FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 maj 1998 (1)
Konkurrens - Artikel 85.1 i EG-fördraget - Möjlighet att tillskriva någon ett
rättsstridigt beteende - Den ifrågavarande produktmarknaden -
Informationsutbyte - Åläggande - Böter - Fastställande av belopp - Motivering
- Förmildrande omständigheter
I mål T-352/94,
Mo och Domsjö AB, Örnsköldsvik, företrätt av Antony Woodgate, Martin Smith
och Vincent Smith, solicitors, London, delgivningsadress: advokatbyrån Arendt &
Medernach, 8-10, rue Mathias Hardt, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Richard Lyal, rättstjänsten,
och Rosemary Caudwell, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen,
båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la
Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den
13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget,
IV/C/33.833 - kartong (EGT L 243, s. 1),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.P. Briët, P. Lindh,
A. Potocki och J.D. Cooke,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet som
ägde rum mellan den 25 juni och 8 juli 1997,
följande
Dom
Bakgrund
- 1.
- Föreliggande mål gäller kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om
ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong
(EGT L 243, s. 1), ändrat före offentliggörandet genom kommissionens beslut av
den 26 juli 1994 (C(94) 2135 slutlig, nedan kallat beslutet). Genom beslutet
bötfälldes 19 tillverkare och leverantörer av kartong inom gemenskapen för att ha
överträtt artikel 85.1 i fördraget.
- 2.
- Den produkt som beslutet gällde är kartong. I beslutet nämns tre slags
kartongkvaliteter, GC, GD och SBS.
- 3.
- Kartongkvaliteten GD (nedan kallad GD-kartong) är en kartong med grå insida
(returfiber) som normalt används till förpackningar för andra varor än livsmedel.
- 4.
- Kartongkvaliteten GC (nedan kallad GC-kartong) är en kartong med vitt ytskikt
som normalt används till livsmedelsförpackningar. GC-kartongen är av högre
kvalitet än GD-kartongen. Under den period som beslutet gäller fanns det allmänt
en prisskillnad mellan dessa två produkter på omkring 30 procent. I mindre
utsträckning används GC-kartong av högre kvalitet även för grafiska ändamål.
- 5.
- SBS är en förkortning för helt vit kartong (nedan kallad SBS-kartong). Priset för
denna kartongkvalitet ligger omkring 20 procent högre än priset för GC-kartong.
Denna kartong används till förpackningar för livsmedel, kosmetika, läkemedel och
cigaretter men är i huvudsak ämnad för grafiska ändamål.
- 6.
- Genom skrivelse av den 22 november 1990 inkom British Printing Industries
Federation, en branschorganisation som företräder majoriteten av tillverkarna av
tryckta förpackningar i Förenade kungariket (nedan kallad BPIF), med ett
informellt klagomål till kommissionen. BPIF gjorde gällande att de
kartongtillverkare som levererade till Förenade kungariket hade företagit ett antal
samtidiga och enhetliga prishöjningar och begärde att kommissionen skulle
undersöka om det eventuellt förelåg en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler. För att försäkra sig om att detta initiativ offentliggjordes
publicerade BPIF ett pressmeddelande. Innehållet i detta meddelande återgavs i
branschtidningar under december 1990.
- 7.
- Den 12 december 1990 inkom även Fédération française du cartonnage med ett
informellt klagomål till kommissionen, i vilket den redogjorde för sin uppfattning
om den franska kartongmarknaden i ordalag som liknade dem BPIF använt i sitt
klagomål.
- 8.
- Den 23 och 24 april 1991 genomförde kommissionens tjänstemän i enlighet med
artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen
om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204, svensk
specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17) utan
förvarning samtidiga undersökningar vid ett flertal företag och
branschorganisationer inom kartongbranschen.
- 9.
- Efter dessa undersökningar begärde kommissionen med stöd av artikel 11 i
förordning nr 17 upplysningar och handlingar av samtliga mottagare av beslutet.
- 10.
- De uppgifter som framkom av dessa undersökningar och av begäran om
upplysningar och handlingar föranledde kommissionen att dra den slutsatsen att de
berörda företagen från halvårsskiftet 1986 till april 1991 (i flertalet fall) hade
deltagit i åtminstone en överträdelse av artikel 85.1 fördraget.
- 11.
- Kommissionen beslutade följaktligen att inleda ett förfarande för tillämpning av
sistnämnda bestämmelse. Genom skrivelse av den 21 december 1992 sände
kommissionen ett meddelande om anmärkningar till vart och ett av de berörda
företagen. Samtliga dessa företag besvarade meddelandet skriftligen. Nio företag
begärde att få yttra sig muntligen. Förhöret med dem ägde rum den 7-9 juni 1993.
- 12.
- Efter det att förfarandet hade avslutats fattade kommissionen beslutet, som
innehåller följande bestämmelser:
Artikel 1
Buchmann GmbH, Cascades SA, Enso-Gutzeit Oy, Europa Carton AG, Finnboard
- the Finnish Board Mills Association, Fiskeby Board AB, Gruber & Weber GmbH
& Co KG, Kartonfabriek De Eendracht NV (som är verksamt under namnet BPB
de Eendracht NV), NV Koninklijke KNP BT NV (tidigare Koninklijke Nederlandse
Papierfabrieken NV), Laakmann Karton GmbH & Co KG, Mo och Domsjö AB
(MoDo), Mayr-Melnhof Gesellschaft mbH, Papeteries de Lancey SA, Rena
Kartonfabrik AS, Sarrió SpA, SCA Holding Ltd (tidigare Reed Paper & Board
(UK) Ltd), Stora Kopparbergs Bergslags AB, Enso Española SA (tidigare Tampella
Española SA) och Moritz J. Weig GmbH & Co KG har överträtt artikel 85.1 i
fördraget genom att deltaga,
- vad beträffar Buchmann och Rena från omkring mars 1988 till i vart fall
slutet av år 1990,
- vad beträffar Enso Española i vart fall från mars 1988 till i vart fall slutet
av april 1991,
- vad beträffar Gruber & Weber från i vart fall år 1988 till slutet av år 1990,
- vad beträffar övriga fall från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991,
i ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet 1986 och
som innebar att kartongleverantörer inom Europeiska gemenskapen
- samlades regelbundet till hemliga och institutionaliserade möten i syfte att
diskutera och enas om en gemensam konkurrensbegränsande branschplan,
- enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika
nationella valutorna,
- planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela
Europeiska gemenskapen,
- enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på
konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar,
- allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för
att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att
säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna,
- utbytte information om leveranser, priser, driftstopp, orderstock och
kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
...
Artikel 3
Nedanstående företag åläggs följande böter för de överträdelser som har
konstaterats i artikel 1:
...
xii) Mo och Domsjö AB, böter på 22 750 000 ecu
...
- 13.
- Enligt beslutet begicks överträdelsen inom ramen för ett organ kallat Product
Group Paperboard (nedan kallad PG Paperboard) som var sammansatt av ett
flertal grupper eller kommittéer.
- 14.
- Vid halvårsskiftet 1986 tillfördes Presidents Working Group (nedan kallad PWG)
till detta organ, i vilken företrädare på hög nivå från de största
kartongleverantörerna i gemenskapen (omkring åtta företag) ingick.
- 15.
- PWG:s verksamhet bestod bland annat i diskussioner om och samordning av
marknader, marknadsandelar, priser och kapacitet. I synnerhet fattades allmänna
beslut om tidsplan för och nivån på de prishöjningar som tillverkarna skulle
genomföra.
- 16.
- PWG rapporterade till President Conference (nedan kallad PC), i vilken nästan
samtliga verkställande direktörer för de berörda företagen (mer eller mindre
regelbundet) deltog. PC sammanträdde två gånger per år under den aktuella
perioden.
- 17.
- Vid slutet av år 1987 bildades Joint Marketing Committee (nedan kallad JMC).
Dess huvudsakliga uppgift var dels att besluta om och, i förekommande fall, hur
prishöjningar skulle kunna genomföras, dels att ange hur de prisinitiativ som tagits
av PWG skulle kunna genomföras i varje land och i förhållande till de viktigaste
kunderna för att åstadkomma ett system med likvärdiga priser inom Europa.
- 18.
- Slutligen diskuterade den ekonomiska kommittén (nedan kallad COE) bland annat
prisvariationerna på de nationella marknaderna och orderstocken samt
rapporterade sina slutsatser till JMC eller, fram till slutet av år 1987, till Marketing
Committee som var JMC:s föregångare. COE bestod av försäljningsdirektörer från
flertalet av de berörda företagen och sammanträdde vid flera tillfällen varje år.
- 19.
- Det framgår vidare av beslutet att kommissionen ansåg att PG Paperboards
verksamhet främjades av ett informationsutbyte som möjliggjordes genom
förvaltningsbolaget Fides med säte i Zürich (Schweiz). Enligt beslutet lämnade
flertalet av medlemmarna av PG Paperboard regelbundna rapporter till Fides om
order, produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande. Dessa rapporter
bearbetades inom ramen för Fides-systemet, och de sammanställda uppgifterna
översändes till deltagarna.
- 20.
- I beslutet klargörs varför beslutet är riktat till sökanden, Mo och Domsjö AB
(nedan kallat MoDo) (se punkt 151 och följande punkter i övervägandena). Det
framgår att Thames Board Ltd (nedan kallat TBM), som tillverkar GC-kartong och
innehar en kartongfabrik i Workington (Förenade kungariket), deltog i möten med
PG Paperboards organ, inklusive mötena inom PWG, från halvårsskiftet 1986.
Den 1 januari 1988 förvärvades TBM till 100 procent av AB Iggesunds Bruk
(nedan kallat Iggesunds Bruk), ett intressebolag till MoDo, i vilket MoDo innehade
49,9 procent av röstetalet. TBM:s firmanamn ändrades därefter till Iggesund
Paperboard (Workington) Ltd.
- 21.
- Fram till förvärvet av TBM tillverkade Iggesunds Bruk huvudsakligen SBS-kartong.
Företaget tillverkade även i mindre utsträckning GC-kartong. MoDo övertog
kontrollen av Iggesunds Bruk till 100 procent i början av år 1989 och gjorde det till
en division inom koncernen, kallad Iggesund Paperboard AB (nedan kallad
Iggesund Paperboard). Företrädare för denna division deltog i PWG:s och JMC:s
möten. Tjänstemän och anställda från Workington deltog också i JMC:s möten.
Förfarande
- 22.
- Sökanden har väckt föreliggande talan genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 20 oktober 1994.
- 23.
- Sexton av de andra arton företag som anses ansvariga för överträdelsen har också
väckt talan mot beslutet (mål T-295/94, T-301/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94,
T-310/94, T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94,
T-347/94, T-348/94, och T-354/94).
- 24.
- Sökanden i mål T-301/94, Laakmann Karton GmbH, återkallade sin talan genom
skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 1996, och målet
avskrevs genom beslut av den 18 juli 1996 i mål T-301/94, Laakmann Karton mot
kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).
- 25.
- Fyra finska företag, som är medlemmar av branschorganisationen Finnboard och
som i denna egenskap anses solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som
ålagts Finnboard, har också väckt talan mot beslutet (förenade målen T-339/94,
T-340/94, T-341/94 och T-342/94).
- 26.
- Slutligen väcktes talan av sammanslutningen CEPI-Cartonboard, till vilken beslutet
inte var riktat, som återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till
förstainstansrättens kansli den 8 januari 1997, och målet avskrevs genom beslut av
den 6 mars 1997 i mål T-312/94, CEPI-Cartonboard mot kommissionen (inte
publicerat i rättsfallssamlingen).
- 27.
- Förstainstansrätten kallade parterna i en skrivelse av den 5 februari 1997 till ett
informellt möte, bland annat för att höra deras uppfattning om en eventuell
förening av målen T-295/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94,
T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94,
T-352/94 och T-354/94 vad gäller det muntliga förfarandet. Vid detta möte, som
ägde rum den 29 april 1997, godtog parterna en sådan förening.
- 28.
- Ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning i utökad sammansättning
beslutade den 4 juni 1997 att förena de ovannämnda målen vad gäller det muntliga
förfarandet på grund av sambandet dem emellan i enlighet med artikel 50 i
rättegångsreglerna och biföll den begäran om konfidentiell behandling som
sökanden i mål T-334/94 inkommit med.
- 29.
- Genom beslut av den 20 juni 1997 bifölls en begäran från sökanden i målet
T-337/94 om konfidentiell behandling av en handling som inlämnats som svar på
en skriftlig fråga från förstainstansrätten.
- 30.
- Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på
grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet och vidtog
åtgärder för bevisupptagning genom att anmoda parterna att besvara vissa skriftliga
frågor samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna har rättat sig efter denna
anmodan.
- 31.
- Parterna i målen som nämns i punkt 27 ovan utvecklade sin talan och besvarade
förstainstansrättens frågor vid sammanträdet som ägde rum mellan den 25 juni och
den 8 juli 1997.
Parternas yrkanden
- 32.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara beslutet i den del det avser sökanden,
- ogiltigförklara artikel 2,
- upphäva eller nedsätta böterna,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 33.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet
- 34.
- Den ordning i vilken grunderna prövas i föreliggande dom skiljer sig från den
ordning som iakttogs i förhandlingsrapporten. Vissa av de grunder som sökanden
har åberopat till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring av beslutet kan endast
föranleda en nedsättning av bötesbeloppet och skall därför prövas i samband med
den frågan.
A - Huruvida väsentliga formföreskrifter har åsidosatts
Huruvida motiveringen är bristfällig
Parternas argument
- 35.
- Sökanden har gjort gällande att beslutet är bristfälligt motiverat genom att det inte
framgår hur vissa av de bevis och argument som åberopades under det
administrativa förfarandet har bedömts.
- 36.
- För det första har sökandens argument med vilka sökanden avsåg att bestrida
bevisvärdet av Storas förklaringar sannolikt missförståtts av kommissionen (se punkt
108 i övervägandena i beslutet). Stora kan nämligen ha påverkats av de sannolika
följderna av sina förklaringar. Kommissionen borde därför inte att stött sig på dessa
förklaringar.
- 37.
- Även om kommissionen ibland har följt Storas förklaringar blint, har den trots det
dragit vissa slutsatser som står i strid med dessa eller avviker från dem.
- 38.
- Sökanden har i detta sammanhang åberopat ett flertal punkter där kommissionen
inte har rättat sig efter Storas förklaringar. Dessa gäller bland annat påståendet att
den föregivna överträdelsen i vissa avseenden endast hade en liten inverkan på
marknaden, påståendena genom vilka Stora ville visa att kunderna hade ett
avsevärt inflytande, förklaringen att informationsutbytet inte innefattade
meddelanden om orderläget och, slutligen, förklaringen enligt vilken huvudsyftet
med insamlingen av uppgifter om inkomna order var att företagen skulle kunna
kontrollera sina resultat på marknaden.
- 39.
- Kommissionen har inte heller tagit vederbörlig hänsyn till vissa påpekanden i Storas
förklaringar. Sökanden har i det avseendet hänvisat till punkterna 3, 11,12 och 28
i Storas andra förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar) och till
punkt 1.1 i Storas tredje förklaring (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar).
- 40.
- Kommissionen har således haft en kluven inställning till Storas förklaringar,
eftersom den endast har rättat sig efter dem om ytterligare bevis har saknats.
Däremot har kommissionen beaktat de mest ofördelaktiga bevisen för mottagarna
av beslutet, när sådana bevis förelåg utöver förklaringarna.
- 41.
- För det andra har kommissionen gjort en oriktig bedömning av en rapport från
London Economics (nedan kallad LE-rapporten), som utarbetades på uppdrag av
ett flertal av de företag som var mottagare av beslutet och som syftade till att
förklara de marknadsfenomen som kommissionen påtalat. Sökanden lämnade även
uppgifter till kommissionen som visade att produktionskostnaderna vid fabriken i
Workington hade ökat nästan lika mycket som de tillämpade priserna, oaktat en
stark efterfrågan under den aktuella perioden.
- 42.
- För det tredje är insinuationen att sökanden uppsåtligen skulle ha undanhållit bevis
i syfte att hindra undersökningen (punkt 116 i överväganden) grundlös.
- 43.
- Slutligen framgår det av beslutet att den möjligheten att Unilever plc, som ägde
TBM innan detta bolag förvärvades av Iggesunds Bruk, skulle kunna anses
ansvarigt för en del av den påstådda överträdelsen inte har undersökts.
- 44.
- Kommissionen har erinrat om att den inte är skyldig att i detalj bemöta varje punkt
i svaren på meddelandet om anmärkningar (se domstolens dom av den 29 oktober
1980 i de förenade målen 209/78-215/78 och 218/78, Van Landewyck m.fl. mot
kommissionen, REG 1980, s. 3125, punkt 66; svensk specialutgåva, häfte 5) och att
den i enlighet med sina förpliktelser har tagit ställning till de bevis och argument
som sökanden har åberopat samt i beslutet angett de omständigheter som varit
relevanta för dess slutsatser.
- 45.
- Vad beträffar sökandens argument avseende trovärdigheten av Storas förklaringar
har kommissionen förstått och beaktat dem. Den har dock helt enkelt inte delat
sökandens uppfattning. Som kommissionen har angett i punkterna 112 och 113 i
övervägandena i beslutet får dessa förklaringar stöd i ett stort antal handlingar.
Vidare förefaller det absurt att påstå att kommissionen har följt Storas förklaringar
blint och samtidigt anmärka på att kommissionen inte har följt dessa förklaringar
in i minsta detalj.
- 46.
- Vad gäller LE-rapporten har kommissionen i huvudsak hänvisat till de argument
som den åberopat för att visa att den gjorde en korrekt bedömning av
överenskommelsens inverkan på marknaden (se nedan punkt 289 och följande
punkter).
- 47.
- I motsats till vad sökanden har gjort gällande har kommissionen aldrig påstått att
sökanden har undanhållit bevis under det administrativa förfarandet.
- 48.
- Slutligen har kommissionen i sitt svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten
förklarat att den inte förfogade över några bevis för att Unilever plc skulle ha varit
inblandad i överenskommelsen.
Förstainstansrättens bedömning
- 49.
- Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfte
att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva beslutets lagenlighet och
att ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna
bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett
sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget att denna
skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits
(se bland annat förstainstansrättens dom av den 11 december 1996 i mål T-49/95,
Van Megen Sports mot kommissionen, REG 1996, s. II-1799, punkt 51).
Kommissionen är enligt artikel 190 i fördraget skyldig att nämna de faktiska och
rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för beslutet samt de
överväganden som fått kommissionen att fatta sitt beslut. Däremot behöver inte
kommissionen behandla samtliga faktiska och rättsliga frågor som har åberopats
under det administrativa förfarandet (se domen i de ovannämnda förenade målen
Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, punkt 66).
- 50.
- Vad beträffar Storas förklaringar har kommissionen i punkterna 112 och 113 i
övervägandena i beslutet påpekat att huvudpunkterna i dessa får stöd av andra
bevis.
- 51.
- Den omständigheten att kommissionen inte har beaktat samtliga omständigheter
som framkommer av Storas förklaringar, kan inte utgöra en bristfällig eller felaktig
motivering av beslutet. Sökandens argument syftar endast i huvudsak till att
bestrida att kommissionens bedömning av trovärdigheten av Storas förklaringar är
välgrundad. Sådana argument som hänför sig till prövningen av huruvida beslutet
är välgrundat saknar relevans i det aktuella sammanhanget.
- 52.
- Detsamma gäller sökandens påstående att kommissionen inte har gjort en korrekt
bedömning av vare sig LE-rapporten eller de bevis som sökanden förebringat i syfte
att påvisa att kostnadsutvecklingen inom företaget följde de tillämpade priserna.
- 53.
- Vad beträffar sökandens argument att det i beslutet felaktigt skulle insinueras att
sökanden uppsåtligen hade undanhållit bevis i syfte att hindra undersökningen kan
det konstateras att beslutet inte innehåller någon sådan insinuation. Såsom
kommissionen helt riktigt har framhållit, gäller den punkt i övervägandena till
vilken sökanden har hänvisat endast de åtgärder som deltagarna i
överenskommelsen vidtog för dölja dess existens. Kommissionens bedömning av
detta förhållande förklaras detaljerat i beslutet (se bland annat punkt 73 i
övervägandena).
- 54.
- Slutligen har sökanden inte anfört något bevis under det administrativa förfarandet
vid kommissionen för att Unilever plc skulle ha varit inblandat i överenskommelsen
i egenskap av TBM:s tidigare moderbolag. Mot denna bakgrund kan det inte anses
som en bristfällig motivering att kommissionen inte i beslutet undersökte om detta
hade kunnat riktas till Unilever plc så att det företaget skulle få ansvara för en del
av den överträdelse som TBM var delaktig i.
- 55.
- Talan kan således inte bifallas på denna grund.
Huruvida rätten till försvar har åsidosatts
Parternas argument
- 56.
- Sökanden har gjort gällande att motiveringen av beslutet hänvisar till bevis som inte
angavs i meddelandet om anmärkningar, vilket utgör ett åsidosättande av
sökandens rätt till försvar.
- 57.
- Detta gäller en stor del av påståendena angående en politik inriktad på pris
framför kvantitet, att kommissionen ansåg att Fides system för informationsutbyte
i sig utgjorde en överträdelse av artikel 85 i fördraget och, slutligen, att
kommissionen ansåg att prishöjningen år 1987 i Förenade kungariket var ett
resultat av en samordning.
- 58.
- Även om det medgavs i meddelandet om anmärkningar att det rådde jämvikt
mellan utbud och efterfrågan under åtminstone tre eller fyra år före år 1991,
innehåller beslutet mindre fördelaktiga uppgifter, bland annat genom att det på
flera ställen påpekas att driftstopp ägde rum under år 1990 (se till exempel punkt
134 i övervägandena).
- 59.
- Slutligen har uppgifterna angående de prishöjningar som genomfördes i oktober
1988 av Iggesunds Bruk i Nederländerna och av Feldmühle (Storakoncernen) i
Belgien samt uppgifterna angående den prishöjning som genomfördes i oktober
1989 av Enso-Gutzeit i Italien tillagts i de tabeller som bifogas beslutet i jämförelse
med de tabeller som bifogades meddelandet om anmärkningar.
- 60.
- Kommissionen har bestritt att meddelandet om anmärkningar inte innehöll samtliga
uppgifter angående politiken inriktad på pris framför kvantitet. Vidare framgick
det av meddelandet om anmärkningar att den prishöjning som genomfördes år 1987
i Förenade kungariket var ett resultat av en samordning (s. 68 och 69 samt bilagan
angående det omnämnda fastställandet av priserna).
- 61.
- Kommissionen har erinrat om att det ursprungliga meddelandet om anmärkningar
endast gällde den betydelse Fides system för informationsutbyte hade för
genomförandet av överenskommelsen i dess helhet. Det fanns således inte
anledning att uttala sig om huruvida systemet i sig var rättsstridigt. I tillägget till
meddelandet om anmärkningar preciserades emellertid att det system som infördes
i juli 1991 fortsatte att utgöra en överträdelse av artikel 85 i fördraget.
- 62.
- Slutligen finns det ingen motstridighet mellan uppgifterna om utbud och efterfrågan
i meddelandet om anmärkningar och de uppgifter som förekommer i beslutet.
Förstainstansrättens bedömning
- 63.
- Det framgår av fast rättspraxis att meddelandet om anmärkningar skall innehålla
en redogörelse för anmärkningarna som, även om den är summarisk, skall vara
tillräckligt klar för att de som berörs verkligen skall få kännedom om vilket
beteende kommissionen klandrar dem för. Det är nämligen endast under dessa
förutsättningar som meddelandet om anmärkningar kan fylla den funktion som
avses i gemenskapsförordningarna, och som består i att tillhandahålla samtliga
uppgifter som företagen behöver för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara
sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut (se domstolens dom av den 31 mars
1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och
C-125/85-C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993,
s. I-1307, punkt 42; svensk specialutgåva, häfte 14).
- 64.
- I föreliggande fall skall sökandens argument enligt vilket en stor del av påståendena
angående den föregivna politiken inriktad på pris framför kvantitet inte återgavs
i meddelandet om anmärkningar lämnas utan beaktande. Sökanden har nämligen
inte preciserat på vilket sätt påståendena i beslutet skiljer sig från dem i
meddelandet om anmärkningar. Vidare innehåller beslutet inga anmärkningar
avseende en politik inriktad på pris framför kvantitet som inte kommit till
sökandens kännedom genom meddelandet om anmärkningar.
- 65.
- Sökandens argument enligt vilket det inte har påståtts i meddelandet om
anmärkningar att Fides system för informationsutbyte i sig utgjorde ett
åsidosättande av artikel 85.1 i fördraget kan inte heller beaktas. Det räcker att
konstatera att nämnda system för informationsutbyte i beslutet endast har ansetts
strida mot gemenskapens konkurrensregler i det avseendet att det tjänade som stöd
för den konstaterade överenskommelsen (artikel 1 sista strecksatsen i beslutet
jämförd med punkt 134 tredje stycket i övervägandena), även om kommissionen
funnit att i verkligheten lämnades det i många fall individuella uppgifter eller att
sådana uppgifter var möjliga att utröna utan större svårigheter (samma punkt i
övervägandena).
- 66.
- Vad beträffar den samordnade prishöjningen i Förenade kungariket i januari 1987
framgår det att vissa företag, däribland sökanden, i meddelandet om anmärkningar
i klara ordalag anses ansvariga för denna.
- 67.
- Denna anmärkning, som görs i meddelandet om anmärkningar (s. 54), lyder enligt
följande:
En anteckning (bilaga 44) på tre sidor, för den 15 till den 17 januari 1987, ur en
planeringskalender tillhörande P. Opladens, Feldmühle, gäller ett
informationsutbyte avseende priser, förväntad orderingång och driftstopp mellan
Feldmühle och ett flertal andra tillverkare i samband med den prishöjning som
genomfördes på den brittiska marknaden i december 1986/januari 1987 (jämför
bilaga 61, en handling som påträffades hos [Mayr-Melnhofs] agent i Förenade
kungariket: Representanten för Weig var närvarande vid ett nyligen hållet möte
med Fides, under vilket denne förklarade att de tyckte att 9 procent var en för hög
procentsats för Förenade kungariket och att de insisterade på 7 procent ... m.m.).
- 68.
- Kommissionen har även påpekat följande (s. 69 i meddelandet om anmärkningar):
Detaljerade uppgifter om de samordnade prisinitiativ som tagits i Västeuropa från
år 1987 till år 1991 finns i bilagan om priser som bifogas föreliggande meddelande
om anmärkningar.
Upplysningar lämnas även om det prisinitiativ som togs på den brittiska marknaden
under början av år 1987.
- 69.
- I den tekniska bilagan A, till vilken uttryckligen hänvisas i meddelandet om
anmärkningar, har kommissionen i detalj redogjort för sina anmärkningar avseende
prishöjningen i Förenade kungariket i januari 1987. Det framgår bland annat (s. 4)
i ordalag som är helt otvetydiga att det står klart ... att denna åtgärd diskuterades
och planerades på VD-nivå.
- 70.
- Av detta följer att sökanden inte har kunnat vara okunnig om att kommissionen
klandrade sökanden för att ha deltagit i ett samordnat prisinitiativ i Förenade
kungariket under januari 1987.
- 71.
- Sökanden har för övrigt felaktigt hävdat att meddelandet av anmärkningar inte
innehöll någon uppgift om att driftstopp hade genomförts år 1990.
- 72.
- I meddelandet om anmärkningar (s. 85) anges nämligen följande:
År 1990, när de ställdes inför såväl en ökad kapacitet som en sjunkande
efterfrågan, medförde [Fides] system [för informationsutbyte] att de kunde
samordna genomförandet av driftstopp vid sina respektive fabriker och därigenom
undvika överproduktion och prissänkningar.
- 73.
- Vad slutligen beträffar uppgifterna om vissa tillverkares tillkännagivanden och
genomförande av prishöjningar kan det konstateras att kommissionen inte har
bestritt sökandens påstående att dessa uppgifter inte anges vare sig i meddelandet
om anmärkningar i sig eller i bilagorna till detta. Sökanden har således inte på ett
ändamålsenligt sätt kunnat yttra sig om dessa faktiska omständigheter.
Kommissionen hade inte rätt att grunda sitt beslut på uppgifter som inte kommit
till företagens kännedom under det administrativa förfarandet. Dessa faktiska
omständigheter kommer således att lämnas utan avseende vid prövningen av om
beslutet är välgrundat.
- 74.
- Detta åsidosättande av sökandens rätt till försvar kan emellertid inte i sig påverka
giltigheten av beslutet i dess helhet, eftersom det inte var grundat på enbart de
ifrågavarande uppgifterna (se med samma innebörd domstolens dom av den 7 juni
1983 i de förenade målen 100/80, 101/80, 102/80 och 103/80, Musique Diffusion
française m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1825, punkt 30; svensk
specialutgåva, häfte 7).
- 75.
- Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.
B - Huruvida materiella rättsregler har åsidosatts
Huruvida sökanden inte var rätt mottagare av beslutet
Huruvida talan kan upptas till sakprövning på denna grund
- 76.
- Kommissionen har ifrågasatt om sökanden har ett berättigat intresse av att hävda
att beslutet borde ha riktats till Iggesund Paperboard, trots att sökanden har
medgett att den kommer att täcka detta bolags ansvar för det fall det slutligen
bötfälls.
- 77.
- Det kan i det hänseendet erinras om att sökanden ingår bland de företag som
enligt artikel 1 i beslutet har deltagit i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.
Sökanden har i den egenskapen ett berättigat intresse av att bestrida det
konstaterandet, oberoende av ekonomiska hänsyn, eftersom konstaterandet i varje
fall kan komma att skada sökandens rykte.
- 78.
- Av det ovan anförda följer att talan kan upptas till sakprövning på denna grund.
Prövning i sak
- Parternas argument
- 79.
- Enligt sökanden har beslutet riktats till moderbolaget i en koncern då flera bolag
i koncernen har deltagit i överträdelsen och då det föreligger uttryckliga bevis för
att moderbolaget var inblandat i överträdelsen (punkt 143 i övervägandena i
beslutet). Inget av dessa två kriterier är emellertid uppfyllt i föreliggande fall. I
själva verket har endast ett företag i MoDo-koncernen, närmare bestämt Iggesund
Paperboard, anklagats för att ha deltagit i överträdelsen och sökanden själv har inte
deltagit i denna.
- 80.
- Kommissionen har i föreliggande fall inte ens tillämpat de allmänna kriterier som
anges i beslutet. Enligt punkterna 152 och 153 i övervägandena i beslutet ansåg
kommissionen nämligen dels att det skulle kunna visa sig svårt att driva in böterna
om beslutet riktades till Iggesund Paperboard, dels att Iggesund Paperboard inte
var verkligt oberoende i förhållande till sökanden. Genom att tillämpa dessa
särskilda kriterier endast i sökandens fall, har kommissionen åsidosatt principerna
om rättvisa, likabehandling, icke-diskriminering samt skydd för berättigade
förväntningar.
- 81.
- Vidare kan inte de särskilda kriterier som anges i punkt 153 i övervägandena i
beslutet rättfärdiga kommissionens förhållningssätt. Inledningsvis var det inte riktigt
att hävda att Iggesund Paperboard inte skulle kunna betala böterna. Vidare har
kommissionen felaktigt ansett att Iggesund Paperboard inte var verkligt oberoende
i förhållande till sökanden. Enbart den omständigheten att Iggesund Paperboard
inte hade några tillgångar eller anställda borde inte ha hindrat att det
klassificerades som ett företag i den mening som avses i gemenskapsrätten.
Kommissionen har själv medgett att Iggesund Paperboard uppfyllde samtliga
kriterier för att anses som ett företag i egenskap av självständig ekonomisk enhet.
Iggesund Paperboard kunde följaktligen inte anses som ett tomt skal.
- 82.
- När ett företag kontrollerar de tillgångar som är nödvändiga för dess verksamhet
fordras det inte att det är ägare av dessa tillgångar. Detta antagande bekräftas i
kommissionens beslut 91/50/EEG av den 16 januari 1991 om ett förfarande för
tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget, IV/32.732 - IJsselcentrale m.fl. (EGT L
28, s. 32). Den omständigheten att moderbolaget tillhandahåller vissa perifera
tjänster, såsom juridiska tjänster och redovisningstjänster, och fakturerar dem på
koncernbolagen hindrar inte heller att Iggesund Paperboard skall anses som ett
företag.
- 83.
- Slutligen har det inte styrkts att sökanden hade kännedom om de föregivet
rättsstridiga handlingarna och att den faktiskt kontrollerade Iggesund Paperboards
verksamhet. Vidare är inte heller den omständigheten att sökanden kunde ge
instruktioner till Iggesund Paperboard eller att den tillsatte cheferna för nämnda
företag tillräckligt för att sökanden skall hållas för ansvarig för företagets agerande
eller för att anse att Iggesund Paperboard och sökanden utgör en enda ekonomisk
enhet.
- 84.
- Kommissionen har påstått att företaget enligt konkurrensrätten kan definieras som
en ekonomisk enhet bestående av en enhetlig organisation med personal, materiella
och immateriella tillgångar som på ett varaktigt sätt eftersträvar ett bestämt
ekonomiskt mål (förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-11/89, Shell
mot kommissionen, REG 1992, s. II-757, punkt 311, svensk specialutgåva, häfte 12).
- 85.
- Flera bolag som ingår i samma koncern med gemensam ledning och kontroll, skullekunna anses utgöra en del av samma företag. Kommissionen har i det avseendet
ett stort utrymme för att skönsmässigt bedöma till vilken nivå i en sådan
organisation ett beslut skall riktas. Även om det således hade varit möjligt för
kommissionen att rikta beslutet till Iggesund Paperboard, betyder inte det att
kommissionen var skyldig att göra det. I själva verket var två av sökandens
dotterbolag inblandade i överenskommelsen, närmare bestämt Iggesund
Paperboard (Workington) Ltd och Iggesunds Bruk.
- 86.
- Slutligen har kommissionen haft fog för att åberopa de skäl som anges i punkterna
152 och 153 i övervägandena i beslutet, eftersom Iggesund Paperboard inte hade
några tillgångar eller anställda. Iggesund Paperboard var således endast ett tomt
skal med ett aktiekapital på 50 000 SKR.
- Förstainstansrättens bedömning
- 87.
- Genom att föreskriva ett förbud för företag att bland annat ingå avtal eller delta
i samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som
har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom
den gemensamma marknaden riktar sig artikel 85.1 i fördraget till ekonomiska
enheter som var och en består av en enhetlig organisation med personal, materiella
och immateriella tillgångar, och som på ett varaktigt sätt eftersträvar ett bestämt
ekonomiskt mål, av det skälet att en sådan organisation kan medverka till en
överträdelse av det slag som avses i denna bestämmelse (domen i det ovannämnda
målet Shell mot kommissionen, punkt 311).
- 88.
- I föreliggande fall skall sökanden och de olika bolag som ingår i dess Paperboard
division - vilken formellt sett ligger under Iggesund Paperboard - anses som en
enhetlig organisation med personal, materiella och immateriella tillgångar som på
ett varaktigt sätt eftersträvar målet att bland annat tillverka och sälja kartong med
största möjliga vinst, även om det, i förekommande fall, skulle vara till nackdel för
de olika enheternas individuella resultat. I en sådan organisation spelar varje bolag
en bestämd roll (se med samma innebörd domen i det ovannämnda målet Shell
mot kommissionen, punkt 312).
- 89.
- Det framgår nämligen av beslutet (se bland annat punkt 153 första stycket i
övervägandena) att Iggesund Paperboard är ett kommissionärsbolag som ägs till
100 procent av sökanden och som har ett aktiekapital på 50 000 SKR.
- 90.
- Det andra stycket i samma punkt lyder enligt följande:
Iggesund Paperboard AB äger inte kartongtillverkningsanläggningarna och har
inga egna anställda. De tillgångar som tidigare innehades av Iggesunds Bruk AB
är fortfarande det bolagets egendom, och det är numera ett vilande bolag som helt
ägs av MoDo. All personal i Sverige är anställd av MoDo ...
- 91.
- Ingen av dessa uppgifter har bestritts av sökanden.
- 92.
- Det framgår vidare av sökandens svar på förstainstansrättens skriftliga frågor att
vid den tidpunkt då den konstaterade överträdelsen upphörde innehade Iggesund
Paperboard (Workington) Ltd, tidigare TBM, fortfarande kartongfabriken i
Workington (Förenade kungariket), denna kartongfabriks omsättning redovisades
av sökanden och personalen vid fabriken var fortfarande anställd hos sökanden.
Det framgår vidare att ingen omsättning redovisades i Iggesund Paperboards
årsredovisning och, i synnerhet, att omsättningen vid kartongfabriken vid Iggesunds
Bruk redovisades i sökandens årsredovisning.
- 93.
- Slutligen framgår det av sökandens årsredovisning för år 1991 att MoDo-koncernens försäljningsverksamhet bedrevs genom sex kommissionärsbolag,
däribland Iggesund Paperboard, men att sökanden tillhandahöll vissa tjänster för
samtliga koncernbolag, såsom juridiska, datatekniska och ekonomiska tjänster.
- 94.
- Utan att det är nödvändigt att ta ställning till om de övriga skäl som har åberopats
i punkterna 152 och 153 i övervägandena i beslutet kan utgöra stöd för valet att
rikta beslutet till sökanden, var det följaktligen riktigt av kommissionen att i punkt
153 andra stycket in fine i övervägandena förklara: Det är därför lämpligt att med
hänsyn till förfarandet rikta beslutet till MoDo-koncernen [företrädd av
moderbolaget] i stället för till ett dotterbolag som inte är verkligt oberoende och
som inte har några egna tillgångar eller anställda.
- 95.
- I motsats till sökandens påstående enligt vilket enbart Iggesund Paperboard skulle
ha deltagit i överträdelsen måste det konstateras att även Iggesund Paperboard
(Workington) Ltd fanns med på listan över medlemmar av PG Paperboard och att
anställda i det bolaget deltog i JMC:s möten. Genom att rikta beslutet till sökanden
har således kommissionen handlat i överensstämmelse med kriteriet i punkt 143 i
övervägandena, enligt vilket beslutet skulle riktas till moderbolaget i en koncern då
flera koncernbolag hade deltagit i överträdelsen.
- 96.
- Talan kan mot bakgrund av det ovan anförda inte vinna bifall på denna grund.
Huruvida kommissionen har styrkt att det förekommit samordning av regleringen av
volymerna och av en begränsning av produktionen
- 97.
- Denna grund kan delas in i tre delar. De två första delgrunderna skall prövas
gemensamt medan den tredje delgrunden skall prövas för sig.
De två första delgrunderna under vilka sökanden har anfört att det saknas bevis för
en samordning avseende en frysning av marknadsandelarna och en samordning av
utbudskontrollen
- Parternas argument
- 98.
- Sökanden har med den första delgrunden bestritt kommissionens påståenden att
det vidtagits åtgärder för att reglera volymerna. Dessa påståenden har i huvudsak
grundats på Storas förklaringar. Förklaringarna har emellertid inte stöd i några
andra bevis.
- 99.
- Sökanden har gjort gällande att efterfrågan fortsatte att stiga fram till maj 1991 och
att industrins produktionskapacitet var fullt utnyttjad åren 1987-1990. Mot denna
bakgrund har sökanden bestritt påståendet i beslutet att tillverkarna var mer eller
mindre tvungna att tillgripa driftstopp under år 1990.
- 100.
- Vidare framgår det av skrivelsen av den 3 oktober 1988 (bilaga 102 till
meddelandet om anmärkningar) att det inte fanns något system för kontroll av
volymerna vid den tidpunkten.
- 101.
- Slutligen har sökanden bestritt att handlingarna avseende mötena inom Paper
Agents Association (nedan kallad PAA) skulle stödja kommissionens påstående.
Sökanden anser att dessa handlingar skall lämnas utan avseende.
- 102.
- Med den andra delgrunden har sökanden bestritt kommissionens påstående att det
förekommit en samordning avseende frysningen av marknadsandelarna. Flera
omständigheter visar att Storas förklaringar, på vilka kommissionen har grundat sig,
inte är trovärdiga.
- 103.
- För det första är beskrivningen av de åtgärder som vidtogs för att frysa
marknadsandelarna motsägelsefull. Kommissionen har inte tagit hänsyn till att
tillverkarna inte kunde enas om en frysning av marknadsandelarna utan att
kontakta sina kunder och utan att avsäga sig order. Beslutet anger inte vilka
produkter marknadsandelarna gällde. Det framgår inte heller om den planerade
tillväxten för det påföljande året hade fastställts individuellt eller centralt. Sådana
förhållanden skulle emellertid utan tvekan har utgjort kärnan i ett avtal om att
frysa marknadsandelar. Slutligen var även Storas upplysningar motsägelsefulla.
Stora förklarade nämligen (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar) att
diskussionerna om denna fråga fördes av de nationella företagssammanslutningarna,
medan det påstås i Storas skrivelse av den 23 december 1992 (bilaga 43 till
meddelandet om anmärkningar) att avtalet hänförde sig till marknadsandelar för
olika tillverkargrupper.
- 104.
- För det andra varierade sökandens andel av de nationella marknaderna kraftigt och
dess andel av marknaden på den europeiska kontinenten ökade väsentligt. Vidare
har kommissionen själv medgett att flera stora tillverkares andelar av marknaden
ökade svagt.
- 105.
- För det tredje har kommissionen inte tagit vederbörlig hänsyn till den låga
priselasticiteten på kartong.
- 106.
- För det fjärde skulle ett avtal om att frysa marknadsandelarna utan tvekan ha
åtföljts av avtal om driftstopp och om skapande av ny produktionskapacitet. Ett
flertal tillverkare ökade emellertid sin produktionskapacitet under den berörda
perioden.
- 107.
- Kommissionen har invänt att det i beslutet klargörs att tillverkarna förstod att det
på lång sikt inte var möjligt att kontrollera priset utan att samtidigt kontrollera
volymerna för att säkerställa en jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Tillverkarna
bedömde det, på denna grund, som nödvändigt att förstärka överenskommelsen om
priser med ett avtal om volymkontroll. Den omständigheten att det inte var
nödvändigt att genomföra detta system under en viss period saknar därför relevans.
Vidare finns det bevis för att Iggesund vidtog åtgärder som syftade till att
kontrollera utbudet, när så fordrades (punkterna 94 och 95 i övervägandena i
beslutet). Kommissionen har vidare erinrat om att det fastställts att tillverkarna
hade avtalat om att frysa marknadsandelarna på befintliga nivåer, men att det inte
rörde sig om en orubblig frysning (punkt 52-56 i övervägandena).
- 108.
- När det gäller skälen till att ett system för volymkontroll bedömdes som nödvändigt
har kommissionen understrukit att en avsevärd höjning av volymerna skulle ha
medfört en prissänkning. Sökandens argument att priselasticiteten är låg bemöter
således inte kommissionens påstående.
- 109.
- Kommissionen har hävdat att de slutsatser som framgår av beslutet grundas på
klara bevis. Den har i det avseendet hänvisat till Storas förklaringar samt till de
handlingar som beskrivs i punkterna 53-55 och 58-59 i beslutet.
- 110.
- Kommissionen har gjort gällande att den aldrig har påstått att marknadsandelarna
låg på konstanta nivåer (punkterna 59 och 60 i övervägandena i beslutet).
- Förstainstansrättens bedömning
- 111.
- Enligt artikel 1 i beslutet, har de företag som avses i denna bestämmelse överträtt
artikel 85.1 i fördraget genom att under referensperioden delta i ett avtal och ett
samordnat förfarande som innebar att kartongleverantörerna inom gemenskapen
enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta
nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar och allt oftare från och med början
av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den
gemensamma marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de nämnda
samordnade prishöjningarna.
- 112.
- Enligt kommissionen inleddes dessa två slag av samverkan, vilka i beslutet
sammanförts under rubriken reglering av volymerna, av deltagarna i PWG:s
möten under den aktuella perioden. Det framgår av punkt 37 tredje stycket i
övervägandena i beslutet att PWG:s verkliga uppgift, såsom den beskrivits av Stora,
bland annat bestod i diskussion om och samordning av marknader,
marknadsandelar, priser samt prishöjningar och kapacitet.
- 113.
- Vad beträffar PWG:s betydelse för samverkan i fråga om marknadsandelarna,
framgår följande av beslutet (punkt 37 femte stycket, i övervägandena): I samband
med åtgärderna för prishöjningar diskuterades ingående inom PWG de nationella
företagssammanslutningarnas och de enskilda tillverkarkoncernernas
marknadsandelar i Västeuropa. Dessa diskussioner resulterade i att deltagarna
träffade vissa uppgörelser avseende sina respektive marknadsandelar i syfte att
säkerställa att de samordnade prisinitiativen inte omintetgjordes av att utbudet
översteg efterfrågan. De stora tillverkarkoncernerna beslutade att de skulle
vidmakthålla sina marknadsandelar på en nivå som motsvarade de årliga slutgiltiga
försäljnings- och produktionssiffror som sammanställdes och offentliggjordes av
Fides i mars påföljande år. Utvecklingen av marknadsandelarna analyserades vid
varje tillfälle då PWG möttes på grundval av månadsresultaten från Fides, och i
händelse av betydande variationer avkrävdes det förmodat ansvariga företaget
förklaringar.
- 114.
- Enligt punkt 52 i övervägandena syftade överenskommelsen som träffades inom
PWG år 1987 [...] till att frysa de största tillverkarnas andelar av den
västeuropeiska marknaden på den aktuella nivån samt till att tillverkarna skulle
avstå från att värva nya kunder eller förbättra sin aktuella marknadsställning genom
en aggressiv prispolitik.
- 115.
- I punkt 56 första stycket i övervägandena understryks följande: Den
grundläggande överenskommelsen mellan de största tillverkarna om att
vidmakthålla sina respektive marknadsandelar fortsatte att tillämpas under hela den
period som omfattas av föreliggande beslut. Enligt punkt 57 analyserades
utvecklingen av marknadsandelarna vid varje möte inom PWG på grundval av
preliminär statistik. Slutligen framhålls i punkt 56 sista stycket att [d]e företag
som deltog i diskussionerna om marknadsandelar var medlemmarna av PWG,
närmare bestämt: Cascades, Finnboard, KNP (fram till år 1988), [Mayr-Melnhof],
MoDo, Sarrió, de två tillverkarna som ingår i Stora-koncernen, CBC och
Feldmühle, samt (från och med år 1988) Weig.
- 116.
- Det finns anledning anse att kommissionen vederbörligen har styrkt förekomsten
av en samverkan kring marknadsandelar mellan deltagarna i PWG:s möten.
- 117.
- Kommissionens analys grundas i huvudsak på Storas förklaringar (bilagorna 39
och 43 till meddelandet om anmärkningar) och bekräftas av bilaga 73 till
meddelandet om anmärkningar.
- 118.
- I bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar förklarar Stora: PWG samlades till
möten från och med år 1986 i syfte att reglera marknaden. ... Bland andra (lagliga)
verksamheter bestod PWG:s uppgift i diskussion om och samordning av marknader,
marknadsandelar, priser samt prishöjningar, efterfrågan och kapacitet. PWG:s roll
var bland annat att göra exakta uppskattningar av utbud och efterfrågan på
marknaden samt föreslå nödvändiga åtgärder för att reglera denna samt presentera
denna uppskattning för President Conference.
- 119.
- Vad särskilt beträffar samverkan kring marknadsandelar påpekar Stora att de
marknadsandelar som förvärvats av nationella företagssammanslutningar i
Europeiska gemenskapen, Efta och andra länder till vilka medlemmarna av
PG Paperboard levererar analyserades inom PWG och PWG diskuterade
möjligheten av att vidmakthålla marknadsandelarna på samma nivå som under
föregående år (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 19). Av
meddelandet (samma handling, punkt 6) framgår att diskussioner om tillverkarnas
marknadsandelar i Europa ägde rum även under denna period, eftersom den första
referensperioden gällde nivåerna år 1987.
- 120.
- I sitt svar på en begäran från kommissionen av den 23 december 1991, sänt den
14 februari 1992 (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar), preciserar Stora
vidare att [ö]verenskommelserna om marknadsandelarnas nivå som ingåtts mellan
medlemmarna av PWG gällde Europa i dess helhet. Dessa överenskommelser
grundades på sammanlagda årliga sifferuppgifter för föregående år, vilka normalt
förelåg i slutgiltig sammanställning från och med mars påföljande år (punkt 1.1).
- 121.
- Detta påstående bekräftas i samma handling enligt följande: ... diskussionerna
utmynnade i överenskommelser som normalt ingicks i mars varje år mellan
medlemmarna av PWG, och syftade till att medlemmarnas marknadsandelar skulle
kunna vidmakthållas på samma nivå som föregående år (punkt 1.4). Stora påpekar
att ingen åtgärd vidtogs för att säkerställa att dessa överenskommelser iakttogs
och att deltagarna i PWG:s möten var medvetna om att för det fall de vidtog
avvikande åtgärder på vissa marknader till vilka andra deltagare levererade, skulle
dessa leverantörer göra samma sak på andra marknader (samma punkt).
- 122.
- Slutligen förklarar Stora att sökanden (Iggesund) deltog i diskussionerna om
marknadsandelarna (punkt 1.2, s. 3).
- 123.
- Storas påståenden om en samverkan kring marknadsandelar får stöd i bilaga 73 till
meddelandet om anmärkningar. Denna handling, som påträffades hos FS-Karton
(som ingår i Mayr-Melnhof-koncernen), är en konfidentiell skrivelse av den 28
december 1988 från försäljningschefen för Mayr-Melnhof-koncernen i Tyskland
(Katzner), till verkställande direktören för Mayr-Melnhof i Österrike (Gröller),
angående marknadsläget.
- 124.
- Enligt denna skrivelse, som citeras i punkt 53-55 i övervägandena i beslutet, gav
det mycket nära samarbetet inom ramen för VD-kretsen (Präsidentenkreis),
som inrättades år 1987, upphov till såväl vinnare som förlorare. Skrivelsens
upphovsman har placerat Mayr-Melnhof bland förlorarna och detta av olika skäl,
bland annat följande:
2) Ett avtal har endast kunnat träffas genom att vi påförs ett straff - man
har krävt att vi skall göra uppoffringar .
3) 1987 års marknadsandelar skulle frysas, befintliga kontakter skulle
vidmakthållas och ingen ny verksamhet eller kvalitet får tas i bruk genom
att tillämpa lockpriser (resultatet kommer att visa sig i januari 1989 - om
alla deltagare är lojala).
- 125.
- Dessa meningar skall läsas mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll.
- 126.
- I detta avseende har skrivelsens upphovsman som inledning erinrat om det nära
samarbete avseende Europa som bedrevs inom VD-kretsen. Detta uttryck har
tolkats av Mayr-Melnhof så att det avser såväl PWG som PC i mer allmän
bemärkelse, det vill säga utan hänvisning till en händelse eller särskilt möte
(bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar, punkt 2.a). Det saknas anledning att
diskutera denna tolkning i detta sammanhang.
- 127.
- Upphovsmannen har vidare påpekat att detta samarbete har skapat en
prisdisciplin som gett upphov till såväl vinnare som förlorare.
- 128.
- Det är således mot bakgrund av den prisdisciplin som beslutats av VD-kretsen
som uttalandet om att marknadsandelarna skulle frysas på 1987 års nivå skall
tolkas.
- 129.
- Vidare överensstämmer hänvisningen till år 1987 som referensår med Storas andra
förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar; se punkt 119 ovan).
- 130.
- Vad gäller PWG:s roll i samverkan kring kontrollen av tillförseln - som
karaktäriserades av en undersökning av driftstopp - framgår av beslutet att PWG
spelade en avgörande roll för införandet av driftstopp, då det från år 1990 uppkom
problem med överkapacitet och sjunkande efterfrågan. I början av år 1990
bedömde de största tillverkarna att det var lämpligt att inom ramen för PWG enas
om nödvändigheten av driftstopp. De stora tillverkarna medgav att de inte kunde
öka efterfrågan genom att sänka priserna, och att priserna skulle komma att sjunka
om de behöll full produktionskapacitet. Det var teoretiskt möjligt att på grundval
av kapacitetsrapporterna beräkna hur länge driftstoppen skulle pågå för att jämvikt
skulle uppnås mellan utbud och efterfrågan (punkt 70 i övervägandena i beslutet).
- 131.
- Av beslutet framgår vidare följande: PWG angav dock inte något formellt
driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta. Enligt Stora var det praktiskt svårt att
upprätta en koordinerad plan över driftstopp som täckte samtliga tillverkare. Stora
har påpekat att detta var skälet till att det endast fanns ett informellt system för
uppmuntran (punkt 71 i övervägandena i beslutet).
- 132.
- Det finns anledning anse att kommissionen i tillräcklig grad har styrkt förekomsten
av en samverkan kring driftstopp mellan deltagarna i PWG:s möten.
- 133.
- De handlingar som kommissionen har åberopat stöder dess bedömning.
- 134.
- I sin andra förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 24)
förklarar Stora följande: Genom att PWG bestämde sig för en politik inriktad på
pris framför kvantitet och gradvis införde ett system för likvärdiga priser från och
med år 1988 medgav medlemmarna av PWG samtidigt att det var nödvändigt att
driftstoppen respekterades för att dessa priser skulle kunna bibehållas trots
sjunkande efterfrågan. Om tillverkarna inte genomförde driftstopp, skulle det bli
omöjligt att bibehålla den överenskomna prisnivån med hänsyn till den stigande
överkapaciteten.
- 135.
- I följande punkt i sin förklaring tillägger Stora att [u]nder åren 1988 och 1989
kunde industrin utnyttja nästan full kapacitet. Andra driftstopp än de normala för
reparationer och semestrar blev nödvändiga från och med år 1990. ... Det visade
sig senare nödvändigt med driftstopp då orderingången avtog för att vidmakthålla
politiken som var inriktad på pris framför kvantitet. Driftstoppen som tillverkarna
skulle respektera (för att säkerställa jämvikten mellan produktion och konsumtion)
kunde beräknas på grundval av kapacitetsrapporter. PWG angav dock inte något
formellt driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta, även om det fanns ett
informellt system för uppmuntran ....
- 136.
- Vad beträffar bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar utgör upphovsmannens
skäl till varför han ansåg Mayr-Melnhof som förlorare vid tillfället då skrivelsen
utarbetades viktiga bevis för förekomsten av en samverkan mellan deltagarna i
PWG:s möten kring driftstoppen.
- 137.
- Upphovsmannen till skrivelsen konstaterar nämligen:
4) Det är på denna punkt som de berörda parternas uppfattning om det
eftersträvade målet börjar skilja sig åt.
...
c) Samtliga försäljningsavdelningar och europeiska agenter har befriats från
sina budgetvolymer och en strikt prispolitik iakttas så gott som utan
undantag (våra medarbetare har ofta inte förstått denna ändrade attityd till
marknaden - tidigare har det endast ställts krav på kvantitet, medan nu
enbart prisdisciplinen beaktas samt risken för driftstopp).
- 138.
- Mayr-Melnhof hävdar (bilaga 75 i meddelandet om anmärkningar) att det ovan
återgivna stycket syftar på företagets interna situation. Om emellertid detta utdrag
analyseras mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll, kan det tolkas som
ett genomförande av en strikt politik inom försäljningsavdelningarna, som lagts fast
av VD-kretsen. Skrivelsen skall således tolkas på så sätt att deltagarna i det
närmare samarbetet som beslutades år 1987, det vill säga åtminstone deltagarna i
PWG:s möten, tveklöst hade tagit ställning till följderna av den fastlagda politiken
under förutsättning att den tillämpades strikt.
- 139.
- På grundval av vad som ovan anförts och utan beaktande av bilaga 102 till
meddelandet om anmärkningar kan konstateras att kommissionen i tillräcklig grad
har bevisat att det förekommit en samverkan kring marknadsandelarna mellan
deltagarna i PWG:s möten samt en samverkan kring driftstoppen mellan samma
företag. I den utsträckning som TBM/Iggesund Paperboard
(Workington) Ltd/Iggesund Paperboard har deltagit i PWG:s möten (se nedan
punkt 370 och följande punkter) och som sökanden uttryckligen nämns i Storas
förklaringar har kommissionen med fog ansett sökanden ansvarig för ett deltagande
i dessa två fall av samverkan.
- 140.
- Sökandens kritik mot Storas förklaringar, vilken avsåg att ifrågasätta bevisvärdet
av dessa handlingar, är inte av sådant slag att detta konstaterande försvagas.
- 141.
- Det är ostridigt att dessa förklaringar härrör från ett av de företag som förmodas
ha deltagit i den påstådda överträdelsen och att de innehåller en detaljerad
beskrivning av vilken typ av diskussioner som fördes inom PG Paperboards organ,
det mål som eftersträvades av de företag som samlats inom ramen för denna grupp
samt dessa företags deltagande i de olika organens möten. Eftersom detta centrala
bevis bekräftas av andra handlingar i målet, utgör det ett relevant stöd för
kommissionens påståenden.
- 142.
- Vad gäller sökanden påstående att företagens verkliga agerande visar att
kommissionens påståenden inte är grundade kan inte heller det godtas.
- 143.
- För det första skall förekomsten av en samverkan mellan medlemmarna av PWG
kring de två aspekterna av politiken inriktad på pris framför kvantitet inte
blandas samman med genomförandet av denna politik. De bevis som kommissionenhar förebringat har ett sådant bevisvärde att upplysningar om sökandens verkliga
agerande på marknaden inte kan inverka på kommissionens slutsatser om själva
förekomsten av en samverkan kring de två aspekterna av den omtvistade politiken.
- 144.
- För det andra vederläggs kommissionens slutsatser inte av sökandens uppgifter. Det
kan framhållas att kommissionen uttryckligen medger att samverkan kring
marknadsandelarna inte innefattade ett officiellt system för sanktioner eller
kompensation ... för att stärka avtalet om marknadsandelarna och att vissa stora
tillverkares marknadsandelar ökade svagt från år till år (se bland annat
punkterna 59 och 60 i övervägandena i beslutet). Kommissionen har vidare påpekat
att industrin utnyttjade full kapacitet ända fram till början av år 1990 och att
driftstopp praktiskt taget inte ansågs nödvändiga fram till denna tidpunkt (punkt 70
i övervägandena i beslutet).
- 145.
- För det tredje bekräftar två handlingar i målet att sökanden genomförde den
politik inriktad på pris framför kvantitet som hade fastställts av PWG.
- 146.
- Enligt protokollet från PAA:s möte den 23 januari 1990, vilket fördes av en
företrädare för Kopparfors (Storakoncernen), [sade] Iggesund att Thames hade
genomfört några driftstopp, vilket var dess politik i stället för att sänka priserna
(bilaga 130 till meddelandet om anmärkningar).
- 147.
- Av protokollet från PAA:s möte den 4 april 1990, vilket fördes av en företrädare
för Mayr-Melnhof, framgår på samma sätt följande:
Thames Board (Iggesund). Tre veckors leveranstid. Den brittiska efterfrågan är
lägre än den var vid samma tidpunkt år 1989. Driftstopp är att föredra framför
prissänkningar. Prishöjningen i april är helt genomförd. (Bilaga 131 till
meddelandet om anmärkningar.)
- 148.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på vare sig den första
eller den andra delgrunden.
Den tredje delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en oriktig
bedömning av betydelsen av statistiken från Fides.
- Parternas argument
- 149.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har gjort en korrekt bedömning
av betydelsen av statistiken från Fides. Den har överdrivit dess betydelse och
rättsstridiga karaktär. Vidare har dessa statistiska uppgifter inte varit tillräckligt
detaljerade för att möjliggöra kontrollen av ett kvotsystem.
- 150.
- Även om det är riktigt att den statistik som insamlades av Fides var fördelad per
land, utom vad gäller de veckovisa rapporterna om orderingången, var det inte
möjligt att identifiera de enskilda tillverkarnas leveranser.
- 151.
- Sökanden har vidare understrukit att kommissionen har medgett att tillverkarna
under året normalt använde preliminär statistik (punkt 63 i övervägandena i
beslutet). Denna statistik gav endast allmänna upplysningar om
efterfrågeutvecklingen. Mot denna bakgrund kunde deltagarna i PWG:s möten
knappast ha grundat sig på denna statistik för att på ett rationellt sätt analysera
marknadsandelar och kapacitetsutnyttjande.
- 152.
- De enskilda tillverkarnas orderläge var inte heller en hemlighet, i motsats till vad
kommissionen har hävdat. Den statistik som distribuerades av Fides angående
orderläget gjorde det endast möjligt för tillverkarna att få en överblick över läget
i Europa.
- 153.
- Vad beträffar statistiken avseende kapacitet och hur den har använts, har det rört
sig om oriktiga statistiska uppgifter som endast tjänat som grund för att studera
branschens dynamik och för att jämföra förändringar i kapacitetsutnyttjandegraden
hos olika företag med de sammanställda uppgifterna.
- 154.
- Slutligen var statistiken inte nödvändig för att avgöra om det rådde jämvikt mellan
utbud och efterfrågan, eftersom detta förhållande var uppenbart för hela
branschen.
- 155.
- Enligt kommissionen syftar sökandens argument i huvudsak till att visa att Fides
system för informationsutbyte i allt väsentligt inte stod i strid med artikel 85.1 i
fördraget. Med hänsyn till att detta system endast användes för att förstärka och
underlätta genomförandet av en rättsstridig överenskommelse är en sådan
diskussion enbart av akademiskt intresse.
- Förstainstansrättens bedömning
- 156.
- Den tredje delgrunden skall förstås så att kommissionen har gjort en oriktig
bedömning av betydelsen av Fides statistik, av den anledningen att statistiken
varken var nödvändig eller användbar för den föregivna överenskommelsens syften.
- 157.
- Enligt artikel 1 i beslutet har de företag som avses i denna bestämmelse överträtt
artikel 85.1 i fördraget genom att delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som
innebar att företagen bland annat utbytte information om leveranser, priser,
driftstopp, orderstock och kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda
åtgärder, det vill säga en samverkan kring priser, en samverkan kring
marknadsandelar och en samverkan kring driftstopp.
- 158.
- Vad beträffar Fides system för informationsutbyte skall beslutet, mot bakgrund av
artiklarna i detta och punkt 134 tredje stycket i övervägandena, tolkas på så sätt att
kommissionen ansåg att systemet stred mot artikel 85.1 i fördraget genom att det
utgjorde ett stöd för den konstaterade överenskommelsen.
- 159.
- I punkt 134 tredje stycket i övervägandena i beslutet preciseras att Fides system för
informationsutbyte var ett väsentligt hjälpmedel för att:
- övervaka utvecklingen av marknadsandelarna,
- övervaka utbuds- och efterfrågesituationen för att vidmakthålla fullt
kapacitetsutnyttjande,
- avgöra om samordnade prishöjningar skulle kunna genomföras,
- fastställa nödvändiga driftstopp.
- 160.
- Det framgår i övrigt av beslutet att Fides statistik analyserades och diskuterades
inom ramen för PWG. I punkt 57 första stycket i övervägandena, vilken även
hänvisar till punkt 63 i övervägandena, anges följande: Utvecklingen av
marknadsandelarna analyserades vid samtliga PWG:s möten på grundval av
preliminär statistik. Vidare preciseras följande i punkt 69 första stycket: Genom
att jämföra orderläget veckovis (Weekly Order Backlog) med tillgänglig kapacitet
kunde PWG utvärdera hela efterfrågeläget inom kartongindustrin.
- 161.
- Det finns anledning anse att kommissionens påståenden i detta avseende är styrkta.
- 162.
- För det första har sökanden inte bestritt att statistiken från Fides diskuterades inom
PWG.
- 163.
- För det andra har kommissionen med fog ansett att statistiken från Fides användes
inom detta organ dels för att övervaka utvecklingen av marknadsandelarna
(punkt 134 tredje stycket första strecksatsen), dels för att övervaka utbuds- och
efterfrågesituationen för att vidmakthålla fullt kapacitetsutnyttjande samt för att
fastställa nödvändiga driftstopp (punkt 134 tredje stycket andra och fjärde
strecksatserna).
- 164.
- Vad beträffar användningen av statistiken från Fides för att övervaka utvecklingen
av marknadsandelarna har Stora medgett att om det framgick av analysen av
statistiken att skillnaderna mellan de olika nationella företagssammanslutningarnas
försäljningsvolym var för stora, uppmanade medlemmarna av PWG varandra att
åta sig att minska variationerna på de nationella marknaderna (bilaga 39 till
meddelandet om anmärkningar, punkt 19).
- 165.
- I bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar (punkt 1.1) anges i likhet härmed
följande:
Variationerna i utbudet på de nationella marknaderna analyserades och
diskuterades vid samtliga PWG:s möten (det vill säga varannan eller var tredje
månad) på grundval av preliminär statistik från Fides ... Statistiken sammanställdes
på månatlig basis. Den sammanlagda årsstatistiken beräknades emellertid på
grundval av kalenderårs och inte på verksamhetsåret. Variationerna som framgick
av denna statistik gav inte nödvändigtvis en exakt bild av det slutliga läget vid årets
slut, vilket gjorde det omöjligt att med säkerhet förlita sig på uppgifterna om
variationerna. Det hade varit absurt om de stora tillverkarna, som var företrädda
inom PWG, förde detaljerade diskussioner om marknadsandelar på nationell basis,
när tillverkarna inte kunde avgöra vart deras leveranser slutligen gick.
...
Överenskommelserna om storleken på marknadsandelarna som träffades av
medlemmarna av PWG gällde Europa i dess helhet. Dessa överenskommelser
grundades på de sammanlagda omsättningarna för föregående år, vilka normalt
fanns tillgängliga i slutgiltigt skick från och med mars månad påföljande år.
- 166.
- Vad beträffar användningen av statistiken från Fides för att övervaka utbuds- och
efterfrågesituationen för att vidmakthålla fullt kapacitetsutnyttjande finns det
anledning att hänvisa till Storas förklaring (bilaga 39 till meddelandet om
anmärkningar, punkt 5):
Kopplad till prisinitiativet år 1987 var nödvändigheten av att vidmakthålla en nära
nog fullständig jämvikt mellan produktion och konsumtion (politiken inriktad på
pris framför kvantitet). Under åren 1988 och 1989 utnyttjade tillverkarna full eller
nästan full kapacitet. År 1990 medförde en ökad kapacitet samtidigt som ökningen
av efterfrågan avtog att tillverkarna började införa driftstopp i syfte att upprätthålla
jämvikten mellan produktion och konsumtion ... Tillverkarna kunde med hjälp av
årskapacitetsrapporter beräkna hur länge det var nödvändigt att stoppa driften
samt uppmanade varandra att stoppa driften tillräckligt länge för att det skulle vara
möjligt att vidmakthålla jämvikten mellan produktion och efterfrågan ... sådana
driftstopp genomfördes inte av samtliga tillverkare, med den följden att vissa,
vanligen de största, drabbades av proportionellt sett större förluster vad gäller
kvantitet till följd av sina försök att vidmakthålla prisnivån (se med samma
innebörd punkt 25 i samma handling).
- 167.
- Storas förklaringar får indirekt stöd i bilagorna 73 och 75 till meddelandet om
anmärkningar. Det framgår nämligen av bilaga 73 (se ovan punkt 123 och följande
punkter) att försäljningschefen för Mayr-Melnhof/FS Karton i Tyskland (Katzner)
föreslog verkställande direktören för Mayr-Melnhof i Österrike en förändring av
Fides då gällande system för informationsutbyte (s. 5 punkt 5, under rubriken
Kontrolle). Såsom framgår av bilaga 75 (s. 11) - ett svar från Mayr-Melnhof på
en begäran om upplysningar - ändrades Fides regler senare mer eller mindre i
överensstämmelse med förslagen som nämns i bilaga 73 (se även punkt 63 andra
stycket i övervägandena i beslutet). Med hänsyn till den allmänna tonen i bilaga 73,
skall den begäran om förändring av Fides system för informationsutbyte som
framställdes av Katzner tolkas som att systemet inte möjliggjorde en
tillfredsställande kontroll av utvecklingen av marknadsandelarna och/eller en analys
av driftstopp, och att systemet följaktligen borde förbättras för att en bättre kontroll
skulle kunna säkerställas.
- 168.
- Mot bakgrund av dessa bevis och med hänsyn till att kommissionen med fog har
ansett att sökanden deltog i en samverkan kring driftstopp och en samverkan kring
marknadsandelar inom ramen för PWG, kan talan inte vinna bifall på den tredje
delgrunden.
- 169.
- Av det ovan anförda följer således att grunden skall underkännas i sin helhet.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur länge
överenskommelsen pågick
Parternas argument
- 170.
- Sökanden har hävdat att, trots påståendena i beslutet, begicks det ingen
överträdelse före år 1988. Om man bortser från Storas förklaringar finns det ingen
grund för slutsatsen att bildandet av PWG utgjorde en överträdelse i sig. För övrigt
finns det inga bevis av vilka den slutsatsen kan dras att PWG tillkom före den 10
november 1986.
- 171.
- Vidare framgår det varken av meddelandet om anmärkningar eller av beslutet attprisinitiativet i januari 1987 i Förenade kungariket utgjorde en överträdelse.
- 172.
- Kommissionen har vidhållit att överträdelsen började vid halvårsskiftet 1986 och att
denna tidpunkt skall beaktas vid beräkningen av böterna. Det var ungefär vid
denna tidpunkt som PG Paperboard omorganiserades och diskussionerna om pris
och kvantiteter inleddes. Det var i det hänseendet riktigt av kommissionen att
grunda sig på Storas förklaringar.
Förstainstansrättens bedömning
- 173.
- Enligt punkt 161 andra stycket i övervägandena i beslutet deltog flertalet av de
företag till vilka beslutet var riktat i överträdelsen från och med juni 1986 - den
tidpunkt då PWG bildades och samverkan mellan tillverkarna intensifierades och
började bli mer effektiv.
- 174.
- Vad beträffar den tidpunkt då PWG bildades har Stora angivit följande (bilaga 39
till meddelandet om anmärkningar, punkt 8): PWG samlades till möten från och
med år 1986 ...
- 175.
- Mot denna bakgrund och i avsaknad av bevis som skulle kunna styrka den exakta
tidpunkten för bildandet av detta organ har kommissionen med fog kunnat anse att
PWG bildades vid halvårsskiftet 1986 och att möten med detta organ ägde rum
regelbundet efter denna tidpunkt. Det kan understrykas i detta sammanhang att
sökanden deltog i PWG:s möten från det att organet bildades (se nedan punkt 370
och följande punkter). Med hänsyn till detta kan sökanden inte med framgång
bestrida kommissionens bedömning av tidpunkten för bildandet av PWG, utan att
förebringa några bevis till stöd för sitt påstående att organet inte bildades förrän
senare.
- 176.
- Kommissionen har helt riktigt dragit slutsatsen att sökanden, som deltagare i
PWG:s möten sedan organet bildades vid halvårsskiftet 1986, skall anses ansvarig
för en prissamverkan från och med denna tidpunkt.
- 177.
- PWG bildades av ett antal företag, däribland sökanden, i ett i huvudsak
konkurrensbegränsande syfte. Stora har anmärkt (bilaga 39 till meddelandet om
anmärkningar, punkt 8) att PWG samlades till möten från och med år 1986 i syfte
att reglera marknaden och hade bland annat till uppgift att genomföra en
diskussion om och samordning av marknader, marknadsandelar, priser samt
prishöjningar och kapacitet (bilaga 35 till meddelandet om anmärkningar,
punkt 5 iii).
- 178.
- Den betydelse som de företag som möttes inom ramen för detta organ hade för
samverkan kring marknadsandelar och driftstopp har beskrivits i samband med den
föregående grunden (se ovan punkt 113-139). De företag som möttes inom ramen
för detta organ diskuterade även prisinitiativ. Enligt Stora (bilaga 39 till
meddelandet om anmärkningar, punkt 10) enades PWG från år 1987 om ett avtal
samt fattade generella beslut om tidsplan ... och om nivån på de prishöjningar som
skulle genomföras av kartongtillverkarna.
- 179.
- Genom att sökanden har samtyckt till att bilda och delta i möten inom ett organ
vars konkurrensbegränsande syfte - bestående bland annat i diskussioner om
framtida prishöjningar - var känt samt godtogs av de företag som bildat detta
organ, finns det tillräckliga skäl för att anse sökanden ansvarig för en
prissamverkan från och med halvårsskiftet 1986.
- 180.
- Talan kan följaktligen inte vinna bifall på denna grund.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning när den ansåg att SBS-kartong
var föremål för överträdelsen och att denna kartong ingick i samma marknad som
GC- och GD-kartong, och huruvida det förekommit fel i motiveringen och i
förfarandet i det hänseendet
- 181.
- Grunden kan indelas i tre delar. Varje delgrund skall prövas för sig.
Den första delgrunden under vilken anförts att rätten till försvar har åsidosatts
- 182.
- Sökanden har hävdat att den inte hade möjlighet att göra gällande sin rätt till
försvar under det administrativa förfarandet, eftersom meddelandet om
anmärkningar inte innehöll någon uppgift om en överträdelse avseende SBS-kartong. Denna kartong nämndes endast en gång, inom parentes, i samband med
en prishöjning.
- 183.
- Detta påstående saknar grund.
- 184.
- Det framgår nämligen av meddelandet om anmärkningar (s. 3 och 4) att
definitionen av kartong omfattar tre huvudsakliga kartongkvaliteter som tillverkas
i Västeuropa, däribland SBS-kartong, vilka är föremål för det aktuella förfarandet.
- 185.
- Vidare nämns samtliga bevis som kommissionen har åberopat i beslutet till stöd för
att SBS-kartong var föremål för överträdelsen även i meddelandet om
anmärkningar eller i de individuella upplysningar däri som riktats till sökanden (se
bland annat bilagorna 111, 113 och 117 till meddelandet om anmärkningar).
- 186.
- Slutligen innehåller var och en av de tekniska bilagorna angående priser, som
bifogades meddelandet om anmärkningar, för varje föregivet prisinitiativ
upplysningar om prishöjningar på SBS-kartong.
- 187.
- Det framgår således klart av meddelandet om anmärkningar att SBS-kartong var
föremål för förfarandet.
- 188.
- Talan kan således inte vinna bifall på den första delgrunden.
Den andra delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en oriktig
bedömning genom att anse att SBS-kartong var föremål för överträdelsen och att
den har lämnat en bristfällig motivering i det hänseendet
- Parternas argument
- 189.
- Sökanden har gjort gällande att beslutet och de där angivna bevisen inte medger
den slutsatsen att SBS-kartong var föremål för överträdelsen. Sökanden har även
hävdat att beslutet inte innehåller tillfredsställande förklaringar till stöd för
kommissionens påståenden.
- 190.
- För det första nämns inte SBS-kartong i Storas förklaringar.
- 191.
- Vidare gäller påståendena om åtgärder för att reglera volymerna inte SBS-kartong.
Påståendet om ett föregivet avtal träffat inom PWG angående bevarandet av
marknadsandelarna år 1987 hänför sig till en period under vilken inga tillverkare
av SBS-kartong var företrädda i det organet.
- 192.
- Anteckningarna som påträffades hos Rena om JMC:s möte den 6 september 1989
(bilaga 117 till meddelandet om anmärkningar) är inte relevanta, eftersom Iggesund
Paperboard inte deltog i det mötet och eftersom anteckningarna gäller en
prishöjning som ägde rum mer än en månad före mötet.
- 193.
- De tabeller som bifogas beslutet avseende prishöjningar medger inte heller den
slutsatsen att det förekom en samordning i fråga om SBS-kartong. Jämförelserna
mellan de prishöjningar som sökanden tillkännagav och de som tillkännagavs av
Enso-Gutzeit - den andra tillverkaren av SBS-kartong som var mottagare av
beslutet - samt mellan dessa tillkännagivanden om prishöjningar och
tillkännagivanden om prishöjningar på GC- och GD-kartong bekräftar att det inte
förekom någon samordning i fråga om SBS-kartong.
- 194.
- Motiveringen av beslutet är med avseende på SBS-kartong felaktig, eftersom GC-kvalitet, i motsats till vad som uppges i punkt 4 i övervägandena, inte omfattar
SBS-kartong.
- 195.
- Vidare är avsnittet enligt vilket prisinitiativen visade sig i form av höjningar på
samtliga nationella marknader ... , där SBS normalt (men inte alltid) ökade i
samma utsträckning som GC-kvaliteterna (punkt 20 andra stycket i övervägandena
i beslutet), det enda ställe i beslutet, med undantag för redogörelsen för
överträdelsen och vissa ganska oklara uppgifter i punkterna 86 och 97 i
övervägandena, där det förklaras att prisinitiativen omfattade SBS-kartong.
- 196.
- I motsats till vad som hävdas i punkt 4 i övervägandena i beslutet omfattas inte
SBS-kartong av förkortningarna GC eller FBB. En del av Iggesund
Paperboards tillverkningen av SBS-kartong omfattas inte ens av definitionen av den
produkt som berördes av PG Paperboards verksamhet, närmare bestämt, enligt
punkt 28 i övervägandena, en kartong med en vikt på 200g/m2 eller mer.
- 197.
- Dessutom är uppgifterna i beslutet om tillverkare, köpare och produktionsvolym
för SBS-kartong inte riktiga. Det finns nämligen andra europeiska tillverkare av
SBS-kartong än Enso-Gutzeit och sökanden, och Enso-Gutzeits tillverkning av SBS-kartong har överskattats.
- 198.
- Kommissionen har hävdat att det i hög grad har styrkts att samordningen
omfattade SBS-kartong, bland annat vad gäller vissa initiativ till prishöjningar. SBS-kartong tillverkas av ett litet antal tillverkare och i mindre kvantiteter än övriga
kartongkvaliteter. Detta skulle kunna förklara varför den har varit föremål för
mindre diskussion vid mötena inom PG Paperboard och att det finns färre skriftliga
bevis avseende denna produkt.
- 199.
- SBS-kartong omfattades av en stor del av Fides system för informationsutbyte
(bilaga 5 till meddelandet om anmärkningar) och av de marknadsundersökningar
som gjordes av verkställande direktören för Finnboard (Kosk-undersökningarna,
bilagorna 56 och 95 till meddelandet om anmärkningar). Kommissionen har vidare
hänvisat till bilagorna 111, 113 och 117 till meddelandet om anmärkningar i vilka
redogörs för samtliga prishöjningar på SBS-kartong (eller GZ-kartong, en annan
beteckning för SBS-kartong).
- 200.
- När det gäller tabellerna över olika prisinitiativ som bifogas beslutet har vissa av
mottagarna av beslutet inte tillhandahållit fullständiga uppgifter om priserna (se
punkt 118 i övervägandena i beslutet). I synnerhet var de svar som företagen, och
bland andra sökandens dotterbolag, lämnade på begäran om upplysningar
ofullständiga vad beträffar prishöjningarna.
- 201.
- Det framgår under alla omständigheter av uppgifterna om tillkännagivandena om
prishöjningar att tillverkarna, vad gäller varje enskilt initiativ, hade enats om att
höja priserna på samtliga nationella marknader.
- Förstainstansrättens bedömning
- 202.
- Det följer av beslutet att kommissionens påstående om förekomsten av en
prissamverkan avseende SBS-kartong bland annat grundas på bilaga 111 till
meddelandet om anmärkningar (punkt 80 i övervägandena), som är en prislista
avfattad på svenska som påträffades hos Rena och som innehåller uppgifter,
avseende nio länder i gemenskapen, om prishöjningar på GC-kartong (kvaliteterna
GC 1 och GC 2) och SBS-kartong (betecknad med förkortningen GZ, se punkt
4 i övervägandena i beslutet) vilka genomfördes i september/oktober 1989. Det är
ostridigt att, i den utsträckning som uppgifter om denna prishöjning är tillgängliga,
uppgifterna i prislistan avseende nivå och tidpunkt för prishöjningarna på SBS-kartong överensstämmer med de prishöjningar som sökanden faktiskt genomförde.
- 203.
- Sökanden hävdade under sammanträdet att denna prislista saknade det bevisvärde
som kommissionen tillskrev den, eftersom det rörde sig om en odaterad handling.
- 204.
- Denna invändning skall förstås så att det enligt sökanden inte är bevisat att
uppgifterna i listan gällde kommande tillkännagivanden av prishöjningar.
- 205.
- Bevisvärdet av bilaga 111 skall emellertid bedömas mot bakgrund av andra
skriftliga bevis för prissamverkan. Såsom kommissionen har förklarat i beslutet
(punkterna 79, 80 och 83 i övervägandena), har den erhållit två andra prislistor som
upprättats på samma sätt och även de på svenska, närmare bestämt prislistan som
påträffades hos Finnboard (UK) Ltd (nedan kallad Finnboards prislista) samt
bilaga 110 till meddelandet om anmärkningar (påträffad hos Rena) som gäller
prishöjningarna i april 1989 respektive april 1990.
- 206.
- Med hänsyn till de slående likheter som dessa tre prislistor uppvisar, finns detanledning anse att de är av gemensamt ursprung. Bilaga 110 är dessutom daterad
den 3 december 1989, vilket är tidigare än tillkännagivandet av de priser som anges
i listan. Följaktligen har kommissionen med fog dragit slutsatsen att även de övriga
två prislistorna, som inte är daterade, anses ha upprättats innan höjningarna av de
angivna priserna tillkännagavs. Slutligen kan det framhållas att Rena och Finnboard
endast tillverkar GC-kartong, medan de tre prislistorna hänför sig till flera andra
kartongslag.
- 207.
- Mot denna bakgrund var det riktigt av kommissionen att anse att dessa tre
prislistor, tillsammans med andra bevis, utgjorde viktiga bevis för en prissamverkan
inom ramen för PG Paperboards organ. Denna samverkan har endast bestritts av
sökanden såvitt gäller SBS-kartong. Eftersom sökanden är den enda tillverkaren av
SBS-kartong som deltog i såväl PWG:s som JMC:s möten - centrala organ för
överenskommelsen - måste det konstateras att uppgifterna om prishöjningarna på
SBS-kartong i bilaga 111 till meddelandet om anmärkningar styrker att sökanden
deltog i en prissamverkan avseende såväl GC-kartong som SBS-kartong.
- 208.
- Detta konstaterande bekräftas av bilaga 113 till meddelandet om anmärkningar -
en handling, daterad den 11 januari 1990, som påträffades hos FS-karton och som
enligt kommissionen hänförde sig till ett av JMC:s möten (punkt 84 i
övervägandena i beslutet). Denna handling innehåller uppgifter om datum för
tillkännagivanden av prishöjningar på GC- och GD-kartong från flera tillverkare
(Kopparfors som ingår i Storakoncernen, Mayr-Melnhof, Finnboard och Cascades).
Vad beträffar sökanden innehåller handlingen följande anmärkningar: Thames:
10 Tg Igges. 15/20 Tg (Tg står för Tage och anger orderstocken uttryckt i
dagar) och Th/Ig KW5 GC/GZ +13,- (KW5 står för Kalenderwoche 5 och
anger att prishöjningen kommer att tillkännages under vecka fem).
- 209.
- I enlighet med uppgifterna i denna handling tillkännagav sökanden den 31 januari
1990 en höjning av priserna på GC- och SBS-kartong med 13 DM/100 kg
(handlingarna F-12-5 och F-12-6).
- 210.
- Följaktligen har kommissionen med fog ansett att denna handling utgjorde ett bevis
för prissamverkan avseende GC-, GD- och SBS-kartong.
- 211.
- Denna slutsats rubbas inte på något sätt av sökandens påstående under
sammanträdet att det inte var bevisat att bilaga 113 till meddelandet om
anmärkningar hänförde sig till ett av JMC:s möten. Det kan i det hänseendet
påpekas för det första att samtliga tillverkare som nämns i den handlingen deltog
i PWG:s och JMC:s möten och för det andra att det är ostridigt att en
prissamverkan ägde rum under mötena med dessa två organ. Även om det antas
att kommissionen inte skulle ha bevisat att bilaga 113 till meddelandet om
anmärkningar hänförde sig till ett av JMC:s möten, styrker denna handling att en
prissamverkan ägde rum antingen inom det organet eller inom PWG.
- 212.
- Med hänsyn till det ovan anförda och utan att det finns anledning att ta ställning
till övriga bevis som åberopats av kommissionen anser förstainstansrätten att det
är styrkt att sökanden deltog i en prissamverkan avseende SBS-kartong.
- 213.
- Av detta följer att kommissionen har bevisat att sökanden, som deltagare i PWG:s
möten sedan organet bildades, deltog i en prissamverkan sedan halvårsskiftet 1986,
och från slutet av år 1987 i en samverkan kring marknadsandelar och en samverkan
kring driftstopp.
- 214.
- Vad beträffar de två sistnämnda fallen av samverkan är det visserligen riktigt att
förstainstansrätten inte har undersökt vilka kartongkvaliteter som berördes.
Eftersom dessa två fall av samverkan emellertid hade till syfte att säkerställa att
prisinitiativen blev framgångsrika - ett syfte som sökanden inte bestritt - skall
sökandens deltagande i dessa fall av samverkan anses ha berört även sökandens
tillverkning av SBS-kartong, vilken var föremålet för prissamverkan.
- 215.
- I det avseendet som sökanden har hävdat att motiveringen av beslutet är otillräcklig
och/eller innehåller oriktigheter i fråga om SBS-kartong kan det påpekas att det
framgår klart av beslutet dels att den konstaterade överträdelsen omfattade detta
kartongslag, dels på vilka bevis denna slutsats grundades (se bland annat punkterna
3, 4, 80, 81, 85 och 97 i övervägandena, samt tabellerna över prisinitiativen som
bifogas beslutet). Vidare framgår det klart av punkt 28 första och andra styckena
i övervägandena att även om PG Paperboards verksamhet officiellt definierades
som att den omfattade kartong med en vikt på 200g/m2 eller mer, var det inte
en orubblig gräns.
- 216.
- På grundval av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på den andra
delgrunden.
Den tredje delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en oriktig
bedömning genom att anse att SBS-kartong ingick i samma marknad som GC- och
GD-kartong
- Parternas argument
- 217.
- Sökanden har gjort gällande att SBS-kartong inte ingick i samma produktmarknad
som GC- och GD-kartong.
- 218.
- I föreliggande fall är en definition av den ifrågavarande produktmarknaden
nödvändig på grund av att kommissionens slutsatser avseende hur allvarlig
överträdelsen var och avseende dess framgång på marknaden. Avsaknaden av en
definition av marknaden gör det inte möjligt att dra den slutsats som framgår av
punkt 168 i övervägandena i beslutet, enligt vilken överenskommelsens syften i hög
grad uppnåtts. En definition av marknaden är desto nödvändigare som SBS-kartong
skiljer sig avsevärt från GC- och GD-kartong.
- 219.
- Enligt punkterna 168 och 169 i övervägandena i beslutet beaktade kommissionen
vid fastställandet av böterna såväl att tillverkarna kontrollerade praktiskt taget
hela marknaden som företagens betydelse inom branschen. Dessa
omständigheter kan dock inte vidhållas, eftersom kommissionen har förnekat att
en definition av marknaden skulle vara relevant.
- 220.
- SBS-kartongens egenskaper har inte heller bedömts korrekt i punkterna 3 och 4 i
övervägandena i beslutet. Denna kartong används nämligen i huvudsak för grafiska
ändamål och inte för förpackningar såsom anges i punkterna 3 och 4 i
övervägandena. Förpackningar för exklusiva produkter är för övrigt ett ytterst
begränsat användningsområde.
- 221.
- På grund av att användningsområdena är mycket olika konkurrerar SBS-kartong
inte med GC-kartong. Detta bekräftas av prisförhållandet mellan de olika
kartongkvaliteterna. Priset på SBS-kartong är klart högre än priserna på GC- och
GD-kartong.
- 222.
- Slutligen är det oriktigt att inbegripa SBS-kartong och samtidigt utesluta produkter
som i mycket högre grad är jämförbara med GC- och GD-kartong, såsom
gråkartong och vätskekartong.
- 223.
- Kommissionen har hävdat att en definition av produktmarknaden inte hör hemma
i ett ärende av detta slag, och att det enda som är av betydelse är tillverkarnas
agerande. En definition av marknaden för de berörda produkterna är inte
nödvändig för att kunna fastställa att SBS-kartong var föremål för
överenskommelsen. I beslutet har de särskilda villkoren på den berörda marknaden
beaktats i andra avseenden.
- 224.
- Slutligen har kommissionen inga bevis för att det samordnade förfarandet
omfattade gråkartong. Mot den bakgrunden är sökandens påstående att gråkartong
i högre grad är jämförbar med GC- och GD-kartong än vad SBS-kartong är inte
relevant.
- Förstainstansrättens bedömning
- 225.
- Enligt artikel 85.1 i fördraget är följande förbjudet: alla avtal mellan företag,
beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka
handeln mellan medlemsstaterna och som har till syfte eller resultat att hindra,
begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden ....
- 226.
- I föreliggande fall har kommission styrkt att sökanden sedan halvårsskiftet 1986
deltog i en prissamverkan och från och med slutet av år 1987 i en samverkan kring
marknadsandelar samt i en samverkan kring driftstopp, det vill säga de tre moment
som tillsammans utgör den överträdelse som konstateras i artikel 1 i beslutet.
Såsom redan har konstaterats (se ovan punkt 202-215) har kommissionen styrkt att
dessa fall av samverkan gällde de tre kartongkvaliteterna som definieras i punkt 4
i övervägandena, det vill säga GC-, GD- och SBS-kartong.
- 227.
- Kommissionen har vidare, utan invändning från sökanden, dragit slutsatsen att
ovannämnda fall av samverkan syftade till att begränsa konkurrensen inom den
gemensamma marknaden och att handeln mellan medlemsstaterna påverkades
(punkt 133-138 i övervägandena i beslutet).
- 228.
- Mot denna bakgrund var det riktigt av kommissionen att, utan att dessförinnan ha
definierat den aktuella produktmarknaden, dra slutsatsen att det förelåg en
överträdelse av artikel 85.1 i fördraget, som innefattade GC-, GD- och SBS-kartong
(se med samma innebörd domstolens dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen
56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen, REG 1966, s. 429, 496,
svensk specialutgåva, häfte 1, och förstainstansrättens dom av den 21 februari 1995
i mål T-29/92, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-289, punkt 74).
- 229.
- Slutligen hade kommissionen inte bevis för en överträdelse som innefattade
gråkartong och det var därför riktigt att anse att överträdelsen inte gällde den
produkten.
- 230.
- Talan kan således inte vinna bifall på den tredje delgrunden.
- 231.
- Mot bakgrund av det ovan anförda skall grunden således underkännas i sin helhet.
Yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet
Parternas argument
- 232.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har missbrukat sina befogenheter
enligt artikel 3 i förordning nr 17 genom att stadga förbudet i artikel 2 i beslutet.
En mycket omfattande kategori ageranden kommer nämligen att vara förbjudna i
framtiden enligt denna bestämmelse. Ett sådant förbud överskrider vad som är
nödvändigt för att tillse att företagen åter uppträder lagenligt. En bestämmelse av
detta slag fråntar sökanden möjligheten att begära och erhålla undantag eller icke-ingripandebesked i fråga om framtida system för informationsutbyte.
- 233.
- Utbytet av sammanställda uppgifter avseende produktion, försäljning, orderstock,
inkommande order och produktionskapacitet samt användningen av dessa uppgifter
har felaktigt betecknats som överträdelser av artikel 85. Kommissionen borde
nämligen ha tagit hänsyn till att mottagarna av beslutet hade upphört med
överträdelsen. De borde därför kunna utbyta information som om de inte hade
ådömts ansvar för en överträdelse.
- 234.
- Vidare har kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och har
åsidosatt sammanslutningen CEPI-Cartonboards och sökandens rättigheter genom
att anta beslutet utan att ta ställning till om det system som anmälts av CEPI-Cartonboard är förenligt med artikel 85.
- 235.
- Slutligen är artikel 2 i beslutet oklar, eftersom varje form av utbyte av statistik,
även i sammanställd form, skulle kunna användas för att genomföra rättsstridiga
avtal. Vidare omfattar ett förbud mot utbyte av information som är av betydelse
för konkurrensen i verkligheten all information.
- 236.
- Kommissionen har understrukit att förstainstansrätten i sina domar i de så kallade
Polypropylenmålen (bland annat domen av den 24 oktober 1991 i mål T-1/89,
Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II-867) och i sin dom av den 6
oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1994, s. II-755;
svensk specialutgåva, häfte 16) bekräftade två ålägganden som kan jämställas med
dem i artikel 2 i beslutet.
- 237.
- Omfattningen av åläggandena som grundas på artikel 3 i förordning nr 17 skall
avgöras av det rättsstridiga agerande som har konstaterats, och kommissionen
måste kunna förbjuda ett framtida agerande identiskt med det som konstaterats ibeslutet. Kommissionen anser sig även kunna beakta företagens tidigare agerande
vid utvärderingen av hur informationen skulle kunna användas. I det sammanhanget
har den redogjort för konstaterandena i beslutet avseende Fides system för
informationsutbyte (punkterna 61-71 och 134 i övervägandena i beslutet) samt för
konstaterandena avseende det första systemet för informationsutbyte som stod
under överinseende av sammanslutningen CEPI-Cartonboard (punkterna 105, 106
och 166 i övervägandena).
- 238.
- Ett förbud som det i artikel 2 i beslutet måste uttryckas i generella ordalag,
eftersom det omfattar en rad framtida ageranden. Detta betyder emellertid inte att
alla former av informationsutbyte är förbjudna eller att möjligheten att bevilja
undantag eller lämna ett icke-ingripandebesked för ett anmält system skulle vara
utesluten.
Förstainstansrättens bedömning
- 239.
- Det finns anledning erinra om att artikel 2 i beslutet lyder enligt följande:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med ovannämnda
överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i framtiden inom ramen för
sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla sig från avtal eller samordnade
förfaranden som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat, inklusive varje
form av utbyte av information om företagens verksamhet
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra enskilda
tillverkares produktion, försäljning, orderstock, kapacitetsutnyttjandegrad,
försäljningspriser, omkostnader eller marknadsföringsplaner, eller
b) genom vilket ett gemensamt förhållningssätt till priser eller kontroll av
produktionen inom branschen främjas, underlättas eller uppmuntras, även
om inga individuella uppgifter lämnas, eller
c) som gör det möjligt för de berörda företagen att fullgöra eller iaktta varje
uttryckligt eller tyst avtal om pris eller marknadsuppdelning inom
gemenskapen.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna, såsom
Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett sådant sätt att det
utesluter inte bara alla uppgifter som kan göra det möjligt att identifiera enskilda
tillverkares agerande, utan även alla uppgifter om inkommande order och
orderstock, förväntad utnyttjandegrad av produktionskapaciteterna (i båda fallen,
även om det rör sig om sammanställda uppgifter) eller enskilda maskiners
produktionskapacitet.
Varje system för informationsutbyte av detta slag skall inskränkas till insamling och
tillhandahållande av produktions- och försäljningsstatistik i sammanställd form som
inte skall kunna användas för att främja eller underlätta ett gemensamt
branschagerande.
Företagen skall även avhålla sig från varje form av informationsutbyte som är av
betydelse för konkurrensen, utöver det tillåtna utbytet, samt från möten eller
kontakter i syfte att diskutera betydelsen av den information som har utbytts eller
branschens eller de enskilda tillverkarnas möjliga eller sannolika reaktion på denna
information.
De nödvändiga ändringarna av varje eventuellt system för informationsutbyte skall
vara genomförda inom tre månader från delgivningen av detta beslut.
- 240.
- Såsom framgår av punkt 165 i övervägandena har artikel 2 i beslutet antagits med
stöd av artikel 3.1 i förordning nr 17. Enligt denna bestämmelse kan kommissionen,
när den konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i fördragets artikel 85,
ålägga de berörda företagen att upphöra med överträdelsen.
- 241.
- Det följer av fast rättspraxis att tillämpningen av artikel 3.1 i förordning nr 17 kan
föranleda ett förbud mot att fortsätta med vissa verksamheter och förfaranden eller
att upprätthålla förhållanden, om dessa har konstaterats vara rättsstridiga
(domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto
Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen, REG 1974,
s. 223, punkt 45, svensk specialutgåva, häfte 2, och av den 6 april 1995 i de
förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen,
REG 1995, s. I-743, punkt 90), men även mot att i framtiden ägna sig åt ett
liknande agerande (domen i det ovannämnda målet Tetra Pak mot kommissionen,
punkt 220).
- 242.
- Eftersom artikel 3.1 i förordning nr 17 dessutom skall tillämpas med beaktande av
den konstaterade överträdelsen har kommissionen befogenhet att fastställa
omfattningen av de berörda företagens förpliktelser i syfte att få nämnda
överträdelse att upphöra. Sådana förpliktelser för företagen får emellertid inte
överskrida gränserna för vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå
det eftersträvade målet, närmare bestämt att företagen åter skall agera i enlighet
med de regler som har överträtts (se domen i det ovannämnda målet RTE och ITP
mot kommissionen, punkt 93, samt med samma innebörd förstainstansrättens
domar av den 8 juni 1995 i mål T-7/93, Langnese-Iglo mot kommissionen, REG
1995, s. II-1533, punkt 209, och i mål T-9/93, Schöller mot kommissionen, REG
1995, s. II-1611, punkt 163).
- 243.
- Vad för det första beträffar sökandens argument att kommissionen skulle ha gjort
sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den antog artikel 2 i beslutet utan att ha
tagit ställning till om det system för informationsutbyte som anmälts av CEPI-Cartonboard var förenligt med artikel 85, kan det påpekas att den anmälan som
gjordes av sammanslutningen den 6 december 1993 gällde ett nytt system för
informationsutbyte, helt åtskilt från det system som kommissionen undersökte i
beslutet. När kommissionen antog artikel 2 i det omtvistade beslutet kunde den
följaktligen inte inom ramen för det beslutet bedöma huruvida det nya systemet var
lagenligt. Kommissionen hade således fog för att inskränka sin undersökning till det
tidigare systemet för informationsutbyte och för att ta ställning till detta genom att
anta artikel 2 i beslutet.
- 244.
- För att härefter kontrollera om åläggandet i artikel 2 i beslutet, som sökanden har
påstått, är för omfattande kommer räckvidden av de olika förbud som företagen
har ålagts att prövas.
- 245.
- Vad beträffar förbudet i artikel 2 första stycket andra meningen, vilket innebär att
företagen skall avhålla sig från avtal eller samordnade förfaranden som kan ha
samma eller liknande syfte eller resultat som de överträdelser som har konstaterats
i artikel 1 i beslutet, syftar detta enbart till att hindra företagen från att upprepa
sitt konstaterat rättsstridiga agerande. När kommissionen ålade ett sådant förbud
överskred den följaktligen inte sina befogenheter enligt artikel 3 i förordning nr 17.
- 246.
- Vad beträffar artikel 2 första stycket a, b och c syftar dessa bestämmelser mer
specifikt på förbud mot framtida utbyte av information om företagens verksamhet.
- 247.
- Åläggandet i artikel 2 första stycket a, vilket innebär ett förbud mot alla former av
framtida utbyte av information om företagens verksamhet genom vilken deltagarna
direkt eller indirekt erhåller individuella upplysningar om sina konkurrenter,
förutsätter att kommissionen i sitt beslut har konstaterat att ett informationsutbyte
av detta slag strider mot artikel 85.1 i fördraget.
- 248.
- Det kan i detta avseende konstateras att artikel 1 i beslutet inte innehåller några
uppgifter om att ett utbyte av information om enskilda företags verksamhet som
sådant utgör en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.
- 249.
- I artikel 1 anges i mer allmänna ordalag att företagen har överträtt denna artikel
i fördraget genom att delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som innebar
att företagen bland annat utbytte information om leveranser, priser, driftstopp,
orderstock och kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
- 250.
- Beslutet skall emellertid tolkas med beaktande av dess motivering (se domstolens
dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73,
55/73, 56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG
1975, s. 1663, punkt 122) och det finns därför anledning framhålla punkt 134 andra
stycket i övervägandena i beslutet enligt vilket:
Tillverkarnas utbyte under mötena inom PG Paperboard (i huvudsak vid JMC:s
möten) av sådan information om enskilda företags verksamhet som normalt är
konfidentiell och känslig, såsom orderstock, driftstopp och produktionstakt, stred
bevisligen mot konkurrensreglerna, eftersom det hade till syfte att åstadkomma så
gynnsamma villkor som möjligt för genomförandet av prishöjningarna ... .
- 251.
- Kommissionen har således vederbörligen konstaterat i sitt beslut att utbyte av
information om enskilda företags verksamhet som sådant utgör en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget, och följaktligen uppfyller förbudet mot framtida
informationsutbyte av detta slag villkoren för en tillämpning av artikel 3.1 i
förordning nr 17.
- 252.
- Vad beträffar förbuden mot utbyte av sådan information om företagens verksamhet
som avses i artikel 2 första stycket b och c i beslutet, skall dessa prövas mot
bakgrund av andra, tredje och fjärde styckena i samma artikel, i vilka innebörden
av dessa förbud klargörs. Det är nämligen mot denna bakgrund som det skall
avgöras om, och, i förekommande fall, i vilken utsträckning kommissionen ansåg
det ifrågavarande utbytet vara rättsstridigt, med hänsyn till att omfattningen av
företagens förpliktelser skall inskränkas till vad som är nödvändigt för att företagen
åter skall agera på ett sätt som är förenligt med artikel 85.1 i fördraget.
- 253.
- Beslutet skall tolkas på så sätt att kommissionen ansåg att Fides-systemet stred mot
artikel 85.1 i fördraget genom att det utgjorde ett stöd för den konstaterade
överenskommelsen (punkt 134 tredje stycket i övervägandena i beslutet). En sådan
tolkning bekräftas av lydelsen i artikel 1 i beslutet, av vilken det framgår att
företagen har utbytt information om företagens verksamhet för att främja [de]
åtgärder som anses strida mot artikel 85.1 i fördraget.
- 254.
- Vid bedömningen av omfattningen av de framtida förbuden i artikel 2 första stycket
b och c i beslutet skall hänsyn tas till kommissionens ifrågavarande tolkning av
Fides-systemets förenlighet med artikel 85 i fördraget.
- 255.
- Det kan i detta avseende för det första påpekas att de ifrågavarande förbuden inte
är begränsade till utbyte av information om de enskilda företagens verksamhet utan
även gäller utbyte av vissa sammanställda statistiska uppgifter (artikel 2 första
stycket b och andra stycket i beslutet). För det andra förbjuds i artikel 2 andra
stycket b och c utbyte av vissa statistiska uppgifter för att förhindra att ett möjligt
stöd för ett potentiellt konkurrensbegränsande beteende uppkommer.
- 256.
- Ett sådant förbud som avser att hindra ett utbyte av rent statistiska uppgifter som
inte utgör information om ett enskilt företag eller som kan härledas till ett visst
företag, av det skälet att denna information kan användas i konkurrensbegränsande
syfte, överskrider vad som är nödvändigt för att tillse att företagen åter uppträder
lagenligt. Det framgår för det första inte av beslutet att kommissionen skulle ha
ansett utbytet av statistiska uppgifter som en överträdelse i sig av artikel 85.1 i
fördraget. Den omständigheten att ett system för utbyte av statistiska uppgifter kan
användas i konkurrensbegränsande syfte, kan för det andra inte medföra att det
strider mot artikel 85.1 i fördraget, eftersom det under sådana omständigheter först
är nödvändigt att fastställa att det faktiskt har haft en konkurrensbegränsande
verkan.
- 257.
- Artikel 2 första till och med fjärde styckena i beslutet skall således ogiltigförklaras
med undantag av följande avsnitt:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med ovannämnda
överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i framtiden inom ramen för
sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla sig från avtal eller samordnade
förfaranden som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat, inklusive varje
form av utbyte av information om företagens verksamhet:
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra enskilda
tillverkares produktion, försäljning, orderstock, kapacitetsutnyttjandegrad,
försäljningspriser, omkostnader eller marknadsföringsplaner.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna, såsom
Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett sådant sätt att det
utesluter alla uppgifter som kan göra det möjligt att identifiera enskilda tillverkares
agerande.
Yrkandet om upphävande av eller nedsättning av böterna
A - Huruvida skyldigheten att motivera beräkningen av böterna har åsidosatts
Parternas argument
- 258.
- Sökanden har gjort gällande att beräkningsgrunden för böterna borde ha angetts
i beslutet.
- 259.
- Kriterierna i punkt 167-172 i övervägandena i beslutet innehåller ingen
uttömmande redogörelse för vilka omständigheter som beaktades av kommissionen
vid fastställandet av böterna. Trots att beslutet och kommissionens
pressmeddelande inte innehåller några uppgifter om denna fråga, framgick det av
de uttalanden som gjordes under en presskonferens av den ledamot av
kommissionen som var ansvarig för konkurrenspolitiken den 13 juli 1994 då beslutet
fattades att kommissionen använt en exakt matematisk formel för att fastställa
bötesbeloppet. Kommissionen har felaktigt hävdat att de uppgifter som lämnades
vid presskonferensen enbart gav en föreställning om bötesbeloppet. När
kommissionen faktiskt tillämpar en sådan matematisk formel bör mottagarna av
beslutet informeras om detta genom beslutsmotiveringen.
- 260.
- Vidare innehåller beslutet ingenting om den avskräckande verkan som enligt
kommissionen motiverar de höga böterna.
- 261.
- Av beslutet framgår inte heller på tillfredsställande sätt vilken kopplingen är mellan
sökandens ställning och de kriterier som valts för att fastställa bötesbeloppet.
- 262.
- Slutligen har kommissionen underlåtelse att precisera beräkningsgrunden för
böterna påverkat sökandens försvarsmöjligheter.
- 263.
- Kommissionen har hävdat att punkt 167-172 i övervägandena i beslutet innehåller
en uttömmande och relevant beskrivning av de kriterier som använts för att
beräkna böterna. Liknande kriterier godkändes av förstainstansrätten i de så
kallade Polypropylenmålen (se bland annat domen i det ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot kommissionen).
- 264.
- Kommissionen är inte skyldig att exakt ange den procentsats av omsättningen som
böterna representerar. Det är inte önskvärt att en sådan sifferuppgift lämnas, bland
annat därför att konfidentiella affärsuppgifter därigenom kan avslöjas. Även om
kommissionen har valt varje företags omsättning som referenspunkt för
beräkningen av böterna, betyder inte det att den har använt en exakt matematisk
formel. Användningen av en matematisk formel skulle kunna locka företagen att
beräkna vilka risker som är förenade med ett rättsstridigt beteende.
- 265.
- Det är ett självklart syfte med böter att de skall ha en avskräckande verkan och det
är således inte nödvändigt att erinra om detta förhållande varje gång böter åläggs.
Förstainstansrättens bedömning
- 266.
- Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfte
att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva beslutets lagenlighet och
att ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna
bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett
sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget att denna
skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits
(se bland annat domen i det ovannämnda målet Van Megen Sports mot
kommissionen, punkt 51).
- 267.
- Omfattningen av skyldigheten att motivera ett beslut om att, som i föreliggande fall,
ålägga ett flertal företag böter för en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler, avgörs av det förhållandet att bedömningen av hur allvarliga
överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (domstolens beslut
av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1996,
s. I-1611, punkt 54).
- 268.
- Kommissionen förfogar vid fastställandet av varje bötesbelopp över ett utrymme
för skönsmässig bedömning och den kan av denna anledning inte anses skyldig att
tillämpa en exakt matematisk formel (se med samma innebörd förstainstansrättens
dom av den 6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen, REG 1995,
s. II-1165, punkt 59).
- 269.
- I beslutet framgår de kriterier som beaktades för att fastställa den allmänna
bötesnivån och de individuella bötesbeloppen av punkt 168 respektive punkt 169
i övervägandena. Vad för övrigt avser individuella böter förklarar kommissionen i
punkt 170 i övervägandena att de företag som deltog i PWG:s möten i princip
ansågs som huvudmän för överenskommelsen, medan övriga företag ansågs som
ordinarie deltagare i denna. Slutligen anser kommissionen i punkterna 171
och 172 i övervägandena att de bötesbelopp som Rena och Stora har ålagts skall
reduceras väsentligt på grund av att de samarbetat aktivt med kommissionen, samt
att åtta andra företag även kan erhålla en något mindre reduktion på grund av att
de i sina svar på meddelandet om anmärkningar inte förnekade de huvudsakliga
faktiska omständigheter på vilka kommissionen grundade sina anmärkningar.
- 270.
- I sina inlagor i målet vid förstainstansrätten samt i sitt svar på rättens skriftliga
fråga har kommissionen förklarat att böterna beräknades på grundval av
omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de
företag som var mottagare av beslutet. Böter på en grundnivå om 9 procent eller
7,5 procent av den individuella årsomsättningen ålades således de företag som
ansågs som huvudmän för överenskommelsen respektive de övriga företagen.
Slutligen tog kommissionen hänsyn till vissa företags eventuellt samarbetsvilliga
inställning under förfarandet vid kommissionen. Två företag fick av detta skäl sina
böter reducerade med två tredjedelar, medan andra företags böter reducerades
med en tredjedel.
- 271.
- Det framgår för övrigt av en tabell som kommissionen har tillhandahållit, och som
innehåller uppgifter om fastställandet av varje individuellt bötesbelopp, att även om
dessa inte har fastställts genom en strikt matematisk tillämpning av enbart
ovannämnda sifferuppgifter har nämnda uppgifter emellertid systematiskt beaktats
vid beräkningen av böterna.
- 272.
- I beslutet preciseras emellertid inte att böterna har beräknats på grundval av varje
företags omsättning på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990. I beslutet
nämns inte heller de procentsatser på 9 procent respektive 7,5 procent som
tillämpades för att beräkna de böter som ålades de företag som ansågs som
huvudmän respektive de företag som ansågs som ordinarie deltagare.
Procentsatserna för reduktionen av böterna för Rena och Stora respektive åtta
andra företag anges inte heller.
- 273.
- Mot bakgrund av den detaljerade redogörelsen i beslutet för de faktiska
omständigheter som tillskrivits vart och ett av de företag som var mottagare av
beslutet finns det i föreliggande fall för det första anledning anse att punkt 169-172
i övervägandena i beslutet innehåller tillräckliga och relevanta uppgifter om de
omständigheter som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig den överträdelse
var som vart och ett av de aktuella företagen gjort sig skyldigt till och hur länge den
pågått (se med samma innebörd förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991
i mål T-2/89, Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 264).
- 274.
- För det andra skall kommissionen, när den för att fastställa bötesbeloppet gör en
bedömning av hur allvarlig en överträdelse är, tillse att dess åtgärder får en
avskräckande verkan. Kommissionen är nämligen enligt gemenskapsrätten skyldig
att föra en allmän politik som syftar till att tillämpa de principer som fastställts i
fördraget, och att påverka företagens beteende i denna riktning (domen i det
ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkterna
105 och 106). Härav följer att åtgärdernas avskräckande verkan utgör en naturlig
del av kommissionens befogenhet att ålägga böter, vilket innebär att kommissionen
inte var skyldig att särskilt erinra om detta ändamål i beslutet.
- 275.
- För det tredje, då, i likhet med det aktuella fallet, bötesbeloppen har fastställts
genom att vissa bestämda uppgifter systematiskt beaktats, kan företagen, om var
och en av dessa faktorer anges i beslutet, lättare bedöma dels om kommissionen
har begått ett fel vid fastställandet av det individuella bötesbeloppet, dels om det
individuella bötesbeloppet är berättigat i förhållande till de allmänna kriterier som
tillämpats. I föreliggande fall skulle ett omnämnande i beslutet av de ifrågavarande
faktorerna, närmare bestämt den aktuella årsomsättningen, referensåret, de
grundläggande procentsatser som tillämpats samt procentsatsen för reduktionen av
bötesbeloppen, inte ha inneburit att de exakta årsomsättningarna för de företag
som var mottagare av beslutet implicit avslöjades, vilket hade utgjort ett
åsidosättande av artikel 214 i fördraget. Det slutliga individuella bötesbeloppet är,
som kommissionen själv har framhållit, inte ett resultat av en strikt matematisk
tillämpning av dessa faktorer.
- 276.
- Kommissionen har för övrigt medgett under sammanträdet att det inte fanns något
som hindrade att den i beslutet angav de faktorer som systematiskt hade beaktats
och avslöjats under en presskonferens samma dag som beslutet antogs. Det kan i
detta hänseende erinras om att enligt fast rättspraxis skall motiveringen av ett
beslut ingå i själva beslutet och att hänsyn inte kan tas till kommissionens
efterföljande förklaringar annat än i särskilda fall (se förstainstansrättens dom av
den 2 juli 1992 i mål T-61/89, Dansk Pelsdyravlerforening mot kommissionen,
REG 1992, s. II-1931, punkt 131, svensk specialutgåva, häfte 13, och med samma
innebörd förstainstansrättens dom av den 12 december 1991 i mål T-30/89, Hilti
mot kommissionen, REG 1991, s. II-1439, punkt 136).
- 277.
- Trots dessa konstateranden skall det påpekas att motiveringen av de fastställda
bötesbeloppen i punkt 167-172 i övervägandena i beslutet är åtminstone lika
detaljerad som kommissionens motiveringar av tidigare beslut om liknande
överträdelser. Även om en invändning om bristande motivering är sådan att
förstainstansrätten ex officio kan ta upp den till prövning, hade, vid den tidpunkt
då beslutet fattades, ingen kritik riktats från gemenskapsdomstolens sida mot
kommissionens praxis i fråga om motivering av ålagda böter. Det var först i dom
av den 6 april 1995 i mål T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen (REG 1995,
s. II-1063), punkt 142, och i två andra domar som avkunnades samma dag i mål
T-147/89, Société métallurgique de Normandie mot kommissionen (REG 1995,
s. II-1057, publicerad i sammandrag) och i mål T-151/89, Société des treillis et
panneaux soudés mot kommissionen (REG 1995, s. II-1191, publicerad i
sammandrag) som förstainstansrätten för första gången framhöll att det är önskvärt
att företagen i detalj kan ta del av det sätt på vilket de ålagda böterna har
beräknats, utan att de för den skull skall vara tvungna att väcka talan mot
kommissionens beslut.
- 278.
- Av detta följer att när kommissionen i ett beslut konstaterar att konkurrensreglerna
har överträtts och ålägger de företag som har deltagit i överträdelsen böter skall
kommissionen, om den systematiskt har beaktat vissa grundläggande
omständigheter för att fastställa bötesbeloppen, ange dessa omständigheter i själva
beslutet så att mottagarna av detta skall kunna kontrollera om bötesnivån är
välgrundad och bedöma om det eventuellt förekommit diskriminering.
- 279.
- Mot bakgrund av de speciella omständigheter som angetts i punkt 277 ovan, och
med hänsyn till att kommissionen under domstolsförfarandet har visat sig villig att
lämna alla upplysningar som är av relevans för hur böterna har beräknats, skall
bristen på särskild motivering i beslutet av det sätt på vilket böterna har beräknats
inte i föreliggande fall anses utgöra ett sådant åsidosättande av
motiveringsskyldigheten att det finns skäl att helt eller delvis upphäva de ålagda
böterna. Sökanden har slutligen inte visat att den har hindrats från att påändamålsenligt sätt göra gällande sin rätt till försvar.
- 280.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
B - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av LE-rapporten
Parternas argument
- 281.
- Sökanden har bestritt att överenskommelsens syften ... i hög grad uppnåtts
(punkt 168 sjunde strecksatsen i övervägandena i beslutet).
- 282.
- Det enda bevis som kommissionen har för att tillkännagivandena om prishöjningar
har påverkat transaktionspriserna är LE-rapporten, i vilken samtliga faktorer som
skulle kunna påverka transaktionspriserna på en konkurrensutsatt marknad, såsom
efterfrågans utmärkande drag och produktionskostnaderna, har beaktats. I denna
rapport anges att transaktionspriserna inte var annorlunda än om de hade varit
resultatet av en fri konkurrens.
- 283.
- Kommissionen har, trots de uppgifter som framgår av LE-rapporten och de som
sökanden tillhandahållit i sitt svar på meddelandet om anmärkningar avseende
transaktionspriserna på GC-kartong tillverkad av Iggesund Paperboard, inriktat sig
på tillkännagivandena om prishöjningar utan att beakta de faktorer som förklarar
varför transaktionspriserna höjdes.
- 284.
- Kommissionen har inte heller i tillfredsställande utsträckning tagit hänsyn till de
individuella förhandlingarna med kunderna, vilka fick till följd att
transaktionspriserna var avsevärt lägre än listpriserna.
- 285.
- Det är inte korrekt att påstå att de tillkännagivna priserna utgjorde referenspris på
marknaden (se punkt 21 i övervägandena i beslutet). Trots att det fördes
diskussioner om en höjning av de tillkännagivna priserna, förekom det i
föreliggande fall ingen samordning av transaktionspriserna, utan de tillkännagivna
priserna var enbart en del av förhandlingsprocessen som ledde fram till
fastställandet av individuella priser. Det skulle dessutom vara fel att nämna, såsom
kommissionen har gjort, att katalogpriserna var föremål för en sammanlagd höjning
med 42 procent.
- 286.
- Tillverkarna lyckades inte införa högre priser än vad som skulle ha blivit resultatet
av en fri konkurrens och överenskommelsen skall därför rent allmänt anses utan
framgång, eftersom kommissionen ansåg att det enda syftet med de andra föregivna
fallen av samverkan var att säkerställa att prisinitiativen blev framgångsrika.
- 287.
- Sökanden har vidare påpekat att beslutet innehåller felaktigheter vad beträffar
beskrivningen av utvecklingen av transaktionspriserna (se punkt 21 i
övervägandena). Transaktionspriserna netto i nationell valuta för GC- och GD-kvaliteterna steg med 30 procent och inte 33 procent under den berörda perioden,
och uppgiften om en genomsnittlig prisökning på 19 procent för transaktioner i ecu
är även den för hög (se diagram 11 i LE-rapporten).
- 288.
- Trots att den faktiska avkastningen per enhet ökade ungefär dubbelt så mycket som
produktionskostnaderna under den berörda perioden, nämns det inte i beslutet att
det rörde sig om blygsamma höjningar och att efterfrågan under samma tid steg
med 16 procent. Den vinstmarginal som framgår av punkt 16 i beslutet är inte
tillräcklig för att säkerställa en rimlig avkastning av investeringarna (se LE-rapporten, avdelning 5).
- 289.
- Kommissionen har erinrat om att den inte är skyldig att visa att en
överenskommelse har påverkat marknaden. I föreliggande fall har emellertid
överenskommelsen faktiskt haft ett sådant resultat.
- 290.
- LE-rapporten bekräftar att transaktionspriserna netto ökade med omkring en
tredjedel mellan åren 1988-1991. Det är emellertid helt orimligt att påstå att de
samordnade åtgärder som samtliga kartongtillverkare i Västeuropa vidtog inte
bidrog till det uppnådda resultatet. Vidare har upphovsmannen till LE-rapporten
uttryckligen medgett under förhöret vid kommissionen att utvecklingen av
transaktionspriserna nära följde tillkännagivandena av prishöjningarna vilket styrker
att överenskommelsen var framgångsrik i det hänseendet.
- 291.
- Den omständigheten att avtalet gällde tillkännagivna priser och att
transaktionspriserna fastställdes på grundval av förhandlingar mellan tillverkarna
och deras kunder kan inte inverka på slutsatsen att överenskommelsen påverkade
transaktionspriserna. Det tillkännagivna priset utgjorde i det hänseendet ett
referenspris för hela marknaden och det saknar därvid betydelse om de stora
kunderna beviljades rabatter eller andra specialvillkor.
Förstainstansrättens bedömning
- 292.
- Enligt punkt 168 sjunde strecksatsen i övervägandena i beslutet har kommissionen
fastställt det generella bötesbeloppet med beaktande av bland annat att
överenskommelsens syften ... i hög grad uppnåtts. Det är ostridigt att
kommissionen härvid hänvisat till den i artikel 1 i beslutet konstaterade
överträdelsens inverkan på marknaden.
- 293.
- Förstainstansrätten anser att det för prövningen av kommissionens bedömning av
överträdelsens verkningar räcker att undersöka hur den bedömt resultaten av
prissamverkan. Som även sökanden har framhållit gör en undersökning av
resultaten av prissamverkan det möjligt att göra en generell bedömning av om
överenskommelsen varit framgångsrik, eftersom samverkan kring driftstoppen och
marknadsandelarna syftade till att säkerställa att de samordnade prisinitiativen blev
framgångsrika.
- 294.
- Kommissionen har, beträffande prissamverkan, gjort en bedömning av dess
generella resultat. Även om det antas att de individuella uppgifter som sökanden
har tillhandahållit i sitt svar på meddelandet om anmärkningar skulle, som denne
påstått, styrka att resultaten av prissamverkan var av mindre betydelse för
sökandens del än för den europeiska kartongmarknaden i dess helhet, räcker inte
sådana individuella uppgifter i sig för att ifrågasätta kommissionens bedömning.
- 295.
- I likhet härmed kan kommissionen mot den bakgrunden inte klandras för att den
inte särskilt undersökte resultaten av prissamverkan i fråga om SBS-kartong, då
försäljningen av denna kartong utgjorde mindre än 10 procent av den totala
försäljningen av de tre kartongkvaliteter som avses i beslutet (punkt 5 femte stycket
i övervägandena).
- 296.
- Det framgår av beslutet, och som kommissionen har bekräftat under sammanträdet,
att tre olika resultat har fastställts. Kommissionen har dessutom åberopat den
omständigheten att prisinitiativen i deras helhet ansetts som framgångsrika av
tillverkarna själva.
- 297.
- Det första resultat som har beaktats av kommissionen, och som inte har bestritts
av sökanden, består i att kunderna faktiskt underrättades om de överenskomna
prishöjningarna. De nya priserna tjänade härvid som bas i händelse av individuella
förhandlingar med kunderna om transaktionspriserna (se bland annat punkterna
100 och 101 femte och sjätte styckena i övervägandena i beslutet). Sökanden har
i det avseendet motsagt sig själv när den bestridit att de tillkännagivna priserna
utgjorde ett referenspris för marknaden samtidigt som den medgett att dessa priser
beaktades vid förhandlingarna med kunderna om transaktionspriserna.
- 298.
- Det andra resultatet består i att utvecklingen av transaktionspriserna följde de
tillkännagivna priserna. Kommissionen har i detta avseende hävdat att tillverkarna
inte nöjde sig med att tillkännage de överenskomna prishöjningarna, utan vidtog,
med några få undantag, konkreta åtgärder för att säkerställa att de tillämpades i
förhållande till kunderna (punkt 101 första stycket i övervägandena i beslutet).
Kommissionen har medgett att kunderna ibland beviljades eftergifter vad gällde
tidpunkten för höjningen eller individuella rabatter eller prissänkningar, bland annat
i händelse av stora order, och att den genomsnittliga nettohöjningen efter avdrag
för prissänkningar, rabatter och andra eftergifter alltid låg under det totala
beloppet för den tillkännagivna höjningen (punkt 102 sista stycket i övervägandena
i beslutet). Kommissionen har emellertid, med hänvisning till diagram i LE-rapporten, påstått att det under den period som beslutet avser fanns ett klart
linjärt samband mellan utvecklingen av de tillkännagivna priserna och
transaktionspriserna, omräknade i nationella valutor eller ecu. Kommissionen drog
härav följande slutsats: Nettoprishöjningarna följde de tillkännagivna höjningarna
nära, om än med en viss tidsförskjutning. Rapportens författare medgav själv under
förhöret att detta var fallet under åren 1988 och 1989 (punkt 115 andra stycket
i övervägandena).
- 299.
- Det måste medges att det var riktigt av kommissionen att vid bedömningen av det
andra resultatet anse förekomsten av ett linjärt samband mellan utvecklingen av de
tillkännagivna priserna och utvecklingen av transaktionspriserna som ett bevis för
prisinitiativens inverkan på de sistnämnda priserna, i enlighet med tillverkarnas
eftersträvade syfte. Det är ostridigt att bruket att föra individuella förhandlingar
med kunderna på den ifrågavarande marknaden innebär att transaktionspriset i
allmänhet inte är identiskt med det tillkännagivna priset. Det kan därför inte
förväntas att höjningarna av transaktionspriserna var identiska med höjningarna av
de tillkännagivna priserna.
- 300.
- Vad beträffar förekomsten av ett samband mellan höjningarna av de tillkännagivna
priserna och höjningarna av transaktionspriserna var det riktigt av kommissionen
att åberopa LE-rapporten. Denna rapport utgör en analys av prisutvecklingen på
kartong under den period som avses i beslutet och grundas på uppgifter som
tillhandahållits av ett flertal tillverkare, däribland sökanden.
- 301.
- Rapporten bekräftar emellertid endast delvis att det under viss tid förelegat ett
klart linjärt samband. En undersökning av perioden år 1987-1991 ger vid handen
tre olika delperioder. Författaren till LE-rapporten gjorde i detta hänseende
följande sammanfattning av sina slutsatser under förhöret vid kommissionen: Det
finns inget klart samband, ens med hänsyn till en tidsförskjutning, mellan höjningen
av de tillkännagivna priserna och marknadspriserna under början av den aktuella
perioden år 1987-1988. Däremot förelåg ett sådant samband under år 1988/1989,
medan detta samband därefter blev allt mindre påtagligt och i det närmaste
märkligt [oddly] under perioden år 1990/1991 (protokoll från förhöret, s. 28). Han
påpekade även att dessa variationer i tiden var nära kopplade till variationerna i
efterfrågan (se bland annat protokollet från förhöret, s. 20).
- 302.
- Författarens muntliga slutsatser överensstämmer med analysen i hans rapport och
i synnerhet med diagrammen över utvecklingen av de tillkännagivna priserna och
utvecklingen av transaktionspriserna (LE-rapporten, diagram 10 och 11, s. 29). Det
skall således konstateras att kommissionen endast delvis har bevisat förekomsten
av det klar[a] linjära samband som den har gjort gällande.
- 303.
- Under sammanträdet påpekade kommissionen att den även beaktat ett tredje
resultat av prissamverkan som bestod i att transaktionsprisnivån var högre än den
skulle ha varit om det inte hade förekommit någon samverkan. Kommissionen
underströk i detta hänseende att tidpunkterna och den ordningsföljd i vilken
prishöjningarna skulle tillkännages hade beslutats av PWG, samt framhåller i
beslutet att det är osannolikt att de samordnade tillkännagivandena på dessa
villkor inte skulle ha haft någon inverkan på den faktiska prisnivån (punkt 136
tredje stycket i övervägandena i beslutet). I LE-rapporten (avdelning 3) har
emellertid en modell fastställts, som gör det möjligt att förutse den prisnivå som
följer av objektiva marknadsvillkor. Enligt denna rapport har prisnivån, såsom
denna bestämts av objektiva ekonomiska faktorer under perioden 1975-1991,
utvecklats, med obetydliga variationer, på exakt samma sätt som de tillämpade
transaktionspriserna, inklusive under den period som avses i beslutet.
- 304.
- Trots dessa slutsatser är det inte möjligt att utifrån analysen i rapporten konstatera
att de samordnade prisinitiativen inte gjorde det möjligt för tillverkarna att uppnå
en transaktionsprisnivå som var högre än den som skulle ha uppkommit genom fri
konkurrens. Som kommissionen framhöll vid sammanträdet är det i detta
hänseende möjligt att de faktorer som beaktades i nämnda analys har påverkats av
förekomsten av samverkan. Kommissionen har därmed med rätta gjort gällande att
samverkan exempelvis har kunnat minska företagens incitament att sänka sinakostnader. Däremot har den inte påvisat något direkt fel i LE-rapportens analys
och har inte heller framlagt egna ekonomiska analyser av den hypotetiska
utvecklingen av transaktionspriserna i avsaknad av varje form av samordning. Mot
denna bakgrund kan kommissionens påstående att transaktionsprisnivån hade varit
lägre i avsaknad av en samverkan mellan tillverkarna inte anses styrkt.
- 305.
- Av detta följer att det tredje resultatet av prissamverkan inte har bevisats.
- 306.
- De föregående konstaterandena ändras inte av den subjektiva bedömning av
tillverkarna som kommissionen har grundat sig på när den fann att
överenskommelsens syften i hög grad hade uppnåtts. Kommissionen har på denna
punkt hänvisat till en lista över handlingar som den tillhandahöll under
sammanträdet. Även om det antas att kommissionen har kunnat grunda sin
bedömning av prisinitiativens eventuella framgång på handlingar av vilka vissa
tillverkares subjektiva uppfattning framgår, måste det konstateras att ett flertal
företag, däribland sökanden, vid sammanträdet med rätta hänvisat till det stora
antal handlingar i målet av vilka det framgår att tillverkarna hade problem med att
genomföra de överenskomna prishöjningarna. Mot denna bakgrund kan
kommissionens hänvisning till tillverkarnas egna förklaringar inte anses som
tillräcklig grund för den slutsatsen att överenskommelsens syften i hög grad
uppnåtts.
- 307.
- Av vad som ovan anförts följer att de resultat av överträdelsen som kommissionen
har gjort gällande endast har bevisats till viss del. Förstainstansrätten kommer att
undersöka betydelsen av denna slutsats inom ramen för sin fulla prövningsrätt i
fråga om böter i samband med att den bedömer hur allvarlig den i föreliggande fall
konstaterade överträdelsen är (se nedan punkt 358).
- 308.
- Det kan slutligen konstateras att de oriktigheter som enligt sökanden (se ovan
punkterna 287 och 288) förekommer i motiveringen av beslutet inte kan, även om
de antas vara styrkta, påverka ovan anförda slutsatser. Följaktligen är det inte
nödvändigt att pröva om sökandens påståenden i dessa avseenden är välgrundade.
C - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur allvarlig
överenskommelsen var
- 309.
- Denna grund består av två delar som skall prövas var för sig.
Den första delgrunden under vilken har anförts att kommissionen har gjort en felaktig
bedömning av den föregivna överenskommelsens form och syften
Parternas argument
- 310.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen felaktigt har ansett att den föregivna
överenskommelsen var den allvarligaste kommissionen haft att beivra.
- 311.
- Sökanden har bestritt påståendet att JMC:s uppgift bestod i att fastställa likvärdiga
priser för vissa stora kunder (se punkt 44 i övervägandena i beslutet).
- 312.
- Sökanden har vidare bestritt att prissamverkan syftade till att införa ett system med
likvärdiga priser i Europa. Som Stora har påpekat var minskningen av
prisskillnaderna mellan de nationella marknaderna en följd av situationen på
marknaden.
- 313.
- PG Paperboards huvudsakliga uppgift var inte heller att reglera marknaden i
motsats till vad som påstås i beslutet. PG Paperboard fullgjorde ett stort antal helt
legitima uppgifter.
- 314.
- Kommissionen har erinrat om att den konstaterade att överenskommelsen inte bara
åstadkom ett välutvecklat system för samordnade prishöjningar, utan även
innefattade ett avtal om frysning av marknadsandelarna och kontroll av
produktionen.
- 315.
- Kommissionen har vidare gjort gällande att de utmärkande drag som enligt
sökanden inte har konstaterats i föreliggande fall är bedrägliga och av sekundär
betydelse. Under alla omständigheter är de påstådda felaktigheterna obetydliga
eller obefintliga och kan knappast ändra bedömningen av hur allvarlig
överträdelsen är.
- 316.
- Slutligen är sökandens argument att inga ansträngningar har gjorts för att fastställa
enhetliga priser i Europa endast ett påstående som motsägs av de förebringade
bevisen.
Förstainstansrättens bedömning
- 317.
- Sökandens föga klara argument skall förstås så att den överträdelse som tillskrivs
sökanden inte är så allvarlig som kommissionen har hävdat, eftersom vissa moment
i överträdelsen inte är styrkta. Enligt sökanden motiverar detta en nedsättning av
böterna.
- 318.
- Det kan erinras om att kommissionen med rätta har konstaterat att sökanden har
överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att från halvårsskiftet 1986 till i vart fall
april år 1991 delta i minst ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid
halvårsskiftet 1986 och som bestod av ett flertal olika moment. Kommissionen har
i det hänseendet konstaterat att sökanden deltog i en prissamverkan, en samverkan
kring driftstopp och en samverkan kring marknadsandelar.
- 319.
- Det framgår av punkt 168 första strecksatsen i övervägandena i beslutet att
kommissionen har fastställt den allmänna bötesnivån med beaktande av bland
annat att [s]amverkan kring prisfastställelse och uppdelning av marknaden utgör
i sig allvarliga konkurrensbegränsande åtgärder.
- 320.
- Det finns anledning anse att sökandens bestridanden till stöd för denna delgrund
inte är av sådant slag att de redan konstaterade överträdelserna blir mindre
allvarliga, vilket skulle medföra att det vore berättigat med en nedsättning av
böterna. De är i alla händelser grundlösa.
- 321.
- För det första är argumentet att PG Paperboard skulle ha fullgjort legitima
uppgifter utan betydelse, eftersom det har konstaterats att de organ som ingick i
denna branschsammanslutning, i synnerhet PWG och JMC, hade ett i huvudsak
konkurrensbegränsande syfte.
- 322.
- För det andra motsägs påståendet att JMC:s uppgift inte inbegrep fastställandet av
likvärdiga priser för de stora kunderna av Storas förklaringar (bilaga 39 till
meddelandet om anmärkningar, punkt 14). Vidare har sökanden inte bestritt att
bilagorna 117 och 118 till meddelandet om anmärkningar, i enlighet med vad som
sägs i beslutet (punkterna 80 och 87 i övervägandena), hänför sig till JMC:s möten.
Dessa två handlingar innehåller emellertid just uppgifter om vilka priser som skulle
tillämpas på olika kundkategorier i förhållande till deras betydelse.
- 323.
- För det tredje kan sökanden inte hävda att prissamverkan inte syftade till att införa
ett system med likvärdiga priser i Europa, då den inte har bestritt att de
prishöjningar som man kom överens om inom PG Paperboard resulterade i en
minskning av de ursprungliga skillnaderna mellan de priser som tillämpades på de
olika nationella marknaderna.
- 324.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på den första
delgrunden.
Den andra delgrunden under vilken har anförts att kommissionen har gjort en oriktig
bedömning av förekomsten av en enda överträdelse.
Parternas argument
- 325.
- Sökanden har bestritt att samtliga påtalade omständigheter kan utgöra en enda
överträdelse. Vissa samband har nämligen inte styrkts. Andra samband har inte
beskrivits tillräckligt utförligt i meddelandet om anmärkningar. Ytterligare andra
är ologiska. Slutligen borde vissa påståenden inte inverka på de böter som åläggs.
- 326.
- Påståendena avseende SBS-kartong och tillkännagivandena om prishöjningar år
1987 i Förenade kungariket borde inte ha förekommit i beslutet.
- 327.
- Enligt beslutet hölls regelbundet nationella möten i Tyskland, Frankrike och
Förenade kungariket för att genomföra de prishöjningar som beslutades inom PG
Paperboard. Beslutet innehåller emellertid inga bevis för att sökanden deltog i
mötena i Tyskland och Frankrike, något samband mellan de nationella mötena och
PG Paperboard har inte heller visats och bevisen för mötena inom PAA (se punkt
94 och följande punkter i övervägandena i beslutet) och inom Association of
Cartonboard Manufacturers (nedan kallad ACBM, se punkterna 98 och 99 i
övervägandena) i Förenade kungariket har inte tolkats på korrekt sätt. Vidare tar
beslutet inte upp de möten som hölls i Skandinavien. Kommissionens felaktiga
slutsatser rörande de nationella mötena har sålunda påverkat bötesbeloppet,
eftersom det i punkt 168 i beslutet anges att förekomsten av regelbundna,
institutionaliserade möten var med bland de kriterier som beaktades vid
fastställandet av den allmänna bötesnivån.
- 328.
- Kommissionens slutsatser att PAA:s och ACBM:s möten samt PG Paperboards
verksamhet utgjorde moment i samma generella överträdelse följer för övrigt av
tillämpningen av läran om ett gemensamt mål (se bland annat domen i det
ovannämnda målet Shell mot kommissionen). Denna lära är dock endast tillämplig
för det fall vissa bevis saknas, medan kommissionens påståenden i övrigt stöds av
klara bevis.
- 329.
- Kommissionen har påpekat att sökanden enbart förefaller bestrida att de
erforderliga sambanden mellan olika moment i den enda överträdelsen inte förelåg
vad gäller vissa nationella möten i vissa länder. Som svar på sökandens argument
att påståendena om SBS-kartong och prishöjningen år 1987 i Förenade kungariket
inte borde ha förekommit i beslutet, har kommissionen hänvisat till sina argument
avseende varför SBS-kartong omfattas av beslutet samt har tillagt att sambandet
mellan ovannämnda prishöjning och PG Paperboard har styrkts genom en handling
som nämns i punkt 75 i övervägandena i beslutet (bilaga 62 till meddelandet om
anmärkningar).
- 330.
- Vad beträffar nationella möten om genomförandet av prisinitiativ framgår det av
tillräckliga bevis att sådana möten ägde rum i Tyskland, Frankrike, Förenade
kungariket och i Skandinavien. Dessa möten utgjorde en del av överenskommelsens
struktur och skall därför anses som en förlängning av denna.
- 331.
- Även om det inte hade funnits bevis för att sökanden hade deltagit i mötena i
Tyskland eller i Frankrike, skulle bedömningen av hur allvarlig överenskommelsen
var i huvudsak blivit densamma. Kommissionen har på denna punkt hänvisat till de
kriterier som nämns i punkt 168 i beslutet, vilka i huvudsak gäller själva föremålet
för överträdelsen.
- 332.
- Vad beträffar argumenten avseende läran om ett gemensamt mål har
kommissionen hänvisat till punkt 116 i övervägandena i beslutet, i vilken ges en
förklaring till det förhållningssätt som valts.
Förstainstansrättens bedömning
- 333.
- Vad för det första gäller anmärkningen att beskrivningen av sambanden inte är
tillräckligt utförlig (se punkt 325 ovan) kan det erinras om att, enligt artikel 44.1
i rättegångsreglerna skall ansökan om väckande av talan innehålla en kortfattad
framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och
precisa, så att svaranden har möjlighet att förbereda sitt försvar och
förstainstansrätten kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till
annan information. Ansökan skall av den anledningen klart uttrycka vad grunden
för talan består i, vilket innebär att en abstrakt redogörelse inte uppfyller kraven
i rättegångsreglerna (förstainstansrättens dom av den 12 januari 1995 i mål T-102/92, Viho mot kommissionen, REG 1995, s. II-17, punkt 68). Liknande krav
ställs när en invändning görs till stöd för en grund.
- 334.
- I föreliggande fall är den ifrågavarande invändningen för oklar för att
förstainstansrätten skall kunna identifiera föremålet för den. Följaktligen skall
denna invändning avvisas.
- 335.
- Sökandens argument att påståendena avseende SBS-kartong och tillkännagivandena
om prishöjningar i januari 1987 i Förenade kungariket inte borde ha återgetts i
beslutet skall lämnas utan avseende. Det räcker att erinra om att kommissionen
helt riktigt har ansett att SBS-kartong omfattades av överenskommelsen (sepunkt 228 ovan) och att den tid under vilken sökanden ansågs ha deltagit i
överträdelsen vederbörligen har styrkts (se punkt 173 och följande punkter ovan).
- 336.
- Vad beträffar argumentet att det saknas bevis dels för nationella möten om
genomförande av de beslut som hade fattats av organen inom PG Paperboard, dels
för sambanden mellan nämnda möten och PG Paperboards verksamhet, kan det
inte medföra att artikel 1 i beslutet ogiltigförklaras. Kommissionen har nämligen
helt riktigt konstaterat att sökanden har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att,
såsom medlem av PWG, delta i en prissamverkan, en samverkan kring driftstopp
och en samverkan kring marknadsandelar.
- 337.
- Av detta följer att sökandens argument endast kan syfta till att böterna skall
nedsättas.
- 338.
- Det skall därför undersökas om kommissionen har beaktat dessa nationella möten
när den bedömde hur allvarlig överträdelsen var.
- 339.
- Enligt punkt 168 femte strecksatsen i övervägandena i beslutet har kommissionen
bland annat stött sig på att [ö]verenskommelsen har fungerat i form av ett system
för regelbundna, institutionaliserade möten som syftat till att detaljreglera
kartongmarknaden inom gemenskapen.
- 340.
- Detta påpekande hänför sig i huvudsak till mötena med organen inom PG
Paperboard.
- 341.
- I punkt 91 andra och tredje styckena i övervägandena i beslutet anges nämligen
följande:
Man känner inte till om det, förutom de nationella förberedande mötena inför
arbetet i ekonomiska kommittén ... fanns ett institutionaliserat system för hela
Europa med regelbundna lokala möten i varje land, som syftade till att genomföra
tidigare beslutade höjningar för de olika nationella marknaderna inom
gemenskapen.
Detta var emellertid helt klart fallet på åtskilliga av de viktiga nationella
marknaderna [närmare bestämt den tyska, den franska och den brittiska
marknaden].
- 342.
- Mot denna bakgrund måste det konstateras att den omständigheten att de
nationella mötena utgjorde en förlängning av samverkan mellan medlemmarna av
PG Paperboard i ett flertal medlemsstater inte i nämnvärd utsträckning har kunnat
påverka bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var.
- 343.
- Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den andra delgrunden.
- 344.
- Grunden skall således underkännas i sin helhet.
D - Huruvida bötesnivån är oproportionerlig
Parternas argument
- 345.
- Sökanden har understrukit att ledamoten av kommissionen som var ansvarig för
konkurrenspolitiken under presskonferensen den 13 juli 1994 förklarade att de
ålagda böterna låg nära det tak som föreskrivs i artikel 15.2 i förordning nr 17.
Emellertid var det varken med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen var eller hur
länge den pågick motiverat med en så hög nivå.
- 346.
- Kommissionen har nämligen redan avslöjat betydligt allvarligare överträdelser än
den ifrågavarande. Jämförelsen mellan beslutet och det beslut som var föremål för
domen i det ovannämnda målet Tetra Pak mot kommissionen visar att den
överträdelse som konstaterades i det sistnämnda fallet var allvarligare och pågick
under längre tid.
- 347.
- Kommissionen har för övrigt redan ställts inför överträdelser som har pågått under
betydligt längre tid än den överträdelse som har konstaterats i beslutet, och den
kan inte, i motsats till vad den har hävdat i sitt svaromål, beakta att överträdelsen
pågår under obestämd tid. Kommissionens förhållningssätt är oförenligt med artikel
15.2 i förordning nr 17, eftersom det endast är möjligt att beakta den verkliga tid
under vilken de konstaterade överträdelserna pågick.
- 348.
- Vidare framgår det inte av beslutet vilka skälen var för att höja bötesnivån i
förhållande till tidigare kommissionsbeslut. Det måste därför anses att de kriterier
som anges i beslutet inte kan berättiga bötesnivån.
- 349.
- Kommissionen har hävdat att de böter som sökanden ålades motsvarar omkring 9
procent av sökandens omsättning för kartongförsäljning i gemenskapen år 1990.
Sökanden har inte förebringat några bevis för att böterna skulle ligga nära 10
procent av dess sammanlagda omsättning, det vill säga det tak som föreskrivs i
artikel 15.2 i förordning nr 17. Kommissionen har angett att överträdelsen var
synnerligen allvarlig, men den har aldrig gjort gällande att det skulle röra sig om
den allvarligaste överträdelse som hittills har avslöjats. Slutligen kan kommissionen
när som helst höja den allmänna bötesnivån för säkerställa att den får en
avskräckande verkan.
- 350.
- Kommissionen har aldrig hävdat att den har höjt den allmänna bötesnivån,
eftersom de böter som sökanden ålades inte uppgick till en nivå som klart översteg
de böter som huvudmännen ålades i kommissionens beslut 86/398/EEG av den 23
april 1986 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget
(IV/31.149 - Polypropylen, EGT L 230, s. 1, nedan kallat Polypropylenbeslutet). I
alla händelser är det inte nödvändigt att nämna en eventuell höjning av den
allmänna bötesnivån i beslutet.
- 351.
- Vad slutligen beträffar överträdelsens varaktighet innebär inte den omständigheten
att en överträdelse, såsom den som har konstaterats i föreliggande fall, snabbt
upptäcks i sig att den skall anses som mindre allvarlig. Denna omständighet innebär
inte att kommissionen har ålagt böter för en period som infaller efter det att
beslutet fattades (se punkt 167 i övervägandena i beslutet).
Förstainstansrättens bedömning
- 352.
- Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen besluta om att ålägga varje
företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet har deltagit i en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget böter om lägst ettusen ecu och högst en miljon ecu, eller ett
högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs
omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen. När bötesbeloppet
fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den
pågått. Såsom redan har påpekats framgår det av domstolens rättspraxis att frågan
om hur allvarlig överträdelsen är skall avgöras med beaktande av ett stort antal
omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess
kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon
tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skall tas i
beaktande (se beslutet i det ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen,
punkt 54).
- 353.
- Kommissionen har i föreliggande fall fastställt den allmänna bötesnivån med
beaktande av hur länge överträdelsen pågått (punkt 167 i övervägandena i beslutet)
samt med beaktande av följande omständigheter (punkt 168 i övervägandena):
- Samverkan kring prisfastställelse och uppdelning av marknaden utgör i sig
allvarliga konkurrensbegränsande åtgärder.
- Överenskommelsen gällde för i stort sett hela gemenskapens område.
- Gemenskapsmarknaden för kartong är en betydelsefull ekonomisk sektor
som varje år uppgår till omkring 2,5 miljarder ecu.
- De företag som deltog i överträdelsen täcker praktiskt taget hela
marknaden.
- Överenskommelsen har fungerat i form av ett system för regelbundna,
institutionaliserade möten som syftat till att detaljreglera kartongmarknaden
inom gemenskapen.
- Sinnrika åtgärder har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och
omfattning (avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från
PWG:s och JMC:s möten, deltagarna uppmanades att inte föra
anteckningar, tidpunkten och ordningsföljden för tillkännagivandena om
prishöjningarna bestämdes så att man skulle kunna hävda att dessa
höjningar endast följde på andra höjningar osv.).
- Överenskommelsens syften har i hög grad uppnåtts.
- 354.
- Det är vidare ostridigt att böter på en grundnivå om 9 procent eller 7,5 procent av
omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de
företag som var mottagare av beslutet har ålagts de företag som har ansetts som
huvudmän för överenskommelsen respektive de ordinarie deltagarna i
överenskommelsen.
- 355.
- Det finns anledning framhålla, för det första, att kommissionen vid sin bedömning
av den allmänna bötesnivån har beaktat att uppenbara överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler fortfarande är förhållandevis vanligt
förekommande och att kommissionen därför har rätt att höja bötesnivån när den
anser att det är nödvändigt att förstärka böternas avskräckande verkan. Följaktligen
kan den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå
för vissa typer av överträdelser inte medföra att kommissionen inte skulle kunna
höja denna nivå inom de gränser som föreskrivits i förordning nr 17, om detta visar
sig nödvändigt för att gemenskapens konkurrenspolitik skall kunna säkerställas (se
bland annat domen i de ovannämnda förenade målen Musique Diffusion française
m.fl. mot kommissionen, punkt 105-108, och förstainstansrättens dom av den 10
mars 1992 i mål T-13/89, ICI mot kommissionen, REG 1992, s. II-1021, punkt 385;
svensk specialutgåva, häfte 12).
- 356.
- För det andra har kommissionen med rätta hävdat att på grund av de särskilda
omständigheterna i föreliggande fall kan ingen direkt jämförelse göras mellan den
allmänna bötesnivån i det aktuella beslutet och den bötesnivå som kommissionen
har tillämpat i sin tidigare beslutspraxis, och i synnerhet i Polypropylenbeslutet, som
kommissionen själv anser vara det ärende som närmast kan jämföras med det
aktuella fallet. I motsats till ärendet som gav upphov till Polypropylenbeslutet har
emellertid ingen förmildrande omständighet beaktats i föreliggande fall vid
fastställandet av den allmänna bötesnivån. Vidare visar den omständigheten att
åtgärder vidtagits för att dölja förekomsten av samverkan att de berörda företagen
har varit fullt medvetna om att deras agerande var rättsstridigt. Följaktligen har
kommissionen kunnat beakta dessa åtgärder vid bedömningen av hur allvarlig
överträdelsen var, eftersom de utgjorde en synnerligen allvarlig aspekt av
överträdelsen som gör att den skiljer sig från tidigare konstaterade överträdelser.
- 357.
- För det tredje skall det framhållas att överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget dels
pågick under lång tid, dels var av uppenbar beskaffenhet. Dessutom begicks den
trots att kommissionens tidigare beslutspraxis, och i synnerhet Polypropylenbeslutet,
borde ha utgjort ett varnande exempel. Det finns i detta avseende inget som talar
för att kommissionen, i motsats till uppgifterna i punkt 167 i övervägandena, vid
fastställandet av bötesnivån har beaktat en långvarigare överträdelse än vad som
verkligen har konstaterats i artikel 1 i beslutet.
- 358.
- Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det anses att de kriterier som anges i
punkt 168 i övervägandena i beslutet gör den allmänna bötesnivå som fastställts av
kommissionen berättigad. Förstainstansrätten har visserligen redan konstaterat att
de resultat av prissamverkan som kommissionen beaktat vid fastställandet av den
allmänna bötesnivån endast har bevisats till viss del. Mot bakgrund av vad som
anförts ovan påverkar emellertid inte denna slutsats i väsentlig utsträckning
bedömningen av hur allvarlig den konstaterade överträdelsen är. I detta hänseende
räcker det att företagen faktiskt har tillkännagett de överenskomna prishöjningarna
och att de tillkännagivna priserna har utgjort grund för fastställandet av individuella
transaktionspriser för att denna prissamverkan skall anses ha haft såväl till syfte
som resultat att allvarligt begränsa konkurrensen. Förstainstansrätten anser
följaktligen inom ramen för sin fulla prövningsrätt att konstaterandena i fråga om
överträdelsens verkningar inte motiverar en sänkning av den allmänna bötesnivå
som kommissionen har fastställt.
- 359.
- Slutligen har kommissionen, när den i föreliggande fall fastställde den allmänna
bötesnivån, inte avvikit från sin tidigare beslutspraxis på ett sådant sätt att den
borde ha lämnat en utförligare motivering av sin bedömning av hur allvarlig
överträdelsen var (se bland annat domstolens dom av den 26 november 1975 i
mål 73/74, Groupement des fabricants de papiers peints de Belgique m.fl. mot
kommissionen, REG 1975, s. 1491, punkt 31; svensk specialutgåva, häfte 2).
- 360.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
E - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av Iggesund
Paperboards roll
Parternas argument
- 361.
- Sökanden har för det första gjort gällande att den felaktigt har betecknats som
huvudman för överenskommelsen. Företrädare för Iggesund Paperboard deltog
endast i några av mötena inom PG Paperboards organ och de ingick aldrig i
ledningen för dessa organ.
- 362.
- Iggesund Paperboard deltog inte i något av PWG:s möten före slutet av november
1989. Det ankommer således på kommissionen att styrka att Iggesunds Bruk eller
TBM deltog före detta datum. Vidare deltog inte någon företrädare för Iggesund
Paperboard i PWG:s möten den 6 februari 1990, den 12 april 1991, den 27 maj
1991 och den 5 juni 1991. Följaktligen deltog detta bolag endast i fem av PWG:s
nio möten som hölls från och med november 1989.
- 363.
- Storas förklaringar enligt vilka TBM deltog i PWG:s möten från det att detta organ
bildades är inte trovärdiga. I strid med principerna om skälighet och
proportionalitet har kommissionen således inte vederbörligen beaktat den
omständigheten att Iggesund Paperboard endast deltog sporadiskt i PWG:s möten
från och med november 1989.
- 364.
- Vad beträffar JMC deltog Iggesund Paperboard inte i mötena den 6 och den 7
september 1989, i motsats till uppgifterna i tabell 4 som bifogas beslutet.
- 365.
- Vid Iggesunds Bruk tillverkas i huvudsak SBS-kartong medan dess tillverkning av
GC-kartong av hög kvalitet alltid har varit av mindre betydelse. Detta förklarar
varför Iggesunds Bruk endast sporadiskt deltog i mötena inom PG Paperboards
organ och att det inte var medlem av PG Paperboard efter år 1985. Före november
1988 deltog Iggesunds Bruk, med undantag av årsmötena i PG Paperboard, endast
i nio av PC:s tjugo möten och i fyra av COE:s arton möten.
- 366.
- För det andra finns det ingen grund för att påstå att de driftstopp som
genomfördes av sökanden var ett resultat av en samordning. Fabriken vid Iggesunds
Bruk var normalt stängd under hösten av tekniska skäl. År 1990 flyttades emellertid
den årliga stängningen, eftersom Iggesunds Bruk hade tillverkat rekordstora
volymer under det sista kvartalet år 1990 och det första kvartalet år 1991. Vad
beträffar fabriken i Workington stoppades driften endast för det fall det fanns få
order.
- 367.
- Kommissionen har framhållit att deltagarna i PGW:s möten har ansetts som
huvudmän för överenskommelsen. Frågan huruvida Iggesund Paperboards
företrädare ingick i ledningen för organen saknar därvid relevans. TBM, och senare
Iggesund Paperboard, deltog i möten med samtliga organ i PG Paperboard,
inklusive PWG. Sökandens argument avseende den roll Iggesunds Bruk spelade
före år 1988 är således utan relevans.
- 368.
- Sökandens påståenden angående driftstoppen för SBS-kartong saknar relevans,
eftersom kommissionen aldrig har påstått att det fanns ett system för driftstopp
som endast berörde SBS-kartong. Vidare var efterfrågan på SBS-kartong stark
under hela den ifrågavarande perioden och det var av det skälet inte nödvändigt
att stoppa driften.
- 369.
- Slutligen är sökandens argument att den endastförde driftstopp vid fabriken i
Workington om det förelåg få order inte övertygande, eftersom driftstopp endast
är nödvändiga under sådana förhållanden.
Förstainstansrättens bedömning
- 370.
- Det framgår av konstaterandena avseende de grunder som sökanden har åberopat
till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av beslutet, att arten av PWG:s
uppgifter, såsom dessa har beskrivits i beslutet, har styrkts av kommissionen.
- 371.
- Mot denna bakgrund var det riktigt av kommissionen att dra slutsatsen att de
företag som deltog i möten inom detta organ skulle anses som huvudmän för den
konstaterade överträdelsen, och att dessa företag av detta skäl skulle bära ett
särskilt ansvar (se punkt 170 första stycket i övervägandena i beslutet).
- 372.
- I föreliggande fall är det ostridigt att Iggesund Paperboard deltog i PWG:s möten
från november 1989. Sökandens argument att Iggesund Paperboard endast
sporadiskt deltog i PWG:s möten skall i det avseendet lämnas utan avseende. Det
framgår nämligen av tabell 2 som bifogas beslutet att Iggesund Paperboard deltog
i fem av de sex möten som hölls under perioden från november 1989 till april 1991,
då kommissionen utan förvarning genomförde samtidiga undersökningar vid ett
flertal företag och branschorganisationer inom kartongbranschen i enlighet med
artikel 14.3 i förordning nr 17.
- 373.
- Vad beträffar perioden från halvårsskiftet 1986 till november 1989 har Stora
påpekat följande: En annan tillverkare var företrädd inom PWG: fabriken UK
Workington var företrädd inom PWG från det att detta organ bildades. Fabriken
i Workington köptes av Iggesund/MoDo (bilaga 37 till meddelandet om
anmärkningar, s. 2). I ett svar från Iggesund Paperboard (Workington) Ltd av den
20 augusti 1991 på en begäran om upplysningar anges (s. 12), avseende att
TBM/Iggesund Paperboard (Workington) Ltd deltagit i PWG:s möten följande: Vi
antar att P.L. Herring har deltagit i vissa eller samtliga av dessa möten.
- 374.
- Mot den bakgrunden att Iggesund Paperboard (Workington) Ltd självt antagit i sitt
ovannämnda svar att P.L. Herring hade deltagit i mötena inom detta organ för
TBM/Iggesund Paperboards (Workington) Ltd räkning, har kommissionen haft fog
för att grunda sig på Storas förklaringar att kartongfabriken i Workington var
företrädd inom PWG sedan detta organ bildades.
- 375.
- Det har redan konstaterats att kommissionen har haft fog för att rikta beslutet till
sökanden vad gäller det konkurrensbegränsande beteende som bolagen Iggesund
Paperboard, Iggesund Paperboard (Workington) Ltd och TBM gjort sig skyldiga till.
Sökanden har således, med hänsyn till att den deltagit i PWG:s möten under hela
den period överträdelsen pågick, helt riktigt ansetts som en av huvudmännen för
överträdelsen. Mot denna bakgrund saknar det betydelse att Iggesunds Bruk inte
deltog i PWG:s möten.
- 376.
- Slutligen är det styrkt att sökanden deltog i en samverkan kring driftstopp och att
driften vid fabriken i Workington faktiskt stoppades från år 1990 då
produktionskapaciteten ökade och efterfrågan minskade (punkt 145-147 ovan).
Sökandens argument att den inte stoppade driften vid fabriken vid Iggesunds Bruk,
eftersom det rådde hög efterfrågan på SBS-kartong under hela den period beslutet
gällde, skall lämnas utan avseende. Kommissionen har nämligen aldrig hävdat att
samverkan kring driftstoppen innebar att de företag som deltog i denna samverkan
skulle genomföra driftstopp när efterfrågan var hög.
- 377.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på denna grund.
F - Huruvida likabehandlingsprincipen har åsidosatts
Parternas argument
- 378.
- Grunden består av två delar.
- 379.
- Sökanden har som första delgrund hävdat att de böter som den ålagts är orimligt
höga i förhållande till de böterna för de företag som inte bestred de huvudsakliga
faktiska omständigheterna. Den principiella skillnad som gjordes mellan dessa två
grupper av företag är oklar, eftersom den inte är grundad på någon av
kommissionens tidigare angivna regler eller riktlinjer.
- 380.
- Att enbart avstå från att bestrida kommissionens påståenden motiverar inte den
skillnad som gjorts, eftersom ett sådant beteende inte utgör ett samarbete i den
mening som fastställts i rättspraxis. Däremot ankommer det på kommissionen,
oberoende av att vissa företag eventuellt avstått från att göra bestridanden, att i
varje fall styrka sina påståenden angående de faktiska omständigheterna. Inte ens
ett uttryckligt medgivande från vissa företag kan användas som bevis för de
påståenden som riktats mot de företag som inte gjort några medgivanden. De
företag till vilka meddelandet om anmärkningar är riktat skall kunna bemöta
kommissionens anmärkningar utan att riskera att bestraffas för sitt agerande genom
att åläggas högre böter (eller genom en mindre betydande reduktion).
- 381.
- Den skillnad som kommissionen gjort utgör således ett åsidosättande av rätten till
försvar, lojalitetsprincipen, principen om iakttagande av handläggningsregler samt
av presumtionen om att man är oskyldig fram till motsatsen har bevisats.
- 382.
- Även om det antas att kommissionen hade rätt att ålägga sökanden en strängare
påföljd än de företag som inte bestred de huvudsakliga faktiska omständigheterna,
är en höjning med 50 procent av de böter som sökanden ålades orimlig och
oproportionerlig. I domen i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen ansåg
förstainstansrätten, inom ramen för sin fulla prövningsrätt, att det var skäligt att
nedsätta de böter som ålades ett företag som hade samarbetat ingående med
kommissionen med 20 procent.
- 383.
- Sökanden har som andra delgrund gjort gällande att de böter som den har ålagts
är orimligt höga i förhållande till böterna för de företag som ansågs ha samarbetat
aktivt med kommissionen (Rena och Stora). Sökandens böter är i procent av
omsättningen tre gånger högre än Renas och Storas böter. Denna skillnad är
orimlig och diskriminerande.
- 384.
- Beslutet innehåller inte en tillfredsställande motivering av denna omfattande
reduktion av böterna (se punkt 172 i övervägandena i beslutet). Det framgår
dessutom av domen i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen att ett aktivt
samarbete endast berättigar till en liten skillnad i behandling.
- 385.
- De reduktioner som Stora och Rena gavs kan även utgöra maktmissbruk, eftersom
alla företag inte nödvändigtvis förfogade över sådan information som kunde vara
till aktiv hjälp för kommissionen.
- 386.
- Vidare uppkommer frågan om kommissionen skall kunna erhålla upplysningar mot
ersättning. I föreliggande fall har kommissionen, genom ledamoten som är ansvarig
för konkurrenspolitiken, medgett att den inte skulle ha kunnat styrka förekomsten
av överenskommelsen utan de upplysningar som Stora lämnat. För det fall
företagen får ekonomiska fördelar av att tillhandahålla kommissionen information,
trots att kommissionen inte kan kräva det av dem (se domstolens domar av den 18
oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot kommissionen, REG 1989, s. 3283, svensk
specialutgåva, häfte 10, och i mål 27/88, Solvay mot kommissionen, REG 1989, s.
3355, publicerad i sammandrag), kan det inte uteslutas att vissa företag, för att
erhålla ett bättre ekonomisk resultat, är överdrivet nitiska i sina medgivanden.
Detta skulle således kunna påverka trovärdigheten av deras uttalanden.
- 387.
- Slutligen var samarbetet inte spontant, eftersom Stora samarbetade först efter
undersökningarna som utfördes i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17 och
efter kommissionens skriftliga frågor angående PG Paperboard.
- 388.
- Kommissionen har som svar på den första delgrunden invänt att den
omständigheten att vissa företag har medgett de huvudsakliga anmärkningar som
riktats mot dem har underlättat kommissionens uppgift och skall därför bedömas
som en form av samarbete som berättigar till en reduktion av böterna (domen i det
ovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkt 393).
- 389.
- I motsats till vad sökanden har hävdat har den inte bestraffats för att den inte har
samarbetat. Det är nämligen de företag som faktiskt medgav överträdelsen som fick
sina böter reducerade med en tredjedel. Det finns inget som talar för att
reduktionen var för stor. Om förstainstansrättens anser att den reduktion som gavsvissa företag var för hög, kan den, inom ramen för sin fulla prövningsrätt, under
alla omständigheter höja de berörda böterna.
- 390.
- Slutligen är sökandens argument att de företag som inte förfogade över handlingar
skulle ha diskriminerats grundlöst.
- 391.
- Vad beträffar den andra delgrunden anser kommissionen att dess inställning till
Rena och Stora var helt berättigad.
- 392.
- I synnerhet Stora har spontant tillhandahållit en detaljerad redogörelse för hur
överenskommelsen fungerade. Sökandens påstående att företagen skulle bli
frestade att överdriva sina konkurrenters rättsstridiga beteenden i syfte att erhålla
kraftiga reduktioner är grundlöst. Kommissionen är visserligen skyldig att noggrant
undersöka de bevis som deltagarna i överenskommelsen har tillhandahållit, men det
betyder inte att den inte kan ta hänsyn till ett uppriktigt och ingående samarbete.
Förstainstansrättens bedömning
- 393.
- Vad beträffar den första delgrunden kan det påpekas att sökanden under det
administrativa förfarandet vid kommissionen har medgett att den deltog i en
samverkan kring tillkännagivanden av prishöjningar på GC-kartong, men att den
i övrigt har bestritt att den skulle ha deltagit i den föregivna överträdelsen.
- 394.
- Kommissionen har på goda grunder ansett att sökanden, genom att lämna ett
sådant svar, inte agerade på ett sådant sätt att det var befogat att reducera böterna
till följd av ett samarbete under det administrativa förfarandet. Det är endast
befogat att reducera böterna om bolaget har agerat på ett sådant sätt att
kommissionen lättare har kunnat fastställa överträdelsen och i förekommande fall
fått den att upphöra (se domen i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen,
punkt 393).
- 395.
- Ett företag som uttryckligen uppger att det inte bestrider de faktiska
omständigheter på vilka kommissionen stöder sina anmärkningar kan anses bidra
till att underlätta kommissionens uppgift att fastställa och beivra överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler. Kommissionen kan i sina beslut om överträdelse
av dessa regler betrakta ett sådant agerande som ett medgivande av de faktiska
omständigheterna och således som bevis för att de faktiska omständigheterna är
riktiga. Således kan böterna reduceras till följd av ett sådant agerande.
- 396.
- Situationen är dock en annan om ett företag avstår från att besvara meddelandet
om anmärkningar, endast förklarar att det inte tar ställning till de faktiska
omständigheter som kommissionen anfört i meddelandet eller, som i sökandens fall,
bestrider de huvudsakliga faktiska omständigheterna. Genom ett sådant
förhållningsätt under det administrativa förfarandet bidrar företaget inte till att
underlätta kommissionens uppgift att fastställa och beivra överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler.
- 397.
- Då kommissionen uppger i punkt 172 första stycket i övervägandena i beslutet att
den har reducerat böterna för de företag som i sina svar på meddelandet om
anmärkningar inte bestred kommissionens huvudsakliga påståenden om de faktiska
omständigheterna, skall det konstateras att denna reduktion av böterna endast kan
anses som tillåten i den utsträckning de aktuella företagen uttryckligen har uppgett
att de inte bestrider dessa påståenden. Det kan tilläggas i detta sammanhang att
kommissionen inte överskred det utrymme för skönsmässig bedömning som den
förfogar över vid fastställandet av bötesbeloppet när den reducerade nämnda
företags böter med en tredjedel.
- 398.
- Även om kommissionen tillämpade ett rättsstridigt kriterium när den reducerade
böterna för de företag som inte uttryckligen hade uppgett att de inte bestred
påståendena om de faktiska omständigheterna, är det lämpligt att erinra om att
likabehandlingsprincipen skall tillämpas mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen,
enligt vilken ingen till egen nytta kan åberopa en rättsstridighet som har begåtts till
fördel för andra (se till exempel domstolens dom av den 4 juli 1985 i mål 134/84,
Williams mot revisionsrätten, REG 1985, s. 2225, punkt 14). Eftersom sökanden vill
just att den skall beviljas rätt till en rättsstridig reducering av böterna, kan
följaktligen talan inte bifallas på den första delgrunden.
- 399.
- Vad beträffar den andra delgrunden kan det konstateras att Rena och Stora fick
sina böter reducerade med två tredjedelar till följd av att de samarbetade aktivt
med kommissionen under det administrativa förfarandet (se i det avseendet punkt
171 i övervägandena i beslutet). Genom att det i beslutet erinras om att dessa
företag samarbetade aktivt under det administrativa förfarandet, är motiveringen
av beslutet tillräcklig i fråga om de skäl som låg till grund för den kraftiga
reduktionen av de båda företagens böter.
- 400.
- Det skall påpekas att sökanden själv hade kunnat erhålla en reduktion av böterna
om den hade visat att den ville samarbeta aktivt med kommissionen. Med hänsyn
till att sökandens deltagande i överträdelsen är styrkt, skall dess argument att den
inte hade tillgång till sådan information som krävdes för att aktivt hjälpa
kommissionen lämnas utan avseende.
- 401.
- I det avseendet att sökanden har hävdat att dess böter är orimligt höga i
förhållande till Storas böter kan det erinras om att Storas förklaringar till
kommissionen innehåller en mycket noggrann beskrivning av överträdelsens
beskaffenhet och syfte, av de olika organens uppgifter inom PG Paperboard samt
av de olika tillverkarnas deltagande i överträdelsen. Stora har i sina förklaringar
lämnat upplysningar som går långt utöver vad som kan krävas av kommissionen
med stöd av artikel 11 i förordning nr 17. Även om kommissionen i beslutet anför
att den har erhållit andra bevis som bekräftar de upplysningar som framgår av
Storas förklaringar (punkterna 112 och 113 i övervägandena), står det klart att
Storas förklaringar har utgjort de huvudsakliga bevisen för överträdelsen. Utan
Storas förklaringar hade det i vart fall varit betydligt svårare för kommissionen att
konstatera den överträdelse som är föremål för beslutet och, i förekommande fall,
få den att upphöra.
- 402.
- Mot denna bakgrund, och även om Stora samarbetade först efter det att
kommissionen hade genomfört undersökningar vid företagen i enlighet med artikel
14.3 i förordning nr 17, har kommissionen inte överskridit det utrymme för
skönsmässig bedömning som den förfogar över när det gäller fastställande av
bötesbelopp, då den reducerade Storas böter med två tredjedelar.
- 403.
- Vad beträffar reduktionen av Renas böter räcker det att konstatera att sökanden
inte har bestritt uppgiften i punkt 171 andra stycket i övervägandena i beslutet
enligt vilken Rena frivilligt överlämnade viktiga handlingar till kommissionen.
- 404.
- Slutligen har sökanden inte åberopat någon som helst omständighet till stöd för sitt
påstående att reduktionen av Renas och Storas böter utgjorde maktmissbruk.
- 405.
- Sökandens böter kan således inte anses som oproportionerligt stora i förhållande
till de böter som Rena och Stora ålades.
- 406.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på den andra
delgrunden.
- 407.
- Grunden skall följaktligen underkännas i sin helhet.
G - Huruvida sökanden skall anses ha samarbetat och huruvida andra
förmildrande omständigheter föreligger
Parternas argument
- 408.
- Sökanden har hävdat att den samarbetade med kommissionen inom ramen för
undersökningen.
- 409.
- Detta samarbete framgår av att a) Iggesund Paperboard ställde sig utanför mötena
med organen inom PG Paperboard efter det att kommissionen hade genomfört sina
undersökningar, b) sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar inte
bestred de huvudsakliga faktiska omständigheterna, c) den medgav att diskussioner
hade förts om pristillkännagivanden och, slutligen, av att d) företagen i MoDo-koncernen införde ett anpassningsprogram som syftade till att säkerställa att
konkurrensreglerna iakttogs.
- 410.
- Vidare lämnade sökanden detaljerade uppgifter om de olika koncernbolagens
deltagande i mötena med organen inom PG Paperboard, trots att kommissionen
inte hänvisade till bestämmelserna i förordning nr 17 i sin begäran.
- 411.
- Mot denna bakgrund och med hänsyn till att sökanden inte bestred de handlingar
avseende priser som nämns i meddelandet om anmärkningar, borde den ha
placerats i samma kategori som de företag som inte bestred de huvudsakliga
faktiska omständigheterna.
- 412.
- Slutligen är det inte berättigat att ålägga de högsta böterna hittills, dels eftersom
kartongbranschen aldrig tidigare varit föremål för en undersökning av
kommissionen, dels därför att sökanden själv aldrig tidigare gjort sig skyldig till en
överträdelse.
- 413.
- Kommissionen har bestritt att sökanden skall anses ha samarbetat. Sökanden kan
i synnerhet inte göra gällande att den har medgett de huvudsakliga faktiska
omständigheterna, eftersom den har fortsatt att bestrida flertalet av kommissionens
konstateranden. Vidare har dess obenägenhet att besvara begäran om upplysningar
knappast gett intrycket av samarbetsvillighet.
Förstainstansrättens bedömning
- 414.
- Det har redan påpekats att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar
bestred de huvudsakliga faktiska omständigheter på vilka kommissionen grundade
sina anmärkningar mot sökanden, och att detta svar således inte kan anses utgöra
ett samarbete med kommissionen som berättigar till en reduktion av böterna.
- 415.
- Även för det fall att sökanden hade lämnat upplysningar om de koncernbolag som
deltog i mötena med organen inom PG Paperboard, utan att dessa upplysningar
utgjorde svar på en begäran om upplysningar grundad på bestämmelserna i
förordning nr 17, kan inte heller ett sådant agerande anses motivera en reduktion
av böterna. Sökanden har nämligen i huvudsak bestritt kommissionens påståenden
avseende att diskussioner med ett konkurrensbegränsande syfte fördes under de
aktuella mötena.
- 416.
- När det gäller anpassningsprogrammet som infördes av MoDo-koncernen efter det
att överträdelsen hade upphört, har det redan påpekats att bedömningen av hur
allvarliga överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal
omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess
kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon
tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skall tas i
beaktande (beslutet i det ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt
54).
- 417.
- Härav följer att det berörda företaget genom att införa ett anpassningsprogram
visserligen visar att det vill förhindra framtida överträdelser och detta program
underlättar således för kommissionen att utföra sitt uppdrag, vilket består i att på
konkurrensområdet tillämpa de principer som fastställs i fördraget och att i detta
hänseende vägleda företagen. Enbart den omständigheten att kommissionen i sin
tidigare beslutspraxis i vissa fall har beaktat införandet av ett anpassningsprogram
som en förmildrande omständighet medför dock inte en skyldighet för denna att
även göra så i förevarande fall.
- 418.
- Följaktligen kunde kommissionen på goda grunder anse att det i förevarande fall
var tillräckligt att enbart kompensera de företag som medverkat till att den aktuella
överträdelsen lättare kunde fastslås. Eftersom sökanden under det administartiva
förfarandet bestrek de huvudsakliga faktiska omständigheterna på vilka
kommissionen grundade sina anmärkningar, kan kommissionen inte klandras för
att den inte reducerade sökandens böter.
- 419.
- Även om det dessutom slutligen är viktigt att sökanden har vidtagit åtgärder för att
förhindra att MoDo-koncernens personal på nytt överträder gemenskapenskonkurrensrätt i framtiden, ändrar denna omständighet inte på något sätt
innebörden av den överträdelse som har konstaterats i förevarande fall
(Förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules
Chemicals mot kommissionen, REG 1991, s. II-1711, punkt 357; svensk
specialutgåva, häfte 11).
- 420.
- Mot denna bakgrund hade kommissionen, vid fastställandet av sökandens böter,
stöd även för att inte beakta att sökanden ställde sig utanför mötena med organen
inom PG Paperboard efter det att kommissionen hade genomfört sina
undersökningar i enlighet med artikel 14.3 i förordning nr 17.
- 421.
- Slutligen kan det anses som en försvårande omständighet för ett företag, om
kommissionen redan vid ett tidigare tillfälle har konstaterat att företaget har
överträtt konkurrensreglerna och, i förekommande fall, ålagt det straff. Däremot
är det normala att det inte föreligger tidigare överträdelser och kommissionen kan
därför inte beakta det förhållandet som en förmildrande omständighet, i synnerhet
som det i föreliggande fall rör sig om en synnerligen uppenbar överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget (se förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål
T-8/89, DSM mot kommissionen, REG 1991, s. II-1833, punkt 317).
- 422.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på denna grund.
H - Huruvida artikel 6.1 i Europeiska konventionen den 4 november 1950
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
har åsidosatts
- 423.
- I sin ansökan om väckande av talan påpekar sökanden under rubriken slutliga
argument (Closing submissions) att tillämpningen av gemenskapsrätten vid
bötesförfaranden är av sådant slag att den omfattas av artikel 6.1 i Europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (nedan kallad Europakonventionen) (eller av liknande principer i
gemenskapsrätten), enligt vilken sådana uppgifter skall fullgöras av en oavhängig
och opartisk domstol.
- 424.
- Sökanden har hävdat att förstainstansrätten i egenskap av berörd domstol därför
skulle utföra en fullständig prövning av såväl faktiska omständigheter som rättsliga
aspekter av målet. Av detta följer att förstainstansrätten skall bilda sig en egen
och oberoende uppfattning av omständigheterna i målet (the Court should come
to its own, independent view on the facts of the case eller att den åtminstone
skyndsamt snarare än motvilligt skall bilda sig en egen uppfattning om den
lämpliga påföljden (should be quick, rather than reluctant).
- 425.
- Sökanden hävdade under sammanträdet att dessa påpekanden utgör en rättsgrund.
- 426.
- Såsom redan har erinrats om skall emellertid en ansökan om väckande av talan, för
att uppfylla kraven i artikel 44.1 i rättegångsreglerna, klart uttrycka vad grunden
för talan består i, vilket innebär att en abstrakt redogörelse inte är tillräcklig (se
punkt 333 ovan). I föreliggande fall är sökandens påpekanden i ansökan angående
artikel 6.1 i Europakonventionen så oklara att förstainstansrätten inte kan ta
ställning till dem. Grunden skall således lämnas utan beaktande.
- 427.
- Med beaktande av att inga av de grunder som har åberopats till stöd för yrkandet
om upphävande av eller nedsättning av böterna har godtagits, finns det inte
anledning att nedsätta sökandens böter.
- 428.
- Av vad anförts följer att talan delvis skall bifallas på den grunden att artikel 2 i
beslutet är rättsstridig. Talan skall ogillas i övrigt.
Rättegångskostnader
- 429.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden i huvudsak har
tappat målet, skall denne förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet
med kommissionens yrkande.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Artikel 2 första och fjärde styckena i kommissionens beslut 94/601/EG av
den 13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i
EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong, ogiltigförklaras med avseende på
sökanden, med undantag av följande avsnitt:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med
ovannämnda överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i
framtiden inom ramen för sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla
sig från avtal eller samordnade förfaranden som kan ha samma eller
liknande syfte eller resultat, inklusive varje form av utbyte av information
om företagens verksamhet:
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra
individuella tillverkares produktion, försäljning, orderstock,
kapacitetsutnyttjandegrad, försäljningspriser, omkostnader eller
marknadsföringsplaner.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna,
såsom Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett
sådant sätt att det utesluter alla uppgifter som kan göra det möjligt att
identifiera enskilda tillverkares agerande.
- 2.
- Talan ogillas i övrigt.
- 3.
- Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
VesterdorfBriët
Lindh
Potocki Cooke
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 maj 1998.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande
Innehåll
Bakgrund
II - 2
Förfarande
II - 6
Parternas yrkanden
II - 7
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet
II - 8
A - Huruvida väsentliga formföreskrifter har åsidosatts
II - 8
Huruvida motiveringen är bristfällig
II - 8
Parternas argument
II - 8
Förstainstansrättens bedömning
II - 9
Huruvida rätten till försvar har åsidosatts
II - 11
Parternas argument
II - 11
Förstainstansrättens bedömning
II - 11
B - Huruvida materiella rättsregler har åsidosatts
II - 14
Huruvida sökanden inte var rätt mottagare av beslutet
II - 14
Huruvida talan kan upptas till sakprövning på denna grund
II - 14
Prövning i sak
II - 14
Parternas argument
II - 14
Förstainstansrättens bedömning
II - 16
Huruvida kommissionen har styrkt att det förekommit samordning av regleringen av
volymerna och av en begränsning av produktionen
II - 17
De två första delgrunderna under vilka sökanden har anfört att det saknas
bevis för en samordning avseende en frysning av marknadsandelarna och en
samordning av utbudskontrollen
II - 17
Parternas argument
II - 17
Förstainstansrättens bedömning
II - 19
Den tredje delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en
oriktig bedömning av betydelsen av statistiken från Fides.
II - 25
Parternas argument
II - 25
Förstainstansrättens bedömning
II - 26
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur länge
överenskommelsen pågick
II - 28
Parternas argument
II - 28
Förstainstansrättens bedömning
II - 29
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning när den ansåg att SBS-kartong var föremål för överträdelsen och att denna kartong ingick i samma
marknad som GC- och GD-kartong, och huruvida det förekommit fel i
motiveringen och i förfarandet i det hänseendet
II - 30
Den första delgrunden under vilken anförts att rätten till försvar har
åsidosatts
II - 30
Den andra delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en
oriktig bedömning genom att anse att SBS-kartong var föremål för
överträdelsen och att den har lämnat en bristfällig motivering i det
hänseendet
II - 31
Parternas argument
II - 31
Förstainstansrättens bedömning
II - 32
Den tredje delgrunden under vilken anförts att kommissionen har gjort en
oriktig bedömning genom att anse att SBS-kartong ingick i samma
marknad som GC- och GD-kartong
II - 35
Parternas argument
II - 35
Förstainstansrättens bedömning
II - 36
Yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet
II - 36
Parternas argument
II - 36
Förstainstansrättens bedömning
II - 38
Yrkandet om upphävande av eller nedsättning av böterna
II - 42
A - Huruvida skyldigheten att motivera beräkningen av böterna har åsidosatts
II - 42
Parternas argument
II - 42
Förstainstansrättens bedömning
II - 43
B - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av LE-rapporten
II - 46
Parternas argument
II - 46
Förstainstansrättens bedömning
II - 48
C - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur allvarlig
överenskommelsen var
II - 51
Den första delgrunden under vilken har anförts att kommissionen har gjort en
felaktig bedömning av den föregivna överenskommelsens form och syften
II - 51
Parternas argument
II - 51
Förstainstansrättens bedömning
II - 52
Den andra delgrunden under vilken har anförts att kommissionen har gjort en
oriktig bedömning av förekomsten av en enda överträdelse.
II - 53
Parternas argument
II - 53
Förstainstansrättens bedömning
II - 54
D - Huruvida bötesnivån är oproportionerlig
II - 56
Parternas argument
II - 56
Förstainstansrättens bedömning
II - 57
E - Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av Iggesund
Paperboards roll
II - 59
Parternas argument
II - 59
Förstainstansrättens bedömning
II - 60
F - Huruvida likabehandlingsprincipen har åsidosatts
II - 62
Parternas argument
II - 62
Förstainstansrättens bedömning
II - 64
G - Huruvida sökanden skall anses ha samarbetat och huruvida andra
förmildrande omständigheter föreligger
II - 66
Parternas argument
II - 66
Förstainstansrättens bedömning
II - 67
H - Huruvida artikel 6.1 i Europeiska konventionen den 4 november 1950
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna har åsidosatts
II - 68
Rättegångskostnader
II - 69