TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 20 september 2013

Mål T‑113/13 P

Kris Van Neyghem

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarande 2007 – Beslut om att inte befordra sökanden till lönegrad AST 7 – Talan i första instans ogillades – Motiveringsskyldighet – Artikel 266 FEUF – Uppenbart att överklagandet i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och att det i övriga delar är ogrundat”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2012 i mål F-77/11, Van Neyghem mot rådet, avseende upphävande av denna dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Kris Van Neyghem förpliktas att bära sina rättegångskostnader och att ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en tjänsteman som inte befordrats – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Räckvidd – Beaktande av såväl domskälen som domslutet – Ogiltigförklaring av ett beslut att inte befordra – Ny jämförelse av kvalifikationer – Adekvat genomförande

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

4.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 48.2, 139.2 och 144)

5.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

1.      Se beslutet.

(se punkt 17)

Hänvisning till

Domstolen: 13 april 1978, Ganzini mot kommissionen, 101/77, REG 1978, s. 915, punkt 10; 7 februari 1990, C‑343/87, Culin mot kommissionen, REG 1990, s. I‑225, punkt 13

2.      För att rätta sig efter en dom om ogiltigförklaring och följa den fullt ut, ska den institution vars rättsakt ogiltigförklarats respektera såväl domslutet i domen som de domskäl som föranlett domslutet och som utgör det nödvändiga stödet för detta, på så sätt att domskälen är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. Det är nämligen i dessa skäl som det å ena sidan exakt fastställs vilken bestämmelse som anses lagstridig och å andra sidan förklaras de exakta orsakerna till den lagstridighet som konstateras i domslutet och som den berörda institutionen måste beakta när den ersätter den ogiltigförklarade rättsakten. Förfarandet i syfte att ersätta denna rättsakt kan således återupptas på exakt det stadium där rättsstridigheten uppstod.

Genom att göra en ny jämförelse av kvalifikationer med beaktande av de tre kriterier som avses i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för att följa en dom om ogiltigförklaring av beslutet att inte befordra en tjänsteman på grund av oegentligheter vid jämförelsen av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer, har den berörda institutionen således inte endast iakttagit artikel 266 FEUF, utan även de särskilda regler för befordran som fastställts i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 21 och 22)

Hänvisning till

Domstolen: 13 juli 2000, Gómez de Enterría och Sanchez mot parlamentet, C‑8/99 P, REGP 2000, s. I‑6031, punkterna 19 och 20 samt där angiven rättspraxis

3.      I artikel 45 anges att tillsättningsmyndigheten vid jämförelsen av kvalifikationerna särskilt ska beakta tjänstemannens rapporter, eventuella språkkunskaper som används i arbetet, utöver de fördjupade kunskaper i ett språk som tjänstemannen redan har visat, och i förekommande fall det ansvar tjänstemannen har.

Administrationen har i detta sammanhang ett visst utrymme för egna bedömningar när det gäller vilken vikt som ska fästas vid de tre kriterier som föreskrivs i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, eftersom bestämmelserna i artikeln inte utesluter en viktning.

Tillsättningsmyndigheten ska följaktligen vid jämförelsen av kvalifikationerna avgöra vilken vikt den ska lägga vid varje kriterium, vilket innebär att den vid detta tillfälle ska undersöka de tre kriterier som föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och dessa ska bli föremål för en gemensam bedömning som inte får vara splittrad.

(se punkt 23)

Hänvisning till

Tribunalen: 16 maj 2013, Canga Fano mot rådet, T‑281/11 P, punkt 123

4.      Se beslutet.

(se punkt 27)

Hänvisning till

Tribunalen: den 28 juni 2011, van Arum mot parlamentet, T‑454/09 P, punkt 79, och där angiven rättspraxis

5.      Se beslutet.

(se punkt 31)

Hänvisning till

Domstolen: 16 september 1997, Koelman mot kommissionen, C‑59/96 P, REGP 1997, s. I‑4809, punkt 31

Tribunalen 7 december 2011, Mioni mot kommissionen, T‑274/11 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 18