I de förenade målen T‑566/11 och T‑567/11

Viejo Valle, SA

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerade gemenskapsformgivningar föreställande en kopp och ett fat med räfflor samt en djup tallrik med räfflor – Ogiltighetsgrund – Otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats upphovsrättslagstiftning – Artikel 25.1 f i förordning (EG) nr 6/2002”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 23 oktober 2013

1.      Gemenskapsformgivningar – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Gränser

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 135.4; rådets förordning nr 6/2002, artikel 61)

2.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats upphovsrättslagstiftning – Den nationella rätten fastställer hur upphovsrätten förvärvas och styrks

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.3; kommissionens förordning nr 2245/2002, artikel 28.1 b iii)

1.      Mot bakgrund av artikel 61 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning ska den prövning som tribunalen gör av lagenligheten av överklagandenämndens beslut göras med beaktande av de rättsfrågor som ställts under överklagandenämndens prövning. Tribunalens uppgift är således inte att pröva nya grunder som åberopats inför den eller att pröva de faktiska omständigheterna på nytt mot bakgrund av bevisning som har åberopats för första gången vid tribunalen. Att pröva sådana grunder och tillåta sådan bevisning skulle i själva verket strida mot artikel 135.4 i rättegångsreglerna. Enligt denna artikel kan parternas inlagor inte ändra föremålet för tvisten i överklagandenämnden.

Trots detta är möjligheten att först vid tribunalen hänvisa till nationella domar inte utesluten, dock under förutsättning att detta inte sker för att göra gällande att överklagandenämnden felaktigt har underlåtit att beakta faktiska omständigheter i en viss nationell dom, utan i syfte att göra gällande att överklagandenämnden har åsidosatt en bestämmelse i förordning nr 6/2002 och att åberopa den nationella rättspraxisen till stöd för detta påstående.

(se punkterna 37 och 63)

2.      Enligt artikel 25.3 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 28.1 b iii) i förordning nr 2245/2002 om tillämpning av förordning nr 6/2002 måste den som ansöker om ogiltighetsförklaring av en gemenskapsformgivning med stöd av en upphovsrätt som skyddas av en medlemsstats lagstiftning vara innehavare av denna upphovsrätt och inge bevisning till harmoniseringsbyrån som styrker detta förhållande.

Vid bedömningen av frågan huruvida den som ansökt om ogiltighetsförklaring är upphovsrättsinnehavare i den mening som avses i denna bestämmelse och av frågan om styrkande av upphovsrätten vid harmoniseringsbyrån ska hänsyn tas till nationell rätt som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring, i detta fall fransk rätt. Tillämplig nationell rätt har nämligen i detta sammanhang betydelse särskilt för att fastställa hur upphovsrätten till det verk som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring kan förvärvas och styrkas.

(se punkterna 51 och 52)