Language of document : ECLI:EU:C:2018:811

Mål C‑416/17

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Frankrike

”Fördragsbrott – Artiklarna 49, 63 och 267 tredje stycket FEUF – Kedjebeskattning – Olika behandling beroende på dotterdotterbolags hemvist – Återbetalning av felaktigt uppburen förskottsskatt – Beviskrav för en sådan återbetalning – Begränsning av rätten till återbetalning – Diskriminering – Nationell domstol som dömer i sista instans – Skyldighet att inhämta förhandsavgörande”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018

1.        Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Möjligheten för ett moderbolag att, från den förskottsskatt som ska betalas på vidareutdelning av utdelning, avräkna den skattegottgörelse som avser utdelning från ett dotterbolag etablerat i hemvistmedlemsstaten – Denna möjlighet saknas om utdelningen härrör från ett dotterdotterbolag etablerat i en annan medlemsstat – Otillåtet

(Artiklarna 49 och 63 FEUF)

2.        Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Återbetalning till ett moderbolag av belopp som är ägnade att säkerställa att en och samma skatteordning tillämpas på utdelning som moderbolaget erhåller från dotterbolag med hemvist i en medlemsstat och utdelning som nämnda bolag erhåller från dotterbolag med hemvist i andra medlemsstater – Återbetalning beroende av att moderbolaget lägger fram bevisning avseende skattesatsen och den skatt som betalats av dessa dotterbolag – Tillåtet – Villkor

(Artiklarna 49 och 63 FEUF)

3.        Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Återbetalning till ett moderbolag av belopp som är ägnade att säkerställa att en och samma skatteordning tillämpas på utdelning som moderbolaget erhåller från dotterbolag med hemvist i en medlemsstat och utdelning som nämnda bolag erhåller från dotterbolag med hemvist i andra medlemsstater – Begränsning av rätten till återbetalning – Återbetalning av förskottsskatt motsvarande halva det belopp som uppburits i utdelning av ett dotterbolag med hemvist i landet – Återbetalning av förskottsskatt motsvarande en tredjedel av det belopp som uppburits i utdelning av ett dotterbolag utan hemvist i landet – Nationellt system som gör det möjligt att uppnå en likvärdig skattemässig behandling av nämnda utdelningar – Tillåtet

(Artiklarna 49 och 63 FEUF)

4.        Begäran om förhandsavgörande – Hänskjutande till domstolen – Tolkningsfrågor – Skyldigheten att begära ett förhandsavgörande – Räckvidd – Skyldighet i fall av rimliga tvivel – Den nationella domstolen hyser inte något rimligt tvivel – Tolkning av unionsrättsliga bestämmelser i strid med EU-domstolens tolkning av dessa bestämmelser i samband med en talan om fördragsbrott – Fördragsbrott

(Artikel 267 tredje stycket FEUF)

1.      En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 49 och 63 FEUF, om den – vid beräkningen av det belopp som ska återbetalas av den förskottsskatt som ett bolag med hemvist i landet har erlagt med avseende på utdelning som lämnats av ett bolag utan hemvist i landet via ett dotterbolag utan hemvist i landet – underlåter att beakta den skatt som det förstnämnda bolaget utan hemvist i landet har erlagt med avseende på den vinst som ligger till grund för denna utdelning, trots att det enligt det nationella systemet för att undvika dubbelbeskattning är möjligt att, för det fall det föreligger en rent intern ägarkedja, neutralisera den beskattning som skett av den utdelning ett bolag har lämnat i varje led av denna ägarkedja.

Även om unionsrätten inte innehåller några allmänna kriterier för behörighetsfördelningen mellan medlemsstaterna vad gäller avskaffandet av dubbelbeskattning inom unionen, och även om varje medlemsstat själv får utforma sitt system för beskattning av vinstutdelningar, under förutsättning att det ifrågavarande systemet inte medför någon diskriminering som är förbjuden enligt EUF-fördraget, så är situationen för ett aktieägande bolag som erhåller utdelning från utlandet jämförbar med situationen för ett aktieägande bolag som erhåller inhemsk utdelning, i den mån som de vinster som realiserats i båda fallen i princip kan bli föremål för kedjebeskattning

Artiklarna 49 och 63 FEUF innebär att en medlemsstat som tillämpar ett system för att undvika ekonomisk dubbelbeskattning när det gäller utdelning som lämnas till personer med hemvist i landet från bolag med hemvist i landet, är skyldig att tillämpa en likvärdig behandling när det gäller utdelning som lämnas till personer med hemvist i landet från bolag utan hemvist i landet, om inte en skillnad i behandling är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse.

(se punkterna 35–37 och 46 samt punkt 1 i domslutet)

2.      När det gäller bevisningen för att ett dotterbolag utan hemvist i landet har betalat skatt på den utdelning som lämnats, kan det förhållandet att ett moderbolag som begär återbetalning av förskottsskatt inte befrias från skyldigheten att lägga fram bevishandlingar, för vilka den lagstadgade tiden för att spara handlingar har löpt ut, inte utgöra ett åsidosättande av effektivitetsprincipen, såvitt denna skyldighet inte omfattar en period som väsentligen överskrider den lagstadgade perioden för att bevara administrativa handlingar eller bokföring.

Iakttagandet av effektivitetsprincipen innebär nämligen att den erforderliga bevisningen ska ge skattemyndigheterna i beskattningsmedlemsstaten möjlighet att på ett klart och precist sätt kontrollera huruvida villkoren för att erhålla en skattefördel är uppfyllda.

Ett krav på att för varje utdelning lämna bevisuppgifter avseende den faktiskt tillämpade skattesatsen och den faktiskt erlagda skatten på den vinst som realiserats av dotterbolag i andra medlemsstater kan endast gälla om det inte i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att förebringa bevisning om den skatt som betalats av dotterbolag som är etablerade i andra medlemsstater, bland annat med hänsyn till bestämmelserna i dessa medlemsstaters lagstiftningar om undvikande av dubbelbeskattning och om registrering av den bolagsskatt som ska erläggas, samt bevarandet av administrativa handlingar.

Begäran om att inge dessa uppgifter ska framställas inom den tid då det enligt lagstiftningen i den medlemsstat där dotterbolaget har sin hemvist föreligger en skyldighet att spara administrativa handlingar eller bokföring, utan att utgången av den lagstadgade perioden för att bevara handlingarna befriar ett bolag som framställt ett krav från skyldigheten att förfoga över alla bevisuppgifter till stöd för sitt krav.

(se punkterna 73–76, 78 och 80)

3.      Ett system för att undvika ekonomisk dubbelbeskattning, enligt vilket den skattegottgörelse som beviljas ett bolag som vidareutdelar den utdelning det mottagit från ett dotterbolag med hemvist i landet alltid är lika med ett belopp som motsvarar hälften av denna utdelning, medan den begränsning som gäller för återbetalningen av den förskottsskatt som inbetalats, för det fall utdelningen härrör från ett dotterbolag utan hemvist i landet, är fastställd till ett belopp som motsvarar högst en tredjedel av denna utdelning, medför inte någon diskriminering.

Även om det av rättspraxis framgår att unionsrätten tvingar en medlemsstat, som har ett system för att undvika ekonomisk dubbelbeskattning av utdelning som bolag med hemvist i landet lämnar till personer med hemvist i landet, att ge utdelning som bolag utan hemvist i landet lämnar till personer med hemvist i landet en likvärdig behandling, så innebär denna rätt inte någon skyldighet för medlemsstaterna att gynna de skattskyldiga personer som har investerat i utländska bolag i förhållande till dem som har investerat i inhemska bolag och den innebär inte att denna medlemsstat är skyldig att medge avräkning för den skatt som tagits ut på utdelningen i en annan medlemsstat till den del denna överstiger det skattebelopp som tillämpningen av den egna skattelagstiftningen ger upphov till.

Eftersom begränsningen av den förskottsskatt som återbetalas till moderbolaget till högst en tredjedel av utdelningsbeloppet innebär att en ekonomisk dubbelbeskattning av den utdelade vinsten förhindras, i likhet med den återbetalning som alltid är lika med ett belopp som motsvarar hälften av den utdelning som mottagits från ett dotterbolag med hemvist i landet, är det genom denna begränsning möjligt att avhjälpa den skillnad i behandling mellan denna utdelning och den utdelning som härrör från ett dotterbolag med hemvist i landet.

(se punkterna 89, 91, 95 och 96)

4.      En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 267 tredje stycket FEUF om en domstol i denna stat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, har underlåtit att, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 267 tredje stycket FEUF, vända sig till EU-domstolen för att få fastställt huruvida det var riktigt att, vid beräkningen av det belopp som ska återbetalas av den förskottsskatt som erlagts av ett bolag med hemvist i landet med avseende på den utdelning som lämnats av ett bolag utan hemvist i landet via ett dotterbolag utan hemvist i landet, inte beakta den skatt som detta andra bolag erlagt med avseende på den vinst som låg till grund för denna utdelning, trots att den tolkning som den domstolen gjort av unionsrättens bestämmelser i sin praxis inte var så uppenbar att den inte lämnade något utrymme för rimligt tvivel.

Huruvida så är fallet ska bedömas med beaktande av unionsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför samt risken för skillnader i rättspraxis inom unionen. En nationell domstols lösning som grundas på en tolkning av unionsrättens bestämmelser som strider mot den tolkning av dessa bestämmelser som slagits fast i samband med en talan om fördragsbrott innebär att det inte kunde uteslutas att det förelåg rimligt tvivel med avseende på denna tolkning vid den tidpunkt då den nationella domstolen meddelade sina domar. Om denna bedömning visar att det föreligger ett sådant tvivel ankommer det på den nationella domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, att begära att EU-domstolen ska ta ställning till risken för en felaktig tolkning av unionsrätten.

(se punkterna 110 och 112–114 samt punkt 2 i domslutet)