Förenade målen T-134/03 och T-135/03

Common Market Fertilizers SA

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Eftergift av importtull – Artikel 1.3 i förordning (EG) nr 3319/94 – Direkt fakturering av importören – Begreppet expertgrupp i den mening som avses i artikel 907 i förordning (EEG) nr 2454/93 – Rätten till försvar – Uppenbar vårdslöshet i den mening som avses i artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Invändning om rättsstridighet – Invändning åberopad först i repliken – Avvisning

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1, och 48.2)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Den institution som har antagit den angripna rättsakten saknar behörighet – Grunden tvingande rätt – Bristande behörighet hos den institution som antog den rättsakt på grundval av vilken den ifrågasatta rättsakten antogs – Grunden tvingande rätt föreligger inte

(Artikel 230 EG)

3.      Europeiska gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skillnaden mellan den ”expertgrupp” som avses i artikel 907 första stycket i förordning nr 2454/93 och den ”föreskrivande kommitté” som avses i artikel 5 i beslut 1999/468

(Artiklarna 7 EG och 249 EG; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 907 första stycket; rådets beslut 1999/468)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – En institutions åsidosättande av sin arbetsordning – Grunder som anförs av en fysisk eller juridisk person – Otillåtet

(Artikel 230 EG)

5.      Europeiska gemenskapen – Språkregler – Handlingar som kommissionen riktar till en medlemsstat på ett annat språk än medlemsstatens officiella språk – Otillåtet – Handling som riktar sig till företrädare för medlemsstaterna som skall bedöma en enskilds ansökan – Sökanden kan inte åberopa att språkreglerna har åsidosatts

(Rådets förordning nr 1, artikel 3)

6.      Europeiska gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller importtullar – Kommissionens beslutsbefogenhet – Iakttagande av rätten till försvar – Den ekonomiske aktörens rätt att yttra sig – Räckvidd – Rätten att yttra sig muntligt – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 906a)

7.      Europeiska gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den berörde – Begreppet uppenbar vårdslöshet – Restriktiv tolkning – Kriterier

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 220 och 239.1)

8.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Omprövningsförfarande – Syfte

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 11.8)

9.      Europeiska gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Förekomsten av en särskild situation – Varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den berörde – Kumulativa villkor

(Kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)

10.    Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut att avslå ansökan om återbetalning eller eftergift av importtullar

(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)

1.      En invändning om rättsstridighet som inte grundats på någon rättslig eller faktisk omständighet som framkommit under förfarandet i den mening som avses i artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler kan inte tas upp till sakprövning när den åberopas först i repliken eftersom det är ansökan som utgör processramen.

(se punkt 51)

2.      Förstainstansrätten skall på eget initiativ undersöka behörigheten hos den institution som antagit den ifrågasatta rättsakten, men förstainstansrätten skall inte på eget initiativ undersöka om den institution som antog den rättsakt på grundval av vilken den ifrågasatta rättsakten antogs överskred sin behörighet.

(se punkt 52)

3.      Den expertgrupp som enligt artikel 907 första stycket i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/12, genom vilken tullkodexen infördes, sammanträder ”inom ramen för [tullkodex]kommittén” utgör inte en föreskrivande kommitté i den mening som avses i artikel 5 i beslut 1999/468 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

Det skall i detta avseende erinras om att det framgår av skäl 7 och av artikel 5 i beslutet att det föreskrivande förfarandet skall användas för ”åtgärder med allmän räckvidd som är avsedda att tillämpa väsentliga bestämmelser i grundläggande rättsakter”.

Att anse att den föreskrivande kommittén, i den mening som avses i artikel 5 i beslut 1999/468, är behörig att avge ett utlåtande om ett förslag till enskilt beslut om återbetalning eller eftergift av tullar innebär att begreppen beslut och rättsakt av allmän räckvidd, som enligt artikel 249 EG är principiellt olika, helt enkelt skulle likställas, vilket följaktligen skulle utgöra ett åsidosättande av sistnämnda bestämmelse samt av artikel 7 EG och beslut 1999/468.

Denna slutsats stöds av ordalydelsen av artikel 907 första stycket i tillämpningsförordningen. Uttrycket ”inom ramen för kommittén” återspeglar det förhållandet att den expertgrupp som avses i artikel 907 uppenbarligen är en enhet som på det funktionella planet skiljer sig från tullkodexkommittén. Om lagstiftaren hade velat att tullkodexkommittén skulle rådfrågas inom ramen för enskilda förfaranden för eftergift eller återbetalning skulle lagstiftaren ha använt uttrycket ”efter samråd med kommittén”.

(se punkterna 55 och 57–59)

4.      Syftet med tullkodexkommitténs arbetsordning är att säkerställa att denna kommitté fungerar internt och att dess medlemmars rättigheter iakttas fullt ut. Härav följer att fysiska eller juridiska personer inte kan åberopa ett påstått åsidosättande av dessa regler, eftersom de inte är avsedda att skydda enskilda.

(se punkt 79)

5.      Syftet med artikel 3 i förordning nr 1 är att säkerställa att de texter som en institution riktar till en medlemsstat eller till en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion avfattas på den statens språk. Eftersom mottagaren av kommissionens handlingar är den expertgrupp som består av företrädare för medlemsstaterna och som skall bedöma om en enskilds ansökan är välgrundad och eftersom handlingarna inte är riktade till den enskilde kan denne inte med framgång åberopa ett påstått åsidosättande av artikel 3.

(se punkt 86)

6.      Principen om iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot innebär ett krav på att denne bereds tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt, åtminstone beträffande de omständigheter som kommissionen har anfört mot honom för att motivera sitt beslut.

Vad gäller beslut om återbetalning eller eftergift som kommissionen fattar enligt artikel 239 i tullkodexen säkerställs iakttagandet av rätten till försvar för den som ansöker om eftergift genom det förfarande som avses i artikel 906a i tillämpningsförordningen.

Vad gäller sökandens begäran att få yttra sig i samband med ett förhör, räcker det att konstatera att varken den särskilda bestämmelsen om det administrativa förfarandet i fråga, eller den allmänna principen om iakttagande av rätten till försvar, ger den person som ansöker om eftergift en sådan rätt att yttra sig muntligt.

Den särskilda karaktären av det beslut som kommissionen har fattat enligt artikel 239 i tullkodexen gör inte att det på något sätt är absolut nödvändigt att ge den person som ansöker om eftergift möjlighet att utöver den skriftliga redogörelsen för sina synpunkter framföra sina yttranden muntligen.

(se punkterna 105–106 och 108–109)

7.      Vid bedömningen av huruvida det föreligger uppenbar vårdslöshet i den mening som avses i artikel 239 i tullkodexen skall särskild hänsyn tas till komplexiteten av de bestämmelser som inte har iakttagits och som har gett upphov till tullskulden samt den ekonomiska aktörens yrkeserfarenhet och den omsorg som denne har visat.

Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fattar ett beslut enligt artikel 239 i tullkodexen. Det skall även påpekas att återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar, som endast kan medges under vissa förutsättningar och i vissa bestämda fall, utgör ett undantag från den normala import- och exportordningen. Följaktligen skall de bestämmelser som föreskriver en sådan återbetalning eller eftergift tolkas restriktivt. Eftersom avsaknaden av uppenbar vårdslöshet är ett nödvändigt villkor (conditio sine qua non) för att kunna göra anspråk på återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar, skall detta begrepp tolkas på ett sådant sätt att antalet fall av återbetalning eller eftergift begränsas.

Sökanden kan inte frita sig från sitt eget ansvar för tullskuldens uppkomst genom att hänvisa till sina tullombuds misstag, oavsett om de är verkliga eller inte. Under alla förhållanden kan ett sådant misstag inte bestridas av gemenskapsbudgeten.

Vad gäller den ekonomiska aktörens yrkeserfarenhet skall det undersökas om det rör sig om en yrkesmässig näringsverksamhet, där den huvudsakliga verksamheten består av import och export, och om den ekonomiska aktören redan hade en viss erfarenhet av verksamheten i fråga.

Vad gäller den omsorg som den ekonomiska aktören har visat ankommer det på den ekonomiska aktören att, så snart denne är tveksam om tillämpningen av de bestämmelser som kan ge upphov till en tullskuld, inhämta information och söka klargöra så mycket som möjligt för att inte överträda bestämmelserna i fråga.

(se punkterna 135–137 och 139–142)

8.      Det översynsförfarande som föreskrivs i artikel 11.8 i grundförordning nr 384/96 om antidumpningsåtgärder skall genomföras om de förhållanden som har medfört fastställelse av de värden som anges i förordningen genom vilken antidumpningsåtgärderna infördes har förändrats. Förfarandet har alltså syftet att anpassa påförda tullar till hur de förhållanden som föranledde införande av tullarna utvecklas och förutsätter att dessa förhållanden förändras.

(se punkt 145)

9.      Det framgår av ordalydelsen av artikel 905 i tillämpningsförordningen att återbetalningen av importtull är beroende av att två kumulativa villkor är uppfyllda – att en särskild situation föreligger och att varken uppenbar vårdslöshet eller bedrägeri kan tillskrivas den berörde. Följaktligen räcker det med att ett av dessa två villkor inte är uppfyllt för att ansökan om återbetalning av tull skall avslås.

(se punkt 148)

10.    Av den motivering som krävs enligt artikel 253 EG skall det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den berörda domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller dessa krav inte skall ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området.

Vad gäller beslut om avslag av ansökningar om eftergift enligt artikel 239 i tullkodexen består kommissionens motiveringsskyldighet i att förklara skälen till att villkoren enligt denna bestämmelse inte är uppfyllda.

(se punkterna 156–157)