Mål T‑307/13
Capella EOOD
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
“Gemenskapsvarumärke – Upphävandeförfarande – Gemenskapsfigurmärke ORIBAY ORIginal Buttons for Automotive Yndustry – Upptagande till sakprövning av ansökan om upphävande”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 9 december 2014
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolarna – Tribunalens behörighet – Föreliggande riktat till harmoniseringsbyrån – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.6)
2. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolarna – Harmoniseringsbyråns ställning i processen – Möjlighet för denna i egenskap av svarande i målet stödja sökandens yrkanden
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 133.2)
3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Prövning av ansökan – Bevis på användning av det äldre varumärket – Delvis användning – Skyldighet för den som begär upphävande att avgränsa sin begäran om bevisning – Räckvidd – Angivande av den kategori av varor eller tjänster som omfattas av registreringen, undantaget vissa underkategorier – Upptagande till sakprövning av begäran om upphävande
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 51.1 a, 51.2 och 56; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 37 a iii)
1. Se beslutet.
(se punkt 11)
2. I en talan om gemenskapsvarumärken mot ett beslut av en överklagandenämnd vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), finns det inget som hindrar att harmoniseringsbyrån ställer sig bakom ett yrkande som framställts av sökanden eller endast överlåter till tribunalen att pröva yrkandet, samtidigt som den redogör för de argument som den anser att tribunalen kan ha nytta av att känna till. Däremot kan den inte framställa yrkanden om ogiltigförklaring eller ändring av överklagandenämndens beslut med avseende på en punkt som inte är omnämnd i ansökan eller åberopa grunder som inte är nämnda i ansökan.
(se punkt 17)
3. Eftersom bevisning för bruk av det varumärke som ansökan om upphävande grundas på ska förebringas endast på sökandens begäran, ankommer det på denne att avgränsa sin begäran om bevisning.
Om ett varumärke har registrerats för en kategori av varor eller tjänster som är tillräckligt stor för att flera underkategorier ska kunna urskiljas inom kategorin och dessa underkategorier kan beaktas fristående, är det möjligt att varumärkesinnehavaren endast kan styrka verkligt bruk av en del av dessa varor eller tjänster. Varumärket är då skyddat endast avseende den eller de underkategorier som omfattar de varor eller tjänster för vilka varumärket verkligen har använts.
Om ett varumärke har registrerats för en kategori av varor eller tjänster som är tillräckligt stor för att flera underkategorier ska kunna urskiljas inom kategorin och dessa underkategorier kan beaktas fristående, har den som ansöker om upphävande och anser att innehavaren av det omstridda varumärket har gjort verkligt bruk av en del av dessa varor och tjänster rätt att, för att avgränsa sin begäran om bevisning för verkligt bruk av varumärket, som ansökan om upphävande grundar sig på, utelämna dessa varor eller tjänster från sin ansökan om upphävande.
Det kan därvid inte krävas, för att en ansökan om upphävande ska prövas i sak, att sökanden anger samtliga underkategorier av varor och tjänster som enligt denne kan urskiljas inom kategorin och beaktas fristående och samtidigt ingå i den större kategori som var den enda som angavs vid registreringen av varumärket, när de varor som varumärkesregistreringen avser har angetts under en viss kategori.
Om sökanden i ansökan om upphävande uttryckligen och fullständigt återgett beskrivningen av den kategori av varor för vilka det omstridda varumärket registrerats och därefter begränsat dess räckvidd genom att utesluta vissa underkategorier av varor beträffande vilka sökanden inte bestrider verkligt bruk, har sökanden uppenbart uppfyllt kravet att avgränsa begäran om bevisning för verkligt bruk av varumärket. Endast den som ansöker om registrering av ett gemenskapsvarumärke kan bestämma, under överinseende av behöriga instanser vid harmoniseringsbyrån, omfånget av det skydd som denne vill att varumärket ska ge. Om innehavaren av det omstridda varumärket vid registreringen av detta angett de berörda varorna genom att hänvisa till en enda stor kategori, utan att precisera i närmare detalj vilka underkategorier av varor och tjänster som kunde ingå i den större kategorin, kan harmoniseringsbyråns överklagandenämnd därför inte förklara att ansökan om upphävande inte kan prövas i sak av det skälet att sökanden inte i denna ansökan hade angett några sådana underkategorier.
Slutligen ankommer det på behöriga instanser vid harmoniseringsbyrån att, när de bedömer huruvida en ansökan om upphävande av ett varumärke på grund av bristande verkligt bruk kan prövas i sak, först ta ställning till om varumärket registrerats för en kategori av varor eller tjänster som är tillräckligt stor för att flera underkategorier ska kunna urskiljas inom kategorin och dessa underkategorier kan beaktas fristående.
(se punkterna 23–25, 30 och 31)