Language of document : ECLI:EU:T:2015:429

Mål T‑527/13

Republiken Italien

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Mjölkavgifter – Stöd som Italien har beviljat mjölkproducenter – Stödordning avseende återbetalning av mjölkavgifter – Villkorligt beslut – Åsidosättande av ett villkor för godkännande av stödets förenlighet med den inre marknaden – Stöd av mindre betydelse – Befintligt stöd – Nytt stöd – Ändring av ett befintligt stöd – Förfarandet för kontroll av statligt stöd – Motiveringsskyldighet – Bevisbörda”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 24 juni 2015

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Samarbetsskyldighet för en medlemsstat som ansöker om undantag

(Artiklarna 107.2 FEUF och 108.3 FEUF; kommissionens förordning nr 1535/2007, artiklarna 3 och 4.6)

2.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Utvidgning av en tidigare åberopad grund – Upptagande till sakprövning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd

(Artikel 296 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Rådets befogenhet att i undantagsfall tillåta ett stöd på grund av särskilda omständigheter – Åsidosättande av villkor för att ett befintligt stöd tidigare bedömts som förenligt – Kontrollbefogenhet som omfattas av kommissionens behörighet – Räckvidd

(Artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Befintliga och nya stöd – Förändring som påverkar innehållet i en åtgärd som tidigare undgått att klassificeras som stöd – Klassificering som nytt stöd – Bedömningskriterier

(Artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Befintliga och nya stöd – Åtgärd som innebär en ändring av befintliga stöd – Förändring som inte påverkar innehållet i en stödordning – Klassificering av en stödordning i dess helhet som nytt stöd – Otillåtet

(Artikel 108 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 1 c)

1.      Se domen.

(se punkterna 17 och 18)

2.      Se domen.

(se punkt 43)

3.      Se domen.

(se punkterna 45 och 47)

4.      Det kan inte godtas att kommissionen inte skulle ha rätt att hänskjuta ett ärende direkt till Europeiska unionens domstol för att denna ska kunna fastställa att en medlemsstat inte har rättat sig efter ett beslut som antagits för att kontrollera statliga stöd när rådet under exceptionella omständigheter använder sig av den befogenhet som vanligtvis utövas av kommissionen. När det åsidosättande som kommissionen anser ha begåtts, såsom i förevarande fall, har samband med beviljandet av ett nytt stöd har domstolen bedömt att denna institution har fog för att utöva sina befogenheter enligt artikel 108 FEUF för att kontrollera detta stöds förenlighet med den inre marknaden. Kommissionen ska i detta sammanhang beakta alla relevanta omständigheter, inklusive de omständigheter som redan har bedömts i ett tidigare beslut och de villkor som den berörda medlemsstaten ålades genom detta beslut. Kommissionen kan dessutom beakta helt nya faktiska omständigheter som kan ändra den tidigare bedömningen. Då inga sådana omständigheter föreligger kan kommissionen till grund för sitt beslut ange de bedömningar som gjorts i det tidigare beslutet och underlåtenheten att uppfylla de villkor som därigenom föreskrivits.

(se punkterna 58 och 61)

5.      Kommissionens möjlighet att kvalificera inte bara ändringen av ett befintligt stöd utan även det befintliga stöd som ändringen avser i dess helhet som nytt, och i förekommande fall, olagligt, i sak är underställt villkoret att denna institution fastställer att ändringen påverkar det materiella innehållet i den tidigare åtgärden. För det fall den berörda medlemsstaten under det administrativa förfarandet vidhåller att denna ändring antingen är tydligt avskiljbar från den tidigare åtgärden eller att ändringen enbart är formell eller administrativ och inte kan påverka bedömningen av huruvida denna åtgärd är förenlig med den inre marknaden, ska kommissionen motivera varför den anser att dessa argument är ogrundade.

(se punkt 76)

6.      När kommissionen har upptäckt en överträdelse av ett beslut varigenom stöd eller stödordningar förklaras förenliga med den inre marknaden under vissa villkor, kan den antingen direkt få denna överträdelse fastställd av domstolen eller, om överträdelsen består i beviljandet av ett nytt stöd, använda sina befogenheter för att granska denna, under förutsättning att de processuella och materiella reglerna i sammanhanget efterlevs. Om kommissionen använder sin granskningsbefogenhet ska kommissionen i princip begränsa sin prövning till det nya stödet. Det är endast om det visas att detta nya stöd ändrar det materiella innehållet i ett befintligt stöd eller en befintlig stödordning som kommissionen, i undantagsfall, kan fastställa att denna tidigare åtgärd efter ändringarna i sin helhet är oförenlig med den inre marknaden, därefter konstatera att åtgärden är olaglig om kommissionen inte fått kännedom om ändringarna innan de genomfördes och följaktligen besluta om avskaffande eller ändring av det sålunda ändrade stödet eller stödordningen.

Kommissionen kan däremot inte bedöma att åsidosättandet av ett villkor som ställts när en befintlig stödordning godkändes i sig medför att denna åtgärd ska omkvalificeras som ett nytt stöd och ännu mindre bedöma detta stöd som ursprungligen olagligt samt besluta att det ska återvinnas som om det rörde sig om ett olagligt genomfört stöd och inte om ett stöd som tidigare godkänts.

Allt befintligt stöd omfattas av det beslut om godkännande för vilket det är föremål, utom när kommissionen bedömer att stödet har missbrukats eller att dess materiella innehåll har ändrats genom ett nytt stöd Förutom i dessa två fall ska ett sådant stöd således betraktas som lagligt så länge kommissionen inte har konstaterat att det är oförenligt med den inre marknaden.

Med hänsyn till syftet med dessa villkor kan den omständigheten att de senare har åsidosatts endast innebära att kommissionen, med tillämpning av ett av de förfaranden som föreskrivs i EUF-fördraget eller förordning nr 659/1999, kan ifrågasätta att den ifrågavarande åtgärden har bedömts vara förenlig med den inre marknaden, och inte dess kvalificering som befintligt stöd.

Medan befintliga stödåtgärder i enlighet med artikel 108.1 FEUF rättsenligt får genomföras så länge kommissionen inte har slagit fast att de är oförenliga med den inre marknaden, kan detta fastställande av oförenlighet endast ha rättsverkningar för framtiden.

Om så inte vore fallet skulle en stödordning som verkställts rättsenligt och enskilda stöd som har beviljats med tillämpning av denna stödordning retroaktivt anses utgöra olagliga stöd som är oförenliga med den inre marknaden innan den berörda medlemsstaten hade åsidosatt sina skyldigheter. Denna följd skulle motsvara ett upphävande av det beslut varigenom verkställandet av dessa åtgärder godkändes. Såsom framgår av skäl 10 och artikel 9 i förordning nr 659/1999 har en sådan sanktion emellertid endast föreskrivits av lagstiftaren i det särskilda fall ett beslut som antagits för kontroll av statligt stöd är baserat på felaktiga uppgifter.

Förordning nr 659/1999 har antagits för att säkerställa rättssäkerheten under förfarandena särskilt vad avser hanteringen av befintliga stöd och olagliga stöd. Genom denna förordning föreskrivs vidare ett antal regler som möjliggör för kommissionen att säkerställa att beslut som har antagits för kontroll av statligt stöd iakttas, och bland annat hantera en sådan situation som den i förevarande fall samt fastställa vilka rättsverkningar denna situation ger upphov till.

(se punkterna 85‒91)