Överklagande ingett den 14 juni 2011 av Ioannis Vakalis av den dom som personaldomstolen meddelade den 13 april 2011 i mål F-83/10, Vakalis mot kommissionen

(Mål T-317/11 P )

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Ioannis Vakalis (Luvinate, Italien) (ombud: advokaten S. A. Pappas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva den överklagade domen,

bifalla de yrkanden som framställdes i första instans, med undantag för det som personaldomstolen avvisade,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar i överklagandet att den dom som personaldomstolen (första avdelningen) meddelade den 13 april 2011 i mål F-83/10, Vakalis mot kommissionen, ska upphävas.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Personaldomstolens resonemang i den överklagade domen var ologiskt och den inte drog slutsatserna av det den slog fast i densamma, eftersom den slog fast att det ankommer på kommissionen att ta hänsyn till växelkursvariationer. Kommissionen tar dock inte hänsyn till denna fråga. Den överklagade domens domskäl är således ologiska.

Andra grunden: Personaldomstolen misstog sig beträffande den fråga som hade ställts till den. Det framgår av den överklagade domen att personaldomstolen uppfattade det som att klaganden frågade domstolen huruvida skillnaden i behandling mellan tjänstemän på vilka 1969 års allmänna genomförandebestämmelser till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (nedan kallade genomförandebestämmelserna) är tillämpliga och tjänstemän på vilka 2004 års genomförandebestämmelser är tillämpliga var rättsstridig. Frågan som ställdes till personaldomstolen var emellertid huruvida "de nya genomförandebestämmelserna är diskriminerande, eftersom de innebär att olika situationer behandlas lika". Klaganden gör i detta avseende gällande att det var fel av personaldomstolen att slå fast att talan inte kunde bifallas såvitt avsåg grunden avseende åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

Tredje grunden: Personaldomstolen ersatte kommissionens motivering med sin egen. Klaganden gör gällande att genomförandebestämmelsernas budgetära motivering blev känd först under förhandlingen och att denna motivering skiljer sig från den som kommissionen lämnade i avslaget på klagandens klagomål (vilken personaldomstolen för övrigt ansåg vara otillfredsställande). Enligt rättspraxis ankommer det inte på personaldomstolen att avhjälpa en eventuell avsaknad av motivering eller att komplettera kommissionens motivering genom att lägga till eller ersätta delar av motiveringen som inte framgår av själva det angripna beslutet.

Fjärde grunden: Personaldomstolen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att slå fast att talan inte kunde bifallas såvitt avsåg grunden avseende åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom klaganden inte hade visat att det förelåg en omotiverad skillnad i behandling. Klaganden hade dock visat att den aktuella skillnaden i behandling inte var motiverad av införandet av euron, vilket var den motivering som ursprungligen lämnades i avslaget på klagomålet.

____________