Mål T‑471/08
Ciarán Toland
mot
Europaparlamentet
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Revisionsrapport avseende ersättning för utgifter för parlamentsassistenter – Beslut att neka tillgång – Undantag avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Undantag avseende skyddet för beslutsförfarandet”
Sammanfattning av domen
1. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens rätt till tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Räckvidd
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 tredje strecksatsen)
2. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens rätt till tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skydd för beslutsförfarande – Villkor
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.3)
1. Artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ska tolkas så, att denna bestämmelse, som avser att skydda syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, endast är tillämplig om utlämnandet av de ifrågavarande handlingarna riskerar att äventyra att inspektionerna, utredningarna eller revisionerna fullbordas.
Det är visserligen riktigt att de olika handlingar som upprättas inom ramen för en utredning eller en inspektion kan fortsätta att omfattas av undantaget avseende skyddet för inspektioner, utredningar och revisioner så länge som utrednings- eller inspektionsåtgärder pågår, även om den enskilda utredning eller inspektion som har gett upphov till den rapport som begärts utlämnad är avslutad.
Att medge att de olika handlingar som har samband med inspektioner, utredningar eller revisioner omfattas av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 så länge det inte har fattats beslut om vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av dessa förfaranden vore dock att låta tillgången till handlingarna vara avhängig av osäkra framtida omständigheter – som eventuellt ligger långt fram i tiden – beroende på de olika myndigheternas skyndsamhet. En sådan lösning skulle strida mot syftet att säkerställa allmänhetens tillgång till handlingar som rör eventuella oegentligheter i den ekonomiska förvaltningen, för att ge medborgarna möjlighet att mer effektivt kontrollera att den offentliga makten utövas lagenligt.
Det undantag från rätten till tillgång till handlingar som är avsett att skydda syftet med inspektioner, utredningar och revisioner kan förklaras vara tillämpligt på en revisionsrapport, såsom på en rapport från parlamentets internrevisionstjänst avseende ersättning för utgifter för parlamentsassistenter, vars utlämnande skulle kunna äventyra inspektioner eller utredningar som genomförs inom en rimlig tidsfrist och som grundar sig på innehållet i rapporten. Så är emellertid inte fallet när det av beslutet att neka tillgång inte följer att det pågick något konkret inspektions- eller utredningsförfarande eller andra administrativa undersökningar när detta beslut antogs som innebar ett genomförande av de omedelbara åtgärder som föreslogs i den rapporten. I beslutet att neka tillgång, i den del som avser avslag på ansökan om tillgång till nämnda rapport, görs således endast en abstrakt hänvisning till behovet av att administrationen ges en rimlig tidsfrist för omedelbart genomförande av de förslag som rapporten innehåller. Därutöver omnämns olika initiativ som tagits med avseende på reformer av de administrativa föreskrifterna om och/eller lagstiftningen på det aktuella området.
(se punkterna 43–45, 47 och 51–52)
2. Undantaget om skyddet för institutionens beslutsförfarande enligt artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar kan endast åberopas om det visas att tillgången till de begärda handlingarna konkret och faktiskt skulle undergräva skyddet för institutionens beslutsförfarande och denna risk rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk.
För att omfattas av nämnda undantag krävs dessutom att den skada som ett utlämnande medför för beslutsförfarandet är allvarlig. Detta är bland annat fallet när utlämnandet av den avsedda handlingen har en väsentlig inverkan på beslutsförfarandet. Bedömningen av skadans allvar beror på samtliga ifrågavarande omständigheter, särskilt de negativa effekter av utlämnandet för beslutsförfarandet som institutionen har åberopat.
En revisionsrapport som upprättats av parlamentets internrevisionstjänst med tillämpning av artikel 86 i budgetförordningen är en handling som institutionen upprättat för internt bruk. Undantaget om skyddet för institutionens beslutsförfarande kan emellertid inte tillämpas med avseende på denna rapport, eftersom beslutet att neka tillgång inte innehåller någon konkret uppgift som gör det möjligt att fastslå att risken för att beslutsförfarandet skulle undergrävas, när nämnda beslut antogs, rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk. Av samma beslut framgår inte att det pågående beslutsförfarandet, när det angripna beslutet antogs, höll på att undergrävas eller att det förekom sådana försök. Det förelåg inte heller några objektiva skäl som gjorde att man rimligen kunde förutse att beslutsförfarandet skulle undergrävas om rapporten utlämnades. Den omständigheten att frågan hur parlamentets ledamöter använder den ersättning som de erhåller är ett känsligt ämne som med stort intresse bevakas av medierna räcker inte i sig för att det ska anses föreligga ett objektivt skäl för att anta att institutionens beslutsförfarande allvarligt skulle undergrävas, eftersom den i EG‑fördraget eftersträvade principen om insyn annars skulle ifrågasättas. Inte heller den omständigheten att beslutsförfarandet påståtts vara komplicerat innebär i sig att det föreligger någon särskild anledning att anta att ett utlämnande av rapporten i fråga allvarligt skulle undergräva beslutsförfarandet.
(se punkterna 70–72 och 78–81)