Överklagande ingett den 22 februari 2013 av Kris Van Neyghem av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-77/11, Van Neyghem mot rådet

(Mål T-113/13 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Kris Van Neyghem (Tienen, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva domen i målet F-77/11, Kris Van Neyghem mot rådet,

ogiltigförklara det beslut av den 1 oktober 2010 enligt vilket sökanden nekas befordran samt bifalla ersättningsyrkandena,

i förkommande fall återförvisa målet till personaldomstolen för prövning,

förplikta svaranden i överklagandet att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser första instans.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten

    Personaldomstolen fann att beslutet att inte befordra klaganden kunde motiveras vid det skede då klagomålet besvarades, trots att motiveringen redan skulle ha lämnats i beslutet att inte befordra vederbörande, eftersom beslutet hade fattats med stöd av artikel 266 FEUF, som en följd av personaldomstolens dom av den 5 maj 2010 i mål F-53/08, Bouillez m.fl. mot rådet (REUP 2010, s. I-A-0000 och II-A-0000), och inte med stöd av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för europeiska unionens tjänstemän.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning och åsidosättande av artikel 266 FEUF och dithörande rättspraxis

    Personaldomstolen grundade sig varken på domslutet eller på domskälen i sin dom i mål F-53/08 när den prövade huruvida nämnda dom hade följts på ett riktigt sätt.

____________