Mål T‑146/09 RENV

Parker Hannifin Manufacturing Srl, tidigare Parker ITR Srl
och
Parker-Hannifin Corp.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för lastslangar – Avtal om fastställande av priser, marknadsfördelning och utbyte av kommersiellt känslig information – Ansvar för överträdelsen – Principen om ekonomisk kontinuitet – Principen om personligt ansvar – Böter – Försvårande omständigheter – Ledande roll – Övre gräns på 10 procent – Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 14 juli 2016

1.      Domstolsförfarande – Dom från domstolen som är bindande för tribunalen – Villkor – Återförvisning efter överklagande – Rättsfrågor som slutgiltigt avgjorts av domstolen i målet om överklagande – Rättskraft – Räckvidd

(Domstolens stadga, artiklarna 53 första stycket och 61; tribunalens rättegångsregler, artikel 215)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Rättens prövning ex officio

(Artikel 263 FEUF)

3.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund – Upptagande till prövning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 84.1)

4.      Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Principen om ekonomisk kontinuitet – Koncerninterna överföringar av konkurrensbegränsande verksamhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Motbevisbar – Bevisbörda

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Bedömning av motiveringsskyldigheten med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet – Krav på att ange samtliga faktiska och rättsliga omständigheter – Föreligger inte

(Artikel 296 FEUF)

6.      Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Begrepp

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Ledande roll i överträdelsen – Begrepp – Bedömningskriterier

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/2, punkt 28)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för eget skön

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/2, punkt 28)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Ledande roll i överträdelsen – Inte möjligt för ett företag att till sin fördel åberopa en rättsstridighet som begåtts till förmån för ett annat företag som deltagit i kartellen

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/2, punkt 28)

10.    Konkurrens – Böter – Solidariskt betalningsansvar – Räckvidd – Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolags beteende – Fastställande av det bötesbelopp som ska erläggas av moderbolaget – Iakttagande av principen om att straff och sanktioner ska vara individuella – Moderbolagets solidariska ansvar för överträdelser som dotterbolaget begått före moderbolagets förvärv – Föreligger inte

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3)

11.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Högsta belopp – Beräkning – Relevant omsättning – Företag som förvärvats av ett annat företag som utgjorde en separat ekonomisk enhet vid tidpunkten för överträdelsen – Beaktande av omsättningen för var och en av dessa ekonomiska enheter

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

12.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd

(Artiklarna 101 FEUF och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.      Se domen.

(se punkterna 21 och 22)

2.      Se domen.

(se punkt 38)

3.      Se domen.

(se punkterna 39 och 40)

4.      Se domen.

(se punkterna 45–49 och 54)

5.      Se domen.

(se punkt 82)

6.      Se domen.

(se punkt 88)

7.      Se domen.

(se punkterna 98–102, 124 och 125)

8.      Se domen.

(se punkt 126)

9.      Se domen.

(se punkt 138)

10.    Det framgår när det gäller åsidosättandet av principen om personligt ansvar, att om ett moderbolag kan tillskrivas ansvar för ett dotterbolags rättsstridiga beteende, kan dessa bolag anses utgöra en och samma ekonomiska enhet under tiden för överträdelsen och de utgör således ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensrätt. Mot denna bakgrund är det såldes möjligt för kommissionen att hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för dess dotterbolags rättsstridiga beteende under denna period, och följaktligen, för erläggande av det bötesbelopp som dotterbolaget ålagts.

Vid fastställande av det externa förhållandet vid solidariskt ansvar, det vill säga förhållandet mellan kommissionen och de olika personer som utgör företaget, vilka kan krävas på hela det bötesbelopp som företaget ålagts, är kommissionen underkastad vissa begränsningar, särskilt principen om att straff och sanktioner ska vara individuella, enligt vilken det bötesbelopp som enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska betalas solidariskt, ska fastställas med hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått.

En metod för solidariskt ansvar som gör det möjligt för kommissionen att kräva att ett av moderbolagen betalar böter som ålagts ett företag som moderbolaget aldrig varit en del av, strider emellertid mot principen om att straff och sanktioner ska vara individuella.

Ett företag kan närmare bestämt inte hållas ansvarigt för överträdelser som dotterbolagen självständigt begått innan de förvärvades. Dessa företag ska nämligen själva svara för sina överträdelser före detta förvärv, utan att det förvärvande företaget kan hållas ansvarigt för dessa.

Kommissionen gjorde sig följaktligen skyldig till felaktig rättstillämpning när den tillämpade en höjning på 30 procent av det bötesbelopp som moderbolaget skulle betala solidariskt på grund av försvårande omständigheter bestående i att dotterbolaget hade en ledande roll under en period då det ännu inte förelåg något band mellan de två bolagen.

(se punkterna 141–144 och 154)

11.    Se domen.

(se punkterna 160, 161, 166 och 174)

12.    Se domen.

(se punkterna 169 och 170)