Mål T‑562/12

John Dalli

mot

Europeiska kommissionen

”Ledamot av kommissionen – Utredning av Olaf – Påstått muntligt beslut av kommissionens ordförande att avsluta den berördes uppdrag – Talan om ogiltigförklaring – Avsaknad av en rättsakt mot vilken talan kan väckas – Avvisning – Skadeståndstalan”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen i utökad sammansättning) av den 12 maj  maj 2015

1.      Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om att en institutions interna handlingar ska avlägsnas från handlingarna i målet – Allmän regel – Tillåtet – Undantag – Handlingar som är avgörande för att domstolsprövning ska kunna ske

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 64)

2.      Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Principen om parternas likställdhet i processen – Iakttagande av principen i ett domstolsförfarande – Räckvidd – Ny inlaga som getts in vid förhandlingen – Upptagande till sakprövning – Villkor

3.      Talan om ogiltigförklaring – Avsaknad av en rättsakt mot vilken talan kan väckas – Avvisning – Påstått muntligt beslut av kommissionens ordförande med begäran om att en kommissionsledamot ska avgå

(Artikel 17.6 FEU; artikel 263 FEUF)

4.      Kommissionen – Avslutande av ledamöters uppdrag – Befogenhet för kommissionens ordförande att efter eget gottfinnande begära att en ledamot ska avgå – Formkrav – Föreligger inte

(Artikel 17.6 FEU)

5.      Kommissionen – Sammansättning – Uppgifter – Politisk karaktär

(Artikel 17.1, 17.3, 17.7 och 17.8 FEU)

1.      Vid en begäran om att handlingar som getts in i ett mål vid unionsdomstolarna ska avlägsnas från akten, hindrar varken det förhållandet att de ifrågavarande handlingarna eventuellt är sekretessbelagda eller att de eventuellt inte har erhållits på ett lagenligt sätt att de behålls i akten. Det finns nämligen inte någon bestämmelse i vilken det uttryckligen föreskrivs ett förbud mot att beakta olagligt erhållna bevis. Även interna handlingar kan i vissa fall utgöra en legitim del av akten i ett mål. Sålunda är det i vissa situationer inte nödvändigt att sökanden visar att han eller hon på laglig väg har erhållit den sekretessbelagda handling som åberopats till stöd för talan. På grundval av en avvägning av de intressen som ska skyddas ska det bedömas huruvida särskilda omständigheter – såsom att överlämnandet av handlingen hade avgörande betydelse för möjligheterna att kontrollera att den angripna akten hade antagits på ett lagenligt sätt eller för möjligheterna att slå fast att maktmissbruk hade förelegat – motiverade att en handling inte avlägsnades från akten.

(se punkterna 47 och 48)

2.      Se domen.

(se punkterna 56–60)

3.      När sökanden vid en talan om ogiltigförklaring inte har lämnat någon bevisning eller indicium på att det angripna beslutet existerar och inte styrker den materiella existensen av något sådant beslut, ska yrkande om ogiltigförklaring avvisas med motiveringen att det saknas en rättsakt i den mening som avses i artikel 263 FEUF mot vilken talan kan väckas.

Vad gäller en talan om ogiltigförklaring av ett påstått beslut av kommissionens ordförande att utnyttja sina befogenheter enligt artikel 17.6 FEU att begära att en kommissionsledamot avgår, är det inte tillräckligt för att styrka det påstådda angripna beslutets existens att ordföranden framhållit för sökanden, med allt större emfas på grund av dennes tvehågsenhet och tvekan, att det vore mer hedersamt för sökanden att avgå av egen fri vilja än att anmodas att göra detta. Så länge det inte tydligt formulerats någon begäran om sökandens avgång med stöd av artikel 17.6 FEU, existerar ingen begäran i den meningen som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsställning.

(se punkterna 66, 67, 145 och 146)

4.      Vad beträffar befogenheten för kommissionens ordförande att med stöd av artikel 17.6 FEU begära att en kommissionsledamot avgår, avser denna bestämmelse – som framgår av dess tillkomsthistoria och syfte – i synnerhet fall där en ledamot av kommissionen vägrar att avgå frivilligt och på eget initiativ under omständigheter där kommissionens ordförande har förlorat förtroendet för den ledamoten och anser att tilltron till institutionen eller till och med dess politiska överlevnad skulle kunna undergrävas om denne fick behålla sitt uppdrag. Ett uttryck för en bestämd vilja att vid behov utöva den skönsmässiga befogenhet att begära en kommissionsledamots avgång som enligt EU-fördraget tillkommer kommissionens ordförande kan därvid inte anses utgöra en otillbörlig påtryckning som påverkar giltigheten eller den frivilliga karaktären av den berördes avgång.

Artikel 17.6 FEU innehåller inga bestämmelser om att vare sig begäran från kommissionens ordförande eller den därpå följande avgången ska uppfylla något särskilt formkrav, till exempel att ha skriftlig form. Någon sådan formalitet förefaller inte heller krävas enligt den allmänna rättssäkerhetsprincipen, eftersom bevisbördan för att styrka en avgång under alla omständigheter åvilar den part som gör gällande att avgången har ägt rum. Detsamma gäller för övrigt när en ledamot av kommissionen avgår frivilligt.

(se punkterna 128, 141, 142 och 157)

5.      En kommissionsledamot har ett huvudsakligen politiskt mandat som denne tilldelas av Europeiska rådet i samförstånd med kommissionens ordförande och efter parlamentets godkännande. Uppdragets innehåll anges i artikel 17.1 FEU och omfattar huvudsakligen samordning, verkställighet och förvaltning av unionens politik på de behörighetsområden som kommissionen tilldelas genom fördragen.

(se punkt 133)