Talan väckt den 26 april 2012 - HTTS mot rådet

(Mål T-182/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Kienzle och M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010, i den del som rör sökanden, samt

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, särskilt sökandens kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar

Rådet har åsidosatt sökandens rätt till effektivt domstolsskydd och särskilt sin motiveringsskyldighet genom att på nytt uppta sökanden i förteckningen över personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder enligt artikel 23 i den angripna förordningen, utan att avge en tillräcklig motivering.

Rådet har åsidosatt sökandens rätt att yttra sig genom att inte ge sökanden möjlighet att ta ställning till beslutet att på nytt uppta den i förteckningen och därmed anmoda rådet att ompröva sitt beslut.

Andra grunden: Ingen grund för att på nytt uppta sökanden i förteckningen

De skäl som rådet har anfört för sitt beslut att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör inte tillräcklig grund för beslutet och är felaktiga till sitt innehåll. Sökanden gör särskilt gällande att den inte står under IRISL:s kontroll.

Rådets beslut att uppta sökanden i förteckningen bygger på en uppenbart felaktig bedömning av dess situation och verksamhet.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till skydd för äganderätten

Beslutet att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör ett rättsstridigt ingrepp i dess äganderätt, eftersom sökanden, till följd av rådets bristfälliga motivering, inte kan se på vilka grunder rådet tagit med denne i förteckningen.

Beslutet att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör ett oproportionerligt ingrepp i dess äganderätt och det är uppenbart att det inte är ägnat att uppfylla den angripna förordningens syften. I vilket fall som helst är ingreppet mer långtgående än vad den angripna förordningens syften kräver.

____________