Mål C‑488/15
Europeiska kommissionen
mot
Republiken Bulgarien
”Fördragsbrott – Miljö – Direktiv 2008/50/EG – Luftkvalitet – Artikel 13.1 – Bilaga XI – Dygns- och årsgränsvärden för PM10-koncentrationer – Systematiskt och bestående överskridande av gränsvärdena – Artikel 22 – Förlängning av frister som fastställts för att uppnå vissa gränsvärden – Villkor för tillämpning – Artikel 23.1 – Luftkvalitetsplaner – Överskridandeperiod som är ’så kort som möjligt’ – Lämpliga åtgärder – Bedömningskriterier”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 april 2017
1. Talan om fördragsbrott – Saken – Bestäms under det administrativa förfarandet – Beaktande av omständigheter som inträffat efter det motiverade yttrandet – Villkor – Omständigheter av samma art och som grundar sig på samma beteende som ursprungligen avsågs
(Artikel 258 FEUF)
2. Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad – Situation som ska beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet
(Artikel 258 FEUF)
3. Talan om fördragsbrott – Sakprövningsförutsättningar – Unionsdomstolens behörighet – Prövning ex officio
(Artikel 258 FEUF)
4. Talan om fördragsbrott – Saken – Bestäms under det administrativa förfarandet – Justering med anledning av en ändring av unionsrätten – Tillåtet – Villkor
(Artikel 258 FEUF)
5. Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa – Överskridande – Fördragsbrott
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artikel 13.1 och bilaga XI)
6. Talan om fördragsbrott – Objektiv karaktär – Omständighet som ligger till grund för fördragsbrottet – Saknar betydelse
(Artikel 258 FEUF)
7. Talan om fördragsbrott – Ansökan genom vilken talan väckts – Angivande av anmärkningar och grunder – Formkrav – Tydligt angivande av anmärkningarna
(Artikel 258 FEUF; domstolens stadga, artikel 21 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 120 c)
8. Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Överskridande av gränsvärden för luftkvalitet – Skyldighet att upprätta en plan för att åtgärda överskridandet – Räckvidd
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artiklarna 22 och 23.1)
9. Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Överskridande av gränsvärden för luftkvalitet – Skyldighet att upprätta en plan för att åtgärda överskridandet – Fastställande av underlåtelse – Bedömningskriterier
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artikel 23.1)
10. Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Överskridande av gränsvärden för luftkvalitet – Skyldighet att upprätta en plan för att åtgärda överskridandet – Frist
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artikel 23.1)
1. Föremålet för en talan som har väckts med stöd av artikel 258 FEUF fastställs genom kommissionens motiverade yttrande. Talan måste alltså grunda sig på samma skäl och grunder som detta yttrande. Föremålet för en sådan talan får omfatta faktiska omständigheter som rör tiden efter det motiverade yttrandet förutsatt att dessa är av samma art och utgör samma slags beteende som de gärningar som avses i det motiverat yttrandet.
I den mån en talan syftar till att kritisera en systematisk och bestående överträdelse av bestämmelser i unionsrätten, kan åberopande av ytterligare bevisning avsedd att under förfarandet vid domstolen utgöra stöd för den allmänna och konsekventa karaktären på den påstådda överträdelsen i princip inte avvisas.
(se punkterna 37, 42 och 43)
2. Se domen.
(se punkt 40)
3. Domstolen kan pröva ex officio huruvida de villkor som anges i artikel 258 FEUF för att väcka talan om fördragsbrott är uppfyllda.
(se punkt 50)
4. Se domen.
(se punkterna 52 och 87)
5. Det förfarande som avses i artikel 258 FEUF grundas på ett objektivt fastställande av att en medlemsstat inte har iakttagit sina skyldigheter enligt EUF-fördraget eller enligt en rättsakt i sekundärrätten. Överträdelsen av gränsvärdena räcker således för att konstatera en överträdelse av bestämmelserna i artikel 13.1 i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa i förening med direktivets bilaga XI.
(se punkterna 68 och 69)
6. Se domen.
(se punkt 76)
7. Se domen.
(se punkt 87)
8. Det följer vidare av artikel 23.1 i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa att om gränsvärdena för PM10-koncentrationer överskrids efter det att tidsfristen för att uppfylla kraven har löpt ut, är den aktuella medlemsstaten skyldig att upprätta en luftkvalitetsplan som uppfyller vissa krav. Denna bestämmelse har allmän räckvidd, eftersom den gäller utan tidsbegränsning i samtliga fall då ett gränsvärde för föroreningar som fastställts i direktivet överskrids efter den tidsfrist inom vilken gränsvärdet ska iakttas, oavsett om tidsfristen fastställts i direktivet eller av kommissionen enligt artikel 22 i detsamma.
(se punkterna 102 och 104)
9. Det förhållandet att en medlemsstat överskrider gränsvärdena för PM10-koncentrationer är följaktligen inte i sig tillräckligt för att medlemsstaten ska anses ha underlåtit att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 23.1 i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa. Det måste nämligen prövas, genom en bedömning i varje enskilt fall, om de planer som fastställts av den berörda medlemsstaten är förenliga med denna bestämmelse. Luftkvalitetsplanerna kan endast fastställas på grundval av en balans mellan målet att minska risken för föroreningar och olika aktuella offentliga och privata intressen.
(se punkterna 106–108)
10. Det framgår av artikel 23.1 i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa att även om medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa de åtgärder som ska vidtas, måste dessa åtgärder i vart fall säkerställa att perioden av överskridande av gränsvärdena hålls så kort som möjligt. Det följer nämligen av lydelsen och systematiken i denna bestämmelse att kravet på att perioden av överskridande av gränsvärdena hålls så kort som möjligt är oberoende av skyldigheten att överlämna planerna till kommissionen. Artikel 23.1 tredje stycket i direktivet beviljar följaktligen inte den berörda medlemsstaten någon ytterligare tid för att vidta lämpliga åtgärder och för att de ska träda i kraft.
(se punkterna 109 och 112)