Mål C‑465/07

Meki Elgafaji

och

Noor Elgafaji

mot

Staatssecretaris van Justitie

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State)

”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Personer som kan komma i åtnjutande av alternativt skydd – Artikel 2 e – Verklig risk att utsättas för allvarliga hot – Artikel 15 c – Allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt – Bevis”

Sammanfattning av domen

1.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Villkor för att beviljas alternativt skydd

(Rådets direktiv 2004/83, artikel 15 b och c)

2.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Villkor för att beviljas alternativt skydd

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 2 e och 15 c)

1.        Den grundläggande rättighet som föreskrivs i artikel 3 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (Europakonventionen) utgör en allmän gemenskapsrättslig princip vars efterlevnad domstolen ska säkerställa. Även rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna beaktas vid tolkningen av denna rättighets omfattning inom gemenskapernas rättsordning. Det är emellertid artikel 15 b i direktiv 2004/83, om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, som i huvudsak motsvarar nämnda artikel 3.

Innehållet i artikel 15 c i direktivet skiljer sig däremot från innehållet i artikel 3 i Europakonventionen. Bestämmelsen ska därför ges en självständig tolkning samtidigt som de i Europakonventionen garanterade grundläggande rättigheterna iakttas.

(se punkt 28)

2.        Artikel 15 c i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, jämförd med artikel 2 e i samma direktiv, ska tolkas på följande sätt:

–      För att ett allvarligt och personligt hot ska anses föreligga mot liv eller lem för en person som ansöker om alternativt skydd krävs inte att denne visar att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation.

–      Förekomsten av sådana hot kan i undantagsfall anses styrkt när det urskillningslösa våld som kännetecknar den pågående väpnade konflikten – vilket våld ska bedömas av de behöriga nationella myndigheter som ska ta ställning till en ansökan om alternativt skydd eller av domstolar i en medlemsstat som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en sådan begäran – är så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson, om han eller hon återsändes till det aktuella landet eller, i förekommande fall, till den aktuella regionen, genom sin blotta närvaro där, skulle löpa en verklig risk att utsättas för sådana hot.

Denna tolkning av artikel 15 c i direktivet, jämförd med artikel 2 e i samma direktiv, överensstämmer till fullo med Europakonventionen, inklusive rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna beträffande artikel 3 i Europakonventionen.

(se punkterna 43 och 44 samt domslutet)