TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 13 september 2011

Mål T‑62/10 P

Brigitte Zangerl-Posselt

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Rekrytering – Meddelande om uttagningsprov – Allmänt uttagningsprov – Nekad tillträde till de praktiska och muntliga proven – Villkor för tillträde – Krav på examensbevis – Artikel 5.3 a led ii i tjänsteföreskrifterna – Tolkning – Beaktande av olika språkversioner – Förarbeten”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 30 november 2009 i mål F-83/07, Zangerl-Posselt mot kommissionen (REGP 2009, s. I‑A-1-463 och s. II‑A-1-2499), med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Brigitte Zangerl-Posselt ska bära sina rättegångskostnader och ersätta dem som kommissionen har haft i förevarande instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Den rättsliga karaktären av förhållandet mellan en sökande och den institution som organiserar ett allmänt uttagningsprov

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

2.      Unionsrätt – Tolkning – Principer – Självständig tolkning – Gränser – Tolkning av artikel 5.3 a ii i tjänsteföreskrifterna

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 5.3 a ii)

3.      Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Beaktande av de olika språkversionerna

1.      De allmänna uttagningsproven syftar till att rekrytera unionens tjänstemän och anordnas av institutionerna för att säkerställa att unionens offentliga förvaltning fungerar. Anordnandet av dessa uttagningsprov regleras av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, bland annat bilaga III. De rättsförhållanden som uppstår mellan de sökande till ett allmänt uttagningsprov och den institution som anordnar provet är således av offentligrättslig natur och är underkastade allmänna förvaltningsrättsliga regler.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Tribunalen 29 januari 1998, Affatato mot kommissionen, T‑157/96, REGP 1998, s. I‑A‑41 och II‑97, punkt 19

2.      Ordalydelsen i en unionsrättslig bestämmelse, som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsen innebörd och tillämpningsområde ska i regel ges en självständig tolkning. Denna tolkning ska fastställas med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Endast om unionsdomstolen inte kan finna de upplysningar i unionsrätten eller dess allmänna rättsprinciper som gör det möjligt att precisera en bestämmelses innehåll och tillämpningsområde genom en självständig tolkning, får den, även om uttrycklig hänvisning saknas, hänvisa till medlemsstaternas rättsordningar vid tillämpning av unionsrätten.

Vad gäller tillämpningen av artikel 5.3 a ii i tjänsteföreskrifterna där det föreskrivs att det för anställning inom tjänstegrupp AST minst ska krävas ”intyg om sekundärutbildning som ger tillträde till högre utbildning” gjorde sig personaldomstolen inte skyldig till en felaktig rättstillämpning när den gjorde en självständig och enhetlig tolkning av denna bestämmelse. Enligt denna bestämmelse medgav den tyska examen ˮRealschulabschluss ˮ inte tillträde till en utbildning som i Tyskland motsvarade ˮpostsekundäre Bildung ˮ, i den mening som avses i ovannämnda artikel. Nämnda artikel innehåller nämligen en uppgift, närmare bestämt vilken utbildningsnivå som diplomet eller examen ska ge tillträde till, som gör det möjligt att precisera dess innehåll och räckvidd. Denna jämförande uppgift är grundläggande för att kunna säkerställa iakttagandet av likabehandlingsprincipen mellan personer som deltar i uttagningsförfarandet för att eventuellt erhålla anställning som tjänsteman i personalkategorin AST.

(se punkterna 41 och 43)

Hänvisning till

Tribunalen 18 december 1992, Díaz García mot parlamentet, T‑43/90, REG 1992, s. II‑2619, punkt 36, och där angiven rättspraxis; Tribunalen 18 december 1992, Khouri mot kommissionen, T‑85/91, REG 1992, s. II‑2637, punkt 32, och där angiven rättspraxis

3.      Nödvändigheten av en enhetlig tillämpning och följaktligen en enhetlig tolkning av de unionsrättsliga bestämmelserna utesluter att de olika språkversionerna av en text kan betraktas isolerat. I stället krävs att texten bedöms utifrån såväl lagstiftarens verkliga vilja som det syfte som lagstiftaren eftersträvar, mot bakgrund av bland annat de olika versioner som upprättats på unionens samtliga språk. Under alla förhållanden kan en avvikande språkversion inte ensam gälla framför de andra språkversionerna.

(se punkt 42)

Hänvisning till

Domstolen 12 november 1969, Stauder, 29/69, REG 1969, s. 419, punkt 3; Domstolen 17 juli 1997, Ferriere Nord mot kommissionen, C‑219/95 P, REG 1997, s. I‑4411, punkt 15

Tribunalen 29 september 1999, Neumann och Neumann-Schölles mot kommissionen, T‑68/97, REGP 1999, s. I‑A‑193 och II‑1005, punkt 79