DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 7 april 2016 (*)
”Överklagande – Dumpning – Förordning (EG) nr 384/96 – Artikel 3.5, 3.7 och 3.9 – Artikel 6.1 – Förordning (EG) nr 926/2009 – Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina – Slutgiltig antidumpningstull – Fastställande av en risk för skada – Beaktande av uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden”
I de förenade målen C‑186/14 P och C‑193/14 P,
angående två överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 14 april 2014 (C‑186/14 P) och den 15 april 2014 (C‑193/14 P),
ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., Ostrava-Kunčice (Republiken Tjeckien),
ArcelorMittal Tubular Products Roman SA, Roman (Rumänien),
Benteler Deutschland GmbH, tidigare Benteler Stahl/Rohr GmbH, Paderborn (Tyskland),
Ovako Tube & Ring AB, Hofors (Sverige),
Rohrwerk Maxhütte GmbH, Sulzbach-Rosenberg (Tyskland),
Dalmine SpA, Dalmine (Italien),
Silcotub SA, Zalău (Rumänien),
TMK-Artrom SA, Slatina (Rumänien),
Tubos Reunidos SA, Amurrio (Spanien),
Vallourec Oil and Gas Frankrike SAS, tidigare Vallourec Mannesmann Oil & Gas France SAS, Aulnoye-Aymeries (Frankrike),
Vallourec Tubes Frankrike SAS, tidigare V & M France SAS, Boulogne-Billancourt (Frankrike),
Vallourec Deutschland GmbH, tidigare V & M Deutschland GmbH, Düsseldorf (Tyskland),
Voestalpine Tubulars GmbH & Co. KG, Kindberg (Österrike),
Železiarne Podbrezová a.s., Podbrezová (Slovakien),
företrädda av G. Berrisch, Rechtsanwalt, och B. Byrne, solicitor,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd, Huang Shi (Kina), företrätt av N. Niejahr, Rechtsanwältin, Q. Azau och H. Wiame, båda avocats, och av F. Carlin, barrister,
sökande i första instans,
Europeiska unionens råd, företrätt av J.-P. Hix, i egenskap av ombud, biträdd av B. O’Connor, solicitor, och S. Gubel, avocat,
svarande i första instans,
Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland och M. França, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
intervenient i första instans (C‑186/14 P),
och
Europeiska unionens råd, företrätt av J.-P. Hix, i egenskap av ombud, biträdd av B. O’Connor, solicitor, och S. Gubel, avocat,
klagande,
med stöd av
Republiken Italien, företrädd av G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av A. Collabolletta, avvocato dello Stato,
i vilket de andra parterna är:
Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd, Huang Shi, företrätt av F. Carlin, barrister, M. Healy, solicitor, N. Niejahr, Rechtsanwältin, samt Q. Azau och H. Wiame, båda avocats,
sökande i första instans,
Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland och M. França, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., Ostrava-Kunčice,
ArcelorMittal Tubular Products Roman SA, Roman,
Benteler Deutschland GmbH, tidigare Benteler Stahl/Rohr GmbH, Paderborn,
Ovako Tube & Ring AB, Hofors,
Rohrwerk Maxhütte GmbH, Sulzbach-Rosenberg,
Dalmine SpA, Dalmine,
Silcotub SA, Zalău,
TMK-Artrom SA, Slatina,
Tubos Reunidos SA, Amurrio,
Vallourec Oil and Gas Frankrike SAS, tidigare Vallourec Mannesmann Oil & Gas France SAS, Aulnoye-Aymeries,
Vallourec Tubes Frankrike SAS, tidigare V & M France SAS, Boulogne-Billancourt,
Vallourec Deutschland GmbH, tidigare V & M Deutschland GmbH, Düsseldorf,
Voestalpine Tubulars GmbH & Co. KG, Kindberg,
Železiarne Podbrezová a.s., Podbrezová,
företrädda av G. Berrisch, Rechtsanwalt, och B. Byrne, solicitor,
intervenienter i första instans (C‑193/14 P),
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden på första avdelningen R. Silva de Lapuerta, tillika tillförordnad ordförande på andra avdelningen, samt domarna J.L. da Cruz Vilaça (referent), A. Arabadjiev, C. Lycourgos och J.-C. Bonichot,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 juni 2015,
och efter att den 19 november 2015 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., ArcelorMittal Tubular Products Roman SA, Benteler Deutschland GmbH, tidigare Benteler Stahl/Rohr GmbH, Ovako Tube & Ring AB, Rohrwerk Maxhütte GmbH, TMK-Artrom SA, Silcotub SA, Dalmine SpA, Tubos Reunidos, SA, Vallourec Oil and Gas France, tidigare Vallourec Mannesmann Oil & Gas France, Vallourec Tubes France, tidigare V & M France, Vallourec Deutschland GmbH, tidigare V & M Deutschland GmbH, voestalpine Tubulars GmbH, Železiarne Podbrezová a.s. (nedan gemensamt kallade ArcelorMittal m.fl.) och Europeiska unionens råd har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 29 januari 2014 i målet Hubei Xinyegang Steel/rådet (T‑528/09, EU:T:2014:35) (nedan kallad den överklagade domen) i vilken tribunalen biföll Hubei Xinyegang Steel Co. Ltds (nedan kallat Hubei) talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 926/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 262, s. 19) (nedan kallad den omtvistade förordningen).
Tillämpliga bestämmelser
2 Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) har ersatts och kodifierats genom rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, och rättelse EUT L 7, 2010, s. 22). Med hänsyn till tidpunkten för antagandet av den omtvistade förordningen ska överklagandena emellertid prövas utifrån förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2117/2005 av den 21 december 2005 (EUT L 340, s. 17) (nedan kallad grundförordningen).
3 I artikel 3.1, 3.5, 3.7 och 3.9 i grundförordningen föreskrivs följande:
”1. Enligt denna förordning skall, om inte annat anges, begreppet skada avse väsentlig ’skada’ för gemenskapsindustrin, risk för väsentlig skada för gemenskapsindustrin eller avsevärd försening av etablerandet av sådan industri och begreppet skall tolkas enligt bestämmelserna i denna artikel.
…
5. Granskningen av den dumpade importens inverkan på den berörda gemenskapsindustrin skall innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, inbegripet den omständigheten att en industri ännu inte har återhämtat sig från verkan av tidigare dumpning eller subventionering, storleken på den faktiska dumpningsmarginalen, faktisk och möjlig nedgång i försäljning, vinst, tillverkningsvolym, marknadsandel, produktivitet, avkastning på investeringar, kapacitetsutnyttjande, faktorer som påverkar gemenskapspriser, faktiska och möjliga negativa verkningar på likviditetsflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel. Denna uppräkning är inte uttömmande och varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.
…
7. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar gemenskapsindustrin skall även granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen enligt punkt 6. Faktorer som kan beaktas i detta sammanhang inbegriper omfattningen av och priserna på importprodukter som inte säljs till dumpade priser, minskad efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönstren, handelsbegränsande åtgärder som tillämpas av och konkurrens mellan producenter i tredje land och gemenskapsproducenter och gemenskapsindustrins tekniska utveckling, exportutveckling och produktivitet.
…
9. Fastställande av risk för väsentlig skada ska grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Den förändring i förhållanden som skulle kunna skapa en situation där dumpning skulle vålla skada måste klart kunna förutses och vara nära förestående.
Vid en prövning av om det finns risk för väsentlig skada skall bland annat följande faktorer beaktas:
a) En betydande ökningstakt för dumpad import till gemenskapsmarknaden vilket tyder på att en starkt ökad import är sannolik.
b) Tillräcklig fritt tillgänglig kapacitet hos exportören eller en omedelbart förestående betydande ökning av denna kapacitet som innebär sannolikhet för en starkt ökad dumpad export till gemenskapen, med hänsyn tagen till förekomsten av andra exportmarknader som skulle kunna ta emot ytterligare export.
c) Huruvida importen sker till priser som väsentligen skulle kunna sänka priser eller förhindra prisökningar som annars skulle ha ägt rum och som sannolikt skulle öka efterfrågan på ytterligare import.
d) Lagerhållningen av den undersökta produkten.
Ingen av de faktorer som anges ovan kan i sig vara avgörande men de undersökta faktorerna måste sammantagna leda till slutsatsen att ytterligare dumpad export är nära förestående och att väsentlig skada kommer att uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.”
4 I artikel 6.1 i grundförordningen föreskrevs följande:
”Efter det att förfarandet har inletts skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inleda en undersökning på gemenskapsnivå. Denna undersökning skall omfatta såväl dumpning som skada och dessa företeelser skall undersökas samtidigt. För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa skall en undersökningsperiod väljas som i fråga om dumpning normalt skall omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden skall normalt inte beaktas.”
Bakgrund till tvisten
5 Med anledning av ett klagomål från Defence Committee of the Seamless Steel Tubes Industry of the European Union offentliggjorde kommissionen den 9 juli 2008 ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 174, s. 7).
6 Kommissionen beslutade med stöd av artikel 17 i grundförordningen att begränsa sin undersökning till ett stickprov. För detta ändamål valde kommissionen ut fyra kinesiska exporterande producenter som tillsammans stod för 70 procent av den sammanlagda volymen av exporten av den berörda produkten till Europeiska unionen. En av dessa exporterande producenter var Hubei.
7 Kommissionen antog den 7 april 2009 förordning (EG) nr 289/2009 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 94, s. 48) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).
8 I skäl 13 i förordningen om preliminär tull angav kommissionen att undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden den 1 juli 2007–den 30 juni 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av trender som är av betydelse för bedömningen av skadan avsåg perioden från och med den 1 januari 2005 till och med undersökningsperiodens slut.
9 I skälen 89 och 126 i förordningen om preliminär tull konstaterade kommissionen att unionsindustrin inte lidit någon skada, men slog fast att det fanns en risk för att denna industri skulle komma att lida skada.
10 Den 24 september 2009 antog rådet den omtvistade förordningen.
11 I skälen 35–81 i den omtvistade förordningen fastställde rådet kommissionens konstaterande i förordningen om preliminär tull, att unionsindustrin inte lidit skada men att det fanns en risk för att skada skulle uppkomma för denna industri. Vid bedömningen beaktade rådet uppgifter som avser tiden efter undersökningsperiodens slut, nämligen perioden juli 2008–mars 2009.
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
12 Hubei väckte talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 december 2009. Kommissionen och ArcelorMittal m.fl. intervenerade till stöd för rådets yrkanden.
13 Hubei åberopade tre grunder till stöd för sin talan. Som tredje grund åberopades att artiklarna 3.9, 9.4 och 10.2 i grundförordningen hade åsidosatts på grund av att den omtvistade förordningen grundade sig på en uppenbart oriktig bedömning av risken för väsentlig skada.
14 Tribunalen prövade enbart Hubeis tredje grund och biföll talan på denna grund, då den fann att rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fastställde kommissionens slutsats att unionsindustrin befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden och när den fann att det fanns en risk för skada i förevarande fall.
15 Tribunalen ogiltigförklarade följaktligen den omtvistade förordningen.
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
16 ArcelorMittal m.fl. och rådet har yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– återförvisa målet till tribunalen, och
– förplikta Hubei att ersätta rättegångskostnaderna i målen om överklagande och i målet vid tribunalen.
17 Hubei har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandena, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Kommissionen har i enlighet med artikel 172 i domstolens rättegångsregler gett in en svarsinlaga och har där yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– återförvisa målet till tribunalen, och
– förplikta Hubei att ersätta rättegångskostnaderna.
19 Domstolens ordförande beslutade den 28 juli 2014 att förena målen C‑186/14 P och C‑193/14 P vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.
20 Genom beslut av domstolens ordförande av den 21 augusti 2014 har Republiken Italien tillåtits intervenera till stöd för rådets yrkanden i mål C‑193/14 P.
Prövning av överklagandena
Den första delen av den tredje grunden för överklagandet i mål C‑186/14 P och den första och den fjärde grunden för överklagandet i mål C‑193/14 P
Parternas argument
21 ArcelorMittal m.fl. har gjort gällande att tribunalen, i punkterna 61 och 63 i den överklagade domen, gjorde en felaktig rättstillämpning när den gav begreppet sårbarhet en självständig betydelse och tillmätte det en vikt som det inte har. Orden ”sårbar” och ”sårbarhet” förekommer nämligen inte i grundförordningen, och än mindre uppställs det i denna ett krav på att unionsindustrin ska befinna sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden för att det ska föreligga en risk för skada.
22 ArcelorMittal m.fl. har även gjort gällande att tribunalens slutsatser i punkterna 64 och 65 i den överklagade domen är felaktiga. Tribunalen bedömde där unionsindustrins benägenhet att investera och bygga ut produktionskapaciteten, varvid den fann att unionsindustrin inte hade återhämtat sig från verkningarna av dumpning som föregått den dumpning som är föremål för den omtvistade förordningen.
23 Rådet har, med stöd av Republiken Italien, gjort gällande att begreppet sårbarhet, såsom i det aktuella fallet, kan användas för att visa att det finns en risk för skada, trots att begreppet inte förekommer i artikel 3 i grundförordningen. Bedömningen av den situation som unionsindustrin befinner sig i, med hänsyn till de faktorer som räknas upp i artikel 3.5 i grundförordningen, inleddes i enlighet med detta med en bedömning av unionsindustrins sårbarhet.
24 Rådet har även anfört att tribunalen i den överklagade domen gjorde en ofullständig och selektiv bedömning av de relevanta ekonomiska faktorerna och förhållandena, såsom lagernivå, försäljningsvolym, unionsindustrins marknadsandel, sysselsättningsnivå, försäljningspriser, avkastning på gjorda investeringar och denna industris vinster. Rådet anser att tribunalens underlåtenhet att bedöma samtliga faktorer innebär att den har missuppfattat den åberopade bevisningen och inte har gjort en fullständig bedömning i sårbarhetsfrågan.
25 Rådet har vidare, med stöd av kommissionen, gjort gällande att bedömningen av situationen för unionsindustrin och det därpå följande fastställandet av huruvida det finns en risk för skada utgör komplicerade ekonomiska bedömningar. Unionsinstitutionerna har enligt domstolens fasta praxis ett stort utrymme för skönsmässig bedömning härvidlag, och domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Tribunalen har emellertid i den överklagade domen inte nöjt sig med att göra en sådan prövning, utan har ersatt rådets och kommissionens bedömning av komplicerade ekonomiska faktorer med sin egen.
26 Kommissionen har tillagt att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att göra sårbarhetsbegreppet till ett nytt juridiskt kriterium enligt grundförordningen.
27 Hubei har bestritt de argument som anförts av Arcelor Mittal m.fl och av rådet.
Domstolens bedömning
28 Tribunalen fann, i punkt 66 i den överklagade domen, att rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fastställde kommissionens slutsats, i förordningen om preliminär tull, att unionsindustrin befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden.
29 Tribunalen kom till denna slutsats efter att, i punkt 61 i den överklagade domen, ha konstaterat att de ekonomiska uppgifter som rådet och kommissionen grundat sig på inte gav stöd för den slutsats som dessa institutioner dragit, utan i stället, som helhet betraktade, gav bilden av en industri som befann sig i en styrkesituation och inte i en bräcklig eller sårbar situation.
30 Domstolen konstaterar inledningsvis att tribunalen inte ansåg att unionsindustrins sårbarhet utgjorde ett förhållande som gjorde det möjligt att fastställa att det fanns en risk för skada.
31 Såsom generaladvokaten anfört i punkt 48 i sitt förslag till avgörande är det nödvändigt att känna till unionsindustrins aktuella situation för att kunna bedöma huruvida det finns en risk för väsentlig skada för unionsindustrin. Det är endast på grundval av denna situation som dessa institutioner kan avgöra huruvida en omedelbart förestående ökning av den framtida importen av varor som är föremål för dumpning skulle kunna vålla en väsentlig skada för unionsindustrin, för det fall inga handelspolitiska skyddsåtgärder vidtas.
32 Kommissionen konstaterade för övrigt, i skäl 126 i förordningen om preliminär tull, att den dumpade importen från Kina, i avsaknad av handelspolitiska skyddsåtgärder, omedelbart skulle vålla den redan sårbara unionsindustrin väsentlig skada. Denna preliminära bedömning bekräftades av rådet i skäl 81 i den omtvistade förordningen. Det förefaller således som om unionsinstitutionerna beaktade den sårbara situation som unionsindustrin påstods befinna sig i, i samband med sin bedömning av risken för skada.
33 Rådet har för övrigt, i sitt överklagande, hävdat att sårbarhetsbedömningen avsåg den situation som unionsindustrin befann sig i och utgjorde det första ledet i prövningen av huruvida det fanns en risk för skada.
34 Det framgår av fast rättspraxis att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Därav följer att domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se bland annat dom Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 29, och dom Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, point 44).
35 Domstolen har även slagit fast att tribunalens prövning av den bevisning som ligger till grund för unionsinstitutionernas konstateranden inte utgör en ny bedömning av omständigheterna som ersätter institutionernas bedömning. Denna prövning inkräktar inte på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som dessa institutioner förfogar över på det handelspolitiska området, utan syftar endast till att kontrollera huruvida bevisningen ger stöd för de slutsatser som institutionerna har dragit (se, för ett liknande resonemang, dom rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 68).
36 Tribunalen kunde således, i punkt 53 i den överklagade domen, utan att göra en felaktig rättstillämpning slå fast att det ankom på denna att pröva inte bara huruvida de bevis som åberopats var materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgjorde samtliga relevanta uppgifter som skulle beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kunde ligga till grund för den slutsats som dragits i skäl 89 i förordningen om preliminär tull och skäl 49 i den omtvistade förordningen, om att unionsindustrin befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden.
37 Domstolen ska emellertid kontrollera huruvida tribunalen vid denna prövning missuppfattade nämnda bevisning.
38 För att så ska vara fallet krävs att det utifrån handlingarna i målet är uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen behöver göra en ny bedömning därav (dom Europäisch-Iranische Handelsbank/rådet, C‑585/13 P, EU:C:2015:145, punkt 49 och där angiven rättspraxis). En sådan bedömning omfattas nämligen inte av domstolens behörighet i mål om överklagande.
39 Rådet har kritiserat tribunalen för att ha gjort en selektiv bedömning av de faktorer som rådet var skyldigt att beakta enligt artikel 3.5 i grundförordningen för att fastställa att unionsindustrin befann sig i en sårbar situation. Tribunalen har enligt rådet gjort en felaktig rättstillämpning då den underlät att beakta samtliga faktorer som det skulle tas hänsyn till vid fastställandet av att det förelåg skada och av att unionsindustrin befann sig i en sårbar situation.
40 Domstolen erinrar om att tribunalen inte är skyldig att motivera varje val som den gör när den grundar sitt avgörande på vissa bevis i stället för på andra bevis (se, för ett liknande resonemang, dom rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 161).
41 I förevarande fall erinrade tribunalen, i punkt 59 i den överklagade domen, i syfte att beskriva hur förhållandena för gemenskapsindustrin hade ändrats under undersökningsperioden, om de relevanta ekonomiska faktorer som kommissionen med tillämpning av artikel 3.5 i grundförordningen hade angett i förordningen om preliminär tull och som rådet återgett i den omtvistade förordningen.
42 Tribunalen fann, i punkt 61 i den överklagade domen, att förutom förändringen av unionsindustrins marknadsandelar, var de angivna ekonomiska faktorerna samtliga av positiv karaktär och gav, som helhet betraktade, bilden av en industri som befinner sig i en styrkesituation och inte i en bräcklig eller sårbar situation.
43 Eftersom tribunalen endast återgav de faktorer som angetts av kommissionen i förordningen om preliminär tull, kan den inte ha gjort en uppenbart oriktig bedömning av bevisningen.
44 Detta innebär att tribunalen inte har ersatt unionsinstitutionernas bedömning med sin egen och att rådet saknar fog för sitt argument att tribunalen har missuppfattat bevisningen.
45 Vad för övrigt gäller unionsinstitutionernas argument att ökningen av importen från Kina hade minskat unionsindustrins benägenhet att investera och bygga ut produktionskapaciteten för att anpassa sig till expansionen på marknaden – ett argument som upprepats av ArcelorMittal m.fl. – fann tribunalen att detta argument saknade stöd i de relevanta uppgifterna i förevarande fall.
46 Vad gäller de nämnda institutionernas påståenden att unionsindustrin inte fullständigt hade återhämtat sig från den dumpning som förekommit före år 2006, fann tribunalen att det inte fanns någon konkret omständighet som gav stöd för dessa påståenden.
47 Såsom generaladvokaten anfört i punkt 112 i sitt förslag till avgörande syftar emellertid de argument avseende punkterna 64 och 65 i den överklagade domen som dessa institutioner har framfört, utan att ange på vilket sätt som bevisningen skulle ha missuppfattats, till att domstolen ska göra en ny bedömning av omständigheterna, vilket inte omfattas av den prövning som domstolen ska göra i mål om överklagande.
48 Dessa argument kan följaktligen inte leda till bifall för överklagandet.
49 Av vad som ovan anförts följer att överklagandet i mål C-‑86/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den första delen av den tredje grunden i det målet och att överklagandet i mål C‑193/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den första och den fjärde grunden i det målet.
Den första grunden för överklagandet i mål C‑186/14 P och den andra grunden för överklagandet i mål C‑193/14 P
Parternas argument
50 ArcelorMittal m.fl. och rådet har kritiserat tribunalen för att i punkt 63 i den överklagade domen ha funnit att det utgjorde en felaktig rättstillämpning att beakta försämringen av de ekonomiska förhållandena vid bedömningen av huruvida det fanns en risk för skada, eftersom omständigheter såsom minskad efterfrågan enligt artikel 3.7 inte ska tillskrivas den dumpade importen.
51 Klagandena har hävdat att tribunalen gjort en felaktig tolkning av nämnda bestämmelse och att den därvid felaktigt grundat sig på domen kommissonen/NTN och Koyo Seiko (C‑245/95 P, EU:C:1998:46). Unionsinstitutionerna ansåg i det målet att en ekonomisk nedgång utgjorde en relevant faktor vid bedömningen av huruvida unionsindustrin lidit skada. De har emellertid inte åberopat en sådan nedgång till stöd för konstaterandet att det föreligger en risk för skada i förevarande mål. De har inte heller gjort gällande att effekterna av en ekonomisk nedgång ska tillskrivas den dumpade importen. Institutionerna har däremot konstaterat att en onormalt hög efterfrågan har dolt de verkliga skadeverkningarna av den dumpade importen och att dessa verkningar skulle upptäckas om efterfrågan återgick till normala nivåer.
52 Kommissionen har gjort gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att felaktigt blanda samman bedömningen av risken för skada med bedömningen av orsakssambandet, trots att det i grundförordningen görs en klar åtskillnad mellan de två begreppen.
53 Hubei har bestritt de argument som anförts av Arcelor Mittal m.fl och av rådet.
Domstolens bedömning
54 Enligt artikel 3.7 i grundförordningen ska även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka samtidigt med denna skadar unionsindustrin granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen. Enligt denna bestämmelse är minskad efterfrågan en av dessa faktorer.
55 Unionsinstitutionerna har således en skyldighet att undersöka om den skada som de avser att lägga till grund för sitt beslut verkligen beror på import som varit föremål för dumpning och att bortse från varje skada som beror på andra faktorer, särskilt sådan skada som beror på en minskad efterfrågan (se, för ett liknande resonemang, dom Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, EU:C:2013:865, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
56 Den omständigheten att det i målet kommissionen/NTN och Koyo Seiko (C‑245/95 P, EU:C:1998:46), till skillnad från i förevarande mål, var fråga om en ekonomisk nedgång för unionsindustrin kan inte i sig medföra att domstolens resonemang i domen kommissionen/NTN och Koyo Seiko (C‑245/95 P, EU:C:1998:46, punkt 43), vilken nämns i punkt 63 i den överklagade domen, inte är tillämpligt i förevarande fall. I annat fall skulle den ändamålsenliga verkan av artikel 3.7 i grundförordningen äventyras.
57 Domstolen anser vidare att klagandena har missförstått den överklagade domen och att detta missförstånd ligger till grund för deras argument att den förutsägbara minskningen av efterfrågan, tvärtemot vad tribunalen funnit, inte undersökts av unionsinstitutionerna i samband med analysen av orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan, utan i samband med bedömningen av om det finns en risk för skada.
58 Tribunalen fann, i punkt 63 i den överklagade domen, att den av unionsinstitutionerna åberopade omständigheten, att unionsindustrin skulle drabbas fullt ut av den dumpade importens potentiellt skadliga verkningar om den tidigare tillväxttrenden skulle vändas till motsatsen, gjorde det möjligt att i förekommande fall fastställa att gemenskapsindustrin i framtiden skulle kunna befinna sig i en sårbar situation. Tribunalen tillade att denna omständighet var irrelevant för bedömningen av huruvida unionsindustrin befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden.
59 Av detta följer att skälen i punkt 63 i den överklagade domen inte innebar en felaktig rättstillämpning.
60 Av vad som anförts följer att överklagandet i mål C‑186/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden i det målet och att överklagandet i mål C‑193/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden i det målet.
Den andra grunden och den andra delen av den tredje grunden för överklagandet i mål C‑186/14 P och den tredje grunden för överklagandet i mål C‑193/14 P
Parternas argument
61 ArcelorMittal m.fl. anser att tribunalen har åsidosatt såväl artikel 3.9 som artikel 6.1 i grundförordningen genom att grunda sig på den omständigheten att vissa uppgifter avseende tiden efter undersökningsperioden inte överensstämde med uppgifter som inhämtats under denna period. Det kan leda fel att använda sig av uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden vid bedömningen av om det finns en risk för skada, eftersom dessa uppgifter återspeglar de berörda producenternas beteende efter att antidumpningsförfarandet inleddes. Sådana uppgifter kan enbart användas om de visar att det skulle vara uppenbart olämpligt att införa antidumpningstullar. Så är emellertid inte fallet här.
62 Under dessa förhållanden anser ArcelorMittal m.fl. att det inte är nödvändigt att fastställa om rådet hade befogenhet att analysera uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden. Det saknar nämligen betydelse huruvida dessa uppgifter bekräftar de prognoser som kommissionen gjorde i förordningen om preliminär tull på grundval av uppgifter som avser undersökningsperioden. Även om rådet felaktigt dragit slutsatsen att uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden bekräftade de slutsatser som dragits i förordningen om preliminär tull, skulle detta fel följaktligen inte kunna leda till en ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.
63 Rådet har hävdat att tribunalen, i punkt 92 i den överklagande domen, åsidosatte artikel 3.9 i grundförordningen genom att slå fast att unionsinstitutionerna i förevarande fall hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när de fann att det fanns en risk för skada.
64 Även om bedömningen av risken för skada ska grunda sig på faktiska omständigheter och på en nära förestående förändring av förhållandena, är denna analys enligt rådet nödvändigtvis framåtblickande. Det är inte säkert att unionsinstitutionernas prognoser förverkligas, vilket inte behöver medföra att institutionerna ska anses ha gjort en felaktig rättstillämpning i fråga om bedömningen av komplicerade ekonomiska situationer. Det är nödvändigt att tillerkänna de behöriga myndigheterna, som ska göra komplicerade bedömningar av framtida händelser i samband med handelspolitiska skyddsåtgärder, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.
65 Enligt rådet framgick det vid undersökningen av de fyra specifika faktorer som anges i artikel 3.9 i grundförordningen att ”situationen [var] blandad” vad avser förekomsten av en risk för skada. Med beaktande av den precisa formuleringen i bestämmelsen och det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över vad gäller frågor avseende handelspolitiska skyddsåtgärder har de rätt att använda denna befogenhet för att dra slutsatsen att det finns en risk för skada med beaktande av denna ”blandade situation”.
66 Rådet har angett att institutionerna med hänsyn till att situationen var ”blandad” i slutet av undersökningsperioden i förevarande fall fortsatte att övervaka situationen på unionsmarknaden under en tid efter undersökningsperioden, vilket var ovanligt, men i enlighet med god förvaltningssed, varvid de koncentrerade sig på förändringar i förhållandena och de viktigaste ekonomiska indikatorerna. Genom denna övervakning kunde institutionerna undvika misstag i fråga om utvecklingen på denna marknad.
67 Hubei har bestritt de argument som anförts av Arcelor Mittal m.fl och av rådet.
Domstolens bedömning
68 Domstolen kommer först att pröva argumentet att tribunalen har åsidosatt artiklarna 3.9 och 6.1 i grundförordningen genom att den, i punkt 91 i den överklagade domen, grundade sig på det förhållandet att prognoserna i förordningen om preliminär tull inte överensstämde med uppgifterna avseende tiden efter undersökningsperioden.
69 I artikel 6.1 i grundförordningen föreskrivs följande. ”Efter det att förfarandet har inletts skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inleda en undersökning på gemenskapsnivå. Denna undersökning skall omfatta såväl dumpning som skada och dessa företeelser skall undersökas samtidigt. För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa skall en undersökningsperiod väljas som i fråga om dumpning normalt skall omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden skall normalt inte beaktas.”
70 Av denna bestämmelse framgår att uppgifter som avser tiden efter en undersökningsperiod inte ska beaktas vid undersökningen av dumpningen och skadan. Användningen av adverbet ”normalt” visar emellertid att unionslagstiftaren inte helt har velat utesluta möjligheten att beakta sådana uppgifter.
71 Unionsinstitutionerna har således befogenhet att under vissa omständigheter beakta uppgifter som avser tiden efter en undersökningsperiod. En sådan befogenhet är särskilt motiverad när det är fråga om undersökningar som inte syftar till att fastställa en skada, utan till att bestämma huruvida det finns en risk för skada, vilket per definition innebär en framåtblickande analys. Risken för skada måste emellertid, precis som en skada, vara styrkt vid tidpunkten för antagandet av antidumpningsåtgärden. Av artikel 3.9 i grundförordningen framgår vidare att fastställandet av risken för väsentlig skada ska grunda sig på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter och att den förändring av förhållanden som skulle kunna skapa en situation där dumpning skulle vålla skada klart måste kunna förutses och vara nära förestående.
72 Uppgifter avseende tiden efter undersökningsperioden kan därmed användas för att bekräfta eller vederlägga de prognoser som förekommer i förordningen om preliminär tull, och för att, i det förstnämnda fallet, införa en slutgiltig antidumpningstull.
73 Unionsinstitutionernas användning av uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden kan emellertid inte undgå unionsdomstolens prövning.
74 Enligt den rättspraxis som nämns i punkterna 34 och 35 ovan får en sådan prövning visserligen inte inkräkta på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder Tribunalen överskrider emellertid inte gränserna för denna prövning genom att kontrollera att den bevisning som ligger till grund för institutionernas konstateranden ger stöd för de slutsatser som dessa dragit därav.
75 Av detta följer att tribunalen i förevarande fall hade rätt att kontrollera huruvida uppgifterna avseende tiden efter undersökningsperioden, och som hade åberopats av unionsinstitutionerna, bekräftade de prognoser som förekom i förordningen om preliminär tull och följaktligen gjorde det motiverat att införa en slutgiltig antidumpningstull.
76 Domstolen ska dessutom kontrollera huruvida tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den prövade unionsinstitutionernas bedömning av de fyra faktorer som anges i artikel 3.9 i grundförordningen och som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det finns en risk för skada.
77 Tribunalen begränsade sig härvid till att pröva den bevisning avseende tiden efter undersökningsperioden som unionsinstitutionerna lagt till grund för sina slutsatser i förordningen om preliminär tull och därefter i den omtvistade förordningen. Tribunalen har inte missuppfattat bevisningen vid denna prövning.
78 Tribunalen konstaterade vid denna prövning att den bevisning avseende tiden efter undersökningsperioden som unionsinstitutionerna åberopat inte gav stöd för slutsatsen att det fanns en risk för skada, och fann att rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning i detta avseende.
79 Tribunalen överskred således inte gränserna för domstolsprövningen på området för handelspolitiska skyddsåtgärder när den, i punkt 92 i den överklagade domen, fann att rådet hade åsidosatt artikel 3.9 i grundförordningen genom att slå fast att det fanns en risk för skada.
80 Av detta följer att överklagandet i mål C‑186/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden och den andra delen av den tredje grunden i det målet och att överklagandet i mål C‑193/14 P inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden i det målet.
81 Av vad som anförts följer att överklagandena i målen C‑186/14 P och C‑193/14 P ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
82 Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.
83 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler ska tillämpas även i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
84 Hubei har yrkat att ArcelorMittal m.fl. och rådet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom ArcelorMittal m.fl. och rådet har tappat målet, ska Hubeis yrkande bifallas.
85 Även kommissionen har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader.
86 I artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler ska tillämpas även i mål om överklagande, föreskrivs att medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader. Republiken Italien ska följaktligen bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Överklagandena i målen C‑186/14 P och C‑193/14 P ogillas.
2) ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., ArcelorMittal Tubular Products Roman SA, Benteler Deutschland GmbH, Ovako Tube & Ring AB, Rohrwerk Maxhütte GmbH, Dalmine SpA, Silcotub SA, TMK-Artrom SA, Tubos Reunidos SA, Vallourec Oil and Gas France SAS, Vallourec Tubes France SAS, Vallourec Deutschland GmbH, Voestalpine Tubulars GmbH & Co. KG, Železiarne Podbrezová a.s. och Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.
3) Europeiska kommissionen och Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader.
Underskrifter