TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 16 oktober 2014 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket GRAPHENE – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009”
I mål T‑458/13,
Joseba Larrañaga Otaño och Mikel Larrañaga Otaño, San Sebastián (Spanien), företrädda av advokaten F. Bueno Salamero,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av Ó. Mondéjar Ortuño, i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 10 juni 2013 (ärende R 208/2013-2) om en ansökan om registrering av ordmärket GRAPHENE som gemenskapsvarumärke,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden D. Gratsias samt domarna M. Kancheva (referent) och C. Wetter,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 augusti 2013,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 26 november 2013,
med beaktande av att ingen av parterna en månad efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen således, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökandena, Joseba Larrañaga Otaño och Mikel Larrañaga Otaño, ingav den 18 maj 2012 en gemensam ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet GRAPHENE.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas bland annat av klasserna 13, 23 och 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:
– Klass 13: ”Eldvapen; ammunition och projektiler; sprängämnen; fyrverkeripjäser.”
– Klass 23: ”Garn och tråd för textil användning.”
– Klass 25: ”Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader.”
4 Granskaren avslog, i beslut av den 28 november 2012, registreringsansökan för de varor som nämnts i punkt 3 ovan på de grunder som anges i artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.
5 Den 28 januari 2013 överklagade sökandena granskarens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
6 Genom beslut av den 10 juni 2013 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån överklagandet. Nämnden fann i huvudsak att det sökta varumärket, vad avser alla de angivna varorna, saknar särskiljningsförmåga och är beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.
7 Överklagandenämnden fann för det första att omsättningskretsen utgörs av såväl den stora allmänheten som specialiserade fackmän – såsom personal inom säkerhetstjänsten, rivningsföretag och textilproducenter – och består av konsumenter som har kunskaper i engelska, vilket är det språk som ordet ”graphene” anges på.
8 För det andra anförde nämnden, vad gäller frågan huruvida det sökta varumärket är beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, följande. Det framgår av de handlingar som sökandena åberopat att varumärket består av ett engelskt ord för en tvådimensionell allotrop av kol och att den engelskspråkiga omsättningskretsen uppfattar varumärket som ett namn på ett särskilt material. Mot bakgrund av dessa handlingar kan det konstateras att även om grafen inte är någon ny upptäckt, gjorde isoleringen av materialet år 2004 det möjligt för vetenskapsmän att upptäcka dess egenskaper, bland annat dess tvådimensionella struktur med en atoms tjocklek, dess transparens, dess flexibilitet och elasticitet, dess förmåga att leda värme och ström, dess hållfasthet, dess smidighet och dess ogenomtränglighet eller, åtminstone, begränsade genomtränglighet. Vidare framgår det av handlingarna att nanomaterial såsom grafen kan användas inom datorområdet samt inom områdena mobiltelefoni, elektronik, kapsling, energi och miljö, medicin samt hälsa. Överklagandenämnden gjorde därefter en särskild prövning av nämnda egenskaper hos, och användning av, materialet grafen för ”eldvapen” i klass 13, ”ammunition och projektiler; sprängvapen” i klass 13, ”fyrverkeripjäser” i klass 13, ”garn och tråd för textil användning” i klass 23 och ”kläder, fotbeklädnader, huvudbonader” i klass 25. Nämnden fann, vad gäller var och en av dessa fem varukategorier, att granskarens bedömning att de aktuella varorna kunde innehålla grafen eller vara tillverkade av grafen var riktig med beaktande av nämnda egenskaper och användning. Avslutningsvis kan det konstateras att det sökta varumärket är beskrivande, eftersom ordet ”graphene” ger en direkt upplysning till omsättningskretsen, och i synnerhet den specialiserade omsättningskretsen, om en egenskap hos de aktuella varorna, det vill säga varornas sammansättning, och att konsumenterna känner igen det sökta varumärket som namnet på materialet grafen, vilket ingår i sammansättningen av nämnda varor, utan föregående tankeprocess eller ytterligare ansträngning.
9 För det tredje slog överklagandenämnden fast att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga i den mening som avse i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Som skäl härför angav nämnden att omsättningskretsen uppfattar varumärket som namnet på ett material som ingår i sammansättningen av de aktuella varorna och att varumärket således anger de egenskaper som detta material ger varorna, och inte varornas kommersiella ursprung.
Parternas yrkanden
10 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
11 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
12 Sökandena har till stöd för sin talan åberopat tre grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, den andra åsidosättande av artikel 7.1 b i samma förordning och den tredje åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009
13 Sökandena har, genom den första grunden, kritiserat överklagandenämnden för att den fann att det sökta varumärket är beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. De har i den delen kommit med två invändningar. För det första finns det, trots att omsättningskretsen uppfattar det sökta varumärket som namnet på ett visst konkret material, inget direkt samband mellan de varor som avses med registreringsansökan och materialet grafen. Egenskaperna hos materialet grafen kan – enligt ”ansedda” vetenskapliga publikationer – inte anses ge upphov till någon ”patentlösning”. Materialet kan därmed endast användas inom vissa särskilda områden, såsom nanoteknologi, datorer, elektronik och telefoni, vilka områden de aktuella varorna inte har någon som helst beröring med. Det är tillåtet att varumärkesregistrera ett kännetecken som har en egen betydelse, förutsatt att denna inte avser de varor som omfattas av varumärket. För det andra omfattar överklagandenämndens analys allmänna varukategorier, vilket innebär att alla varor i dessa kategorier felaktigt har tillskrivits grafenets egenskaper, såsom ogenomtränglighet eller begränsad genomtränglighet, vilken egenskap endast kan tillskrivas vissa särskilda varor, såsom joniska ledare och apparater för molekylbindning.
14 Harmoniseringsbyrån har tillbakavisat sökandens argument.
15 Enligt artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 får varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna inte registreras.
16 De tecken och upplysningar som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 är de som, vid normal användning från omsättningskretsens synpunkt, antingen direkt eller genom att nämna en av varans eller tjänstens väsentliga egenskaper, kan användas för att beskriva den vara eller tjänst för vilken ansökan om registrering har gjorts (dom av den 20 september 2001, Procter & Gamble/harmoniseringsbyrån, C–383/99 P, REG, EU:C:2001:461, punkt 39). Härav följer att ett kännetecken, för att omfattas av förbudet i denna bestämmelse, måste ha ett tillräckligt direkt och konkret samband med de aktuella varorna eller tjänsterna för att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke ska kunna uppfatta en beskrivning av dessa varor eller tjänster eller av en egenskap hos dessa (se dom av den 22 juni 2005, Metso Paper Automation/harmoniseringsbyrån (PAPERLAB), T–19/04, REG, EU:T:2005:247, punkt 25 och där angiven rättspraxis, och dom av den 30 april 2013, ABC-One/harmoniseringsbyrån (SLIM BELLY), T–61/12, EU:T:2013:226, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
17 Ett känneteckens särskiljningsförmåga kan således endast bedömas utifrån hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet och utifrån de aktuella varorna eller tjänsterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2002, Eurocool Logistik/harmoniseringsbyrån (EUROCOOL), T–34/00, REG, EU:T:2002:41, punkt 38, och dom av den 7 juli 2011, Cree/harmoniseringsbyrån (TRUEWHITE), T–208/10, EU:T:2011:340, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
18 Det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 kräver att tecken eller upplysningar vilka i handeln visar egenskaper hos de varor eller tjänster för vilka registreringen söks fritt ska kunna användas av alla. Denna bestämmelse hindrar att sådana tecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke (dom av den 23 oktober 2003, harmoniseringsbyrån/Wrigley, C–191/01 P, REG, EU:C:2003:579, punkt 31, och av den 12 januari 2006, Deutsche SiSi-Werke/harmoniseringsbyrån, C–173/04 P, REG, EU:C:2006:20, punkt 62) och att ett företag – till nackdel för andra företag, inbegripet konkurrenter – monopoliserar ett beskrivande ord och därmed begränsar det ordförråd som dessa andra företag har för att beskriva sina egna varor (dom av den 6 mars 2007, Golf USA/harmoniseringsbyrån (GOLF USA), T‑230/05, EU:T:2007:76, punkt 32, och dom SLIM BELLY, punkt 16 ovan, EU:T:2013:226, punkt 18).
19 I det nu aktuella fallet finner tribunalen inledningsvis att överklagandenämndens definition av omsättningskretsen (se punkt 7 ovan), vilken sökandena inte har bestritt, ska godtas.
20 Sökandena har, genom den första invändningen, i huvudsak hävdat att det, på teknikens nuvarande ståndpunkt, inte finns något direkt samband mellan de aktuella varorna och materialet grafen. I denna del gör tribunalen följande bedömning. Enligt fast rättspraxis krävs det inte att de tecken eller upplysningar som ingår i ett varumärke verkligen används vid tidpunkten för registreringsansökan för att beskriva sådana varor eller tjänster som dem som ansökan avser eller dessa varors eller tjänsters egenskaper för att harmoniseringsbyrån ska avslå ansökan med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Såsom följer av ordalydelsen i denna bestämmelse är det tillräckligt att dessa tecken och upplysningar kan användas för sådana ändamål. Ett kännetecken ska således nekas registrering med tillämpning av denna bestämmelse om det, i åtminstone en av sina potentiella betydelser, betecknar en egenskap hos de aktuella varorna eller tjänsterna (dom harmoniseringsbyrån/Wrigley, punkt 18 ovan, EU:C:2003:579, punkt 32, dom av den 21 januari 2009, Korsch/harmoniseringsbyrån (PharmaCheck), T–296/07, EU:T:2009:12, punkt 43, och dom SLIM BELLY, punkt 16 ovan, EU:T:2013:226, punkt 36). Det saknar vidare betydelse om de egenskaper hos varorna eller tjänsterna som kan beskrivas är grundläggande eller underordnade i kommersiellt hänseende (se dom SLIM BELLY, punkt 16 ovan, EU:T:2013:226, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
21 Det framgår även av rättspraxis att den omständigheten att det sökta varumärket beskriver en egenskap som inte är en del av teknikens nuvarande ståndpunkt inte utesluter att omsättningskretsen uppfattar varumärket som beskrivande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2008, ratiopharm/harmoniseringsbyrån (BioGeneriX), T–47/07, EU:T:2008:377, punkt 30, och dom ratiopharm/harmoniseringsbyrån (BioGeneriX), T–48/07, EU:T:2008:378, punkt 29).
22 Mot bakgrund av denna rättspraxis räcker det som motivering för ett avslag på ansökan om registrering av det sökta varumärket i detta fall att varumärket, enligt omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att beskriva en aktuell eller potentiell egenskap hos de aktuella varorna, även om egenskapen inte är en del av teknikens nuvarande ståndpunkt. Detta måste, enligt den rättspraxis som nämnts i punkt 17 ovan, bedömas utifrån hur varumärket uppfattas av omsättningskretsen, och inte av vetenskapliga experter.
23 Överklagandenämnden redogjorde i detta fall, i punkterna 23–28 i det angripna beslutet, för hur omsättningskretsen uppfattar egenskaperna hos, och användningen av, materialet grafen vad gäller fem olika varukategorier. När det gäller den första varukategorin, nämligen ”eldvapen” i klass 13, angav nämnden dess förmåga att leda ström, dess smidighet och dess hållfasthet, vilket innebär att materialet kan användas på dator- och elektronikområdet samt till och med på kapslingsområdet. När det gäller den andra varukategorin, nämligen ”ammunition och projektiler; sprängämnen” i klass 13, angav nämnden att grafen är mycket uppskattat för dess smidighet och hållbarhet. När det gäller den tredje varukategorin, nämligen ”fyrverkeripjäser” i klass 13, angav nämnden att grafens förmåga att leda ström ger stor precision i rumsligt och tidsmässigt hänseende. När det gäller den fjärde varukategorin, nämligen ”garn och tråd för textil användning” i klass 23, angav nämnden att ogenomträngligheten eller den begränsade genomträngligheten samt hållbarheten, smidigheten och flexibiliteten är mycket värdesatta egenskaper. När det gäller den femte varukategorin, nämligen ”kläder, fotbeklädnader och huvudbonader” i klass 25, framhävde nämnden att grafen är värmeisolerande och ogenomträngligt samt att det är hållbart.
24 Tribunalen konstaterar att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den, mot bakgrund av en sådan fullständig undersökning och med beaktande av omsättningskretsens uppfattning, slog fast att det sökta varumärket har ett sådant direkt och konkret samband med de varor som omfattas av registreringsansökan att omsättningskretsen omedelbart, och utan vidare eftertanke, kan uppfatta en beskrivning av en aktuell eller potentiell egenskap hos nämnda varor, det vill säga användningen av materialet grafen i varornas sammansättning.
25 Överklagandenämndens bedömning att ansökan om registrering av det sökta varumärket skulle avslås på den grund som anges i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 är därmed inte felaktig. Tribunalen kan således inte godta den första invändningen.
26 Sökandena har, genom den andra invändningen, i huvudsak hävdat att överklagandenämnden inte gjorde någon enskild analys av den beskrivande karaktären för var och en av de aktuella varorna. I denna del gör tribunalen följande bedömning. Enligt fast rättspraxis kan den behöriga myndigheten, även om ett beslut varigenom en registreringsansökan avslås i princip ska motiveras för var och en av de berörda varorna eller tjänsterna, begränsa motiveringen till en motivering som gäller för samtliga berörda varor eller tjänster när samma registreringshinder anförs mot en hel kategori eller grupp av varor eller tjänster som har ett tillräckligt direkt och konkret samband med varandra för att det ska kunna anses att de utgör en kategori eller grupp som är tillräckligt homogen (dom SLIM BELLY, punkt 16 ovan, EU:T:2013:226, punkt 33; se även, för ett liknande resonemang beslut av den 18 mars 2010, CFCMCEE/harmoniseringsbyrån, C‑282/09 P, REU, EU:C:2010:153, punkterna 37–40 samt, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 februari 2007, BVBA Management, Training en Consultancy, C‑239/05, REG, EU:C:2007:99, punkterna 34–38).
27 Överklagandenämnden delade i detta fall, i punkterna 23–28 i det angripna beslutet, upp de aktuella varorna i fem homogena varukategorier, det vill säga ”eldvapen” i klass 13, ”ammunition och projektiler; sprängämnen” i klass 13, ”fyrverkeripjäser” i klass 13, ”garn och tråd för textil användning” i klass 23 och ”kläder, fotbeklädnader, huvudbonader” i klass 25. Nämnden gjorde därefter en särskild analys för varje särskild varukategori, varvid den angav vilka särskilda egenskaper och användningsområden grafen har enligt omsättningskretsens uppfattning. Nämnden drog därefter slutsatsen att det sökta varumärket är beskrivande för var och en av dessa homogena varukategorier (se punkt 8 ovan). Även om det skulle antas att grafenets ogenomtränglighet, eller begränsade genomtränglighet, inte kunde uppfattas av omsättningskretsen när det gäller ”garn och tråd för textil användning” och ”kläder, fotbeklädnader, huvudbonader”, uppfattar omsättningskretsen icke desto mindre de andra egenskaper hos materialet som överklagandenämnden redogjort för när det gäller dessa varor, nämligen hållbarhet, smidighet, flexibilitet och värmeisolering.
28 Överklagandenämndens har därmed på vederbörligt sätt motiverat sitt beslut vad gäller alla de homogena varukategorierna. Tribunalen kan således inte godta den andra invändningen.
29 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009
30 Sökandena har, genom den andra grunden, gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning av det sökta varumärkets särskiljningsförmåga, eftersom de aktuella varorna vanligtvis inte betecknas med ordet ”graphene” och eftersom detta ord inte ger omsättningskretsen någon information om de eventuella egenskaperna hos varorna.
31 Enligt rättspraxis framgår det emellertid klart av ordalydelsen i artikel 7.1 i förordning nr 207/2009 att det är tillräckligt att ett av de absoluta registreringshinder som räknas upp i denna bestämmelse är tillämpligt för att det sökta kännetecknet inte ska kunna registreras som gemenskapsvarumärke (dom av den 19 september 2002, DKV/harmoniseringsbyrån, C‑104/00 P, REG, EU:C:2002:506, punkt 29, dom av den 6 november 2007, RheinfelsQuellen H. Hövelmann/harmoniseringsbyrån (VOM URSPRUNG HER VOLLKOMMEN), T‑28/06, REG, EU:T:2007:330, punkt 43, och dom SLIM BELLY, punkt 16 ovan, EU:T:2013:226, punkt 45).
32 I detta fall gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den slog fast att det förelåg hinder mot registrering enligt artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Det saknas därmed anledning att pröva den grund som avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordningen.
33 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen
34 Genom den andra grunden har sökandena gjort gällande att överklagandenämnden har åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen, i förening med principerna om likabehandling och god förvaltning, eftersom harmoniseringsbyrån tidigare tillåtit dem att registrera gemenskapsvarumärket GRAFENO för varor i klasserna 3, 7, 9 och 12 (nummer 10879682) och gemenskapsvarumärket GRAPHENE för varor i klasserna 4, 5, 8, 11, 14–21, 24 och 26–34 (nummer 10900645), utan några invändningar om att dessa kännetecken är beskrivande eller saknar särskiljningsförmåga för de nämnda varorna.
35 I denna del räcker det att erinra om följande. Det framgår av rättspraxis att lagenligheten av beslut från överklagandenämnderna, vilka inte har någon befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar, enbart ska bedömas på grundval av förordning nr 207/2009, såsom den tolkas av unionsdomstolen, och inte mot bakgrund av harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis. Denna beslutspraxis är under alla förhållanden inte bindande för unionsdomstolen (dom av den 15 september 2005, BioID/harmoniseringsbyrån, C‑37/03 P, REG, EU:C:2005:547, punkt 47, dom Deutsche SiSi-Werke/harmoniseringsbyrån, punkt 18 ovan, EU:C:2006:20, punkt 48, och dom av den 30 april 2013, Boehringer Ingelheim International/harmoniseringsbyrån (RELY-ABLE), T‑640/11, EU:T:2013:225, punkt 33).
36 Även om harmoniseringsbyrån, med hänsyn till principerna om likabehandling och god förvaltning, ska beakta de beslut som redan fattats i fråga om liknande ansökningar och ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det finns anledning att besluta på samma sätt, måste nämnden vid tillämpningen av dessa principer ändå samtidigt iaktta legalitetsprincipen på så sätt att det inte finns något krav på likabehandling när det är fråga om en rättsstridighet och att den som ansöker om registrering av ett kännetecken som varumärke inte till sin egen förmån kan åberopa en eventuell rättsstridig åtgärd som gynnat varumärkessökanden själv eller någon annan för att uppnå ett likadant beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2011, Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån, C‑51/10 P, REU, EU:C:2011:139, punkterna 73–76). Dessutom ska – med hänsyn till kraven på rättssäkerhet och god förvaltning – bedömningen av en registreringsansökan vara strikt och fullständig för att förhindra att varumärken registreras på ett otillbörligt sätt. En sådan bedömning måste därmed göras i varje enskilt fall. En registrering av ett kännetecken som varumärke ska nämligen prövas utifrån specifika villkor som är tillämpliga inom ramen för de faktiska omständigheterna i det aktuella fallet och som visar om det föreligger något registreringshinder för det aktuella kännetecknet (dom Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån, ovan i denna punkt, EU:C:2011:139, punkt 77, och dom RELY-ABLE, punkt 35 ovan, EU:T:2013:225, punkt 34).
37 I det nu aktuella fallet framgår det av prövningen av den första grunden att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den, efter en helhetsbedömning och med beaktande av omsättningskretsens uppfattning, konstaterade att det sökta varumärket inte kunde registreras som gemenskapsvarumärke på grund av att det förelåg ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Härav följer att denna bedömning, enligt den rättspraxis som nämnts i punkterna 35 och 36 ovan, inte kan anses felaktig bara på den grunden att överklagandenämnden inte följde harmoniseringsbyråns beslutspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2013, Airbus/harmoniseringsbyrån (NEO), T‑236/12, REU, EU:T:2013:343, punkt 52). Detta gäller oavsett de omständigheter som angetts i punkt 34 ovan.
38 Även om de varumärkesregistreringar som sökanden åberopat (se punkt 34 ovan) enligt artikel 99 i förordning nr 207/2009 ska anses vara giltiga i mål om varumärkesintrång vid domstolarna för gemenskapsvarumärken kan de ändå, i förekommande fall, eventuellt förklaras ogiltiga med stöd av artikel 52 i förordningen efter ansökan till harmoniseringsbyrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång.
39 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
40 Eftersom ingen av de grunder som sökandena har åberopat kan godtas ska talan ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
41 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Joseba Larrañaga Otaño och Mikel Larrañaga Otaño ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 oktober 2014.
Underskrifter