Mål C‑310/17

Levola Hengelo BV

mot

Smilde Foods BV

(begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden)

”Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Direktiv 2001/29/EG – Tillämpningsområde – Artikel 2 – Mångfaldiganderättigheter – Begreppet ’verk’ – Ett livsmedels smak”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 13 november 2018

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Tillämpningsområde – Verk – Begrepp – Självständig och enhetlig tolkning – Kvalificering av ett alster som verk – Kumulativa villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artiklarna 2–5)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk – Bindande karaktär för unionen – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Tillämpningsområde – Verk – Begrepp – Ett livsmedels smak – Omfattas inte – Nationell lagstiftning som ger ett upphovsrättsligt skydd åt en sådan smak – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29)

1.      Se domen.

(se punkterna 33, 36 och 37)

2.      Se domen.

(se punkt 38)

3.      Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att det utgör hinder för att ge smaken på ett livsmedel upphovsrättsligt skydd enligt direktivet och för att tolka en nationell lagstiftning på ett sådant sätt att den ger ett upphovsrättsligt skydd åt en sådan smak.

De myndigheter som har i uppgift att säkerställa skyddet av de ensamrätter som följer av upphovsrätten måste nämligen klart och tydligt kunna veta vilka alster som ska skyddas. Detsamma gäller för privata rättssubjekt, bland annat ekonomiska aktörer, som klart och tydligt måste kunna fastställa vilka alster som skyddas till förmån för andra aktörer, särskilt konkurrenter. Vidare krävs det – för att vid identifieringen av det skyddade alstret undvika alla subjektiva inslag, vilka skadar rättssäkerheten – att alstret kan komma till uttryck på ett precist och objektivt sätt. Det är emellertid inte möjligt att på ett precist och objektivt sätt identifiera alstret vad gäller smaken på ett livsmedel. Till skillnad från exempelvis litterära verk, målningar, filmverk och musikaliska verk, som utgör precisa och objektiva uttrycksformer, bygger nämligen identifieringen av smaken på ett livsmedel främst på smakerfarenheter och smakförnimmelser som är subjektiva och varierande, eftersom de bland annat är avhängiga faktorer som är kopplade till den som smakar på den berörda produkten, såsom ålder, kostpreferenser och konsumtionsvanor, liksom den miljön eller det sammanhang där produkten avsmakas. Det finns inte heller någon möjlighet att på ett precist och objektivt sätt identifiera smaken på ett livsmedel, på ett sätt som gör det möjligt att särskilja den från smaken på andra produkter av samma typ med hjälp av de tekniska medel som i dag står till förfogande.

(se punkterna 41–43, 46 och domslutet)