Language of document : ECLI:EU:T:2016:62

Mål T‑676/13

Italian International Film Srl

mot

Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA)

”Stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) – Åtgärder för att främja internationell distribution av europeiska filmer – Inbjudan att lämna förslag inom ramen för ’selektivt stöd’ 2013 – Akt genom vilken EACEA informerar sökanden om att dennes ansökan har avslagits avseende filmen ’Only God Forgives’ – Akt från EACEA i vilken beslutet om avslag fastställs men som innehåller ny motivering – Behörighet – Fördelning av uppgifterna mellan kommissionen och EACEA – Normbunden behörighet – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Upptagande till sakprövning – Motiveringsskyldighet – Allmänna riktlinjer 2012–2013 – Distributionsavtal avseende den faktiska eller fysiska distributionen – Har ej meddelats EACEA i förväg – Ej bidragsberättigad”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 4 februari 2016

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Skrivelse från genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) som understödjer kommissionens avslag på en ansökan om bidrag men som innehåller ny motivering – Omfattas

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Talan som riktas mot ett beslut som enbart utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut – Avvisning – Begreppet bekräftande beslut

(Artikel 263 FEUF)

3.      Kultur – Unionsprogram – Media-programmet – Ansökningar om bidrag för distribution av filmer – Handläggningen vid Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) – EACEA:s behörighet – Räckvidd – Antagande av ett beslut till följd av en ansökan om omprövning, som grundas på motivering som inte angavs av kommissionen i det ursprungliga avslagsbeslutet – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Den institution som antagit den angripna akten saknar befogenhet – Ogiltigförklaring kan endast medföra att ett nytt beslut fattas som är identiskt i sak – Verkningslös grund

(Artikel 263 FEUF)

5.      Kultur – Unionsprogram – Media-programmet – Ansökningar om stöd för distribution av filmer – Skyldighet för sökanden att lämna fullständiga uppgifter– Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden om att ett föreläggande gentemot en institution ska utfärdas – Avvisning

(Artikel 263 FEUF)

1.      Det är inte tillräckligt att en skrivelse har sänts av unionens institutioner, organ eller byråer till sin mottagare som svar på en begäran från denna, för att skrivelsen ska kunna betecknas som ett beslut i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, och därigenom öppna vägen för en talan om ogiltigförklaring. Talan om ogiltigförklaring kan visserligen väckas avseende alla åtgärder – oavsett slag eller form – som har vidtagits av unionens institutioner, samt i förekommande fall enligt de särskilda villkor och former som får föreskrivas enligt artikel 263 femte stycket FEUF avseende de åtgärder som antagits av unionens organ och byråer, men endast under förutsättning att när denna talan väcks av en fysisk eller juridisk person, dessa åtgärder är avsedda att ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennas rättsliga ställning.

Så är fallet när det gäller en skrivelse från Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) understödjer ett beslut om avslag på ett företags ansökan om stöd för en film, efter en inbjudan som offentliggjorts inom ramen för beslut nr 1718/2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007), när EACEA i denna skrivelse gått utöver vad som utgör en förklaring av kommissionens tidigare beslut om avslag och inte begränsat sig inte till att belysa nämnda beslut utan själv tagit ställning för ett avslag på företagets ansökan. En sådan skrivelse utgör ett beslut i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

(se punkterna 26, 27, 32 och 34)

2.      Se domen.

(se punkt 35)

3.      Genomförandeorganets för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) behörighet när det gäller bidrag avseende inbjudan att lämna förslag, som offentliggjorts inom ramen för beslut nr 1718/2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007), begränsas till, för det första, handläggning av varje ansökan för att förbereda ett förslag till urval för kommissionen i enlighet med kommittéförfarandet, för det andra, delge de bidragsberättigade individuella beslut avseende beviljande av bidrag, och för det tredje till behandling av ansökningar om omprövning av bidragsbeslut.

För det fall en bidragssökande begär omprövning av att avslagsbeslut har EACEA vid handläggningen av nämnda begäran möjlighet att välja mellan att förtydliga beslutet och att vända sig till kommissionen för att denna ska ändra beslutet, antingen genom att bevilja bidrag eller genom att avslå ansökan, men med en annan motivering än den ursprungliga. EACEA har nämligen inte någon som helst behörighet att ändra ett beslut som det inte har haft behörighet att anta. Härav följer att EACEA, genom att anta ett beslut om avslag med en annan motivering än den som kommissionen hade angett, antar ett beslut utan att ha behörighet därtill.

(se punkterna 49, 51 och 53)

4.      Se domen.

(se punkterna 54 och 65)

5.      Såsom framgår av punkt 5.1 i de allmänna riktlinjerna för Media 2007 som bifogades inbjudan att lämna förslag enligt beslut nr 1718/2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) är det en förutsättning för att bidrag ska beviljas att den bidragssökande själv sköter distributionen av filmen på det aktuella territoriet. I denna bestämmelse föreskrivs likväl att underdistributörer får anlitas, under förutsättning att Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) har underrättats härom. I punkt 5.1 i riktlinjerna anges en uppdelning av distributionsavtal i tre kategorier som motsvarar avtal om underdistribution, avtal om delad distribution mellan flera aktörer samt avtal om anlitande av fysiska distributörer för särskilda tjänster, vilka inte är bidragsberättigade. Den omständigheten att dessa fysiska distributörer inte är bidragsberättigade betyder inte att avtal som avser anlitande av sådana distributörer för särskilda tjänster inte ska meddelas EACEA. Det är dessutom för att det ska kunna kontrolleras om sådana avtal om fysisk distribution förekommer och att dessa inte går utöver detta avgränsade område, som varje bidragssökande är skyldig att så snart som möjligt lämna de upplysningar som är nödvändiga för att pröva bidragsansökan till EACEA. Detta gäller även sådana omständigheter som på grund av en missuppfattning vad gäller omfattningen, kan utgöra hinder för att ansökan bifalls.

Denna tolkning framstår som än tydligare då det utgör ett undantag från principen att distributören själv ska distribuera filmen att en distributör anlitar ett tredje bolag för att genomföra en del av distributionsuppgifterna, vilket innebär att det ska göras en restriktiv tolkning. Tolkningen att EACEA ska ha tillgång till så fullständiga och anpassade upplysningar som möjligt är för övrigt den enda tolkning som är förenlig med principen om god förvaltningssed, och i synnerhet, med skyldigheten att garantera en sund ekonomisk förvaltning och skyldigheten att kontrollera att unionens budgetmedel används på avsett sätt. Ofullständiga eller felaktiga upplysningar som lämnats av sökanden kan nämligen inte föranleda EACEA att rekommendera kommissionen att finansiera distributionen av en film, när det föreligger tvivel om huruvida distributören uppfyller kraven i tillämplig lagstiftning.

(se punkterna 56, 59, 60 och 63)

6.      Se domen.

(se punkt 67)