, Sverige, Information Tribunal, Administrative Court och en minoritet vid Supreme Court endast vill tillåta följer således redan av artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet.
B – Artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet
31. När artikel 4.2 i miljöinformationsdirektivet tolkas ska det också undersökas vilken funktion tredje meningen har.
1. Artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet som ett klargörande av andra meningen?
32. Man skulle till att börja med kunna se artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet som ett klargörande av innehållet i andra meningen. Liksom i skäl 16 andra meningen har det preciserats att hänsynstagandet ska ske i form av en avvägning. Dessutom betonas det på nytt att avvägningen ska företas i varje enskilt fall, så att inte medlemsstaterna kan föregripa den när lagstiftning införlivas.(11)
33. Tillkomsten av artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet talar för att det rör sig om ett sådant klargörande. Bestämmelsen infördes strax innan direktivet antogs i förlikningskommittén. De exakta motiven är inte dokumenterade. På denna punkt hade rådet emellertid som ett avsteg från Århuskonventionen tidigare klarlagt att det inte fanns någon skyldighet att företa en avvägning, eftersom det i konventionen bara talas om att hänsyn ska tas till allmänhetens intresse av att information lämnas ut.(12) Däremot hade kommissionen och parlamentet föreslagit olika formuleringar för att klargöra att tillgång till information ska ges när allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut väger tyngst. Tredje meningen kan därför vara ett försök att ta hänsyn till denna omständighet.
34. Ett sådant klargörande skulle dock delvis vara överflödigt och i övrigt misslyckat.
35. Redan i artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet talas det om enskilda fall, varför detta inte behövde upprepas i tredje meningen.
36. Det skulle ha varit betydligt klarare om artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet hade ersatts av en formulering som skäl 16 andra meningen(13) eller om man hade följt den lydelse som kommissionen föreslagit(14) och som parlamentet godkänt (15) vid första behandlingen av artikel 4.2 andra meningen(16) för att definiera det avsedda hänsynstagandet som en avvägning.
37. Om artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet tolkas som en enbart klargörande bestämmelse medför detta därför ingen annan bedömning.
2. Artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet som en avvägning av sammanlagda intressen?
38. Det ska därför undersökas huruvida artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet har en egen funktion som är oberoende av andra meningen och den avvägning som föreskrivs i denna. Funktionen skulle kunna utgöras av den i begäran om förhandsavgörande anförda avvägningen mot sammanlagda intressen som talar emot att informationen lämnas ut.
Ordalydelsen i artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet
39. Till skillnad från Sveriges och Information Commissioners uppfattning hindrar inte användningen av begreppet ”intresse” i singular att flera intressen läggs samman. I de flesta språkversionerna(17) ställs visserligen bara allmänhetens intresse av att information lämnas ut mot det intresse som betjänas av att information inte lämnas ut, det vill säga begreppet intresse används i singular. ”Intresset” av det ena eller det andra kan emellertid enligt begreppets naturliga bokstavliga innebörd inbegripa de olika (del-)intressen som talar för det ena eller det andra resultatet.
40. Inte heller betoningen av det enskilda fallet innebär ett förbud mot sammanläggning. Såsom Förenade kungariket har förklarat ligger det närmare tillhands att tolka begreppet enskilt fall så, att det alltid avser det beslut som ska fattas om utlämnande av information.(18)
41. Det finns vidare inget som hindrar att de skyddsvärda intressena läggs samman även om de delas upp på olika undantag. Såsom Förenade kungariket på ett övertygande sätt har förklarat kan undantagen inte alltid avgränsas klart från varandra. De skyddsvärda intressena överlappar tvärtom delvis tydligt varandra. Detta ligger nära till hands särskilt när det gäller de intressen som tillvaratas genom artikel 4.2 d?g i miljöinformationsdirektivet, det vill säga sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information, immateriella rättigheter, personuppgifter och personers intressen eller skyddet av personer om dessa frivilligt har tillhandahållit den begärda informationen.
42. Sverige kan slutligen inte heller vinna framgång med argumentet att avvägningen ska företas enligt miljöinformationsdirektivet på samma sätt som enligt förordning nr 1049/2001.
43. Det är för det första ännu inte klart hur den aktuella frågan skulle besvaras enligt förordning nr 1049/2001. Domstolen har nämligen ännu inte undersökt om en sammanläggning av intressen är möjlig eller rent av nödvändig när avvägningen företas.(19)
44. För det andra skiljer sig texten i förordningen vad gäller avvägningen tydligt från miljöinformationsdirektivet. Enligt artikel 4.2 och 4.3 i förordningen(20) kan begäran om tillgång till handlingar avslås om utlämnandet får negativa följder för vissa intressen som ska tillvaratas, ”om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”. Denna bestämmelse om avvägning är mer restriktivt formulerad än artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet.
Begränsning av möjliga undantag
45. Sverige har dock helt riktigt betonat att inga ytterligare undantag från rätten till information kan skapas genom att intressen läggs samman.
46. Enligt skäl 16 första meningen i miljöinformationsdirektivet får en begäran om miljöinformation bara avslås i specifika och klart definierade fall. Dessa fall anges uttryckligen i artikel 4.1 och 4.2 första meningen. Enligt ordalydelsen anges inte undantagen som exempel, utan uppräkningen är uttömmande.(21) Detta bekräftas av bestämmelsen om en restriktiv tolkning i artikel 4.2 andra meningen.
47. Ytterligare undantag skulle dessutom stå i strid med Århuskonventionen, i vilken också bara vissa uttryckligen angivna undantag föreskrivs i artikel 4.3 och 4.4.(22) Denna konvention har liksom alla internationella överenskommelser som har ingåtts av unionen företräde framför unionens sekundärrätt.(23) På grund av företrädet ska bestämmelserna i unionens sekundärrätt så långt möjligt tolkas i överensstämmelse med unionens folkrättsliga förpliktelser,(24) vilket också måste gälla på miljöinformationens område.(25)
48. Artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet får således inte medföra att ytterligare undantag skapas som inte uttryckligen föreskrivs i artikel 4.1 och 4.2 första meningen.
49. Det skulle därför uppenbarligen vara uteslutet att vid en avvägning enligt artikel 4.2 tredje meningen i miljöinformationsdirektivet ta hänsyn till intressen som visserligen kan tala emot att information lämnas ut, men inte erkänns i artikel 4 som en grund för undantag från rätten till tillgång till miljöinformation, till exempel arbetsinsatsen för att handlägga förfrågningar.
50. Kommissionen har dessutom helt riktigt betonat att de skyddsvärda intressena begränsas ytterligare när beslut fattas om utlämnande av information om utsläpp. Enligt artikel 4.2 fjärde meningen i miljöinformationsdirektivet – den så kallade emissionsbestämmelsen – är de flesta intressen som nämns i artikel 4.2 inte något skäl till avslag. Uteslutna är därför till exempel sekretess som omfattar offentliga myndigheters förfaranden (artikel 4.2 a) eller kommersiell eller industriell information (artikel 4.2 d). Därför får hänsyn inte heller tas till dessa intressen när det företas en avvägning beträffande utlämnande av information om utsläpp.
51. Det skulle också vara uteslutet att ta hänsyn till erkända intressen som visserligen berörs, men beträffande vilka det vid en första avvägning enligt artikel 4.2 andra meningen i miljöinformationsdirektivet inte kan fastslås att det skulle få negativa följder om informationen lämnades ut. Intressen för vilka det inte får negativa följder kan inte tillmätas någon betydelse vid avvägningen. Om det följaktligen kan fastslås att det får följder för dessa intressen, måste följderna vara negativa för att man ska kunna ta hänsyn till dem vid avvägningen.
52. Den centrala frågan är emellertid huruvida det vid avvägningen skapas ytterligare undantag genom att erkända negativt påverkade intressen av konfidentiell behandling läggs samman.
53. En sammanläggning kan otvivelaktigt medföra en ytterligare begränsning av tillgången till miljöinformation, om flera intressen tillsammans motiverar att en begäran om information avslås, trots att de, om de betraktades var för sig, skulle få stå tillbaka för allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut. Det skulle emellertid fortfarande vara fråga om en begränsning av tillgången som beror på de erkända intressena.
54. Jag anser liksom Förenade kungariket att denna ytterligare begränsning utgör en riktig tillämpning av proportionalitetsprincipen.
55. Proportionalitetsprincipen hör till de grundläggande unionsrättsliga principer som unionen måste beakta.(26) Därför krävs det att unionsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med reglerna i fråga, varvid gäller att man när det finns flera lämpliga åtgärder att välja mellan ska använda sig av den åtgärd som är den minst betungande och att vållade olägenheter inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.(27)
56. Om emellertid de erkända intressen som talar emot att informationen lämnas ut tillsammans visade sig väga tyngre än allmänhetens intresse av att den lämnas ut, skulle nackdelarna på grund av att informationen lämnades ut inte längre stå i rimlig proportion till de eftersträvade målen.
57. Sverige och Information Commissioner stöder sig visserligen på skyldigheten att tolka undantagen restriktivt, men inte heller enligt denna princip krävs det att sådan miljöinformation ska lämnas ut som medför orimliga nackdelar. Skyldigheten ska i stället uppfyllas vid tolkningen av undantagen, vid värderingen av intressen och vid själva avvägningen. Man får i synnerhet inte mekaniskt kvitta två nackdelar mot en fördel. Innan avvägningen företas måste man i stället bestämma vilken betydelse de berörda intressena ska tillmätas.
58. Information Commissioner har visserligen befarat att det i praktiken kan vara svårt att företa en avvägning av sammanlagda intressen, men svårigheten beror inte så mycket på att intressena har lagts samman som på karaktären hos avvägningen mellan intresset av att information lämnas ut och det intresse som betjänas av att information inte lämnas ut. Dessa intressen är för det mesta svåra att jämföra med varandra, och de är därför också svåra att väga mot varandra. Avvägningen underlättas dock om man tillämpar principen om en restriktiv tolkning av undantag vid avvägningen på så sätt att man i tveksamma fall fattar beslut till förmån för öppenheten.
59. För övrigt kan det, redan när en avvägning företas i samband med enskilda undantag, krävas att intressen läggs samman, nämligen när det gäller allmänhetens intresse av att information lämnas ut ? vilket Förenade kungariket helt riktigt har gjort gällande.(28) I skäl 1 i miljöinformationsdirektivet nämns redan tre delintressen, nämligen för det första en ökad medvetenhet om miljöfrågor, för det andra ett fritt meningsutbyte och ett aktivare deltagande från allmänhetens sida i beslut som rör miljön och för det tredje en bättre miljö.
60. Begäran om förhandsavgörande ska följaktligen besvaras så, att om en offentlig myndighet innehar miljöinformation vars utlämnande skulle få vissa negativa följder för de separata intressen som tillvaratas genom fler än ett undantag enligt artikel 4.2 i miljöinformationsdirektivet, men utlämnandet inte skulle få sådana följder ? om varje undantag betraktades separat ? i tillräcklig utsträckning för att väga tyngre än allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut, krävs det en ytterligare bedömning som innebär att de separata intressen som de två undantagen tillvaratar läggs samman och att de tillsammans vägs mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut.
C – Undantagen enligt artikel 4.1 i miljöinformationsdirektivet
61. Avslutningsvis ska jag dessutom kortfattat behandla en punkt i vilken kommissionen och Förenade kungariket har varit oeniga, nämligen frågan huruvida också undantagen enligt artikel 4.1 i miljöinformationsdirektivet kan ingå i avvägningen. Frågan är inte föremål för begäran om förhandsavgörande, eftersom det där bara rör sig om två undantag enligt andra stycket.
62. Om domstolen ändå önskar yttra sig beträffande tillämpning av artikel 4.1 i miljöinformationsdirektivet är en avvägning naturligtvis inte möjlig i samband med punkt a. Om den offentliga myndigheten inte innehar den begärda informationen kan den inte lämna ut den. Huruvida detta gäller också för en begäran som är för allmänt formulerad i den mening som avses i punkt c beror på tolkningen av detta undantag. Om det bara omfattar ansökningar vilkas föremål inte kan identifieras är en avvägning inte heller möjlig.
63. Om begäran uppenbarligen är orimlig (artikel 4.1 b i miljöinformationsdirektivet), om den avser material som ännu inte färdigställts (punkt d) och om den avser interna meddelanden (punkt e) ska däremot de intressen tillvaratas som kan avvägas och till vilka hänsyn därför också ska tas om de påverkas negativt. Detsamma skulle gälla om begäran är för allmänt formulerad (punkt c), om med detta begrepp också kan avses en begäran som kräver en särskilt stor arbetsinsats vid handläggningen eftersom den är så allmänt hållen.
V – Förslag till avgörande
64. Jag föreslår därför att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande enligt följande:
Enligt direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation vars utlämnande skulle få vissa negativa följder för de separata intressen som tillvaratas genom fler än ett undantag enligt artikel 4.2 i miljöinformationsdirektivet, men utlämnandet inte skulle få sådana följder ? om varje undantag betraktades separat ? i tillräcklig utsträckning för att väga tyngre än allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut, krävs det en ytterligare bedömning som innebär att de separata intressen som de två undantagen tillvaratar läggs samman och att de tillsammans vägs mot allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut.