Language of document : ECLI:EU:T:2016:40

Mål T‑570/13

Agriconsulting Europe SA

mot

Europeiska kommissionen

”Offentlig upphandling av tjänster – Anbudsförfarande – Tjänster för operativt tekniskt stöd till upprättande och drift av en nätverksenhet som stödjer det europeiska innovationspartnerskapet ’Produktivitet och hållbarhet inom jordbruk’– En anbudsgivares anbud förkastas – Kontraktet tilldelas en annan anbudsgivare – Onormalt lågt anbud – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 28 januari 2016

1.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

(Artikel 340 andra stycket, FEUF)

2.      Europeiska unionens offentliga upphandling – Ingående av avtal efter upphandlingsförfarande – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

3.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada– Bevisbörda

(Artikel 340 andra stycket, FEUF)

4.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Orsakssamband – Bevisbörda

(Artikel 340 andra stycket, FEUF)

5.      Europeiska unionens offentliga upphandling – Ingående av avtal efter upphandlingsförfarande – Onormalt lågt anbud – Skyldighet för den upphandlande myndigheten att undersöka huruvida anbudet är onormalt lågt – Räckvidd – Omständigheter som ska beaktas

(Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 97.2; kommissionens förordning nr 2342/2002, artiklarna 139 och 146.4)

6.      Europeiska unionens offentliga upphandling – Ingående av avtal efter upphandlingsförfarande – Onormalt lågt anbud – Skyldighet för den upphandlande myndigheten att genomföra ett kontradiktoriskt kontrollförfarande – Räckvidd

(Kommissionens förordning nr 2342/2002, artiklarna 139.1 och 146.4)

7.      Europeiska unionens offentliga upphandling – Anbudsförfarande – Skyldighet att iaktta principen om likabehandling av anbudsgivare – Räckvidd

(Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 89.1)

8.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och verklig skada har orsakats – Skada bestående av utebliven vinst – Framtida och hypotetisk skada – Otillåtet

(Artikel 340 andra stycket, FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 101)

9.      Europeiska unionens offentliga upphandling – Anbudsförfarande – En anbudsgivares kostnader – Rätt till ersättning – Föreligger inte – Undantag – Åsidosättande av unionsrätten

(Artikel 340, andra stycket, FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 101)

1.      Se domen.

(se punkterna 31–33)

2.      Se domen.

(se punkt 34)

3.      Se domen.

(se punkterna 39 och 121)

4.      Se domen.

(se punkt 40)

5.      Det framgår av artikel 97.2 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, och av artiklarna 139 och 146.4 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen att begreppet onormalt lågt anbud inte definieras i bestämmelserna i förordning nr 1605/2002 och inte heller i genomförandebestämmelserna. Frågan om huruvida ett anbud är onormalt lågt ska bedömas mot bakgrund av anbudets sammansättning och i förhållande till den aktuella prestationen. Den upphandlande myndigheten kan, när den granskar huruvida ett anbud är onormalt lågt och i syfte att säkerställa en sund konkurrens, beakta inte bara omständigheterna i artikel 139.2 i genomförandebestämmelserna utan även alla relevanta faktorer som hänför sig till den aktuella prestationen.

(se punkterna 54 och 55)

6.      Det följer av artikel 139.1 och artikel 146.4 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen att den upphandlande myndigheten, när den granskar huruvida ett anbud är onormalt lågt, ska kräva att anbudsgivaren lämnar nödvändiga förklaringar för att bevisa att dess anbud är allvarligt menat. Ett effektivt kontradiktoriskt förfarande, vid en relevant tidpunkt i förfarandet för granskning av anbuden, mellan den upphandlande myndigheten och anbudsgivaren, för att den sistnämnda ska kunna bevisa att dess anbud är allvarligt menat, utgör ett grundläggande krav vid offentlig upphandling för att undvika godtycke från den upphandlande myndighetens sida och säkerställa en sund konkurrens mellan företagen.

(se punkt 71)

7.      Se domen.

(se punkt 80)

8.      En talan där det görs gällande en skada till följd av utebliven vinst ska ogillas, då det inte är fråga om en verklig inträffad skada utan endast en framtida och hypotetisk skada. Villkoret att det verkligen föreligger en skada innebär nämligen att den åberopade skadan ska vara faktisk och säker, vilket det ankommer på sökanden att bevisa.

Den skada som avser utebliven vinst för en anbudsgivare och som är förbunden med förlusten av ett kontrakt i en upphandling som anordnas av kommissionen är således inte faktisk och säker, utan hypotetisk, och den kan således inte ligga till grund för skadestånd. Enligt artikel 101 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget har nämligen den upphandlande myndigheten, fram till dess att ett kontrakt undertecknats, rätt att avstå från att ingå avtal eller att avbryta upphandlingsförfarandet utan att anbudssökande eller anbudsgivare kan göra anspråk på någon ersättning. Även om det antas att utvärderingskommittén föreslagit att den förlorande anbudsgivaren skulle tilldelas kontraktet, hade således den upphandlande myndigheten inte varit bunden av utvärderingskommitténs förslag, utan den hade ett stort utrymme för skönsmässig bedömning avseende de omständigheter som skulle beaktas för att fatta ett beslut om tilldelning av ett kontrakt. Det finns inte någon princip eller regel som är tillämplig på kommissionens anbudsförfaranden som ålägger den att underteckna kontraktet med den person som vunnit anbudsförfarandet. Lydelsen i artikel 101 i förordning nr 1605/2002 visar att en förlorande anbudsgivare inte förlorat ett kontrakt men väl en möjlighet att erhålla det kontrakt som var föremål för gemenskapens anbudsförfarande.

Även om beslutet att förkasta en anbudsgivares anbud på grund av att anbudet var onormalt lågt var rättsstridigt, var vidare detta anbud likväl onormalt lågt och den förlorande anbudsgivaren kan under inga omständigheter åberopa en skada i samband med förlusten av möjligheten att tilldelas det aktuella kontraktet.

(se punkterna 91–96, 100 och 110)

9.      Se domen.

(se punkterna 112–115)