Language of document :

Talan väckt den 30 maj 2011 - T&L Sugars och Sidul Açúcares mot kommissionen

(Mål T-279/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: T&L Sugars Ltd (London, Förenade kungariket) och Sidul Açúcares, Unipessoal Lda (Santa Iria de Azóia, Portugal) (ombud: advokaten D. Waelbroeck och D. Slater, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ta upp denna talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF och/eller invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, avseende förordning nr 222/2011, förordning nr 293/2011, förordning nr 302/2011 och förordning nr 393/2011 till sakprövning och bifalla den,

ogiltigförklara förordning nr 222/2011 om undantagsåtgärder avseende utsläppande på unionsmarknaden av socker och isoglukos utöver kvoterna under regleringsåret 2010/11,

ogiltigförklara förordning nr 293/2011 om fastställande av en tilldelningskoefficient om avslag av nya ansökningar och om avslutande av ansökningsomgången för tillgängliga kvantiteter socker producerat utöver kvoten och avsett för försäljning på unionsmarknaden till nedsatt överskottsavgift,

ogiltigförklara förordning nr 302/2011 om öppnande av en tullkvot för exceptionell import av vissa kvantiteter socker under regleringsåret 2010/11,

ogiltigförklara förordning nr 393/2011 om fastställande av tilldelningskoefficienten för utfärdande av importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter för vilka det lämnats in ansökningar under perioden 1-7 april 2011, och om tillfälligt stopp för ansökningar om sådana licenser,

i andra hand ta upp invändningen om rättsstridighet mot artiklarna 186 a och 187 i förordning nr 1234/2007 till sakprövning och bifalla den, fastställa att dessa bestämmelser är rättsstridiga, samt ogiltigförklara de angripna förordningarna, vilka direkt eller indirekt bygger på dessa bestämmelser,

förplikta EU, som företräds av kommissionen, att ersätta all skada som sökandena har lidit till följd av kommissionens åsidosättande av sina rättsliga skyldigheter och fastställa ersättningen för den skada som sökandena har lidit till 35 485 746 euro för perioden mellan den 1 oktober 2009 och den 31 mars 2011, uppräknad med hänsyn till den fortlöpande skada som sökandena har lidit därefter, eller till någon annan lämplig summa som avspeglar den skada som sökandena har lidit eller kommer att lida - såsom vidare tillstyrkes av sökandena under detta förfarande, särskilt för att tillbörlig hänsyn ska tas till framtida skada,

förordna om att det ska utgå ränta, som beräknas på grundval av Europeiska centralbankens räntesats för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, ökad med två procentenheter, eller en annan lämplig räntesats som domstolen bestämmer, på den fastställda ersättningen från dagen för domens avkunnande till dess betalning sker, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av förordning nr 1234/20071 och avsaknad av tillräcklig rättslig grund. Förordning nr 1234/2007 har åsidosatts, genom att den angripna förordningen nr 222/2011 i praktiken ökar de produktionskvoter som har fastställts för inhemska producenter. Enligt sökandena har inte kommissionen någon behörighet därtill, utan har specifikt fått i uppdrag att minska produktionskvoterna. Men för att uppnå en motsvarande ökning så har överskottsavgiften för socker utöver kvoterna rättsstridigt fastställts till 0 euro i förordningen nr 222/2011 - detta trots att kommissionen har en rättslig skyldighet att fastställa överskottsavgiften till en nivå som är tillräckligt avskräckande. I syfte att åtgärda de marknadstörningar som uppkommit på grund av en minskad import så lämnas prioriteringen till förmån för importåtgärder och heltidsraffinaderier - vilken fastställs i förordning nr 1234/2007 - utan avseende, genom både förordningen nr 222/2011 och förordning nr 302/2011.

Andra grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Sökandena gör gällande att de angripna förordningarna gynnar de inhemska producenterna på bekostnad av raffinaderier som importerar, trots att rörsocker och betsocker är kemiskt sett identiska.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. De angripna förordningarna har till syfte att tackla en brist på EU:s sockermarknad, vilken har uppkommit på grund av ett underskott av importerat rårörsocker. Istället för att lösa problemet genom att tillåta den nödvändiga importen av rårörsocker har den inhemska sockerproduktionen underlättats genom de angripna förordningarna. Förordningarna är följaktligen uppenbart olämpliga och oproportionerliga.

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökandena gör gällande att kommissionen vid upprepade tillfällen försäkrade att den inte skulle öka produktionskvoterna och att den skulle bibehålla balansen mellan berörda parter. Det är dock tydligt att de angripna förordningarna utformades för att gynna inhemsk produktion på bekostnad av raffinaderier som importerar.

Femte grunden: Åsidosättande av omsorgsprincipen och principen om god förvaltningssed. Sökandena gör gällande att kommissionen inledningsvis helt underlät att agera, trots upprepade varningar om marknadsstörningar. Kommissionen tog sedan uppenbart olämpliga åtgärder för att tackla dessa störningar och rubbade därmed den jämvikt som rådet har skapat mellan de olika aktörerna på marknaden.

Sökandena gör även gällande de ovannämnda grunderna till stöd för att förordning nr 222/2011 och förordning nr 302/2011 är rättsstridiga, enligt artikel 277 FEUF. I andra hand gör sökandena gällande att artiklarna 186 a och 187 i förordning nr 1234/2007, vilka utgör den rättsliga grunden för de angripna förordningarna, är rättsstridiga.

____________

1 - Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ("enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden") (EUT L 299, s. 1).