PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 25 september 2008
Mål F-44/05
Guido Strack
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om lediga tjänster – Avslag på ansökan om tjänst – Talan om ogiltigförklaring och skadestånd – Upptagande till sakprövning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Pensionering – Uttagningskommitté – Sammansättning – Nya bestämmelsers tillämplighet i tiden – Oberoende – Opartiskhet – Meddelande om beslut”
Saken: Talan som Guido Strack väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA om ogiltigförklaring av beslut fattat av Europeiska unionens publikationsbyrå att avslå hans ansökan till tjänsten som chef för enheten för anbud och kontrakt ( A 5/A 4) vid publikationsbyrån och att utnämna A till denna tjänst samt skadestånd för den ideella skada har påstått sig ha lidit.
Avgörande: Begäran om ogiltigförklaring av beslutet att utnämna A till tjänsten som chef för enheten för anbud och kontrakt vid publikationsbyrån avvisas. Beslutet att avslå sökandens ansökan till tjänsten som chef för enheten för anbud och kontrakt vid publikationsbyrån ogiltigförklaras. Kommissionen ska utge ett skadestånd på 2 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Guido Strack ska bära hälften av sin rättegångskostnad. Kommission ska bära sin rättegångskostnad och ersätta hälften av Guido Stracks rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 53, 78 och 90; bilaga 8, artikel 14)
2. Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Skyldighet att upprätthålla oberoende och integritet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 11a)
3. Tjänstemän – Ledig tjänst – Jämförelse av kandidaternas kvalifikationer
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 29)
4. Tjänstemän – Individuellt beslut – Dröjsmål med meddelande av beslut – Verkningar
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)
1. En sökande måste motivera att denne har ett redan uppkommet och aktuellt intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. Om det intresse som en sökande påstår att han har rör en framtida rättslig ställning måste han visa att ingreppet i den rättsliga ställningen redan vid denna tidpunkt är säkert. Vad gäller en tjänsteman som har gått i pension till följd av en bestående invaliditet som bedömts vara total innan denne väckte talan om ogiltigförklaring av utnämningen av en annan tjänsteman till en tjänst som sökanden hade sökt, utgör möjligheten till ett möjligt återinträde i tjänst enligt artikel 14 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna endast en eventuell händelse som det är osäkert om den kommer att inträffa. Den utgör därmed endast ett hypotetiskt intresse och räcker således inte för att visa att sökandens rättsliga ställning skulle påverkas av att det angripna beslutet ogiltigförklarades. Det ankommer således på sökanden att styrka en sådan särskild omständighet som motiverar ett personligt och aktuellt intresse av att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras
Däremot kan begäran om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan till den omtvistade tjänsten tas upp till sakprövning, eftersom sökanden har ett berättigat intresse av att få fastslaget av detta avslagsbeslut är rättsstridigt, för att kunna begära ersättning för den skada detta kan ha orsakat honom.
(se punkterna 70, 72, 74, 76 och 79)
Hänvisning till domstolen den 21 januari 1987, 204/85, Stroghili mot revisionsrätten, REG 1987, s. 389, punkt 11; förstainstansrätten den 9 februari 1994, T‑82/91, Latham mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A-15 och II‑61, punkt 25, den 30 november 1998, T‑97/94, N mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A-621 och II‑1879, punkterna 26 och 27, den 7 februari 2007, T‑175/04, Gordon mot kommissionen, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 33 och 35
2. Artikel 11a i tjänsteföreskrifterna syftar till oberoende, integritet och opartiskhet, vilka är av grundläggande betydelse. Enligt artikel 11a.2 består den föreskrivna skyldigheten för den berörda tjänstemannen i att i förebyggande syfte underrätta tillsättningsmyndigheten så att denna kan vidta åtgärder som är lämpliga i förhållande till frågan, och inte i att genast avstå från handläggning eller deltagande i resultatet i frågan eller att i samband med sådan handläggning eller sådant deltagande i resultatet bortse från de faktorer som kan äventyra hans personliga intressen. Följaktligen har artikel 11a i tjänsteföreskrifterna ett extensivt tillämpningsområde som omfattar alla omständigheter som en tjänsteman, med hänsyn till den ställning han har och till omständigheterna i det enskilda fallet, rimligen måste inse att de i tredje mans ögon kan framstå som en möjlig orsak till att hans oberoende påverkas.
(se punkt 132)
Hänvisning till förstainstansrätten den 9 juli 2002, T‑21/01, Zavvos mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A-101 och II‑483, punkt 39, den 11 september 2002, T‑89/01, Willeme mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A-153 och II‑803, punkt 47, den 12 juli 2005, T‑157/04, DeBry mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A-199 och II‑901, punkt 33
3. Utövandet av det utrymme för skönsmässig bedömning som myndigheten har i fråga om utnämning eller befordran förutsätter att den gör en noggrann och opartisk undersökning av samtliga relevanta delar av varje ansökan och att den samvetsgrant iakttar de krav som ställs i meddelandet om lediga tjänster, varför den är skyldig att utesluta alla sökande som inte uppfyller dessa krav. Meddelandet om rekryteringen utgör nämligen den rättsliga ram som tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal ålägger sig själv och som den strängt skall iaktta.
Beträffande bedömningen av ett eventuellt fel vid valet av en tjänsteman, måste ett sådant fel vara uppenbart. Felet måste vidare vara sådant att tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal har överskridit det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den, inom den ram som angivits i meddelandet om lediga tjänster, har vid jämförelsen av sökandenas kvalifikationer och vid utvärderingen av tjänstens intresse. Den kontroll som utövas av personaldomstolen ska begränsas till frågan huruvida myndigheten i fråga, med hänsyn till de omständigheter som den lade till grund för sin bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har utövat sin befogenhet på ett sätt som är uppenbart felaktigt eller i andra syften är de som låg till grund för befogenheten.
Personaldomstolen kan således inte sätta sin egen bedömning i stället för bedömningen av tillsättningsmyndigheten eller av den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal i ett fall då det inte av handlingarna i målet går att sluta sig till att myndigheten i fråga har begått ett uppenbart fel vid bedömningen av sökandenas meriter och kvalifikationer.
(se punkterna 155 och 156)
Hänvisning till domstolen den 30 oktober 1974, 188/73, Grassi mot rådet, REG 1974, s. 1099, punkterna 26, 38 och 41, den 30 maj 1984, 111/83, Picciolo mot parlamentet, REG 1984, s. 2323, punkt 16, den 4 februari 1987, 324/85, Bouteiller mot kommissionen, REG 1987, s. 529, punkt 6; förstainstansrätten den 13 december 1990, T‑20/89, Moritz mot kommissionen, REG 1990, s. II‑769, punkt 29, den 18 september 2003, T‑73/01, Pappas mot regionkommittén, REGP 2003, s. I‑A-207 och II‑1011, punkt 54, den 9 november 2004, T‑116/03, Montalto mot rådet, REGP 2004, s. I‑A-339 och II‑1541, punkt 65, den 4 maj 2005, T‑30/04, Sena mot EASA, REGP s. I‑A-113 och II‑519, punkterna 80 och 81
4. Enligt artikel 25 andra stycket första meningen i tjänsteföreskrifterna ska varje individuellt beslut utan dröjsmål skriftligen meddelas tjänstemannen. Konstaterandet att meddelandet har skett för sent kan dock inte i sig innebära en överträdelse av denna bestämmelse av den arten att den medför det angripna beslutets ogiltighet.
(se punkterna 195 och 198)
Hänvisning till förstainstansrätten den 18 mars 1997, T‑178/95 och T‑179/95, REGP 1997, s. I‑A-51 och II‑155, punkterna 28 och 29, den 17 november 1998, T‑131/07, Gómez de Enterría y Sanchez mot parlamentet, REGP 1998, s. I‑A-613 och II‑1855, punkt 69, den 7 februari 2007, T‑118/04 och T‑134/04, Caló mot kommissionen, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 79