Mål T‑289/13

Ledra Advertising Ltd

mot

Europeiska kommissionen

och

Europeiska centralbanken (ECB)

”Talan om ogiltigförklaring och skadestånd – Program för stabilitetsstöd till Cypern – Samförståndsavtalet om särskilda villkor för den ekonomiska politiken, som ingåtts mellan Republiken Cypern och ESM – Tribunalens behörighet – Orsakssamband – Talan kan i vissa delar inte tas upp till sakprövning och det är uppenbart att den i övriga delar är ogrundad”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (första avdelningen) av den 10 november 2014

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Ansökan om ersättning för skada som påstås ha vållats av en unionsinstitution – Omständigheter med stöd av vilka det går att fastställa det handlande som läggs institutionen till last, skadans art och orsakssambandet

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

2.      Skadeståndstalan – Unionsdomstolens behörighet – Gränser – Behörighet att pröva lagenligheten av ett samförståndsavtal som ingåtts mellan en medlemsstat och Europeiska stabilitetsmekanismen – Omfattas inte

(Artiklarna 268 FEUF och 340 andra och tredje stycket FEUF; Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen, artikel 13.4)

3.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

4.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Orsakssamband – Skada som uppkommit på grund av en institutions underlåtelse att agera – Bevisbörda

(Artikel 340 FEUF)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Gränser – Behörighet att pröva lagenligheten av rättsakter som inte är antagna av unionens institutioner, organ eller byråer – Omfattas inte

(Artikel 263 FEUF)

6.      Domstolsförfarande – Talans upptagande till sakprövning – Begäran om interimistiska åtgärder – Yrkande som framställts i samma handling som ansökan i huvudmålet – Avvisning

(Artikel 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.3)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 33 och 34)

2.      Enligt bestämmelserna i artikel 268 FEUF och artikel 340 andra och tredje styckena FEUF är tribunalen vad beträffar utomobligatoriskt skadeståndsansvar endast behörig att avgöra tvister angående ersättning av skada som orsakats av unionsinstitutionerna eller av deras anställda under tjänsteutövning. Ett skadeståndsyrkande som framställs mot unionen och som enbart grundar sig på en rättsstridig akt eller ett rättsstridigt handlande som inte hänför sig till någon unionsinstitution eller dess anställda ska således avvisas.

Detsamma gäller en skadeståndstalan som grundar sig på vissa rättsstridiga bestämmelser i ett samförståndsavtal som ingåtts gemensamt av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och en medlemsstat, och som undertecknats av denna medlemsstat och kommissionens vice ordförande, för kommissionens räkning. Det framgår nämligen av artikel 13.4 i fördraget om inrättande av ESM att kommissionen enbart undertecknar samförståndsavtalet för ESM:s räkning. Även om ESM-fördraget ger kommissionen och Europeiska centralbanken vissa uppgifter avseende genomförandet av de syften som fastställs i fördraget innebär de uppgifter som tilldelas kommissionen och Europeiska centralbanken i ESM-fördraget inte något eget beslutsfattande. Dessutom binder de åtgärder som dessa två institutioner vidtar inom ramen för detta fördrag endast ESM. Det är följaktligen inte möjligt att anse att det är kommissionen eller ECB som har antagit samförståndsavtalet.

(se punkterna 42–47)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 49 och 50)

4.      Villkoret avseende det orsakssamband som krävs enligt artikel 340 FEUF förutsätter att det finns ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan unionsinstitutionernas handlande och skadan. I fall där det handlande som påstås ha orsakat den åberopade skadan består i en underlåtenhet att agera, är det särskilt viktigt att med säkerhet fastslå att skadan verkligen har orsakats av den underlåtenhet som åberopas och inte av något annat handlande, som inte har åberopats mot svarandeinstitutionen.

(se punkterna 52 och 53)

5.      Se beslutet.

(se punkterna 56 och 58)

6.      Se beslutet.

(se punkt 61)