FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 maj 1998 (1)
Konkurrens - Artikel 85.1 i EG-fördraget - Möjlighet att tillskriva någon ett
rättsstridigt beteende - Böter - Motivering - Förmildrande omständigheter
I mål T-327/94,
SCA Holding Ltd, bolag bildat enligt engelsk och walesisk rätt, Aylesford
(Förenade kungariket), företrätt av advokaten Guiseppe Scasselati-Sforzolini,
Bologna, och advokaten Laurent Garzaniti, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån
Elvinger, Hoss & Preussen, 15, Côte d'Eich, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Julian Currall och
Richard Lyal, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Goméz de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den
13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget,
IV/C/33.833 - kartong (EGT L 243, s. 1),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden, B. Vesterdorf samt domarna C.P. Briët, P. Lindh,
A. Potocki och J.D. Cooke,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet som
ägde rum mellan den 25 juni och den 8 juli 1997,
följande
Dom
Bakgrund
- 1.
- Föreliggande mål gäller kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om
ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong
(EGT L 243, s. 1), ändrat före offentliggörandet genom kommissionens beslut av
den 26 juli 1994 (C(94) 2135 slutlig, nedan kallat beslutet). Genom beslutet
bötfälldes 19 tillverkare och leverantörer av kartong inom gemenskapen för att ha
överträtt artikel 85.1 i fördraget.
- 2.
- Den produkt som beslutet gällde är kartong. I beslutet nämns tre slags
kartongkvaliteter, GC, GD och SBS.
- 3.
- Kartongkvaliteten GD (nedan kallad GD-kartong) är en kartong med grå insida
(returfiber) som normalt används till förpackningar för andra varor än livsmedel.
- 4.
- Kartongkvaliteten GC (nedan kallad GC-kartong) är en kartong med vitt ytskikt
som normalt används till livsmedelsförpackningar. GC-kartongen är av högre
kvalitet än GD-kartongen. Under den period som beslutet gäller fanns det allmänt
en prisskillnad mellan dessa två produkter på omkring 30 procent. I mindre
utsträckning används GC-kartong av högre kvalitet även för grafiska ändamål.
- 5.
- SBS är en förkortning för helt vit kartong (nedan kallad SBS-kartong). Priset för
denna kartongkvalitet ligger omkring 20 procent högre än priset för GC-kartong.
Denna kartong används till förpackningar för livsmedel, kosmetika, läkemedel och
cigaretter men är i huvudsak ämnad för grafiska ändamål.
- 6.
- Genom skrivelse av den 22 november 1990 inkom British Printing Industries
Federation, en branschorganisation som företräder majoriteten av tillverkarna av
tryckta förpackningar i Förenade kungariket (nedan kallad BPIF), med ett
informellt klagomål till kommissionen. BPIF gjorde gällande att de
kartongtillverkare som levererade till Förenade kungariket hade företagit ett antal
samtidiga och enhetliga prishöjningar och begärde att kommissionen skulle
undersöka om det eventuellt förelåg en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler. För att försäkra sig om att detta initiativ offentliggjordes
publicerade BPIF ett pressmeddelande. Innehållet i detta meddelande återgavs i
branschtidningar under december 1990.
- 7.
- Den 12 december 1990 inkom även Fédération française du cartonnage med ett
informellt klagomål till kommissionen, i vilket den redogjorde för sin uppfattning
om den franska kartongmarknaden i ordalag som liknade dem BPIF använt i sitt
klagomål.
- 8.
- Den 23 och 24 april 1991 genomförde kommissionens tjänstemän i enlighet med
artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen
om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204, svensk
specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17) utan
förvarning samtidiga undersökningar vid ett flertal företag och
branschorganisationer inom kartongbranschen.
- 9.
- Efter dessa undersökningar begärde kommissionen med stöd av artikel 11 i
förordning nr 17 upplysningar och handlingar av samtliga mottagare av beslutet.
- 10.
- De uppgifter som framkom av dessa undersökningar och av begäran om
upplysningar och handlingar föranledde kommissionen att dra den slutsatsen att de
berörda företagen från halvårsskiftet 1986 till april 1991 (i flertalet fall) hade
deltagit i åtminstone en överträdelse av artikel 85.1 fördraget.
- 11.
- Kommissionen beslutade följaktligen att inleda ett förfarande för tillämpning av
sistnämnda bestämmelse. Genom skrivelse av den 21 december 1992 sände
kommissionen ett meddelande om anmärkningar till vart och ett av de berörda
företagen. Samtliga dessa företag besvarade meddelandet skriftligen. Nio företag
begärde att få yttra sig muntligen. Förhöret med dem ägde rum den 7-9 juni 1993.
- 12.
- Efter det att förfarandet hade avslutats fattade kommissionen beslutet, som
innehåller följande bestämmelser:
Artikel 1
Buchmann GmbH, Cascades SA, Enso-Gutzeit Oy, Europa Carton AG, Finnboard
- the Finnish Board Mills Association, Fiskeby Board AB, Gruber & Weber GmbH
& Co KG, Kartonfabriek De Eendracht NV (som är verksamt under namnet BPB
de Eendracht NV), NV Koninklijke KNP BT NV (tidigare Koninklijke Nederlandse
Papierfabrieken NV), Laakmann Karton GmbH & Co KG, Mo och Domsjö AB
(MoDo), Mayr-Melnhof Gesellschaft mbH, Papeteries de Lancey SA, Rena
Kartonfabrik AS, Sarrió SpA, SCA Holding Ltd (tidigare Reed Paper & Board
(UK) Ltd), Stora Kopparbergs Bergslags AB, Enso Española SA (tidigare Tampella
Española SA) och Moritz J. Weig GmbH & Co KG har överträtt artikel 85.1 i
fördraget genom att deltaga,
- vad beträffar Buchmann och Rena från omkring mars 1988 till i vart fall
slutet av år 1990,
- vad beträffar Enso Española i vart fall från mars 1988 till i vart fall slutet
av april 1991,
- vad beträffar Gruber & Weber från i vart fall år 1988 till slutet av år 1990,
- vad beträffar övriga fall från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991,
i ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet 1986 och
som innebar att kartongleverantörer inom Europeiska gemenskapen
- samlades regelbundet till hemliga och institutionaliserade möten i syfte att
diskutera och enas om en gemensam konkurrensbegränsande branschplan,
- enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika
nationella valutorna,
- planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela
Europeiska gemenskapen,
- enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på
konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar,
- allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för
att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att
säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna,
- utbytte information om leveranser, priser, driftstopp, orderstock och
kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
...
Artikel 3
Nedanstående företag åläggs följande böter för de överträdelser som har
konstaterats i artikel 1:
...
xvi) SCA Holding Limited, böter på 2 200 000 ecu
...
- 13.
- Enligt beslutet begicks överträdelsen inom ramen för ett organ kallat Product
Group Paperboard (nedan kallad PG Paperboard) som var sammansatt av ett
flertal grupper eller kommittéer.
- 14.
- Vid halvårsskiftet 1986 tillfördes Presidents Working Group (nedan kallad PWG)
till detta organ, i vilken företrädare på hög nivå från de största
kartongleverantörerna i gemenskapen (omkring åtta företag) ingick.
- 15.
- PWG:s verksamhet bestod bland annat i diskussioner om och samordning av
marknader, marknadsandelar, priser och kapacitet. I synnerhet fattades allmänna
beslut om tidsplanen för och nivån på de prishöjningar som tillverkarna skulle
genomföra.
- 16.
- PWG rapporterade till President Conference (nedan kallad PC), i vilken nästan
samtliga verkställande direktörer för de berörda företagen (mer eller mindre
regelbundet) deltog. PC sammanträdde två gånger per år under den aktuella
perioden.
- 17.
- Vid slutet av år 1987 bildades Joint Marketing Committee (nedan kallad JMC).
Dess huvudsakliga uppgift var dels att besluta om och, i förekommande fall, hur
prishöjningar skulle kunna genomföras, dels att ange hur de prisinitiativ som tagits
av PWG skulle kunna genomföras i varje land och i förhållande till de viktigaste
kunderna för att åstadkomma ett system med likvärdiga priser inom Europa.
- 18.
- Slutligen diskuterade den ekonomiska kommittén (nedan kallad COE) bland annat
prisvariationerna på de nationella marknaderna och orderstocken samt
rapporterade sina slutsatser till JMC eller, fram till slutet av år 1987, till Marketing
Committee som var JMC:s föregångare. COE bestod av försäljningsdirektörer från
flertalet av de berörda företagen och sammanträdde vid flera tillfällen varje år.
- 19.
- Det framgår vidare av beslutet att kommissionen ansåg att PG Paperboards
verksamhet främjades av ett informationsutbyte som möjliggjordes genom
förvaltningsbolaget Fides med säte i Zürich (Schweiz). Enligt beslutet lämnade
flertalet av medlemmarna av PG Paperboard regelbundna rapporter till Fides om
order, produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande. Dessa rapporter
bearbetades inom ramen för Fides-systemet, och de sammanställda uppgifterna
översändes till deltagarna.
- 20.
- Bolaget Reed Paper & Board Ltd (nedan kallat Reed P & B) innehade under hela
överträdelseperioden pappersbruket Colthrop Mill (nedan kallat Colthrop).
- 21.
- Reed P & B utgjorde fram till juli 1988 ett dotterbolag till Reed International plc.
Sedan de anställda i juli 1988 övertagit flera bolag i Reed International-koncernen
bildades bolaget Reedpack Ltd (nedan kallat Reedpack), vilket förvärvade
Reed P & B.
- 22.
- I juli 1990 förvärvade den svenska koncernen Svenska Cellulosa Aktiebolag (nedan
kallad SCA) Reedpack och följaktligen Reed P & B och flera fabriker, bland annat
Colthrop. Reed P & B bytte den 1 februari 1991 namn till SCA Aylesford Ltd
(nedan kallat SCA Aylesford) och bytte sedan den 4 februari 1992 ännu en gång
namn till SCA Holding Ltd (nedan kallat SCA Holding).
- 23.
- I maj 1991 överläts Colthrop till bolaget Field Group Ltd, som i oktober 1991 sålde
det vidare till Mayr-Melnhof AG. Vid den tidpunkt då sistnämnda transaktion ägde
rum hade Colthrop redan omvandlats till bolag med namnet Colthrop Board
Mill Ltd.
- 24.
- Enligt beslutet deltog Reed P & B i den aktuella överträdelsen genom att bland
annat delta i vissa av JMC:s och PC:s möten. Kommissionen ansåg vidare att
beslutet skulle riktas till SCA Holding, eftersom SCA Holding enbart var ett annat
namn på SCA Aylesford och Reed P & B och eftersom det följaktligen var fråga
om en och samma enhet (punkt 155 och följande punkter i övervägandena i
beslutet).
Förfarande
- 25.
- Sökanden har väckt föreliggande talan genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 12 oktober 1994.
- 26.
- Sexton av de andra arton företag som anses ansvariga för överträdelsen har också
väckt talan mot beslutet (mål T-295/94, T-301/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94,
T-310/94, T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94,
T-348/94, T-352/94 et T-354/94).
- 27.
- Sökanden i mål T-301/94, Laakmann Karton GmbH, återkallade sin talan genom
skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 1996, och målet
avskrevs genom beslut av den 18 juli 1996 i mål T-301/94, Laakmann Karton mot
kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).
- 28.
- Fyra finska företag, som är medlemmar av branschorganisationen Finnboard och
som i denna egenskap anses solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som
ålagts Finnboard, har också väckt talan mot beslutet (förenade målen T-339/94,
T-340/94, T-341/94 och T-342/94).
- 29.
- Slutligen väcktes talan av sammanslutningen CEPI-Cartonboard, till vilken beslutet
inte var riktat, som återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till
förstainstansrättens kansli den 8 januari 1997, och målet avskrevs genom beslut av
den 6 mars 1997 i mål T-312/94, CEPI-Cartonboard mot kommissionen (inte
publicerat i rättsfallssamlingen).
- 30.
- Förstainstansrätten kallade parterna i en skrivelse av den 5 februari 1997 till ett
informellt möte, bland annat för att höra deras uppfattning om en eventuell
förening av målen T-295/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94,
T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94,
T-352/94 och T-354/94 vad gäller det muntliga förfarandet. Vid detta möte, som
ägde rum den 29 april 1997, godtog parterna en sådan förening.
- 31.
- Ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning i utökad sammansättning
beslutade den 4 juni 1997 att förena de ovannämnda målen vad gäller det muntliga
förfarandet på grund av sambandet dem emellan i enlighet med artikel 50 i
rättegångsreglerna och biföll den begäran om konfidentiell behandling som
sökanden inkommit med i mål T-334/94.
- 32.
- Genom beslut av den 20 juni 1997 bifölls en begäran från sökanden i målet
T-337/94 om konfidentiell behandling av en handling som inlämnats som svar på
en skriftlig fråga från förstainstansrätten.
- 33.
- Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på
grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet och vidtog
åtgärder för bevisupptagning genom att anmoda parterna att besvara vissa skriftliga
frågor samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna har rättat sig efter denna
anmodan.
- 34.
- Parterna i målen som nämns i punkt 30 ovan utvecklade sin talan och besvarade
förstainstansrättens frågor vid sammanträdet som ägde rum mellan den 25 juni och
den 8 juli 1997.
Parternas yrkanden
- 35.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara artikel 1 och/eller artikel 3 i beslutet i den del som avser
sökanden,
- i andra hand i väsentlig mån nedsätta de böter som sökanden har ålagts i
artikel 3,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 36.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Huruvida vissa grunder skall avvisas
- 37.
- Vid det informella mötet den 29 april 1997 togs frågan upp om några av de företag
som väckt talan mot beslutet kunde tänka sig att avge gemensamma muntliga
yttranden för det fall målen skulle förenas vad gäller det muntliga förfarandet. Det
betonades att sådana gemensamma muntliga yttranden endast skulle kunna
framföras av de sökande som i sin ansökan åberopat grunder motsvarande de
ämnesområden inom vilka gemensamma muntliga yttranden skulle avges.
- 38.
- Genom telefax av den 14 maj 1997, som ingavs i samtliga aktuella företags namn,
meddelade de sitt beslut att avge gemensamma muntliga yttranden i sex ämnen,
bland annat följande:
a) beskrivning av marknaden i syfte att visa att överenskommelsen inte
medförde något resultat på denna marknad,
b) begreppet en enda överträdelse och den erforderliga nivån på
bevisningen, och
c) påståendet om samordning i fråga om volymkontroll.
- 39.
- Sökanden uppgav genom telefax, som inkom till förstainstansrättens kansli den
23 juni 1997, att den hade för avsikt att ansluta sig till samtliga gemensamma
muntliga yttranden. Vid detta tillfälle medgav sökanden att den inte åberopat
grunder angående ovannämnda tre ämnen men gjorde dock gällande att denna
omständighet inte var till hinder för att sökanden skulle kunna ansluta sig till de
aktuella gemensamma muntliga yttrandena. Sökanden gjorde vidare gällande, en
argumentation som senare upprepades under det muntliga förfarandet, att den i
ansökan varken hade möjlighet att bestrida att de olika aspekterna av den
överträdelse som fastslogs i artikel 1 i beslutet verkligen förelåg eller
kommissionens bedömning av resultatet av denna överträdelse, eftersom de
personer som antas ha representerat sökanden inom ramen för den påstådda
överenskommelsen inte längre var anställda hos sökanden. Följaktligen var det inte
förrän vid den tidpunkt då sökanden fick kännedom om innehållet i de aktuella
gemensamma muntliga yttrandena som sökanden fick kännedom om de faktiska
omständigheter som gjorde det möjligt för sökanden att åberopa de grunder som
hänförde sig till dessa omständigheter.
- 40.
- Denna argumentering kan inte godtas.
- 41.
- Enligt artikel 48.2 första stycket i rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas
under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska
omständigheter som framkommit först under förfarandet. Det kan emellertid i
förevarande fall konstateras att inga hinder har legat i vägen för sökanden att i sin
ansökan bestrida de faktiska och rättsliga bedömningarna i beslutet. Sökanden har
inte heller hänvisat till någon exakt faktisk eller rättslig omständighet som har
framkommit under förfarandet och som skulle kunna utgöra skäl för att åberopa
nya grunder.
- 42.
- Således skall de grunder som sökanden åberopade för första gången i sitt telefax
av den 23 juni 1997 avvisas.
Talan i sak
Yrkandet om ogiltigförklaring av artiklarna 1 och 3 i beslutet
A - Huruvida SCA Holding är beslutets rätta mottagare
Parternas argument
- 43.
- Sökanden har gjort gällande att den inte skulle ha ansetts vara ansvarig för
Colthrops agerande och att beslutet därför inte skulle ha riktats till sökanden.
- 44.
- Sökanden har för det första betonat att SCA-koncernens verksamhet i Förenade
kungariket har omstrukturerats efter överlåtelsen av Colthrop i maj 1991 och efter
Reed P & B:s byte av firmanamn till SCA Aylesford och sedan till SCA Holding.
Till följd av denna omstrukturering omvandlades sökanden, SCA Holding, till ett
holdingbolag.
- 45.
- För det andra skulle Colthrop ha ansetts utgöra det i förfarandet berörda
företaget. Detta företag har varit och är fortfarande en skild ekonomisk enhet,
som utgör ett särskilt vinstcenter och som berörs av överträdelsen
(se punkt 97-102 i övervägandena i kommissionens beslut 86/398/EEG av den
23 april 1986 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget,
IV/31.149 - Polypropylen, EGT L 230, s. 1, nedan kallat Polypropylenbeslutet) eller
en struktur av mänskliga och materiella resurser som på varaktig basis följer ett
bestämt ekonomiskt mål (kommissionens tillkännagivande 90/C 203/06 om
begreppen koncentration och samarbete i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av
den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer, EGT C 203, 1990,
s. 10).
- 46.
- För att visa att Colthrop innehade en sådan självständig ställning att det skulle
kunna överträda konkurrensrätten, har sökanden på ett detaljerat sätt framfört en
rad argument i huvudsak i syfte att visa a) att Colthrop var den enda aktiva
enheten inom kartongsektorn i de koncerner Colthrop i tur och ordning tillhörde
under den aktuella perioden, b) att Colthrops organisationsstruktur bidrog till dess
självständighet och c) att Colthrop agerade som en skild enhet gentemot
utomstående. Sökanden har tillagt att Colthrop senare omvandlades till ett bolag,
Colthrop Board Mill Ltd, med samma tillgångar, samma personal och samma
ledning (Dalgleish). Slutligen har sökanden förklarat att banden mellan Colthrop
och Reed P & B aldrig har varit så starka som kommissionen har påstått.
- 47.
- Colthrops självständighet påverkades inte på något sätt av att SCA-koncernen
förvärvade Reedpack. En del av Reedpacks tillgångar, bland annat Colthrop, var
inte av intresse för SCA, vilket förklarar varför Colthrop såldes i maj 1991. Under
den period då SCA ägde Colthrop, deltog inte SCA i förvaltningen av Colthrop.
- 48.
- Eftersom Colthrop skulle ha ansetts utgöra det berörda företaget skulle, för det
tredje, beslutet ha riktats till Colthrop Board Mill Ltd i egenskap av efterträdare
till Colthrop. Sökanden har betonat att begreppet företag har en avgörande
betydelse vad avser gemenskapens materiella konkurrensregler och att den juridiska
personen endast är av vikt i de fall då meddelandet om anmärkningar och beslutet,
av praktiska skäl för att förenkla verkställigheten, riktas till och böterna åläggs en
enhet som utgör en juridisk person. Sökanden har visserligen medgett att
kommissionen hade rätt att identifiera en juridisk enhet som kunde göras ansvarig
för överträdelsen för verkställigheten av beslutet i och med att Colthrop vid denna
tidpunkt inte utgjorde ett bolag. Den har emellertid betonat att det i förevarande
mål har uppkommit ett problem i fråga om efterträdare, eftersom det berörda
bolaget Colthrop omvandlades till ett bolag och en egen juridisk person efter
överträdelsen men före meddelandet om anmärkningar, och att det är sin egen
ekonomiska och funktionella efterträdare.
- 49.
- I en sådan situation skulle kommissionen ha löst efterträdarproblemet genom att
spåra det berörda företaget genom de olika överlåtelser och omorganisationer som
det kan ha varit föremål för, om det inte kan bevisas att den tidigare ägaren har
varit direkt delaktig i överträdelsen. Detta resonemang framgår implicit av
förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-6/89, Enichem Anic mot
kommissionen (REG 1991, s. II-1623, punkt 55; svensk specialutgåva, häfte 11) och
av Polypropylenbeslutet (i fråga om att ålägga Statoil böter), det vill säga att det
företag som i själva verket deltog i överträdelsen inte skall undgå böter.
- 50.
- För det fjärde skulle beslutet inte ha riktats till sökanden, även om Colthrop inte
är det företag som berörs av överträdelsen. Kommissionen fastslog nämligen i
beslut 84/388/EEG av den 23 juli 1984 om ett förfarande för tillämpning av
artikel 85 i EEG-fördraget (IV/30.988 - Avtal och samordnade förfaranden inom
sektorn för planglas i Beneluxländerna, EGT L 212, s. 13) att ett moderbolag som
förvärvat två företag inte hade haft tillräckligt med tid för att få full kontroll över
dessa företag mellan förvärvsdagen och överträdelsens upphörande (fem månader).
Av samma skäl skulle kommissionen inte ha riktat beslutet till sökanden.
- 51.
- Sökanden har i andra hand gjort gällande att kommissionen gjorde en felaktig
bedömning genom att anse att Reed P & B utgjorde företaget i fråga, eftersom
detta företag organiserades om när det förvärvades av SCA. Därefter utgjorde det
endast ett förmedlande bolag utan självständig marknadsstrategi som inte längre
kontrollerade sina tillgångar. Kommissionen borde således ha undersökt om
ansvaret för Colthrops verksamhet ålåg det sista moderbolaget, vilket har skiftat vid
flera tillfällen. Sökanden har härav dragit slutsatsen att kommissionen i varje fall
borde ha låtit Reed International plc, Reedpack och SCA dela på ansvaret, men
bara för perioden mellan juli och november 1990 i fråga om sökanden.
- 52.
- Sökanden anser slutligen kommissionens bedömning att Reed P & B och SCA
Holding är samma företag vara felaktig. SCA Holding kan nämligen inte anses
utgöra samma företag som Reed P & B i och med att det förstnämnda företaget
endast indirekt kontrollerar (via ett dotterbolag) ett av de sex pappersbruk som
ursprungligen tillhörde Reed P & B. Adressen och registreringsnumret är de enda
uppgifter kommissionen åberopar till stöd för sin bedömning att Reed P & B och
SCA Holding utgör samma företag. Sådana rent formella uppgifter kan emellertidinte åberopas när ett företag skall identifieras.
- 53.
- Kommissionen anser att sökanden saknar stöd för sin argumentering, eftersom
beslutet har riktats till det företag och det bolag som har gjort sig skyldigt till
överträdelsen. Vid en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler är det
nödvändigt att identifiera den juridiska person som skall stå till svars för denna
överträdelse, eftersom ett bötesbeslut endast kan riktas till denna. I förevarande fall
var Reed P & B den juridiska person som var ansvarig för överträdelsen, och
denna juridiska person skall följaktligen ställas till svars för överträdelsen.
- 54.
- Reed P & B tillverkade i egenskap av berört företag kartong i Colthrops
pappersbruk. Detta pappersbruk utgjorde under hela överträdelseperioden,
inbegripet perioden efter SCA-koncernens förvärv av Reed P & B, endast en
tillgång som tillhörde Reed P & B, därefter SCA Ayelsford och slutligen SCA
Holding.
- 55.
- I detta sammanhang har kommissionen betonat att två personer som deltog i
diskussionerna inom PC och JMC representerade Reed P & B och inte
pappersbruket Colthrop i dessa diskussioner.
- 56.
- Efter SCA-koncernens förvärv av en del av Reedpack-koncernen, bland annat
Reed P & B, fortsatte sistnämnda företag att tillverka samma produkt på samma
plats med samma personal. Viss personal från SCA placerades i Reed P & B:s
ledning och styrelse. Sedan bytte Reed P & B i februari 1991 firmanamn till SCA
Aylesford Ltd och sedan, den 4 februari 1992, till SCA Holding Ltd, men det var
fortfarande fråga om samma bolag. SCA Holding hade samma adress och samma
registreringsnummer som Reed P & B och SCA Ayelsford.
- 57.
- Kommissionen anser att försäljningen av den tillgång som pappersbruket Colthrop
utgjorde och den senare bolagsbildningen inte påverkar bedömningen att
Reed P & B skall anses utgöra det företag och det bolag som gjorde sig skyldigt till
överträdelsen. Som framgår av punkt 156 i övervägandena i beslutet var det
lämpligt att göra en distinktion mellan juridiska personer och enstaka tillgångar.
Denna distinktion har bekräftats av förstainstansrätten i domen i det ovannämnda
målet Enichem Anic mot kommissionen (punkt 236-240).
- 58.
- I motsats till SCA Holding har kommissionen dragit slutsatsen att det i förevarande
fall inte föreligger något efterträdarproblem.
- 59.
- Även om kommissionen för övrigt kunde ha vänt sig till pappersbrukets nya ägare
innebär inte detta på något sätt att kommissionen inte kunde välja att vända sig till
Reed P & B, numera SCA Holding. Om Colthrop skulle kunna anses utgöra det
berörda företaget, innebär detta endast att kommissionen kunde välja vem beslutet
skulle riktas till (se förstainstansrättens dom av den 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB
Industries och British Gypsum mot kommissionen, REG 1993, s. II-389, svensk
specialutgåva, häfte 14, bekräftad genom domstolens dom av den 6 april 1995 i mål
C-310/95 P, REG 1995, s. I-865).
- 60.
- Slutligen saknar SCA Holdings påståenden vad gäller Colthrops självständighet
relevans, eftersom dessa påståenden inte ens har bekräftats.
Förstainstansrättens bedömning
- 61.
- Det är klarlagt att Colthrop var en fabrik där det tillverkades kartong och att
denna fabrik under hela överträdelseperioden ägdes av bolaget Reed P & B,
därefter av SCA Aylesford Ltd och slutligen av SCA Holding.
- 62.
- Det skall vidare konstateras att Reed P & B, SCA Aylesford Ltd och SCA Holding
(sökanden) är olika firmanamn för en och samma juridiska person.
- 63.
- I förevarande fall uppkommer således inget efterträdarproblem. Det framgår
nämligen av förstainstansrättens rättspraxis (domen i det ovannämnda målet
Enichem Anic mot kommissionen, punkt 236-238) att den juridiska person som var
ansvarig för företagets verksamhet vid tidpunkten för överträdelsen skall tillskrivas
ansvar för detta företags rättsstridiga beteende. Så länge denna juridiska person
existerar följer ansvaret för företagets rättsstridiga beteende denna juridiska person,
även om de mänskliga och materiella resurser som medverkade till överträdelsen
har överlåtits till tredje man efter överträdelseperioden.
- 64.
- Följaktligen har kommissionen på goda grunder riktat beslutet till den juridiska
person som var ansvarig för det konkurrensbegränsande agerandet under
överträdelseperioden och som har existerat fram till dess att beslutet antogs.
- 65.
- Härav följer att sökandens argumentering i stort sett inte innebär annat än att
kommissionen kunde välja vem beslutet skulle riktas till, även om Colthrop skulle
kunna anses utgöra ett företag i den mening som avses i artikel 85 i fördraget och
även om detta företag den dag beslutet antogs ägdes av den juridiska personen
Colthrop Board Mill Ltd. Kommissionens val kan således under dessa
omständigheter inte rätteligen ifrågasättas.
- 66.
- För övrigt finns Reed P & B med på listan över PG Paperboards medlemmar.
- 67.
- Enligt punkt 143 i övervägandena i beslutet har kommissionen i princip riktat
beslutet till de enheter som nämns i listan över medlemmar i PG Paperboard utom
då:
1) flera företag inom samma koncern [hade] deltagit i överträdelsen, eller
2) det [förelåg] uttryckliga bevis för att moderbolaget har varit involverat i
dotterbolagets deltagande i överenskommelsen,
[i vilket fall] då beslutet har riktats till en koncern (företrädd av moderbolaget).
- 68.
- I och med att kommissionen endast ansåg ett av dessa villkor för undantag från
principen i punkt 143 vara uppfyllt, har den rätteligen kunnat besluta att inte rikta
beslutet till de på varandra följande moderbolagen till bolaget Reed P & B/SCA
Aylesford/SCA Holding.
- 69.
- Talan kan således inte bifallas på denna grund.
B - Huruvida motiveringen är otillräcklig eller felaktig i fråga om fastställandet av
Reed P & B som det berörda företaget och SCA Holding som beslutets mottagare
Parternas argument
- 70.
- Sökanden har erinrat om att förstainstansrätten i dom av den 28 april 1994 i mål
T-38/92, AWS Benelux mot kommissionen (REG 1994, s. II-211, punkt 26) fastslog
att när ett beslut om tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget avser flera
mottagare och medför en fråga om vem som skall tillskrivas ansvaret för
överträdelsen, skall beslutet innehålla en tillräcklig motivering i förhållande till var
och en av mottagarna, särskilt i förhållande till dem som skall betala böterna.
- 71.
- Förevarande mål liknar enligt sökanden situationen i det målet, eftersom sökanden
under förfarandet vid kommissionen mycket bestämt bestred att beslutet kunde
riktas till denna. I förevarande fall beslöt kommissionen att inte spåra den
verksamhet som ursprungligen låg bakom överträdelsen utan beslöt i stället att låta
den juridiska person som vid en viss tidpunkt direkt ägde verksamheten bära
ansvaret. Detta val av mottagare gjordes endast av lämplighetsskäl.
- 72.
- Vid fastställandet av att Reed P & B utgjorde det berörda företaget begränsade sig
kommissionen dessutom till att påpeka att Reed P & B fanns med på listan över
PG Paperboards medlemmar. En sådan motivering är emellertid inte tillräckligt
adekvat.
- 73.
- Vad beträffar den liknelse kommissionen gjorde i punkt 155 i övervägandena i
beslutet med situationen för MoDo/Iggesund, har sökanden betonat att Colthrop
inte längre tillhör SCA-koncernen, vilken Colthrop endast tillhörde under några
månader. Iggesund tillhör dock fortfarande, sedan år 1989, MoDokoncernen. I
motsats till vad som anges i beslutet kan dessa två situationer inte på något sätt
jämföras med varandra.
- 74.
- Beslutet är även otillräckligt motiverat vad gäller påståendet att SCA Holding utgör
Reed P & B:s ekonomiska efterträdare. Kommissionen har på denna punkt endast
stött sig på att SCA Holding för närvarande innehar aktierna i två bolag till vilka
en del av Reed P & B:s tillgångar har överlåtits. Vidare framgår det av domstolens
dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73-48/73, 50/73,
54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen,
REG 1975, s. 1663) att den kontinuitet som är av intresse är den mellan det
berörda företaget och dess efterträdare, det vill säga i förevarande fall Colthrop
Board Mill Ltd.
- 75.
- Sökanden har påpekat att det framgår av punkt 145 i övervägandena i beslutet att
ett moderbolag eller en koncern som anses vara delaktig i överträdelsen och som
överlåter ett dotterbolag till ett annat företag bär ansvaret för detta dotterbolag för
perioden före överlåtelsen. I beslutet motiveras emellertid inte varför detta beslut
i enlighet med nämnda resonemang inte riktades till Reed International, Colthrops
senaste ägare fram till juli 1988.
- 76.
- Sökanden har slutligen påpekat att det framgår av punkt 143 i övervägandena i
beslutet att kommissionen beslutade att rikta beslutet till de enheter som anges i
listan över medlemmar i PG Paperboard, utom då det [förelåg] uttryckliga bevis
för att moderbolaget har varit involverat i dotterbolagets deltagande i
överenskommelsen. I sistnämnda fall riktades beslutet till moderbolaget. Trots att
kommissionen inte inledde ett förfarande mot SCA, gjorde den även fortsättningsvis
utan närmare bevisning gällande att SCA var delaktig i förvaltningen av Colthrop.
Om kommissionen ansåg att SCA deltog i förvaltningen av Colthrop, borde den
enligt sökanden ha undersökt frågan mer i detalj i beslutet för att exakt kunna
fastställa det berörda företaget.
- 77.
- Kommissionen anser att den i punkt 155-157 i övervägandena i beslutet har lämnat
en omfattande redogörelse för skälen till att beslutet riktades till SCA Holding.
Den har betonat att huvudskälet i motiveringen i beslutet var att SCA Holding helt
enkelt är Reed P & B:s nya namn.
Förstainstansrättens bedömning
- 78.
- Det framgår av fast rättspraxis att motiveringen i ett beslut som går någon emot
måste göra det möjligt för gemenskapernas domstolar att överpröva beslutet och
göra det möjligt för den som beslutet riktar sig till att avgöra huruvida beslutet är
välgrundat. Huruvida en sådan motivering är tillräcklig skall bedömas mot bakgrund
av omständigheterna i förevarande fall, bland annat rättsaktens innehåll, de
åberopade skälens beskaffenhet och mottagarens intresse av att få förklaringar. För
att uppfylla dessa ovannämnda krav skall det av en tillräcklig motivering klart och
otvetydigt framgå vilket resonemang som har förts av gemenskapsinstitutionen i
fråga. När som i förevarande fall ett beslut om tillämpning av artiklarna 85 och 86
i fördraget avser flera mottagare och medför en fråga om vem som skall tillskrivas
ansvaret för överträdelsen, skall beslutet innehålla en tillräcklig motivering i
förhållande till var och en av mottagarna, särskilt i förhållande till dem som enligt
beslutet skall bära bördan för denna överträdelse (se bland annat domen i det
ovannämnda målet AWS Benelux mot kommissionen, punkt 26).
- 79.
- I förevarande fall är det klarlagt att sökanden under det administrativa förfarandet
vid kommissionen åberopade flera skäl till att den ansåg att den påstådda
överträdelsen inte kunde tillskrivas sökanden.
- 80.
- Härav följer att det omtvistade beslutet, för att vara tillräckligt motiverat i
sökandens hänseende, borde innehålla en utförlig redogörelse för skälen till att
sökanden skulle tillskrivas överträdelsen.
- 81.
- Eftersom sökandens invändningar i synnerhet avser punkt 155-157 i övervägandena
i beslutet, är det lämpligt att kontrollera om dessa punkter innehåller en tillräcklig
motivering.
- 82.
- Enligt punkt 155 första stycket utgjorde den svenska skogskoncernen SCA:s
förvärv av Reedpack plc, som senast ägde Colthrop Board Mill, ... inget särskilt
problem med hänsyn till det ställningstagande som beskrivs i punkt 143 (se ovan
punkt 67).
- 83.
- I punkt 155 andra stycket påpekar kommissionen att Reed P & B finns med på
listan över PG Paperboards medlemmar.
- 84.
- Kommissionen förklarar vidare följande i punkt 156 första stycket:
Det föreligger en tydlig kontinuitet mellan Reed P & B (UK) Ltd,
SCA Aylesford Ltd och SCA Holding Ltd: det är fråga om en och samma enhet
som verkar under olika namn. Även om pappersbruket Colthrop såldes i maj 1991,
fortsatte SCA Holding Ltd att existera. Ansvaret för SCA Holdings deltagande har
inte övergått till pappersbruket Colthrop, som endast utgjorde en av dess
tillgångar.
- 85.
- Till stöd för sitt påstående hänvisar kommissionen (i samma punkt av
övervägandena) till domen i det ovannämnda målet Enichem Anic mot
kommissionen (punkt 236-240), en hänvisning som förtydligar kommissionens
inställning.
- 86.
- Mot bakgrund av dessa uppgifter i beslutet anser förstainstansrätten att
kommissionen i tillräcklig mån redogör för varför den riktade beslutet till sökanden.
- 87.
- I punkt 155-157 i övervägandena i beslutet upprepas även sökandens huvudsakliga
invändningar i fråga om vilket företag som skall bära ansvaret för överträdelsen och
kommissionens bemötande av dessa invändningar.
- 88.
- Det framgår tydligt av dessa punkter att kommissionen gick igenom och prövade
sökandens argument under det administrativa förfarandet.
- 89.
- Det kan således inte ifrågasättas att motiveringen var tillräcklig såvitt avser dessa
argument.
- 90.
- I den mån sökandens argument som redovisas ovan i punkt 73-76 enbart avser att
bestrida att de skäl som fick kommissionen att rikta beslutet till sökanden är
befogade, är en prövning av dessa argument mera långtgående än den kontroll som
skall göras inom ramen för denna grund. Härav följer att dessa argument saknar
relevans.
- 91.
- Talan kan således inte bifallas på denna grund.
C - Huruvida kommissionen har gjort en felaktig bedömning av överträdelsens
varaktighet
Parternas argument
- 92.
- Sökanden har gjort gällande att Colthrop slutade att delta i möten i olika organ
inom PG Paperboard och i dess verksamhet i slutet av november 1990, då SCA
insåg att detta organs verksamhet kunde utgöra en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler (se även punkt 157 sista meningen i övervägandena i beslutet).
Det ankommer därför på kommissionen att styrka sitt påstående att överträdelsen
medförde vissa resultat även efter detta datum (domen i det ovannämnda målet
Enichem Anic mot kommissionen, punkt 90-100). Kommissionen har dock inte
framfört någon som helst bevisning till stöd för detta påstående utan har endast
framfört obekräftade spekulationer.
- 93.
- Sökanden har särskilt bestritt kommissionens påstående att Colthrop skulle ha
genomfört en prishöjning som skulle ha beslutats i oktober 1990 och som skulle ha
genomförts mellan januari och april 1991. Sökanden har gjort gällande att
Colthrops verkliga priser i början av år 1991 varken överensstämde med storleken
på eller schemat för denna höjning. I slutet av oktober 1990 tillkännagav Colthrop
att priset från och med slutet av januari 1992 skulle höjas med 40 UKL per ton.
Denna prishöjning sköts upp till den 1 mars eller den 1 april 1991 för de största
kunderna. Följaktligen ändrade Colthrop ensidigt och självständigt det datum då
prishöjningen skulle börja gälla. Vidare var denna prisökning befogad med hänsyn
till att kostnaderna ökat och att det var fråga om en förbättrad produkt.
- 94.
- Kommissionen anser att den vid bedömningen av överträdelsens varaktighet på
goda grunder fastslog att överträdelsen även medförde vissa resultat fram till dess
att hela överenskommelsen upphörde.
Förstainstansrättens bedömning
- 95.
- Vid konkurrensbedömningen enligt artikel 85 och följande artiklar i fördraget är
de ekonomiska följderna av avtalen eller av varje annan motsvarande form av
samordning eller koordination av intresse, i större utsträckning än avtalets juridiska
form. Vad följaktligen beträffar överenskommelser som inte längre är i kraft är det,
för att artikel 85 skall vara tillämplig, tillräckligt att överenskommelserna medför
resultat även efter den tidpunkt då de formellt har upphört att gälla (se till
exempel domstolens dom av den 3 juli 1985 i mål 243/83, Binon, REG 1985,
s. 2015, punkt 17).
- 96.
- I förevarande fall har sökanden inte bestritt att den deltog i överenskommelsen
under oktober månad 1990, under vilken den senaste höjningen av det samordnade
priset tillkännagavs, bland annat av sökanden (se tabell 4 fogad till beslutet).
- 97.
- Beträffande det verkliga genomförandet av denna prishöjning, som skulle ha ägt
rum från och med januari 1991, uppgav sökanden följande i skrivelse av den
23 januari 1991 till rättsavdelningen vid SCA-koncernens moderbolag:
Vi har tillkännagivit att priserna skall höjas med 40 UKL/ton från och med slutet
av januari 1991. Denna höjning har stött på hårt motstånd och vi fruktar att den
kommer att försenas avsevärt eller inte bli så stor. Vi vet för närvarande att de
flesta av våra kunder kommer att betala den nya taxan från och med den dag som
fastslagits och att några större kunder inte kommer att betala den förrän den
1 mars eller den 1 april. Situationen ser dock för närvarande bättre ut än vad vi
förutsåg tidigare.
- 98.
- Det framgår således tydligt att sökanden ansträngde sig för att genomföra den
samordnade prishöjning som meddelats i oktober 1990 vid den tidpunkt som
fastslagits. Eftersom sökanden agerade på marknaden på avtalat sätt, fick
överenskommelsen effekter för sökanden även efter november månad 1990, vilket
var den tidpunkt då sökanden slutade att delta i möten i olika organ inom PG
Paperboard.
- 99.
- Den katalogprisnivå som avtalats mellan företagen gällde alltjämt i april 1991, vilket
var den månad då kommissionens tjänstemän genomförde undersökningar hos ett
flertal företag i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17. April månad 1991 har
därför på goda grunder ansetts utgöra den tidpunkt då sökanden upphörde med
överträdelsen.
- 100.
- Det framgår av det ovan anförda att talan inte kan bifallas på denna grund.
Begäran om upphävande av eller nedsättning av böterna
A - Huruvida kommissionen felaktigt har underlåtit att beakta flera särskilda
omständigheter
- 101.
- Sökanden har hänvisat till en rad omständigheter som enligt sökanden skulle ha
beaktats som förmildrande omständigheter vid fastställandet av bötesbeloppets
storlek. I förevarande fall är det lämpligt att undersöka varje omständighet separat.
Invändningen att Colthrop endast utgjorde en liten del av den del av Reedpacks
verksamhet som förvärvades av SCA-koncernen och att Colthrop aldrig rent
faktiskt var integrerat i SCA-koncernen
- 102.
- Sökanden har gjort gällande att Colthrop endast utgjorde en liten del av den del
av Reedpacks verksamhet som förvärvades av SCA-koncernen, eftersom Colthrops
försäljning endast utgjorde 2,3 procent av Reedpacks omsättning. Vidare hade
SCA-koncernen för avsikt att vidaresälja Colthrop, vilket faktiskt skedde år 1991.
Ingen företrädare för koncernen hade ens besökt detta företag före förvärvet av
Reedpack. Vidare var det svårt att sälja Colthrop till ett rimligt pris på grund av
dess dåliga resultat.
- 103.
- Dessa uppgifter är relevanta för att illustrera två kriterier som kommissionen i
punkt 169 i övervägandena i beslutet påstår sig ha beaktat, nämligen det berörda
företagets storlek och den roll som varje företag spelat. De visar att Colthrop
utgjorde en liten verksamhet, att SCA och sökanden inte hade något intresse av
kartongverksamheten och att dessa inte deltog i denna verksamhet.
- 104.
- Förstainstansrätten anser emellertid att det konstaterade rättsstridiga beteendet
tillskrevs sökanden på goda grunder.
- 105.
- Vad beträffar argumentet att Colthrop utgjorde en liten verksamhet skall det
påpekas att böterna beräknades mot bakgrund av sökandens omsättning på
gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 via pappersbruket Colthrop. Härav
följer att kommissionen, vid beräkningen av bötesbeloppets storlek, beaktade
sökandens ekonomiska styrka på den aktuella marknaden.
- 106.
- Vad beträffar argumentet att kartongsektorn och i synnerhet pappersbruket
Colthrop inte var av något som helst intresse för SCA-koncernen, är det tillräckligt
att konstatera att kommissionen faktiskt har konstaterat att sökanden uppsåtligen
har överträtt artikel 85.1 i fördraget. I övrigt är frågan huruvida kartongsektorn var
av intresse för SCA-koncernen utan relevans, eftersom beslutet inte var riktat till
SCA-koncernen och eftersom det inte påstods i beslutet att SCA-koncernen i
egenskap av sökandens moderbolag varit delaktig i den konstaterade överträdelsen.
- 107.
- Sökandens invändning skall därför lämnas utan avseende.
Invändningen att SCA-koncernen inte deltog i förvaltningen av Colthrop och i de
påstådda överträdelserna
- 108.
- Sökanden har upprepat de argument som den framförde inom ramen för den första
grunden för att visa att SCA inte på något sätt deltog i förvaltningen av Colthrop.
Kommissionen borde ha beaktat denna omständighet, eftersom moderbolaget får
betala böterna. Sökanden är nämligen endast ett holdingbolag.
- 109.
- Denna argumentering kan inte godtas. Eftersom det rättsstridiga beteendet på goda
grunder tillskrevs sökanden, saknar frågan huruvida SCA-koncernen deltog i
förvaltningen av Colthrop och huruvida koncernens sista moderbolag kände till det
rättsstridiga beteendet relevans för beräkningen av bötesbeloppets storlek.
- 110.
- Den aktuella invändningen skall därför lämnas utan avseende.
Invändningen att Colthrop inte deltog i överträdelsen efter november 1990
- 111.
- Sökanden har bekräftat att Colthrop slutade att delta i möten i olika organ inom
PG paperboard i slutet av november 1990 (se ovan punkt 92 och följande punkter).
Följaktligen behövde Colthrop inte ta avstånd ifrån den prishöjning som
tillkännagavs inom ramen för överenskommelsen i början av år 1991, eftersom
Colthrop vid denna tidpunkt inte längre deltog i överenskommelsen.
- 112.
- Det är i detta hänseende tillräckligt att erinra om att sökanden på goda grunder
har ansetts delta i den konstaterade överträdelsen fram till april månad 1991 (se
ovan punkt 95 och följande punkter).
- 113.
- Den aktuella invändningen skall därför lämnas utan avseende.
Invändningen att kommissionen inte beaktade den omständigheten att
SCA-koncernen tillämpar ett rigoröst handlingsprogram för att förhindra
överträdelser av konkurrensrätten
- 114.
- Sökanden har påpekat att SCA sedan år 1988 har tillämpat ett rigoröst
handlingsprogram för att förhindra överträdelser av konkurrensrätten. Flera
informationsmöten har hållits vid koncernens viktigaste kontor i Europa för att
förklara detta handlingsprogram för personalen. Sökanden skall därför inte hållas
ansvarig för ageranden som ett annat företag anklagas för, vilket utan tvekan inte
har ansträngt sig på samma sätt som SCA för att rätta sig efter gemenskapens
konkurrensregler.
- 115.
- Kommissionen har bland annat betonat att det aktuella anpassningsprogrammet har
visat sig vara ineffektivt, eftersom ingenting har gjorts för att förhindra att
överträdelsen fortsätter.
- 116.
- Det skall påpekas att enligt fast rättspraxis skall bedömningen av hur allvarliga
överträdelserna är göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom i
synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (domstolens beslut
av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1996,s. I-1611, punkt 54). Bland annat utgör genomförandet av ett anpassningsprogram
en förmildrande omständighet (se i detta hänseende förstainstansrättens dom av
den 14 juli 1994 i mål T-77/92, Parker Pen mot kommissionen, REG 1994, s. II-549,
punkt 93).
- 117.
- Även om sökanden i förevarande fall har påstått att den inte längre deltog i
PG Paperboards möten så snart den efter BPIF:s klagomål insåg att det eventuellt
kunde vara fråga om en överträdelse av konkurrensrätten (se punkt 163 andra
stycket i övervägandena i beslutet), har emellertid kommissionen på goda grunder
konstaterat att överträdelsen pågick fram till april månad 1991 (se ovan punkt 95
och följande punkter).
- 118.
- Det skall följaktligen konstateras att det aktuella anpassningsprogrammet har visat
sig vara ineffektivt och att kommissionen under dessa omständigheter inte behövde
beakta detta program som en förmildrande omständighet.
- 119.
- Sökandens invändning skall därför lämnas utan avseende.
Invändningen att kommissionen inte beaktade den omständigheten att Colthrop
endast var en mindre betydande medlem av PG Paperboard
- Parternas argument
- 120.
- Sökanden har hänvisat till följande omständigheter:
- Colthrop var inte en av huvudmännen, och Colthrop var för litet för att
framstå som viktigt för dessa huvudmän,
- Colthrop var en liten producent som endast tillverkade GD-kartong, och
kommissionen har medgett att samverkan inte var lika lyckosam i fråga om
denna kvalitet,
- Colthrop deltog aldrig i PWG:s möten,
- Colthrop nämns endast ett fåtal gånger i de handlingar som kommissionen
har åberopat,
- Colthrop var inte medlem i Paper Agents Association, ett organ som
genomförde överträdelserna på nationell nivå (punkt 94-99 i övervägandena
i beslutet),
- till skillnad från andra producenter deltog Colthrop inte i något av
PG Paperboards möten efter det att det inlämnade klagomålet
offentliggjordes i slutet av november 1990,
- Colthrop utgör inte ett av de företag som anklagas för att ha deltagit i
systemet för reglering av volymen.
- 121.
- Sökanden har tillagt att kommissionen beslutade att inte rikta beslutet till vissa
företag som är större än Colthrop (i fråga om kartongförsäljning inom
gemenskapen) och som kanhända inte är mindre delaktiga än Colthrop i
överenskommelsen. Under dessa omständigheter kan det inte uteslutas att
kommissionen påverkades av att Colthrop tillhörde SCA-koncernen vid den
tidpunkt då överträdelsen uppdagades.
- 122.
- Slutligen har sökanden betonat att den aldrig har bestritt att Colthrop deltog i en
gemensam branschplan i strid med artikel 85 i fördraget. Sökanden har endast
begärt att kommissionen skulle ha fastställt bötesbeloppets storlek i enlighet med
de kriterier som den själv har uttalat.
- 123.
- Kommissionen har erinrat om att den konstaterade att beslutets alla mottagare
hade deltagit i en enda överträdelse. Denna överträdelse bestod i att upprätta en
gemensam konkurrensbegränsande branschplan om överenskomna prishöjningar,
ett avtal om uppdelning av marknaderna, samordnade åtgärder för att kontrollera
utbudet och ett informationsutbyte i syfte att understödja dessa handlingsprogram
(se punkt 116 och följande punkter i övervägandena i beslutet). Samtliga mottagare
av beslutet var i full utsträckning delaktiga i överträdelsen, varför de ålagda böterna
är befogade. Sökanden kan inte begära nedsättning av böterna med motiveringen
att den inte vidtog åtgärder för att begränsa sin egen produktion. Förvisso var det
endast de större producenter som deltog i PWG:s möten som begränsade sin
produktion. Emellertid gjordes detta till nytta för alla företag som deltog i
överträdelsen. Sökanden kan således inte begära nedsättning av böterna med
motiveringen att den endast deltog i överenskommelsen i liten utsträckning.
- 124.
- Vidare deltog Reed P & B ofta i överenskommelsens möten. Det har dock aldrig
bekräftats att Reed P & B deltog i PWG:s möten. Eftersom Reed P & B bland
annat deltog i JMC:s möten och tillämpade de priser som överenskommits, kan
detta företag inte anses ha deltagit i överenskommelsen i liten utsträckning och
därför beviljas nedsättning av böterna. Det fanns således aldrig deltagare i liten
utsträckning utan endast ordinarie deltagare och huvudmän.
- Förstainstansrättens bedömning
- 125.
- För att fastställa bötesbeloppets storlek i förhållande till var och en av beslutets
mottagare har kommissionen bland annat beaktat den roll som varje företag haft
inom ramen för avtalen om samverkan (punkt 169 första stycket första strecksatsen
i övervägandena i beslutet). Kommissionen förklarar i punkt 170 i övervägandena
att de företag som deltog i PWG:s möten i princip ansågs som huvudmän för
överenskommelsen, medan övriga företag ansågs som ordinarie deltagare i denna.
I sina inlagor i målet vid förstainstansrätten samt i sitt svar på rättens skriftliga
fråga har kommissionen förklarat att böterna beräknades på grundval av den
årsomsättning som vart och ett av de företag till vilka beslutet var riktat hade på
gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 och att procentsatser på 9 respektive
7,5 procent av denna årsomsättning tillämpades för att beräkna de böter som
ålades de företag som ansågs som huvudmän respektive de företag som ansågs
som ordinarie deltagare.
- 126.
- Dessa uppgifter bekräftas av en tabell som kommissionen har tillhandahållit som
svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten. Denna tabell innehåller uppgifter
om fastställandet av bötesbeloppen.
- 127.
- Sökanden har uppgett att den inte bestrider att Colthrop deltog i den
konkurrensbegränsande gemensamma plan som beskrivs i artikel 1 i beslutet. Inte
heller har sökanden invänt mot beslutets beskrivning om vad de olika organen inom
PG Paperboard har haft för roll.
- 128.
- I detta hänseende framgår det av beslutet att PWG var det organ i vilket de
huvudsakliga besluten med konkurrensbegränsande syfte fattades. Kommissionen
anser visserligen att alla företag som nämns i artikel 1 i beslutet skall anses ha
deltagit i alla de moment av överträdelsen som avses i den bestämmelsen. Det
framgår dock av beslutet att samverkan, som innebar att de största tillverkarnas
marknadsandelar skulle bibehållas på konstanta nivåer med möjlighet till vissa
ändringar, endast avsåg marknadsandelarna för de företag som deltog i PWG:s
möten (punkt 51-60 i övervägandena i beslutet). Vad beträffar samverkan kring
driftstoppen har kommissionen slutligen medgett att det förefaller som det ännu
en gång var de största tillverkarna som fick bära bördan av produktionsminskningen
för att bibehålla prisnivån (punkt 71 andra stycket i övervägandena i beslutet).
- 129.
- Mot bakgrund av det ovan anförda skall sökandens invändning att kommissionen
gjorde en felaktig bedömning av sökandens roll i överenskommelsen lämnas utan
avseende.
- 130.
- Sökanden har för det första inte ansetts utgöra en av överenskommelsens
huvudmän. Kommissionen har således tagit hänsyn till att sökanden inte deltog
i PWG:s möten. Kommissionen har för övrigt gjort en riktig bedömning av hur
allvarlig den överträdelse var som överenskommelsens huvudmän och ordinarie
medlemmar gjorde sig skyldiga till genom att vid beräkningen av bötesbeloppets
storlek tillämpa procentsatser på 9 respektive 7,5 procent av den aktuella
årsomsättningen i fråga om dessa två kategorier av företag.
- 131.
- För det andra framgår det av beslutet att de företag som inte deltog i PWG:s
möten informerades om de beslut som fattats av PWG vid JMC:s möten och att
detta organ utgjorde ett huvudsakligt forum både för att förbereda de beslut som
fattades av PWG och för att ingående diskutera genomförandet av nämnda beslut
(se särskilt punkt 44-48 i övervägandena i beslutet). Under dessa omständigheter
kan sökanden inte rätteligen göra gällande att kommissionen borde ha gjort
bedömningen att den hade en mindre betydelsefull roll i överenskommelsen än de
andra företag som ansågs utgöra ordinarie medlemmar, eftersom sökanden
varken har haft invändningar mot beskrivningen i beslutet av JMC:s funktion eller
bestritt Colthrops deltagande i olika moment av överträdelsen och eftersom
Colthrop var en av de mest aktiva deltagarna vid JMC:s möten (se tabell 4 fogad
till beslutet).
- 132.
- Det faktum att sökanden inte har deltagit i möten inom PG Paperboards olika
organ sedan november 1990 ändrar inte på något sätt denna slutsats i och med att
överträdelsen pågick fram till april månad 1991 (se ovan punkt 95 och följande
punkter).
- 133.
- För det tredje måste hänsyn ha tagits till varje företags storlek inom
kartongsektorn, eftersom årsomsättningen inom denna sektor har beaktats som
relevant årsomsättning vid beräkningen av bötesbeloppens storlek i fråga om varje
företag som beslutet var riktat till. Sökandens påstående att kommissionen inte
beaktade att Colthrops verksamhet var liten och av begränsad betydelse är således
felaktigt.
- 134.
- Vad slutligen beträffar det faktum att Colthrop endast har tillverkat GD-kartong,
skall det konstateras att sökanden inte har bestritt att överträdelsen avsåg såväl
GC-kartong som SBS-kartong och GD-kartong och att Colthrops enskilda agerande
inte har bidragit till att mildra överträdelsens konkurrensbegränsande verkan (se
även nedan punkt 143 och följande punkter). Mot denna bakgrund gjorde
kommissionen rätt när den inte ansåg det utgöra en förmildrande omständighet att
samverkan möjligen inte var så framgångsrik beträffande den kartongkvalitet som
tillverkades av Colthrop.
- 135.
- Mot bakgrund av det ovan anförda skall denna invändning lämnas utan avseende.
Invändningen att kommissionen inte beaktade det faktum att Colthrops priser inte
var desamma som de priser som tillkännagavs inom ramen för överenskommelsen
- Parternas argument
- 136.
- I sitt svar på meddelandet om anmärkningar (punkt 15-20) anser sig sökanden ha
visat att Colthrops prispolitik i allmänhet saknade samband med de tillkännagivna
priserna inom ramen för överenskommelsen. Med hjälp av en redogörelse för
utvecklingen av de priser som sökanden tillkännagivit och tillämpat på ett
representativt urval av åtta kunder anser sig sökanden ha visat att priserna för tre
av kunderna endast ökade med 10 till 15 procent, medan Colthrops genomsnittliga
taxa ökade med nästan 30 procent och medan det genomsnittliga priset i
överenskommelsen ökade med mer än 35 procent. Priset sjönk till och med för en
av kunderna. För de fyra övriga kunderna följde priserna varken Colthrops taxor
eller de tillkännagivna priserna inom ramen för överenskommelsen.
- 137.
- Inte ens de priser som Colthrop tillkännagav förefaller ha följt de tillkännagivna
priserna inom ramen för överenskommelsen. Colthrop följde inte en del av
prishöjningarna inom ramen för överenskommelsen, eftersom dessa höjningar
varken avsåg kvaliteten GD eller den brittiska marknaden. Colthrops prishöjningar
sammanföll inte heller med vare sig tidsplanen eller de andra producenternas
prishöjningar. Slutligen var priserna berättigade med hänsyn till ökade faktiska
kostnader.
- 138.
- Sökanden har betonat att den inte har bestritt att den deltog i en överträdelse av
artikel 85 i fördraget. Den har emellertid gjort gällande att kommissionen skulle ha
beaktat det faktum att Colthrop aldrig genomförde överenskommelsens beslut om
priser. Härav framgår att Colthrops agerande varken har hindrat konkurrensen
eller påverkat kunderna. Sökanden har i sin replik betonat att kommissionen, som
motivering till att böterna sattes högre än i Polypropylenbeslutet, uppgav att
överenskommelsens syften i hög grad uppnåtts. Detta argument gäller dock inte
Colthrop, vars överträdelse var mindre allvarlig.
- 139.
- Kommissionen har påpekat att sökanden endast har visat att det förelåg en skillnad
mellan taxan och det verkliga priset och har betonat att överenskommelsen avsåg
taxorna. Vidare har den hänvisat till punkterna 89, 101 och 102 i övervägandena
i beslutet.
- 140.
- Sökandens tillkännagivna prishöjningar motsvarade enligt kommissionen de priser
som avtalats vid olika tillfällen (se tabell fogad till beslutet om initiativ tillprishöjningar). Sökandens argument motsäger inte det faktum att det grundpris som
kunderna fått betala var den taxa i vilken det avtalade priset angavs. Slutligen har
ingen annan producent klagat på att sökanden inte tillämpade det avtalade priset,
medan det finns uppgifter som tyder på detta i fråga om minst en annan deltagare
i överenskommelsen (punkt 59 i övervägandena i beslutet).
- Förstainstansrättens bedömning
- 141.
- Sökanden har inte bestritt att Colthrop deltog i den prissamordning som avses i
artikel 1 i beslutet. Detta rättsstridiga beteende har tillskrivits Colthrop på goda
grunder. Sökanden har inte heller bestritt kommissionens bedömning av de
allmänna resultat som nämnda samverkan hade på marknaden (se bland annat
punkterna 100-102, 115, och 135-137 i övervägandena i beslutet).
- 142.
- Det faktum att ett företag, vars deltagande i en prissamverkan tillsammans med
sina konkurrenter har fastställts, inte har agerat på marknaden på det sätt som det
kommit överens om med sina konkurrenter utgör inte nödvändigtvis en
förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppets storlek. Ett företag
som trots samverkan med sina konkurrenter för en mer eller mindre oberoende
politik på marknaden kan helt enkelt försöka att utnyttja överenskommelsen för
egen vinning.
- 143.
- I förevarande fall är det inte möjligt att av sökandens uppgifter dra slutsatsen att
sökandens verkliga agerande på marknaden motverkade den konstaterade
överträdelsens konkurrensbegränsande verkan. Sökanden har till stöd för detta
påstående särskilt inkommit med diagram som visar en jämförelse mellan de priser
som tillkännagavs av Stora, de priser som tillkännagavs av sökanden och sökandens
transaktionspriser. Emellertid avser diagrammen om sökandens transaktionspriser
endast åtta av sökandens kunder, utvalda av denna, och de innehåller ingen uppgift
om hur många ton som levererats till var och en av dessa kunder. Vidare framgår
det av dessa diagram att respektive kunds transaktionspriser har varierat i väldigt
stor omfattning. Ibland är transaktionspriserna till och med högre än de priser som
tillkännagavs av Stora och sökanden. Slutligen medgav kommissionen i beslutet att
transaktionspriserna inte alltid var identiska med de tillkännagivna priserna. Av
beslutet framgår bland annat följande: Även om samtliga tillverkare var ense om
att genomföra hela höjningen, kunde möjligheten att kunderna bytte till en billigare
kvalitet eller produkt medföra att vissa tillverkare gjorde eftergifter för sina fasta
kunder vad beträffar tidpunkten för höjningarna eller genom att ge kunderna
extraförmåner i form av mängdrabatter, för att på så vis förmå dem att godta hela
grundprishöjningen. Det var därför ofrånkomligt att det tog viss tid innan
prishöjningarna slog igenom (punkt 101 sjätte stycket i övervägandena).
- 144.
- Således framgår det inte av sökandens diagram att dess transaktionspriser skilt sig
i väsentlig omfattning från de priser som tillämpats av deltagare i den konstaterade
överträdelsen.
- 145.
- Det skall vidare betonas att sökanden inte har påstått att de övriga företagen i
överenskommelsen utövade påtryckningar gentemot sökanden. Sökanden har inte
heller gjort gällande att den offentligt tog avstånd från de beslut om prishöjningar
som fattades vid de möten den deltog i.
- 146.
- Under dessa omständigheter gjorde kommissionen en riktig bedömning genom att
inte anse sökandens agerande, som påstås avvika från vad som avtalats inom PG
Paperboard, som en förmildrande omständighet.
- 147.
- Sökandens invändning skall således lämnas utan avseende.
B - Huruvida kommissionen tillämpade de kriterier som har fastställts för att fastställa
bötesbeloppets storlek eller tillämpade dessa kriterier på ett diskriminerande sätt i
förhållande till SCA Holding/Colthrop
Parternas argument
- 148.
- Sökanden har påpekat att det framgår av den redogörelse som kommissionens
ledamot med ansvar för konkurrenspolitiken lämnade vid en presskonferens den
13 juli 1994 att kommissionen hade reducerat böterna med en tredjedel för de
företag som inte bestritt de huvudsakliga faktiska omständigheter som
kommissionen, i förhållande till dessa företag, gjort gällande i meddelandet om
anmärkningar.
- 149.
- Denna grund kan delas in i två delar.
- 150.
- Sökanden har under den första delgrunden gjort gällande att dess böter inte
reducerades trots att den, i svaret på meddelandet om anmärkningar, inte bestred
de huvudsakliga faktiska omständigheter som kommissionen gjorde gällande
gentemot Colthrop (se punkt 172 i övervägandena i beslutet). Det var än mindre
berättigat att diskriminera sökanden med tanke på att den inte hade någon som
helst vetskap om överträdelsen och inte hade tillgång till några uppgifter för att
bestrida kommissionens påståenden om de faktiska omständigheterna.
- 151.
- Det faktum att sökanden i rättsligt avseende bestred att den var beslutets rätta
mottagare påverkar inte på något sätt det förhållandet att den inte bestred
kommissionens huvudsakliga påståenden om de faktiska omständigheterna. Tack
vare detta förhållningssätt sparade kommissionen tid, vilket tydligen var det
huvudsakliga kriteriet för att böterna skulle reduceras.
- 152.
- Sökanden har under den andra delgrunden gjort gällande att kommissionen har
påstått att den beaktat att vissa producenter, trots att de redan var medlemmar i
PG Paperboard, inte spelade en aktiv roll i denna innan JMC bildades i slutet av
år 1987 eller i början av år 1988. Eftersom Colthrop aldrig hade en aktiv roll i
PG Paperboard, skulle kommissionen ha inkluderat Colthrop bland dessa företag.
- 153.
- Kommissionen har beträffande den första delgrunden gjort gällande att sökanden
inte medgav något utan begränsade sig till att bestrida sitt ansvar, ett
förhållningssätt som inte var till någon hjälp för kommissionen. Endast hjälp vid
upprättandet av kommissionens akt, medgivande av rättsstridiga beteenden och
tidsvinster förtjänade att kompenseras. Att sökanden bestred att den var rätt
mottagare förtjänade således inte att kompenseras, vilket framgår av det faktum
att kommissionen, i punkt 154-157 i övervägandena i beslutet, var tvungen att
lämna en omfattande redogörelse för skälen till att beslutet riktades till sökanden.
- 154.
- Kommissionen har inte tagit ställning till den andra delgrunden.
Förstainstansrättens bedömning
- 155.
- Vad beträffar den första delgrunden skall det erinras om att sökanden påpekade
följande i sitt svar på meddelandet om anmärkningar:
SCA Holding har svårt att försvara sig, eftersom ingen inom denna koncern vet
något om PG Paperboards verksamhet eller om det agerande som tas upp i
meddelandet om anmärkningar. Vidare har SCA aldrig varit verksam inom
kartongsektorn och har ingen kännedom om denna bransch. Av dessa skäl kan inte
SCA Holding uttala sig - och uttalar sig därför inte - om förekomsten eller
omfattningen av de påstådda överträdelserna (s. 2).
- 156.
- Kommissionen har på goda grunder ansett att sökanden, genom att lämna ett
sådant svar, inte agerade på ett sådant sätt att det var befogat att reducera böterna
till följd av samarbete under det administrativa förfarandet. Det är endast befogat
att reducera böterna om bolaget har agerat på ett sådant sätt att kommissionen
lättare har kunnat fastställa överträdelsen och i förekommande fall få den att
upphöra (se förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-13/89, ICI mot
kommissionen, REG 1992, s. II-1021, punkt 393; svensk specialutgåva, häfte 12).
- 157.
- Ett företag som uttryckligen uppger att det inte bestrider de faktiska
omständigheter på vilka kommissionen stöder sina anmärkningar kan anses bidra
till att underlätta kommissionens uppgift att fastställa och beivra överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler. Kommissionen kan i sina beslut om överträdelse
av dessa regler betrakta ett sådant agerande som ett medgivande av de faktiska
omständigheterna och således som bevis för att de faktiska omständigheterna är
riktiga. Således kan böterna reduceras till följd av ett sådant agerande.
- 158.
- Situationen är dock en annan om ett företag i sitt svar på meddelandet om
anmärkningar i huvudsak bestrider kommissionens påståenden i detta meddelande,
inte svarar eller endast, som i sökandens fall, förklarar att den inte tar ställning till
kommissionens påståenden om de faktiska omständigheterna. Genom ett sådant
förhållningsätt under det administrativa förfarandet bidrar företaget inte till att
underlätta kommissionens uppgift att fastställa och beivra överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler.
- 159.
- Då kommissionen uppger i punkt 172 första stycket i övervägandena i beslutet att
den har reducerat böterna för de företag som i sina svar på meddelandet om
anmärkningar inte bestred kommissionens huvudsakliga påståenden om de faktiska
omständigheterna, skall det konstateras att denna reduktion av böterna endast kan
anses som tillåten i den utsträckning de aktuella företagen uttryckligen har uppgett
att de inte bestrider dessa påståenden.
- 160.
- Även om kommissionen tillämpade ett rättsstridigt kriterium när den reducerade
böterna för de företag som inte uttryckligen hade uppgett att de inte bestred
påståendena om de faktiska omständigheterna, är det lämpligt att erinra om att
likabehandlingsprincipen skall tillämpas mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen,
enligt vilken ingen till egen nytta kan åberopa en rättsstridighet som har begåtts till
fördel för andra (se till exempel domstolens dom av den 4 juli 1985 i mål 134/84,
Williams mot revisionsrätten, REG 1985, s. 2225, punkt 14). Eftersom sökanden vill
just att den skall beviljas rätt till en rättsstridig reducering av böterna, kan
följaktligen talan inte bifallas på den första delgrunden.
- 161.
- Vad beträffar den andra delgrunden framgår det av punkt 162 i övervägandena i
beslutet att kommissionen ansåg att vissa kartongproducenter, trots att de redan
var medlemmar i PG Paperboard, inte föreföll ha haft en aktiv roll i denna innan
JMC bildades i slutet av år 1987 eller i början av år 1988 och att dessa producenter
inte skulle anses ha deltagit i överträdelsen förrän senare.
- 162.
- Enligt artikel 1 i beslutet deltog sökanden i den konstaterade överträdelsen från
och med halvårsskiftet 1986. Eftersom sökanden inte har bestritt denna startpunkt,
rättfärdigar inte det faktum att Colthrop inte spelade en aktiv roll inom
PG Paperboard innan JMC bildades vid slutet av år 1987 eller i början av år 1988
att sökanden skall behandlas på samma sätt som de producenter som ansågs ha
börjat delta senare i den konstaterade överträdelsen.
- 163.
- Följaktligen kan talan inte heller bifallas på den andra delgrunden.
- 164.
- Härav följer att talan inte kan bifallas på denna grund.
C - Huruvida sökandens böter är oskäligt höga i absolut tal och oproportionerliga med
beaktande av att sökanden är oskyldig och med beaktande av syftet med artikel 15.2
i förordning nr 17
Parternas argument
- 165.
- Denna grund kan delas in i tre delar.
- 166.
- Sökanden har under den första delgrunden gjort gällande att de ålagda böterna -
7,5 procent av Colthrops totala omsättning på den aktuella marknaden eller
9 procent, om den interna försäljningen dras av - är betydligt högre än de böter
som har ålagts i liknande fall med beaktande av det bolag det är fråga om, volymen
på verksamheten och den omfattning i vilken det deltog i överträdelsen. Sökanden
har påpekat att böterna i Polypropylenbeslutet i genomsnitt uppgick till 4 procent
av mottagarnas försäljning av den aktuella produkten i Västeuropa.
- 167.
- Sökanden har under den andra delgrunden erinrat om att förstainstansrätten, i
domen i det ovannämnda målet Parter Pen mot kommissionen (punkt 94), fastslog
att böterna skall beräknas med hänvisning till företagets totala omsättning, vilket
ger en indikation på företagets storlek och ekonomiska styrka, och med hänvisning
till omsättningen på den aktuella marknaden, vilket ger en indikation på
omfattningen av överträdelsen. Eftersom kommissionen beräknade böterna utan
att beakta Colthrops totala omsättning, beaktade den inte det faktum att Colthrop
under referensåret inte bedrev någon verksamhet utanför den aktuella marknaden.Följaktligen beaktade kommissionen inte den omständigheten att Colthrops
verksamhet var liten och obetydlig. Böterna är således oproportionerliga i
förhållande till de böter som har ålagts företag med en betydande omsättning
utanför den aktuella marknaden. Detta strider mot de krav som förstainstansrätten
uppställde i domen i det ovannämnda målet Parker Pen mot kommissionen.
- 168.
- Sökanden har beträffande den tredje delgrunden erinrat om att böterna allmänt har
till syfte att genomföra gemenskapens konkurrenspolitik och förhindra förnyade
överträdelser (se dom av den 15 juli 1970 i mål 45/69, Boehringer Mannheim mot
kommissionen, REG 1970, s. 769, 805 och av den 7 juni 1983 i förenade målen
100/80, 101/80, 102/80 och 103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot
kommissionen, REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, häfte 7). Sökanden har,
med hänvisning till de argument som den framfört till stöd för att den inte är
beslutets rätta mottagare, gjort gällande att böterna i förevarande fall har ålagts en
oskyldig åskådare och att kommissionen därför inte uppnår något av syftena med
artikel 15.2 i förordning nr 17.
- 169.
- Kommissionen har erinrat om att böterna skall fastställas med hänvisning till de
kriterier som är tillämpliga på hela överträdelsen då enskilda förmildrande
omständigheter inte föreligger (punkt 167-169 i övervägandena i beslutet). Dessa
kriterier är relevanta och tillräckligt redovisade i beslutet. I synnerhet är dessa
kriterier jämförbara, om inte identiska, med de kriterier som domstolen och
förstainstansrätten har bekräftat vid ett flertal tillfällen (förstainstansrättens domar
i fråga om Polypropylenbeslutet, bland annat av den 24 oktober 1991 i mål T-1/89,
Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II-867). De kriterier som har
ansetts avgörande för hela överträdelsen skall tillämpas på varje mottagares
årsomsättning.
- 170.
- I förevarande fall var en generellt hög bötesnivå motiverad med hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen var och hur länge den hade pågått. Kommissionen har
jämfört beslutet med Polypropylenbeslutet, i vilket den genomsnittliga bötesnivån
låg på 4 procent med standardböter på mellan 4 och 5 procent. Den i förevarande
fall något högre bötesnivån var motiverad dels av att överträdelsen, till skillnad från
den situation som låg till grund för Polypropylenbeslutet, inträffade under en period
då hela denna sektor gick med vinst, dels av att överenskommelsens syften i hög
grad uppnåtts. Kommissionen har även påpekat att förstainstansrätten verkar ha
ansett att böterna i Polypropylenbeslutet hade kunnat vara ännu högre, eftersom
den godtog att dessa mer än väl var befogade mot bakgrund av hur allvarlig
överträdelsen var (förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål T-3/89,
Atochem mot kommissionen, REG 1991, s. II-1177, punkt 226).
- 171.
- Kommissionen har betonat att mottagarna av det aktuella beslutet inte drog
slutsatsen av Polypropylenbeslutet, vilket offentliggjordes i augusti 1986, att de var
skyldiga att följa lagen. Dessa företag vidtog tvärtom åtgärder i syfte att dölja sina
ageranden och konstruerade alternativa förklaringar till de omständigheter som
konstaterats på marknaden.
- 172.
- Sökanden ålades böter på grund av att det var Reed P & B, som låg bakom
överträdelsen, och på grund av att denna överträdelse fortgick även efter det att
SCA-koncernen kom in i bilden. Följaktligen kan sökanden inte anses utgöra en
oskyldig åskådare.
- 173.
- Slutligen har kommissionen betonat att de totala böterna blir låga om företaget är
litet.
Förstainstansrättens bedömning
- 174.
- Det är inledningsvis lämpligt att behandla den första och den andra delgrunden i
ett sammanhang.
- 175.
- Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen besluta om att ålägga varje
företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet har deltagit i en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget böter om lägst ettusen ecu och högst en miljon ecu, eller ett
högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs
omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen. När bötesbeloppet
fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den
pågått. Såsom framgår av domstolens rättspraxis skall frågan om hur allvarlig
överträdelsen är avgöras med beaktande av ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (beslutet i det
ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 54).
- 176.
- Kriterierna vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är kan bland annat vara
volymen av och värdet på de varor som överträdelsen gäller, företagets storlek och
ekonomiska styrka och, följaktligen, det inflytande som det kunde utöva på
marknaden. Härav följer att det vid fastställandet av bötesbeloppets storlek är
tillåtet att beakta såväl företagets totala omsättning, vilken ger en antydan, om än
endast ungefärlig och ofullständig, om företagets storlek och ekonomiska styrka,
som den del av denna omsättning som härrör från de varor som är föremål för
överträdelsen, och som kan ge en antydan om överträdelsens omfattning. Härav
följer även att ett av dessa kriterier inte får ges en oproportionerlig betydelse i
förhållande till andra bedömningskriterier och att fastställandet av ett lämpligt
bötesbelopp inte kan ske genom en enkel beräkning som grundas på den totala
omsättningen (se domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl.
mot kommissionen, punkterna 120 och 121).
- 177.
- Kommissionen har i föreliggande fall fastställt den allmänna bötesnivån med
beaktande av hur länge överträdelsen pågått (punkt 167 i övervägandena i beslutet)
samt med beaktande av följande omständigheter (punkt 168 i övervägandena):
- Samverkan kring prisfastställelse och uppdelning av marknaden utgör i sig
allvarliga konkurrensbegränsande åtgärder.
- Överenskommelsen gällde för i stort sett hela gemenskapens område.
- Gemenskapsmarknaden för kartong är en betydelsefull ekonomisk sektor
som varje år uppgår till omkring 2,5 miljarder ecu.
- De företag som deltog i överträdelsen täcker praktiskt taget hela
marknaden.
- Överenskommelsen har fungerat i form av ett system för regelbundna,
institutionaliserade möten som syftat till att detaljreglera kartongmarknaden
inom gemenskapen.
- Sinnrika åtgärder har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och
omfattning (avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från
PWG:s och JMC:s möten, deltagarna uppmanades att inte föra
anteckningar, tidpunkten och ordningsföljden för tillkännagivandena om
prishöjningarna bestämdes så att man skulle kunna hävda att dessa
höjningar endast följde på andra höjningar osv.).
- Överenskommelsens syften har i hög grad uppnåtts.
- 178.
- Förstainstansrätten erinrar vidare om att grundnivåer om 9 procent eller
7,5 procent tillämpades för att fastställa de böter som skulle åläggas
överenskommelsens huvudmän respektive ordinarie medlemmar (se ovan
punkt 125).
- 179.
- Det finns anledning framhålla, för det första, att kommissionen vid sin bedömning
av den allmänna bötesnivån har beaktat att uppenbara överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler fortfarande är förhållandevis vanligt
förekommande och att kommissionen därför har rätt att höja bötesnivån när den
anser att det är nödvändigt att förstärka böternas avskräckande verkan. Följaktligen
kan den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå
för vissa typer av överträdelser inte medföra att kommissionen inte skulle kunna
höja denna nivå inom de gränser som föreskrivits i förordning nr 17, om detta visar
sig nödvändigt för att gemenskapens konkurrenspolitik skall kunna säkerställas (se
bland annat domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl. mot
kommissionen, punkt 105-108, och domen i det ovannämnda målet ICI mot
kommissionen, punkt 385).
- 180.
- För det andra har kommissionen med rätta hävdat att på grund av de särskilda
omständigheterna i föreliggande fall kan ingen direkt jämförelse göras mellan den
allmänna bötesnivån i det aktuella beslutet och den bötesnivå som kommissionen
har tillämpat i sin tidigare beslutspraxis, och i synnerhet i Polypropylenärendet som
kommissionen själv anser vara det ärende som närmast kan jämföras med det
aktuella fallet. I motsats till det ärende som gav upphov till Polypropylenbeslutet
har emellertid ingen allmän förmildrande omständighet beaktats i föreliggande fall
vid fastställandet av den allmänna bötesnivån. Vidare visar det faktum att det har
vidtagits åtgärder i syfte att dölja samverkan att de berörda företagen har varit fullt
medvetna om att deras agerande var olagligt. Följaktligen har kommissionen kunnat
beakta dessa åtgärder vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var, eftersom
dessa åtgärder får anses som en särskilt allvarlig aspekt av överträdelsen, som
särskiljer den från tidigare överträdelser som konstaterats av kommissionen.
- 181.
- För det tredje skall det framhållas att överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget dels
pågått under lång tid, dels var av uppenbar beskaffenhet. Dessutom begicks den
trots att kommissionens tidigare beslutspraxis, och i synnerhet Polypropylenbeslutet,
borde ha utgjort ett varnande exempel.
- 182.
- Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det anses att de kriterier som anges i
punkt 168 i övervägandena i beslutet gör den allmänna bötesnivå som fastställts av
kommissionen berättigad.
- 183.
- I detta sammanhang skall sökandens argument att Colthrops storlek och
ekonomiska styrka inte har kunnat beaktas, i och med att Colthrops totala
omsättning år 1990 var densamma som omsättningen på gemenskapens
kartongmarknad under detta år, lämnas utan avseende.
- 184.
- Kommissionen har nämligen för det första beaktat de ovannämnda
bedömningskriterierna avseende hur allvarlig överträdelsen var. För det andra är
kommissionen vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var inte skyldig att
ta hänsyn till det rådande förhållandet mellan omsättningen av den vara som
överträdelsen avser i proportion till bolagets totala omsättning (domen i det
ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 121
och beslutet i ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 54).
- 185.
- I den mån det vidare finns anledning att stödja sig på omsättningen i de bolag som
är inblandade i en och samma överträdelse för att fastställa förhållandena mellan
de böter som skall åläggas, kan kommissionen, vid beräkningen av de böter som
skall åläggas vart och ett av dessa företag, beträffande de berörda företagen
tillämpa den procentsats för böterna som har fastställts på en identisk
årsomsättning som referensårsomsättning för att beloppen skall bli så jämförbara
som möjligt.
- 186.
- Talan kan således varken bifallas på den första eller den andra delgrunden.
- 187.
- Talan kan inte heller bifallas på den tredje delgrunden, vilken grundas på
antagandet att sökanden utgjorde en oskyldig åskådare. Det är i detta avseende
tillräckligt att erinra om att förstainstansrätten har konstaterat att kommissionen
på goda grunder riktade beslutet till sökanden.
- 188.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
D - Huruvida det utgör ett åsidosättande av artikel 15.2 i förordning nr 17, artikel 6.2
i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna av den 4 november 1950 och den grundläggande
skälighetsprincipen att ålägga sökanden böter
- 189.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 15.2 i
förordning nr 17, artikel 6.2 i Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950
och den grundläggande skälighetsprincipen genom att ålägga sökanden böter.Sökanden har till stöd för denna ståndpunkt i huvudsak hänvisat till sina argument
om att den inte är beslutets rätta mottagare. Sökanden anser att den har ålagts
böter trots att den inte har gjort något fel.
- 190.
- Det skall konstateras dels att beslutet på goda grunder har riktats till sökanden,
dels att sökanden inte har bestritt förekomsten av det rättsstridiga beteende som
den har tillskrivits. Följaktligen kan sökanden inte rätteligen göra gällande att den
har ålagts böter utan att den har gjort något fel.
- 191.
- Härav följer att talan inte heller kan bifallas på denna grund.
E - Motiveringsskyldigheten har åsidosatts i fråga om böterna
Parternas argument
- 192.
- Sökanden har erinrat om att den endast fått reda på vissa väsentliga aspekter av
de skäl och de kriterier som kommissionen tillämpade vid beräkningen av böterna
genom en inspelning från den presskonferens kommissionens ledamot med ansvar
för konkurrenspolitiken höll den dag beslutet antogs. Även om kommissionen enligt
rättspraxis inte är skyldig att redovisa en exakt beräkning av de böter som har
ålagts varje företag, innebär inte detta att kommissionens resonemang inte skall
framgå tydligt.
- 193.
- Eftersom pressen i detta ärende informerades om hur böterna hade beräknats och
om att en reduceringspolitik hade tillämpats, skulle dessa uppgifter även ha
angetts i beslutet. Sökanden skulle nämligen aldrig ha kunnat göra gällande att den
diskriminerats om den inte genom inofficiella källor hade fått reda på att det fanns
en inspelning från presskonferensen.
- 194.
- Kommissionen har erinrat om att motiveringen av det aktuella beslutet är lika
detaljerad i fråga om böterna som de motiveringar som har godkänts i andra
ärenden, bland annat i de så kallade Polypropylendomarna (se till exempel domen
i det ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot kommissionen). Som sökanden själv
har medgett är kommissionen inte skyldig att fastställa bötesbeloppet på grundval
av en exakt matematisk formel, eftersom en sådan lösning skulle kunna göra det
möjligt för företagen att i förväg bedöma om en överträdelse skulle kunna vara
lönsam (förstainstansrättens dom av den 12 december 1991 i mål T-30/89, Hilti mot
kommissionen, REG 1991, s. II-1439).
Förstainstansrättens bedömning
- 195.
- Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfte
att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva beslutets lagenlighet och
att ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna
bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett
sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget att denna
skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits
(se bland annat förstainstansrättens dom av den 11 december 1996 i mål T-49/95,
Van Megen Sports mot kommissionen, REG 1996, s. II-1799, punkt 51).
- 196.
- Omfattningen av skyldigheten att motivera ett beslut om att, som i föreliggande fall,
ålägga ett flertal företag böter för en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler, avgörs av det förhållandet att bedömningen av hur allvarliga
överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (beslut i det
ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 54).
- 197.
- Kommissionen förfogar vid fastställandet av varje bötesbelopp över ett utrymme
för skönsmässig bedömning, och den kan av denna anledning inte anses skyldig att
tillämpa en exakt matematisk formel (se med samma innebörd förstainstansrättens
dom av den 6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen, REG 1995,
s. II-1165, punkt 59).
- 198.
- I beslutet framgår, av punkt 168 respektive punkt 169 i övervägandena, de kriterier
som beaktades för att fastställa den allmänna bötesnivån och de individuella
bötesbeloppen. Vad i övrigt avser individuella böter förklarar kommissionen i punkt
170 i övervägandena att de företag som deltog i PWG:s möten i princip ansågs som
huvudmän för överenskommelsen, medan övriga företag ansågs som ordinarie
deltagare i den. Slutligen anser kommissionen i punkterna 171 och 172 i
övervägandena att de bötesbelopp som Rena och Stora har ålagts skall reduceras
väsentligt på grund av att de samarbetat aktivt med kommissionen samt att åtta
andra företag, däribland sökanden, likaså kan erhålla en något mindre reduktion
på grund av att de i sina svar på meddelandet om anmärkningar inte förnekade de
huvudsakliga faktiska omständigheter på vilka kommissionen grundade sina
anmärkningar.
- 199.
- Såsom redan har påpekats har kommissionen under förfarandet vid
förstainstansrätten lämnat ytterligare upplysningar om hur böterna beräknades i
förevarande fall (se ovan punkt 125). Enligt kommissionen tog den hänsyn till vissa
företags eventuellt samarbetsvilliga inställning under förfarandet vid kommissionen.
Två företag fick av detta skäl sina böter reducerade med två tredjedelar, medan
andra företags böter reducerades med en tredjedel.
- 200.
- Det framgår för övrigt av en tabell som kommissionen har tillhandahållit, och som
innehåller uppgifter om fastställandet av varje individuellt bötesbelopp, att även om
dessa inte har fastställts genom en strikt matematisk tillämpning av enbart
ovannämnda sifferuppgifter har nämnda uppgifter emellertid systematiskt beaktats
vid beräkningen av böterna.
- 201.
- I beslutet preciseras emellertid inte att böterna har beräknats på grundval av varje
företags omsättning på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990. I beslutet
nämns inte heller de procentsatser på 9 respektive 7,5 procent som tillämpades för
att beräkna de böter som ålades de företag som ansågs som huvudmän
respektive de företag som ansågs som ordinarie deltagare. Procentsatserna för
reduktionen av böterna för Rena och Stora respektive åtta andra företag anges inte
heller.
- 202.
- Mot bakgrund av den detaljerade redogörelsen i beslutet för de faktiska
omständigheter som tillskrivits vart och ett av de företag som var mottagare av
beslutet finns det i föreliggande fall för det första anledning anse att punkt 169-172
i övervägandena i beslutet innehåller tillräckliga och relevanta uppgifter om de
omständigheter som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig den överträdelse
var som vart och ett av de aktuella företagen gjort sig skyldigt till och hur länge den
pågått (se med samma innebörd förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991
i mål T-2/89, Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 264).
- 203.
- För det andra, då, i likhet med det aktuella fallet, bötesbeloppen har fastställts
genom att vissa bestämda uppgifter systematiskt beaktats, kan företagen, om var
och en av dessa faktorer anges i beslutet, lättare bedöma dels om kommissionen
har begått ett fel vid fastställandet av det individuella bötesbeloppet, dels om det
individuella bötesbeloppet är berättigat i förhållande till de allmänna kriterier som
tillämpats. I föreliggande fall skulle ett omnämnande i beslutet av de ifrågavarande
faktorerna, närmare bestämt den aktuella årsomsättningen, referensåret, de
grundläggande procentsatser som tillämpats samt procentsatsen för reduktionen av
bötesbeloppen, inte ha inneburit att de exakta årsomsättningarna för de företag
som var mottagare av beslutet implicit avslöjades, vilket hade utgjort ett
åsidosättande av artikel 214 i fördraget. Det slutliga individuella bötesbeloppet är,
som kommissionen själv har framhållit, inte ett resultat av en strikt matematisk
tillämpning av dessa faktorer.
- 204.
- Kommissionen har för övrigt medgett under sammanträdet att det inte fanns något
som hindrade att den i beslutet angav de faktorer som systematiskt hade beaktats
och avslöjats under en presskonferens samma dag som beslutet antogs. Det kan i
detta hänseende erinras om att, enligt fast rättspraxis, motiveringen av ett beslut
skall ingå i själva beslutet och att hänsyn inte kan tas till kommissionens
efterföljande förklaringar annat än i särskilda fall (se förstainstansrättens dom av
den 2 juli 1992 i mål T-61/89, Dansk Pelsdyravlerforening mot kommissionen,
REG 1992, s. II-1931, punkt 131, svensk specialutgåva, häfte 13, och med samma
innebörd förstainstansrättens dom av den 12 december 1991 i mål T-30/89, Hilti
mot kommissionen, REG 1991, s. II-1439, punkt 136).
- 205.
- Trots dessa konstateranden skall det påpekas att motiveringen av de fastställda
bötesbeloppen i punkt 167-172 i övervägandena i beslutet är åtminstone lika
detaljerad som kommissionens motiveringar av tidigare beslut om liknande
överträdelser. Även om en invändning om bristande motivering är sådan att
förstainstansrätten ex officio kan ta upp den till prövning, hade, vid den tidpunkt
då beslutet fattades, ingen kritik riktats från gemenskapsdomstolens sida mot
kommissionens praxis i fråga om motivering av ålagda böter. Det var först i dom
av den 6 april 1995 i mål T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen (REG 1995,
s. II-1063), punkt 142, och i två andra domar som avkunnades samma dag i mål
T-147/89, Société métallurgique de Normandie mot kommissionen (REG 1995,
s. II-1057, publicerad i sammandrag) och i mål T-151/89, Société des treillis et
panneaux soudés mot kommissionen (REG 1995, s. II-1191, publicerad i
sammandrag) som förstainstansrätten för första gången framhöll att det är önskvärt
att företagen i detalj kan ta del av det sätt på vilket de ålagda böterna har
beräknats, utan att de för den skull skall vara tvungna att väcka talan mot
kommissionens beslut.
- 206.
- Av detta följer att när kommissionen i ett beslut konstaterar att konkurrensreglerna
har överträtts och ålägger de företag som har deltagit i överträdelsen böter skall
kommissionen, om den systematiskt har beaktat vissa grundläggande
omständigheter för att fastställa bötesbeloppen, ange dessa omständigheter i själva
beslutet så att mottagarna av det skall kunna kontrollera om bötesnivån är
välgrundad och bedöma om det eventuellt förekommit diskriminering.
- 207.
- Mot bakgrund av de speciella omständigheter som angetts i punkt 205 ovan och
med hänsyn till att kommissionen under domstolsförfarandet har visat sig villig att
lämna alla upplysningar som är av relevans för hur böterna har beräknats, skall
bristen på särskild motivering i beslutet av det sätt på vilket böterna har beräknats
inte i föreliggande fall anses utgöra ett sådant åsidosättande av
motiveringsskyldigheten att det finns skäl att helt eller delvis upphäva de ålagda
böterna.
- 208.
- Följaktligen kan talan inte bifallas på denna grund.
- 209.
- Av vad anförts följer att talan skall ogillas.
Rättegångskostnader
- 210.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet,
skall denna förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med
kommissionens yrkande.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
1) Talan ogillas.
2) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
VesterdorfBriët
Lindh
Potocki Cooke
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 maj 1998.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande