FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 17 februari 1998 (1)
I mål T-105/96,
Pharos SA, bolag bildat enligt belgisk rätt, Seraing (Belgien), företrätt av advokaten
Alexandre Vandencasteele, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Ernest Arendt,
8-10, rue Mathias Hardt, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Fernando Castillo de la
Torre och Michel Nolin, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,
delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om dels fastställelse enligt artikel 175 i EG-fördraget, av att
kommissionen på ett rättsstridigt sätt har underlåtit att fullfölja det förfarande som
syftar till att införa somatosalm, som sökanden framställer, i den förteckning över
substanser som inte är underkastade gränsvärden för högsta tillåtna restmängder
i bilaga 2 i rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet
av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna
restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
(EGT L 224, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 117), dels att
kommissionen skall förpliktas att betala skadestånd enligt artiklarna 178 och 215
andra stycket i fördraget som ersättning för den skada som sökanden anser sig ha
orsakats till följd av denna underlåtenhet,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.P. Briët och A. Potocki,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören B. Pastor,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 14 oktober 1997,
följande
Dom
Rådet utfärdade den 26 juni 1990 förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av
ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna
restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
(EGT L 224, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 117, nedan kallad
förordning nr 2377/90).
- 1.
- Kommissionen fastställde i enlighet med denna förordning gränsvärdet för de
högsta tillåtna restmängderna (nedan kallat GHR). I artikel 1.2 b i nämnda
förordning definieras detta gränsvärde som den högsta koncentration av
restmängder som är ett resultat av att veterinärmedicinska läkemedel använts som
kan godtas av gemenskapen i enlighet med dess lagstiftning eller anses vara
godtagbar i eller på livsmedel.
- 2.
- Genom denna förordning upprättas fyra bilagor i vilka en farmakologiskt aktiv
substans, avsedd att användas i veterinärmedicinska läkemedel som skall tillföras
livsmedelsproducerande djur, kan ingå:
- bilaga 1, avsedd för substanser för vilka ett GHR kan fastställas efter en
bedömning av den risk som denna substans kan medföra för folkhälsan,
- bilaga 2, avsedd för substanser som inte är underkastade något GHR,
- bilaga 3, avsedd för substanser för vilka det inte är möjligt att fastställa ett
slutgiltigt GHR, men för vilka det utan fara för folkhälsan kan fastställas ett
preliminärt GHR, för en bestämd period om det är nödvändigt för att
slutföra pågående vetenskapliga studier, som kan förlängas endast en gång.
- bilaga 4, avsedd för substanser för vilka något GHR inte kan fastställas då
dessa substanser, oavsett var man sätter gränsen, utgör en hälsofara för
konsumenten.
- 3.
- I enlighet med artikel 6.1 i förordningen skall den som ansvarar för utsläppandet
på marknaden lämna in en ansökan till kommissionen innehållande viss information
och vissa uppgifter för att en ny farmakologiskt aktiv substans skall upptas i
bilagorna 1, 2 eller 3.
- 4.
- Enligt artikel 6.2 skall kommissionen efter att inom 30 dagar ha övertygat sig om
att ansökan är korrekt utformad genast överlämna ansökan för granskning av
Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (nedan kallad KVL).
- 5.
- I artikel 6.3 föreskrivs att:
Inom 120 dagar efter det att ansökan överlämnats till [KVL] och med beaktande
av de kommentarer som gjorts av kommitténs medlemmar skall kommissionen
utarbeta ett utkast till de åtgärder som skall vidtas. Om de uppgifter som lämnats
av den som ansvarar för utsläppandet på marknaden är otillräckliga för att ett
sådant utkast skall kunna utarbetas, skall denne uppmanas att förse [KVL] med
ytterligare uppgifter för granskning.
- 6.
- I enlighet med artikel 6.5 skall kommissionen inom ytterligare 60 dagar överlämna
ett utkast till åtgärder till Kommittén för anpassning till tekniska framsteg av
direktiven om veterinärmedicinska läkemedel (nedan kallad kommittén med ansvar
för regelverket).
- 7.
- I enlighet med artikel 8.2 skall kommittén med ansvar för regelverket avge sitt
yttrande över utkastet inom en frist som fastställs av ordföranden med beaktande
av hur brådskande ärendet är. Den skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet,
varvid medlemsstaternas röster skall vägas i enlighet med artikel 148.2 i fördraget.
- 8.
- I artikel 8.3 föreskrivs;
a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med yttrandet
från kommittén [med ansvar för regelverket].
b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget
yttrande avgivits, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet [...] vilka
åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad
majoritet.
c) Om rådet inte fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget
mottagits skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall
vidtas, såvida inte rådet med enkel majoritet har avvisat förslaget.
Bakgrunden till tvisten
- 9.
- Sökanden är ett företag som är specialiserat på bioteknik. Det är bland annat
verksamt inom läkemedelssektorn.
- 10.
- Företagets läkemedelsforskning resulterade år 1994 i att den veterinärmedicinska
produkten Smoltine utvecklades, vilken är avsedd att underlätta laxens förflyttning
från sötvatten till saltvatten. Den farmakologiskt aktiva substansen i Smoltine är
somatosalm, en substans som hör till gruppen somatotrofin.
- 11.
- Sökanden inlämnade den 17 oktober 1994 en ansökan om att somatosalm skulle
införas i bilaga 2 i förordning nr 2377/90 (nedan kallad bilaga 2).
- 12.
- Kommissionen överlämnade, efter att ha övertygat sig om att den var korrekt
utformad, ansökan för granskning av KVL, i enlighet med artikel 6.2 i förordning
nr 2377/90.
- 13.
- Kommissionen underrättade sökanden genom skrivelse av den 13 april 1995 att
KVL hade rekommenderat den att införa somatosalm i bilaga 2. Den tillade att ett
utkast till de åtgärder som skulle vidtas, baserat på KVL:s kommentarer, skulle
komma att sändas till kommittén med ansvar för regelverket i enlighet med artikel
8 i förordning nr 2377/90.
- 14.
- Kommissionen underrättade sökanden genom skrivelse av den 31 augusti 1995 om
att den hade ingivit ett utkast till förordning till kommittén med ansvar för
regelverket enligt vilket somatosalm skulle införas i bilaga 2, men att den under
mötet med denna kommitté hade tagit bort somatosalm från detta utkast.
- 15.
- Kommissionen ingav den 16 oktober 1995 ett nytt utkast till förordning enligt vilket
somatosalm infördes i bilaga 2, till kommittén med ansvar för regelverket. Detta
utkast stöddes emellertid inte av en kvalificerad majoritet av kommittén med ansvar
för regelverket som överensstämde med utkastet.
- 16.
- Fyra medlemsstater hade nämligen invändningar mot utkastet då de ansåg att
förbudet mot bovint somatotropin (nedan kallat BST) som infördes genom rådets
beslut (90/218/EEG) av den 25 april 1990 om tillförsel av bovint somatotropin
(BST) (EGT L 116, s. 27; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 153), ändrat
senast genom rådets beslut (94/936/EG) av den 20 december 1994 (EGT L 366,
s. 19; svensk specialutgåva, område 3, volym 65, s. 240), skulle komma att kringgås,
om somatosalm, som även är en somatotropin, klassificerades i en av bilagorna till
förordning nr 2377/90. Sex medlemsstater avstod för övrigt från att delta i
ifrågavarande omröstning.
- 17.
- Sökanden sände den 6 mars 1996 en rekommenderad skrivelse till kommissionen
i vilken den formellt anmodades att handla genom att i enlighet med artikel 175
i fördraget vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förfarandet för att införa
somatosalm i bilaga 2 snarast fullföljs.
- 18.
- Kommissionen sände den 23 april 1996 en skrivelse till KVL i vilken den
underrättade den om sitt beslut att inte klassificera somatosalm i bilaga 2 så länge
som ytterligare vetenskapliga uppgifter inte hade framkommit. Den förklarade att
kommittén med ansvar för regelverket hade framfört vissa invändningar mot
somatosalm med anledning av att denna substans skulle kunna användas som
tillväxtfaktor. Den hade därför begärt ett ytterligare yttrande av KVL med
avseende på om det var möjligt att missbruka denna produkt.
- 19.
- Kommissionen underrättade sökanden genom skrivelse av den 14 maj 1996 om att
den hade beslutat att begära detta ytterligare yttrande från KVL innan den
fullföljde klassificeringen av somatosalm i en av bilagorna till förordning nr 2377/90.
- 20.
- KVL besvarade i skrivelse av den 27 juni 1996 begäran om ytterligare yttrande på
så sätt att den efter en vetenskaplig studie hade kommit fram till att risken för
missbruk av somatosalm såsom tillväxtfaktor kunde anses vara obefintlig.
- 21.
- Kommissionen sände till följd av detta svar den 25 september 1996 ett nytt förslag
till förordning, enligt vilket somatosalm infördes i bilaga 2, till rådet.
- 22.
- Rådet fattade med avseende på detta förslag inte något beslut inom den frist om
tre månader som föreskrivs i artikel 8.3 c i förordningen.
Förfarande och parternas yrkanden
- 23.
- Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 8 juli 1996.
- 24.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredje
avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet utan föregående bevisupptagning.
- 25.
- Sammanträde ägde rum den 14 oktober 1997, varvid parterna avgav muntliga
yttranden och besvarade förstainstansrättens frågor.
- 26.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- fastställa att kommissionen i strid med sina skyldigheter har underlåtit att
fullfölja det förfarande genom vilket somatosalm, som sökanden framställer,
skall införas i den förteckning över substanser som inte är underkastade
GHR enligt bilaga 2,
- förplikta kommissionen att utge skadestånd till sökanden med preliminärt
512 miljoner BFR, eller åtminstone med, satt preliminärt, 353 miljoner
BFR, och
- förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 27.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- fastställa att det saknas anledning att pröva talan enligt artikel 175 i
fördraget,
- höra sökandens aktieägare och långivare,
- ogilla den talan som sökanden har ingivit med stöd av artiklarna 178 och
215 andra stycket i fördraget, och
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna
Yrkandet om passivitet
Parternas grunder och argument
- 28.
- Sökanden har erinrat om att den den 17 oktober 1994 inlämnade en ansökan till
kommissionen om att somatosalm skulle införas i bilaga 2. Den har vidare erinrat
om att då kommissionen den 16 oktober 1995 ingav ett utkast till förordning, enligt
vilket somatosalm infördes i bilaga 2, till kommittén med ansvar för regelverket,
avgav kommittén inte något yttrande som överensstämde med utkastet.
- 29.
- Sökanden har hänvisat till artikel 8.3 b i förordning nr 2377/90 enligt vilken
kommissionen, om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om
inget yttrande avgivits, utan dröjsmål skall föreslå rådet vilka åtgärder som skall
vidtas.
- 30.
- Kommissionen hade emellertid den dag då talan väcktes, den 8 juli 1996, ännu inte
inlämnat något sådant förslag till rådet. Den skulle följaktligen på ett rättsstridigt
sätt ha underlåtit att fullfölja det förfarande som syftar till att införa somatosalm
i bilaga 2. Även om kommissionen den 25 september 1996 slutligen sände ett
förslag till förordning till rådet har den för övrigt trots allt underlåtit att vidta
åtgärder under elva månader.
- 31.
- Sökanden är inte ovetande om att kommissionen begärde ett ytterligare yttrande
av KVL den 23 april 1996 om huruvida somatosalm skulle kunna användas som
tillväxtfaktor. I artikel 8.3 b i förordning nr 2377/90 föreskrivs det emellertid inte
att kommissionen under några omständigheter skulle ha rätt att begära ett
ytterligare yttrande av KVL.
- 32.
- De ytterligare åtgärder som kommissionen vidtog har under alla omständigheter
inte företagits med skyndsamhet. Sökanden har understrukit att det den 16 oktober
1995 kunde konstateras att kommittén med ansvar för regelverket inte hade avgivit
något yttrande medan kommissionens begäran om ytterligare yttrande till KVL
inkom först den 23 april 1996, det vill säga efter en period av overksamhet om sex
månader. Denna period av overksamhet är under alla omständigheter inte förenlig
med skyldigheten att agera utan dröjsmål som föreskrivs i artikel 8.3 b i
förordning nr 2377/90.
- 33.
- Kommissionen har således i strid med sina skyldigheter underlåtit att fullfölja
förfarandet för införande av somatosalm, som sökanden framställer, i den
förteckning över substanser som inte är underkastade GHR enligt bilaga 2. Därför
är yrkandena om passivitet välgrundade.
- 34.
- Kommissionen anser i första hand att det inte längre finns anledning att pröva
yrkandena om passivitet.
- 35.
- Den har påpekat att den den 25 september 1996 sände rådet ett förslag till
förordning enligt vilket somatosalm skulle införas i bilaga 2. Den har således
vidtagit de åtgärder som sökanden begärt före det att dom har avkunnats i detta
mål. Det finns följaktligen inte längre något föremål för yrkandena om passivitet,
varför det inte längre finns anledning att pröva dessa (domstolens dom av den 12
juli 1988 i mål 377/87, parlamentet mot rådet, REG 1988, s. 4017), punkt 10.
- 36.
- Kommissionen anser i andra hand att yrkandet om passivitet skall ogillas.
- 37.
- Den har medgivit att den i enlighet med artikel 8.3 b i förordning nr 2377/90 är
skyldig att iaktta viss skyndsamhet. Denna skyldighet skall emellertid vara i
överensstämmelse med de andra skyldigheter som föreskrivs i nämnda förordning
och i synnerhet med de som föreskrivs i artikel 15, enligt vilken [d]enna förordning
skall inte i något avseende beröra tillämpningen av den gemenskapslagstiftning som
förbjuder användning inom djurhållning av vissa substanser med hormonella
verkningar.
- 38.
- Kommissionen har erinrat om att somatosalm är en somatotrofin som ingår i
samma grupp som BST, vilken det är förbjudet att släppa ut på marknaden och att
saluföra. Den har vidare erinrat om att det var med anledning av detta förbud och
att det på ett implicit sätt skulle komma att kringgås om en annan somatotrofin
skulle uppenbara sig på gemenskapsmarknaden som flera medlemsstater i
kommittén med ansvar för regelverket principiellt invände mot att somatosalm
skulle klassificeras i en av bilagorna till förordning nr 2377/90.
- 39.
- Det var emellertid med beaktande av denna risk som medlemsstaterna har
åberopat och av innehållet i artikel 15 i förordning nr 2377/90 som kommissionen
beslutade, även om det inte uttryckligen hade föreskrivits ett sådant förfarande i
förordningen, att på nytt rådfråga KVL. Svaranden har gjort gällande att all tvekan
i den omtvistade frågan, undanröjts genom KVL:s andra yttrande, vilket således
avsevärt underlättat rådets arbete vad avser klassificeringen av somatosalm i
bilaga 2.
Förstainstansrättens bedömning
- 40.
- Enligt fast rättspraxis bygger möjligheten att väcka talan i enlighet med artikel 175
i fördraget på tanken att Europaparlamentets, rådets eller kommissionens
underlåtenhet att handla gör det möjligt för de övriga institutionerna och
medlemsstaterna samt, i en situation som i förevarande fall, för enskilda att
anhängiggöra talan vid domstolen eller förstainstansrätten i syfte att dessa skall
fastställa att denna underlåtenhet att handla strider mot fördraget, då den
ifrågavarande institutionen inte har undanröjt följderna av denna underlåtenhet. En
sådan fastställelse medför enligt artikel 176 i fördraget att den ifrågavarande
institutionen skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens eller
förstainstansrättens dom, utan att detta på ett menligt sätt kan påverka en talan om
utomobligatoriskt ansvar som kan komma att följa på grund av samma avgörande
(domstolens dom av den 24 november 1992 i de förenade målen C-15/91 och
C-108/91, Buckl m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. I-6061, punkt 14 och
förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-28/90, Asia Motor
France m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. II-2285, punkt 36).
- 41.
- Då den rättsakt, vars uteblivande är föremål för talan, har antagits efter det att
tidsfristen om två månader efter det att institutionen har anmodats att vidta
åtgärder har löpt ut, men före det att dom har meddelats, kan den omständigheten
att domstolen eller förstainstansrätten fastställer att den ursprungliga
underlåtenheten att handla var rättsstridig inte få de verkningar som avses i
artikel 176. Av detta följer, liksom i ett fall då den ifrågavarande institutionen har
efterkommit uppmaningen att vidta åtgärder inom tidsfristen om två månader, att
det i ett sådant fall inte längre finns något föremål för talan (se i detta avseende
ovannämnda domar, punkterna 15 respektive 37).
- 42.
- En rättsakt som inte i sig kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring kan för
övrigt under vissa omständigheter utgöra ett ställningstagande som kan medföra att
passiviteten upphör, om den utgör den nödvändiga förutsättningen för ett
förfarande som i princip skall utmynna i en rättsakt som kan bli föremål för en
talan om ogiltigförklaring (domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 302/87,
parlamentet mot rådet, REG 1988, s. 5615, punkt 16 och förstainstansrättens dom
av den 27 juni 1995 i mål T-186/94, Guérin automobiles mot kommissionen, REG
1995, s. II-1753, punkt 25).
- 43.
- Vad avser detta fall kan det konstateras att kommissionen den 25 september 1996
sände ett nytt förslag till förordning enligt vilket somatosalm infördes i bilaga 2 till
rådet. Institutionen tog i och med detta ställning, före det att dom meddelades, till
sökandens uppmaning att vidta åtgärder.
- 44.
- Det saknas under dessa omständigheter anledning att pröva yrkandet om passivitet.
Yrkandet om skadestånd
Inledande synpunkter
- 45.
- I artikel 215 andra stycket i fördraget föreskrivs att gemenskapen har
utomobligatoriskt ansvar för skada som orsakats av dess institutioner under
tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för
medlemsstaternas rättsordningar.
- 46.
- Enligt en fast rättspraxis uppkommer ett utomobligatoriskt ansvar för gemenskapen
endast om vissa förutsättningar föreligger vad gäller det rättsstridiga beteende som
gemenskapsinstitutionen läggs till last, den faktiska förekomsten av en skada samt
förekomsten av ett orsakssamband mellan det rättsstridiga beteendet och den
åberopade skadan (se exempelvis domstolens dom av den 7 maj 1992 i mål
C-258/90 och C-259/90, Pesquerias de Bermeo och Naviera Laida mot
kommissionen, REG 1992 s. I-2901, punkt 42, och förstainstansrättens dom av den
13 december 1995 i mål T-481/93 och T-484/93, Exporteurs in Levende Varkens
m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-2941, punkt 80).
- 47.
- Det skall i detta fall i första hand prövas om villkoret avseende förekomsten av ett
rättsstridigt beteende är uppfyllt.
Huruvida kommissionen har gjort sig skyldig till ett rättsstridigt beteende
Parternas argument
- Ansvarsfrågan
- 48.
- Kommissionen har hänvisat till förstainstansrättens domar av den 14 september
1995 i mål T-571/93, Lefebvre m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-2379) och
av den 18 september 1995 i mål T-167/94, Nölle mot rådet och kommissionen
(REG 1995, s. II-2589, punkt 52) och har gjort gällande att eftersom den påstådda
skadevållande passiviteten avser avgivande av ett förslag till förordning, skall
sökanden visa att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en överordnad
rättsregel till skydd för enskilda.
- 49.
- Sökanden har inte bestridit att den skall visa att det föreligger en sådan
överträdelse.
- Huruvida en överordnad rättsregel till skydd för enskilda har överträtts
- 50.
- Sökanden anser att kommissionen har överträtt två överordnade rättsregler till
skydd för enskilda, det vill säga dels rättssäkerhetsprincipen och principen om
skydd för berättigade förväntningar, dels principen om god förvaltningssed.
- 51.
- Den har erinrat om att det med anledning av rättssäkerhetsprincipen och principen
om skydd för berättigade förväntningar krävs att tillämpningen av en rättslig
bestämmelse med avseende på ett särskilt fall skall kunna vara möjlig att förutse
(domstolens dom av den 6 april 1962 i mål 13/61; svensk specialutgåva häfte 1,
Kleidingverkoopbedrijf de Geus en Uitdenbogerd, REG 1962, s. 89 och av den
5 juni 1973 i mål 81/72, kommissionen mot rådet, REG 1962, s. 575). I detta fall
kunde den med rätta förvänta sig av kommissionen att den på ett korrekt sätt
tillämpade förfarandet i förordning nr 2377/90, genom att utan dröjsmål lämna
rådet ett förslag avseende åtgärder att vidtas eftersom kommittén med ansvar för
regelverket den 16 oktober 1995 inte hade avgivit något yttrande som
överensstämde med utkastet.
- 52.
- Kommissionen gjorde under en period av sex månader inte något för att påskynda
förfarandet, det vill säga från och med den 16 oktober 1995 till och med den 23
april 1996, då den beslutade att begära ytterligare uppgifter från KVL. Den har
under dessa omständigheter åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och principen om
skydd för berättigade förväntningar.
- 53.
- Även principen om god förvaltningssed skulle ha åsidosatts, då kommissionen borde
ha försäkrat sig om att få samtliga de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga,
redan i samband med att den överlämnade det första förslaget till åtgärder att vidta
till kommittén med ansvar för regelverket, eftersom förbudet avseende BST redan
förelåg vid den tidpunkten.
- 54.
- Enligt sökanden strider det även mot denna princip, enligt vilken det krävs att
gemenskapernas institutioner skall visa prov på skyndsamhet och effektivitet, att
kommissionen utan anledning var overksam under de sex månaderna mellan den
16 oktober 1995 och den 23 april 1996.
- 55.
- Kommissionen anser att den på ett korrekt sätt tillämpade förfarandet i förordning
nr 2377/90. Den åsidosatte följaktligen inte principen om skydd för berättigade
förväntningar. Om man skulle godta sökandens argumentation skulle enligt
kommissionen varje överträdelse av en gemenskapsrättslig bestämmelse strida mot
principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom en enskild alltid med
rätta kan förvänta sig att gemenskapens institutioner iakttar gemenskapsrätten.
- 56.
- Kommissionen har påpekat att enligt en fast rättspraxis tillkommer rätten att
åberopa skydd för berättigade förväntningar varje enskild som befinner sig i en
sådan situation att det framgår att gemenskapens administration genom att ge den
enskilde uttryckliga försäkringar har framkallat grundade förhoppningar hos denne
(förstainstansrättens dom av den 16 oktober 1996 i mål T-336/94, Efisol mot
kommissionen, REG 1996, s. II-1343, punkt 31. Sökanden har emellertid inte
förklarat vad som utgör uttryckliga försäkringar i detta fall.
- 57.
- I fråga om principen om god förvaltningssed som enligt utsago har åsidosatts har
kommissionen gjort gällande att den begärde ett ytterligare yttrande från KVL då
det uppstod tvekan i fråga om förbudet avseende BST skulle kringgås om
somatosalm infördes i bilaga 2. Att KVL rådfrågades denna andra gång följde just
av principen om god förvaltningssed. Kommissionen var skyldig att beakta den
omständigheten att viss tvekan uppstod under förfarandet i enlighet med förordning
nr 2377/90 med avseende på ifrågavarande rättsakts giltighet. Skyldigheten att
iaktta skyndsamhet, vilken följer av principen om god förvaltningssed, kan för övrigt
inte ha en sådan omfattning att en institutions ansvar uppkommer då den inte har
beaktat samtliga uppgifter i ärendet redan i förfarandets början.
- 58.
- Kommissionen har hänvisat till domstolens dom av den 5 december 1978 i målet
14/78, Denkavit mot kommissionen (REG 1978, s. 2497), i vilket sökanden
kritiserade kommissionen för att den väntade 21 månader innan den vidtog
åtgärder, under liknande omständigheter som i förevarande fall. Den har erinrat
om att domstolen i denna dom (punkt 20) fastställde att man inte kan kritisera
kommissionen för att ha väntat till dess att den hade samtliga de uppgifter som var
nödvändiga för att fatta ett beslut i en fråga som var så komplicerad som den som
rörde förekomsten i djurfoder av substanser som skulle kunna visa sig ha oönskade
effekter med avseende på människors eller djurs hälsa.
- 59.
- Kommissionen har slutligen understrukit att förstainstansrätten skall se till samtliga
de fördelar och nackdelar, som följer av att gemenskapens institutioner vidtar
åtgärder eller underlåter att göra detta, som drabbar de ekonomiska aktörerna.
Genom att den rådfrågade KVL en andra gång underlättade kommissionen i detta
fall i själva verket på ett avsevärt sätt utfärdandet av den förordning genom vilken
somatosalm infördes i bilaga 2 .
- 60.
- Kommissionen anser under dessa omständigheter att den varken har åsidosatt
rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar eller
principen om god förvaltningssed.
Förstainstansrättens bedömning
- 61.
- Såsom parterna medgivit kan gemenskapens ansvar i detta fall endast uppkomma
genom att det visas att kommissionen har gjort sig skyldig till en tillräckligt klar
överträdelse av en rättsregel till skydd för enskilda, eftersom den påstådda
passiviteten avser en normativ rättsakt.
- Huruvida rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade
förväntningar har åsidosatts
- 62.
- Rättssäkerhetsprincipen syftar bland annat till att säkerställa förutsebarheten
rörande de situationer och rättsliga relationer som omfattas av gemenskapsrätten
(domstolens dom av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m. fl., REG 1996, s.
I-569, punkt 20 och förstainstansrättens dom av den 21 oktober 1997 i mål T-229/94, Deutsche Bahn mot kommissionen, REG 1997, ännu inte publicerad i
rättsfallssamlingen, punkt 113).
- 63.
- Principen om skydd för berättigade förväntningar kan åberopas av varje enskild hos
vilken en av gemenskapernas institutioner har väckt berättigade förhoppningar
(förstainstansrättens dom av den 15 december 1994 i mål T-489/93, Unifruit Hellas
mot kommissionen, REG 1994, s. II-1201, punkt 51). Då administrationen inte har
lämnat några exakta garantier kan däremot ingen åberopa att principen om skyddet
för berättigade förväntningar har åsidosatts (förstainstansrättens dom av den
11 december 1996 i mål T-521/93, Atlanta m.fl. mot EEG, REG 1996, s. II-1707,
punkt 57).
- 64.
- Det skall i detta fall påpekas att det i artikel 8.3 b i förordning nr 2377/90 inte på
ett exakt sätt föreskrivs inom vilken frist kommissionen skall lämna rådet ett förslag
till åtgärder att vidtas. Gemenskapens lagstiftare har tvärtom genom att använda
uttrycket utan dröjsmål givit kommissionen ett visst handlingsutrymme, samtidigt
som den uppmanar kommissionen att handla under iakttagande av skyndsamhet.
- 65.
- Man kan således inte av de tillämpliga bestämmelserna dra den slutsatsen att den
frist inom vilken kommissionen skall vidta åtgärder var fullt möjlig att beräkna och
att exakta garantier hade givits sökanden i fråga om denna frist.
- 66.
- Det är för övrigt så att även om det tog kommissionen elva månader innan den den
25 september 1996 lämnade rådet ett förslag till åtgärder att vidta, begärde
kommissionen den 23 april 1996 ytterligare ett yttrande av KVL.
- 67.
- Eftersom vissa medlemsstater invände mot att införa somatosalm i bilaga 2, då de
befarade att denna substans skulle kunna användas som tillväxtfaktor, kan man inte
kritisera kommissionen för att den åter granskade ärendet under en viss tid och för
att den sedan begärde ytterligare ett yttrande av KVL.
- 68.
- Då kommissionen har att behandla ett ur vetenskaplig och politisk synvinkel mycket
komplicerat och känsligt ärende bör den tillerkännas rätten att begära ett sådant
yttrande oaktat att detta inte nämns i förordning nr 2377/90.
- 69.
- Som kommissionen med rätta har påpekat är det på grund av det ytterligare
yttrande som inhämtades som den var i stånd att undanröja all tveksamhet i fråga
om huruvida somatosalm kunde användas som tillväxtfaktor. Den har härigenom
på ett avsevärt sätt underlättat för rådet, som efter det att den erhållit kännedom
om KVL:s ytterligare yttrande inte motsatte sig att somatosalm klassificerades i
bilaga 2.
- 70.
- Då kommissionen begärde ett ytterligare yttrande den 23 april 1996 hade den
endast under sex månader underlåtit att fatta ett beslut efter den 16 oktober 1995,
den dag då kommittén med ansvar för regelverket avstod från att avge yttrande i
överensstämmelse med de åtgärder som kommissionen hade föreslagit.
- 71.
- Kommissionen har under dessa omständigheter varken åsidosatt
rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar, än
mindre på ett avsevärt sätt.
- Huruvida principen om god förvaltningssed har åsidosatts
- 72.
- Frågan om principen om god förvaltningssed har åsidosatts har uppkommit med
anledning av att kommissionen inte begärde ytterligare uppgifter från KVL redan
i och med att det första förslaget till åtgärder att vidta underställdes kommittén
med ansvar för regelverket. För övrigt har frågan om kommissionen har åsidosatt
principen om god förvaltningssed uppkommit med anledning av att den begärde
ytterligare ett yttrande sex månader efter den 16 oktober 1995, den dag då
kommittén med ansvar för regelverket avstod från att avge yttrande i
överensstämmelse med de åtgärder som hade föreslagits.
- 73.
- Det framgår i detta avseende av handlingarna att kommissionen under det
inledande skedet inte begärde ytterligare uppgifter från KVL på grund av den ännu
inte hade uppfattat att medlemsstaternas representanter skulle komma att invända
mot att somatosalm infördes i bilaga 2 med hänvisning till förbudet avseende BST.
- 74.
- Den hade i själva verket anledning att inledningsvis vara av den uppfattningen att
införandet av somatosalm inte skulle komma att bemötas med allvarliga
invändningar, eftersom förbudet med avseende på BST endast rörde BST och inte
övriga somatotrofiner.
- 75.
- Då det senare under förfarandets förlopp framgick att medlemsstaternas
representanter såg ett samband mellan förbudet och somatosalm begärde
kommissionen ytterligare yttrande från KVL efter en rimlig betänketid.
- 76.
- Under dessa omständigheter framgår det inte på något sätt av kommissionens
resonemang och den skyndsamhet som har visats att kommissionen har handlagt
ärendet på ett olämpligt sätt.
- 77.
- Förstainstansrätten drar således slutsatsen att kommissionen inte har åsidosatt
principen om god förvaltningssed på så sätt att gemenskapens ansvar har
uppkommit.
Slutsats
- 78.
- Det framgår av ovanstående att sökanden inte har visat att villkoret att
kommissionen har handlat på ett rättsstridigt sätt är uppfyllt.
- 79.
- Av detta följer att skadeståndsyrkandena skall ogillas, utan att det finns anledning
att pröva om villkoren avseende förekomsten av skada samt orsakssamband är
uppfyllda.
- 80.
- Det saknas följaktligen anledning att bifalla kommissionens begäran om att
sökandens aktieägare och långivare skall höras.
Rättegångskostnader
- 81.
- Yrkandet om passivitet
- 82.
- Enligt artikel 87.6 i rättegångsreglerna skall förstainstansrätten i mål där det inte
finns anledning att döma i saken besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt.
- 83.
- I förevarande fall har kommissionen inte handlagt ärendet på ett klandervärt sätt.
Under dessa omständigheter skall sökanden förpliktas att ersätta
rättegångskostanderna.
Skadeståndsyrkandet
- 84.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet
med avseende på skadeståndsyrkandena, skall den med bifall till kommissionens
yrkande förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)
följande dom:
1) Anledning saknas att bifalla kommissionens begäran om att höra
aktieägarna och långivarna.
2) Anledning saknas att pröva yrkandet om passivitet.
3) Skadeståndsyrkandet ogillas.
4) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 februari 1998.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande