TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 12 maj 2010

Mål T-560/08 P

Europeiska kommissionen

mot

Stefan Meierhofer

”Överklagande – Personalmål – Rekrytering – Allmänt uttagningsprov – Beslut om att underkänna en provdeltagare i det muntliga provet – Kommissionens underlåtenhet att rätta sig efter en åtgärd för processledning”

Saken: Överklagande av den dom personaldomstolen (första avdelningen) meddelade den 14 oktober 2008 i mål F-74/07, Meierhofer mot kommissionen (REGP 2007, s. I-A-1-319 och II-A-1-1745), och i vilket det förs talan om att denna dom ska upphävas.

Avgörande: Den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 14 oktober 2008 i mål F-74/07, Meierhofer mot kommissionen (REGP 2007, s. I-A-1-319 och II-A-1-1745) upphävs. Målet återförvisas till personaldomstolen. Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.     Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkor – Fördel för sökanden (Domstolens stadga, artikel 56, tredje stycket)

2.      Förfarande – Åtgärder för processledning – Åtgärder för bevisupptagning – Unionsdomstolens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd

3.     Förfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om att inge en handling – Beaktande av konfidentiell beskaffenhet

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 44.2)

1.            Vad beträffar överklaganden från svarandeinstitutionen vid första instans mot ett beslut som är till fördel för tjänstemannen framgår att det måste finnas ett berättigat intresse av att få saken prövad för att talan ska kunna tas upp till sakprövning, vilket förutsätter att utgången av överklagandet kan medföra någon fördel för den part som väckt talan.

När personaldomstolen har ogiltigförklarat ett beslut om att underkänna en provdeltagare i det muntliga provet på grund av bristfällig motivering är den berörda institutionen för att följa domen skyldig att anta ett nytt beslut, om att uppta eller inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande för uttagningsprovet. Detta nya beslut ersättare det beslut som ogiltigförklarats av den överklagade domen. Om den överklagade domen däremot upphävs återvinner det ogiltigförklarade beslutet sin fulla verkan och kan prövas på nytt, mot bakgrund av de andra grunderna för talan.

Ett upphävande av den överklagade domen skulle för övrigt medföra en klar fördel för den svarande institutionen, eftersom den, ifall talan i första instans slutligen ogillades, skulle vara skyddad från alla ersättningsanspråk från sökanden på grund av den skada som denna skulle kunna hävda har åsamkats honom genom det angripna beslutet.

(se punkterna 41, 44, 45 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: 13 juli 2000, C‑174/99 P, parlamentet mot Richard, REG 2000, s. I‑6189, punkterna 33 och 34; 3 april 2003, C‑277/01 P, parlamentet mot Samper, REG 2003, s. I‑3019, punkterna 28 och 31

2.            Bedömningen av huruvida det är lämpligt att vidta antingen åtgärder för processledning eller för bevisupptagning ankommer på domstolen och inte på parterna, vilka i förekommande fall kan bestrida domstolens val i första instans genom ett överklagande. Det ankommer således på domstolen, och inte på parterna, att bedöma huruvida det är nödvändigt för handläggningen av målet att vidta en åtgärd för bevisupptagning.

Även om det är riktigt att en part inte har rätt att kräva att unionsdomstolen vidtar en åtgärd för bevisupptagning kan domstolen emellertid inte dra slutsatser av att handlingarna i målet inte innehåller vissa uppgifter, om domstolen inte har uttömt alla möjligheter som enligt dess rättegångsregler står till dess förfogande för att den ifrågavarande parten ska inkomma med vissa handlingar.

(se punkterna 61 och 62)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 oktober 1994, T‑34/92, Fiatagri och New Holland Ford mot kommissionen, REG 1994, s. II‑905

3.            Trots de skillnader som finns mellan tribunalens och personaldomstolens rättegångsregler är det följaktligen ändå möjligt för personaldomstolen att tillämpa samma förfarande som tribunalen när en part informerar personaldomstolen om att parten inte har möjlighet att efterkomma en åtgärd för processledning med motiveringen att vissa av de efterfrågade handlingarna är konfidentiella. Personaldomstolen kan i sådant fall förelägga parten att inge de ifrågavarande handlingarna samtidigt som den föreskriver att dessa handlingar inte ska överlämnas till motparten i detta skede av handläggningen.

Det kan visserligen noteras att varken i domstolens stadga eller i personaldomstolens rättegångsregler, för övrigt i likhet med domstolens och tribunalens rättegångsregler, föreskrivs någon möjlighet att vidta en sanktionsåtgärd ifall ett sådant beslut inte följs. Den enda möjliga reaktionen på en sådan vägran är att den berörda domstolen därav drar de lämpliga slutsatserna i det slutliga avgörandet.

För att kunna göra detta är personaldomstolen emellertid skyldig att uttömma alla möjligheter som står till dess förfogande för att få tillgång till de ifrågavarande handlingarna. När en institution vidhåller att handlingarna som den ombetts inge är av konfidentiell beskaffenhet ska personaldomstolen på eget initiativ tillgripa den bestämmelse i dess rättegångsregler som, i förekommande fall, medger en möjlighet att beakta handlingarnas konfidentiella beskaffenhet och vid behov vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att deras innehåll hemlighålls. Artikel 44.2 i personaldomstolens rättegångsregler tillåter härvid att det fattas ett beslut om att påstått konfidentiella handlingar ska inges.

(se punkterna 72–74, 76 och 77)

Hänvisning till

Domstolen: 10 juni 1980, 155/78, M. mot kommissionen, REG 1980, s. 1797, punkterna 20 och 21

Förstainstansrätten: 8 juli 2008, T‑48/05, Franchet och Byk mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1585, punkterna 54 och 55; 18 mars 2009, T‑299/05, Shanghai Excell M & E Enterprise och Shanghai Adeptech Precision mot rådet, REG 2009, s. II‑573, punkterna 24–26